OSR Fråga till de som var med på tiden med D&D B/X & Adnd 1e

Torbern Klason

Gammal rollspelsräv
Joined
28 Feb 2025
Messages
162
Location
Veberöd Skåne (Lund kommun)
Hej alla old-school

På min tid blev vi så indoktrinerade av Sinkadus att det närmaste vi kom till B/X & Adnd var att stå nere på Tradition i Göteborg och hålla den röda boxen & blå boxen i händerna. Det var de som Titan Games hade översatt. Så sa min storebror, som var SL, att D&D var inget för oss för det har de skrivit i sinkadus. Så vi lade tillbaka dem på hyllorna och köpte en Sci-Fi rollspel som hette Year of the Phoenix..... det var nog ett av våra sämsta beslut. Men vi var helt indoktrinerade på Drakar och Demoner, särskilt Expert och senare Gigant. Men till Year of the Phoenix så spelade vi det och hade riktigt roligt trots att vår engelska var på bristningsgränsen men pappa kunde ju hjälpa oss med detta.
1787162609834.png

Nu "på äldre dagar" när vi sitter och spelar DoD23 så började jag titta tillbaka på OSR och fundera på ifall vi inte gjorde ett dumt val för det finns ju mycket roliga och spännande moduler till B/X och Adnd. Men när jag sitter och läser igenom reglerna så blir jag lite fundersam och har lite frågor till er som spelade dessa dyrgripar.

1. Hur gjorde ni med stats/ability scores? Rullade ni 3T6 rakt upp och ned och om det blev riktigt uselt så var det inte mycket att göra? Eller hade ni något annat system som 4T6K3??? Som jämförelse, vi körde RAW DoD-85 och rullade 3T6 down the line of det blev mycket usla karaktärer men å andra sidan så körde vi SL mot spelarna så cirka 40-50% av äventyrer slutade antigen med TPK eller partly TPK. Med tiden så fick vi rulla fram 3 karaktärer och välja den bästa...men fortfarande 3T6 down the line så de var riktigt svaga.
2. Använde ni racial limit caps? Dvs att en demihuman bara nådde en viss level och sedan var det slut på det roliga? Eller kunde de höja sig lika högt som människor? Eller avled karaktärerna innan denna fråga ens kom upp?
3. Tomb of Horror..... är det mening att spelarna ska klara den? Det är ju 2/3 chans att alla dör redan när det finns tre ingångar att välja på och om de väljer rätt så finns det ju en dörr cirka 10-15 meter ned som har en hemsk fälla och så fortsätter det ju.... Äventyret passar min gamla SL som handen i handsken för det ger 100% TPK.
4. TPK/character death. Överlevde någon av karaktärerna? Sett till B/X och Adnd 1e så dör ju karaktären när HP når 0. Det räcker med en Goblin som skjuter ett skott med pilbågen och träffar så var det slut på karaktären. Det betyder ju att flertalet kan strycka på foten redan i första drabbningen. Inom DoD-expert så hade vi alltid 1-3 extra karaktärer färdiga med till bordet som kunde dyka upp inom 1 timme från det att man dog. Men få överlevde mer än 3 äventyr. Eller hade ni snälla SL eller husregler för att spelarna skulle överleva.

Om jag skulle vilja spela OSR idag. Är det Shadowdark eller OSE-Fantasy av den där Necrogrome (?) som jag ska skaffa? Eller är det Dunder&Drakar som gäller? Det vore roligt att pröva på någon av de gamla modulerna för att se hur det kommer att gå.

mvh
Torbern
 
Jag skulle säga att 1a-hands-valet för OSR idag är Old School Essentials.
Om ni vill spela på svenska så finns varianter som Monster och Magi (väldigt trogen originalet) och Svärd & Svartkonst (mer originell take).
Dungeon Crawl Classics är också ett populärt val som ligger lite längre från originalen (kanske den som är Necrogrome).
För min del får detta gärna bli en tråd om för och nackdelar med olika OSR-system, men jag ska inte utveckla mer nu.

