Skriver du dikter? Eller har du skrivit dikter? Jag har nyligen börjat igen, efter många decenniers uppehåll sedan man var emotonåring. I den här tråden tänkte jag att vi kan dela våra poesier, kommentera, uppmuntra varandra och så. Det finns en annan tråd för dikter som du gillar men som andra har skrivit, så i den här tänkte jag att vi postar våra egna alster.
Forumiters poesier
- Thread starter Genesis
- Start date
Dimnatt
I dimdränkt mörker brinner lampornas bål
Som blödande nålstick i nattens hud
Där skymtar en spira av glas och stål
Som ett kallt monument till en hungrig gud
Och dimfödda vägar leder alla ingenstans
Varje halshuggen lykta blir änglalik
Från det levrade mörkret mellan lampornas glans
Mullrar djupens förföriska nattmusik
Ett glödande fönster svävar ensamt mitt i skyn
En gestalt blickar ut bortom ljusets rand
Där töckenmörka fasor dansar inför hennes syn
Och inom henne svarar skövlade vackra land
I dimdränkt mörker brinner lampornas bål
Som blödande nålstick i nattens hud
Där skymtar en spira av glas och stål
Som ett kallt monument till en hungrig gud
Och dimfödda vägar leder alla ingenstans
Varje halshuggen lykta blir änglalik
Från det levrade mörkret mellan lampornas glans
Mullrar djupens förföriska nattmusik
Ett glödande fönster svävar ensamt mitt i skyn
En gestalt blickar ut bortom ljusets rand
Där töckenmörka fasor dansar inför hennes syn
Och inom henne svarar skövlade vackra land
obak
Hero
- Joined
- 17 Jul 2013
- Messages
- 1,148
Jag tycker den var jättefin.
Dom två första verserna gav intryck att vara tagna ur Kult eller en cyberpunkadystopi.
Tack! Jag skrev den efter att ha varit ute en dimmig natt i Göteborg. Spiran är Karlatornet (eller "gylfen" som det mer korrekt ska kallas):
Last edited:
Ulfgeir
Swashbuckler
Här var en jag skrev till en skrivarförening på Högskolan i Borås 2006...
Amore
Ett oväntat möte, ett leende eller en hastig blick.
Det kan vara allt som behövs för att ge sinnet en kick.
En lätt beröring med en hand,
Kan räcka för att sätta hjärtan i brand.
Att få höra blott ett ord av din ljuva röst,
Räcker för att i mörkret inge tröst.
Du uppfyller mina tankar, både natt och dag,
Och tvingar mitt hjärta att lyda under kärlekens lag.
Närheten till dig blir såsom ett rus,
Och jag ser allt som i ett skimrande ljus.
Skrev även 2 Haikus då..
Höst-Haiku 1
Mörker och kyla
Gröna löven blir röda
Regnet vräker ner
Höst-Haiku 2
Grå dimma råder
Naturen går i ide
Gula löv faller
Amore
Ett oväntat möte, ett leende eller en hastig blick.
Det kan vara allt som behövs för att ge sinnet en kick.
En lätt beröring med en hand,
Kan räcka för att sätta hjärtan i brand.
Att få höra blott ett ord av din ljuva röst,
Räcker för att i mörkret inge tröst.
Du uppfyller mina tankar, både natt och dag,
Och tvingar mitt hjärta att lyda under kärlekens lag.
Närheten till dig blir såsom ett rus,
Och jag ser allt som i ett skimrande ljus.
Skrev även 2 Haikus då..
Höst-Haiku 1
Mörker och kyla
Gröna löven blir röda
Regnet vräker ner
Höst-Haiku 2
Grå dimma råder
Naturen går i ide
Gula löv faller
Ulfgeir
Swashbuckler
Och jag hade ett engelskt bidrag som jag skrev till en tävling för spelet Zombies!!!
Kommer inte ihåg vad man kunde vinna, men jag vann inte.
Zombie, oh zombie, whence did thou come?
From over yonder, beyond the night is my home.
Art thou crafted from our darkest dreams, a mere phantasm in the dark, or art thou real?
Wonder not gentle prey, perchance thy brain can give me chance to feel...
Pray tell, what art thy pleasure?
For good or ill, we may give of even measure.
I tell thee this, I craveth thy brain for food,
To put me in a better mood.
Alas, dear fiend, there art no brain here for thee.
Return hence to thy native place, and leave us be.
Go thither, and trouble us no more,
lest thou meet such a cruel fate, filled with gore.
Kommer inte ihåg vad man kunde vinna, men jag vann inte.
Zombie, oh zombie, whence did thou come?
From over yonder, beyond the night is my home.
Art thou crafted from our darkest dreams, a mere phantasm in the dark, or art thou real?
Wonder not gentle prey, perchance thy brain can give me chance to feel...
Pray tell, what art thy pleasure?
For good or ill, we may give of even measure.
