Forumiters poesier

[Genesis]

Jag har suttit på ett tåg från Eskilstuna till Göteborg, och ett bra sätt att slå ihjäl tiden är att dikta!

Främlingar

Två främlingar sitter bredvid varandra i tystnad
Var och en är en människa stor som en värld
Jag är möten, tankar, sorger, skratt och lystnad
Ett irrande spår av en stapplande blindmannafärd

Du är bottenlös mörk ocean med grumliga vågor
I vars djup simmar okända varelser jag inte ser
Ett hav av minnen, drömmar, nöjen, plågor
Jag är tyst, du är tyst, våra blickar möts, vi ler

Det är ett ögonblick då två universum nuddas
Vidrör varann i en fjäderlätt världkollision
Ett eteriskt avtryck som snart därefter suddas
När vi skiljs om en stund i en ljudlös och smärtfri fission

Imorgon, granne, är min värld tillspillogiven
Du sopar bort spåren jag lämnat efter mig
Men ditt mörka hav är mitt bläck, din värld är skriven
Precis här, just innan punkten, skriver jag dig.​

 

[Lanina]

Från förra året:

I tidiga våren
då gräset ej grönskar
Med frusna fingrar
försöker vi greppa
solens strålar

 

[Quadrante]

Istället för att gilla enskilda poem så låter jag här meddela att jag uppskattar att få ta del av alla, det är trevligt att få läsa dem.

 

[God45]

Man känner regnet ligga tungt över världen. Den grå himlen andas från bortom. Fåglarna kvittrar glatt men flyger lågt.

 

[Genesis]

Man känner regnet ligga tungt över världen. Den grå himlen andas från bortom. Fåglarna kvittrar glatt men flyger lågt.

Det här vore en perfekt scensättning för en omgång Psychodrame.

 

[Genesis]

Inspirerad av ett samtal med @Murmelgnu om surrealistiska hotellkorridorer.

​

Hotellkorridor

Två människor möts i en hotellkorridor: en skugga och jag.
Långt bort i mitten av passagen går någon dunkel och svag.
Korridoren tycks mig oändligt lång, belysningen skum.
Med mönstrad tapet, klaustrofobisk och trång, och oändliga rum.
Numrerade, skyltade kamrar på rad, av en enhetlig sort.
Stafettpinneshem för en däven nomad som har kommit bort.
Han är trött, det är sent, och hans ryggsäck är tung; han har gått här förut.
Hans steg saknar spänsten han hade som ung; han ska snart checka ut.

Jag går mot mitt rum, jag närmar mig.
Han också, det känns som han härmar mig.

En spegelvägg avslutar hallens dekor; bilden är vag.
Två människor möts i en hotellkorridor och båda är jag.

 

[Sidd]

Sus

Så går genom Rutland ett hängivet sus
Han kommer den kloke och fina
Den ödmjuke kunskaparen Sidd, ert, ljus

Mitt fursterike för en snus
Kaoskardinalens fula skalle grina
Fyll upp, fyll upp mitt brännvinskrus

Majk, höj min skål och ta ett rus
Tills du drunknar i spelets vagina
Ja, snart är du likt God femogfyrre hög som ett hus.

Andersson ses kräla i grus
Var finner man kulorna dina?
Jag kan icke se dem din mus.

Så, Leon hur lyder din Villanelle, O din lus?
Den kan ju knappast va bättre än mina
Fast, kan den här månne vara min frus?

-Rutländsk villanelli