Vi spelade Titan Games Röda och Blå box. Och sedan gick vi på AD&D 2e. Så jag kan inte svara på dina konkreta frågor.
Dem hade vi mycket roligare med, än vi någonsin hade med Expert och Gigant,
 
Ett litet svar från någon som var djupt involverad i D&D på den tiden (och fortfarande är, i viss mån).
1. Ja, vi slog 3T6 i ordning. Sedan hade vi ju börjat med OD&D, där det fanns en regel att man (tolkade vi den som) kunde byta poäng till sin huvudegenskap enligt 3 mot 1 eller 2 mot 1. Den hängde med oss även till senare regelversioner. Men det gav en del intressanta rollfigurer. Min favorit-rollfigur var en magiker med INT 13 och CON 17.
2. Det var sällan så höga grader blev ett problem. :)
3. Tomb of Horrors skapades av Gary Gygax för att demonstrera att även extremt höggradiga rollfigurer i AD&D kunde utmanas (och utmanas hårt). Vi testade den en gång med färdiga rollfigurer av grad 18 och det slutade med en TPK ganska snabbt.
4. AD&D hade en regel i DMG ("Hovering at Death's Door") som tillät att man var döende vid 0, men inte direkt död. Vi körde aldrig med den. Så, ja, rollfigurer dog. Men inte så ofta som man kunde tro. Folk insåg snabbt att låggradiga rollfigurer inte borde kasta sig in i strider, utan försöka hitta listigare sätt att skaffa sig guld (som är det som gav erfarnehetspoäng och därmed högre grad.

Tyvärr kan jag inte ge någon vettig rekommendation på nutida OSR-regler, eftersom jag själv inte spelar OSR. Jag spelar Dunder & Drakar när jag vill spela D&D och det är absolut inte OSR (enligt mig, som ändå har skrivit det). Därmed inte sagt att man inte kan spela gamla D&D-äventyr med Dunder & Drakar. Det gör jag själv ofta. Men jag är ju ordentligt jävlig i den frågan. :cool:
 
2. Använde ni racial limit caps?
Javisst, det fanns ingen spelmekanik angiven i B/X för hur en dvärg skulle utvecklas efter lvl 12. Men det blev hur som helst aldrig aktuellt. Efter fem-sex års spelande låg jag ändå bara på lvl 8. Vi var dåliga på att få till täta spelmöten. 15-åriga jag skulle bli häpen om han fick höra att 54-åriga jag spelleder 40 sittningar om året.
 
1. Ability Scores. Jag minns faktiskt inte hur vi gjorde i Basic. Men vi spelade bara det i något år innan vi bytte till Advanced, och i DMG fanns flera olika metoder. Jag har för mig att vi testade dem alla.
2. Level Caps. Jadå. Men efter ett tag kom Unearthed Arcana, med nya mäktigare sub-raser och en tabell för att höja level cap om man hade riktigt bra ability scores... Till dess var min alv-karaktär parkerad ett tag och jag rullade några nya.
3. Tomb of Horrors. Spelade aldrig den. Läste den och konstaterade att "this is some bullshit".
4. Character Death. Jajamen. Mina första två Basic-karaktärer dog på snöpliga vis. Min tredje, som med tiden konverterades till AD&D, levde tills han drog fel kort ur en Deck of Many Things... men blev senare återupplivad av en vänlig gud.
 
Som den AD&D Grognard jag är...
1. Vi slog 4d6K3 eller om DM var generös 9x(4D6K3)K6 - arrangerade i valfri ordning - lade till race modifiers - höjde valfri ability score +2 och sänkte en ability score -2 alt. sänkte två ability score -1
2. Vi använde Level caps, men det kompenserades ofta med multiclassing för att få lite mer fjång. vanliga kombos var Dwarf Cleric/Fighter Gnome Tief/Illusionist Halfling Thief/Fighter Elf Fighter/M-U eller Fighter/M-U/Thief
3. Tomb of Horrors spelade vi vid ett tillfälle med en grupp (Lvl 13-16) som just återvänt från Ravenloft och kände sig oövervinnerliga - min Assassin Lvl 13 Khamul "Skuggan från Östern" klenast i gänget var den enda som kom ut levande, dock utan en tråd på kroppen (ren flax som involverade en reversed Wish som vår M-U kastade från en cursed scroll innan han blev pulvriserad av "Ni som vet vem, ni vet...").
4. I AD&D dog man inte vid 0 utan man blev först medvetslös och dog vid -10
 
Last edited:
För B/X körde vi dock by the book 3T6 in order (har för mig att vi införde någon slags "mulligan" så man fick slå om hela serien om man fick fler ability scores under 9 eller liknande - minns inte exakt).
 
Last edited:
Javisst, det fanns ingen spelmekanik angiven i B/X för hur en dvärg skulle utvecklas efter lvl 12. Men det blev hur som helst aldrig aktuellt. Efter fem-sex års spelande låg jag ändå bara på lvl 8. Vi var dåliga på att få till täta spelmöten. 15-åriga jag skulle bli häpen om han fick höra att 54-åriga jag spelleder 40 sittningar om året.
WOW! 40 sittningar om året. Otroligt att du hinner med. Vilket är ditt favoritrollspel, det som du tycker mest om att lira?

5-6 år att nå fram till runt level 8 🤯😳. Här snackar vi verkligen Old School... När jag satt och lyssnade igenom en actual play av Lost Mines of Phalandelver så höjde de sig i snitt en level per sittning. Jag kollade igenom äventyret och noterade att det går fort att nå upp till level 5. Redan efter 2-3 sessions ( a'la 2 timmar) så var de uppe i level 3.

Jag minns drakar och demoner expert vs svarta boxen. När vi skapade en karaktär enligt svarta boxen så fick man ju tre färdigheter som låg på 70-80% och sedan 5 st som låg runt 40-60%. Men Expert gjorde ju att man snarare fick tre färdigheter på cirka 70% och fem st på cirka 35-50%... dvs mycket svårare. Endast en karaktär nådde upp till FV på över 100% (20 alltså på T20) när vi spelade expert. Det var min krigare Lars Normandie som spelade igenom större delen av svavelvinter. Där nådde jag upp till FV21 i klättra (105%).

Vi prövade att spela magiker men det ju helt hopplöst. Först köpa magiskola som kosta multum och sedan varje ju alla besvärjelser över skolvärde 7 urdyra. Jag satt och kollade igenom några av SPL-magiker som vi mötte på i äventyren. Doriath (maktens portar), Malek Magnus, Vinhand (döda skogen) osv. De hade gemensamt att de alla behövde mellan 2100-2500 bakgrundspoäng/erf för att nå fram till sina FV i magi.

Min reflextion var nog att äventyrsspel/target games blivit rädda för magiker i D&D, där en en kass level 5 magiker kan kasta fireball och slå ut ett helt gäng. Jag tycker rollspelspodden, VI FUMLAR, belyser detta problem där magiker Bryge (Mattias Westermark) också kommenterar att magi var för dyr.

Men med facit i handen så borde vi köpt den röda och blå boxen och fått glädjen att spela lite roliga magiker. Nu spelade jag ju Eye of the Beholder och Pool of Radiance vår gamla amiga och hade riktigt roligt också.
 
Men till Year of the Phoenix så spelade vi det och hade riktigt roligt trots att vår engelska var på bristningsgränsen men pappa kunde ju hjälpa oss med detta.

Nu "på äldre dagar" när vi sitter och spelar DoD23 så började jag titta tillbaka på OSR och fundera på ifall vi inte gjorde ett dumt val för det finns ju mycket roliga och spännande moduler till B/X och Adnd.
För det första, om ni hade roligt med Year of the Phoenix så var det inte ett "dumt val"! :)

För D&D spelade vi allra mest Basic, Expert och Companion. Inget Master eller Immortal. Sedan gick vi över till AD&D och spelade då första versionen, böckerna med orangea ryggar.

1. Vi testade många olika varianter, men höll oss rätt länge till 3T6, placera ut som du vill. Vi spelade ju mycket Dragonlance också och då hade vi ju färdiga rollpersoner.

2. Vi använde alla gränser för nivåer. Men det fanns ju så många extraregler att det egentligen aldrig blev något vi upplevde som begränsande. Vi anammade ju regler från White Dwarf också.

3. Tomb of Horror spelade vi aldrig på den tiden det begav sig. "Let's not play ToH. It is a silly adventure" som Monty Python skulle sagt. Under min sena bana som rollspelare har jag spellett ToH ett par gånger, alltid med resultatet att spelarna sa "it is a silly adventure". Grejen med ToH var ju som Oldtimer skriver att Gygax skrev den som en modul som skulle straffa stöddiga spelare han träffade på konvent och vi gillade inte det.

4. Jag spelade en cleric upp till nivå 26 i BECMI. Men visst gick det åt rollpersoner, men inte överdrivet många ändå, vilket mer har med vår spelstil och hur reglerna applicerades att göra än reglernas intention. :D
 
5-6 år att nå fram till runt level 8 🤯😳. Här snackar vi verkligen Old School... När jag satt och lyssnade igenom en actual play av Lost Mines of Phalandelver så höjde de sig i snitt en level per sittning. Jag kollade igenom äventyret och noterade att det går fort att nå upp till level 5. Redan efter 2-3 sessions ( a'la 2 timmar) så var de uppe i level 3.
Jag föreställer mig att detta är en av många saker man gör när man spelar en actual play. För att bibehålla lyssnarintresse vill man ha ett snabbare momentum än när man spelar hemmavid, så att säga.
Nu är jag inte en grognard och har aldrig spelat de äldre spelen, men jag körde en OSR-kampanj i 2½ år, en gång i veckan - några fåtal kom till lvl 4, men de allra flesta stannde vid lvl 3!
 
WOW! 40 sittningar om året. Otroligt att du hinner med. Vilket är ditt favoritrollspel, det som du tycker mest om att lira?
Jag har en fin grupp på sju spelare som jag jagar med blåslampa tills vi får ihop median tre sittningar per månad, median fyra spelare per gång. Därtill konventsspel. Vi gillar Delta Green och Gumshoe-familjen, d.v.s. vi kör mest utredningsspel. Vi brukar byta spel två gånger om året.
 
För att bibehålla lyssnarintresse vill man ha ett snabbare momentum än när man spelar hemmavid, så att säga.
Absolut, men det handlar också om att WotC "snabbat upp" levlandet i senare versioner, för att många spelare tycker att något av det roligaste med att spela D&D är att levla. Så level 1 till 3 ska man blåsa förbi rätt snabbt. :)
 
Absolut, men det handlar också om att WotC "snabbat upp" levlandet i senare versioner, för att många spelare tycker att något av det roligaste med att spela D&D är att levla. Så level 1 till 3 ska man blåsa förbi rätt snabbt. :)
I D&D BECMI kräver levlandet också en väldig massa detaljerad bokföring. Vem gav den här ugglebjörnen dödsstöten? Hur många guldmynt är skatterna vi samlat ihop under äventyret värda? Borde vi inte ge Magikerlärlingen Lars-Gunnar några hundra extra guldmynt så att han får levla före nästa äventyr?
 
I D&D BECMI kräver levlandet också en väldig massa detaljerad bokföring. Vem gav den här ugglebjörnen dödsstöten? Hur många guldmynt är skatterna vi samlat ihop under äventyret värda? Borde vi inte ge Magikerlärlingen Lars-Gunnar några hundra extra guldmynt så att han får levla före nästa äventyr?

Inte så himla mycket bokföring behövs. Vem som gav dödsstöten är ointressant - gruppen besegrade monstret, gruppen delar på xp för monstret.
Hur mycket skatter som släpades hem behöver man ju hålla reda på, och de ska delas upp, men det hade man ju behövt göra även utan xp/gp regeln.
 
Inte så himla mycket bokföring behövs. Vem som gav dödsstöten är ointressant - gruppen besegrade monstret, gruppen delar på xp för monstret.
Hur mycket skatter som släpades hem behöver man ju hålla reda på, och de ska delas upp, men det hade man ju behövt göra även utan xp/gp regeln.
Nu har jag inte röda lådan här, men regeln där är nog att dödsstöten räknas.

Och som alltid när man diskuterar regler: invändningen "det är ju lätt att husregla" är inte meningsfull. Ingen regel är värd att diskutera alls om ens grundattityd är att den kan husreglas bort.
 
Absolut, men det handlar också om att WotC "snabbat upp" levlandet i senare versioner, för att många spelare tycker att något av det roligaste med att spela D&D är att levla. Så level 1 till 3 ska man blåsa förbi rätt snabbt. :)
Det stämmer, det är alltid roligt att level up. Men det måste varit en riktig spänning när man ska rulla hit-dice! Tänk om man rulla 1 eller 2....inte så roligt. På datorspelet pool of radiance såg jag alltid till att spara spelet innan jag levellade upp. Om det blev mindre än hälften så fick jag ladda om och göra om det. Hehehe, riktigt fuskspel med andra ord
:cool:
 
Nu har jag inte röda lådan här, men regeln där är nog att dödsstöten räknas.

Reglerna i BECMI, B/X, Rules Cyclopedia och AD&D 1e är alla helt överens om att xp för besegrade monster normalt delas lika mellan rollpersonerna. Inget av regelsystem bryr sig om vem som gav dödsstöten.
Skillnaderna i regelsystemen på den punkten är om alla rollpersonerna i gruppen får xp för ett monster, eller bara de som var med och slogs mot monstret (oavsett hur lite de gjorde), och om man behövde överleva striden för att få xp för den.
 
Inte så himla mycket bokföring behövs. Vem som gav dödsstöten är ointressant - gruppen besegrade monstret, gruppen delar på xp för monstret.
Hur mycket skatter som släpades hem behöver man ju hålla reda på, och de ska delas upp, men det hade man ju behövt göra även utan xp/gp regeln.
Det påminner lite om podden "De övergivnas armé" där den som slog den avgörande stöten får mest hjältepoäng. Eftersom jag är en trogen lyssnare till podden så har jag påpekat denna kapitalistiska orättvisa och efterfrågat mer socialism där alla får dela på hjältepoängen.
Skämt åsido, när vi spelade EDD så delade vi broderligt på guld och eventuella hjältepoäng även om SL allt för ofta hade sin favorit runt bordet som alltid fick lite extra.
 
Back
Top