I tell thee this, I craveth thy brain for food,
To put me in a better mood.
Alas, dear fiend, there art no brain here for thee.
Return hence to thy native place, and leave us be.
Go thither, and trouble us no more,
lest thou meet such a cruel fate, filled with gore.
Jag har skrivit en del dikter, frågan är nu var jag sparat dem... Kanske har tappat bort de flesta. Majoriteten av dikterna jag skrivit är hedniska till sitt innehåll. Börjar med dem två jag lyckades hitta.
Mitten av maj
Hänförd över naturens skönhet
vandrar jag kring, med hjärtat ömt.
Fågelsång segrat över vinterns dövhet,
och allt är tillbaka, som jag drömt!
Frej han leker och dansar
runt Gerd, med blommor i sitt hår.
Till sitt bröllop bär de båda kransar
och längtan är över - för i år
Tack Måne, tack Jord, tack gnistrande Sol
Tack vaners och alvers makt.
Tack rådare och stora Tor.
Välkommen, försommarprakt!
Till Njord
Aldrig jag vandrat
i alvers rike,
förutom den kväll
i fornfjärran minnen.
Vattnet det kluckar,
väcker en känsla:
Här vakar Njord
och Vaners släkten.
Väck mig, o Sjökung
och visa mig vägen!
Minnet mig sviker,
men hoppet består.
Bland klippor och kobbar,
karga och kala.
Visa mig vägen,
åh Vaners far!
Mitten av maj
Hänförd över naturens skönhet
vandrar jag kring, med hjärtat ömt.
Fågelsång segrat över vinterns dövhet,
och allt är tillbaka, som jag drömt!
Frej han leker och dansar
runt Gerd, med blommor i sitt hår.
Till sitt bröllop bär de båda kransar
och längtan är över - för i år
Tack Måne, tack Jord, tack gnistrande Sol
Tack vaners och alvers makt.
Tack rådare och stora Tor.
Välkommen, försommarprakt!
Till Njord
Aldrig jag vandrat
i alvers rike,
förutom den kväll
i fornfjärran minnen.
Vattnet det kluckar,
väcker en känsla:
Här vakar Njord
och Vaners släkten.
Väck mig, o Sjökung
och visa mig vägen!
Minnet mig sviker,
men hoppet består.
Bland klippor och kobbar,
karga och kala.
Visa mig vägen,
åh Vaners far!
Den här tyckte jag jättemycket om! "Fågelsång segrat över vinterns dövhet" var en fantastisk fras.
Sjukt mycket bra i denna. Tror du har postat den förr? Men man kan inte riktigt bara läsa den rakt av. Som ett bra körsbärsöl behöver den konsumeras i små klunkar!
Skrivit dikter lite till och från under åren. Här kommer några axplock:
Julaftons dödsannons
Julen är här men vad är fel?
Det känns som att det saknas en del
Allt ej längre är som förr
När tomten brukade knacka dörr
nätterna är trista och korta
tomtens skägg är sen länge borta
Istället för snö kommer bara is
På julbordet ligger en mördad gris
En prislapp blev visst kvar på en klapp
Bevis på att expediten var slapp
När jag var liten var julen röd
Till minne av julafton, julen är död
(Kommentar: Julmisär från tidigt 90-tal)
Everything is...
Everything is dark and silent.
No light, only shadows in pain.
The wisdom of the passed is haunting.
Everything is filled with sorrow.
The feeling that something is missing.
Why, oh why do I feel this way?
Everything is based on chaos.
There´s nothing we can do about it.
But still I dream and still I cry.
(Kommentar: Skickade in den här till poetry.com på tidigt 90-tal, vilket resulterade i att de skickade fysiska brev till mig och ville att jag skulle åka till USA på någon poesiträff. Alltid tänkt att det måste varit något de skickade till alla som råkade lägga upp dikter där, men såhär i efterhand låter det som en ganska dyr historia med brev och porto... vad vet jag).
Vykort från botten på svartsjukans grop
Tro på att finna kärlekens lycka
Kan nog i mångas öron tycka
Som den saga som aldrig blev sann
Det blev den, då vi fann varann
Drömmar och längtan slog rot i mitt sinne
Dimmiga bilder, ännu kvar i mitt minne
Så plötsligt försvann det liv vi haft ihop
Föll handlöst till botten av svartsjukans grop
Tärd av de monster som drog oss isär
Deras röster jag fortfarande inom mig bär
Tårarna släcker det hjärta som brann
Släckte tårarna ditt, så din kärlek försvann?
(Kommentar: En av många dikter jag skrev i slutet på 90-talet när jag var låg efter ett uppbrott med dåvarande flickvän).
Julaftons dödsannons
Julen är här men vad är fel?
Det känns som att det saknas en del
Allt ej längre är som förr
När tomten brukade knacka dörr
nätterna är trista och korta
tomtens skägg är sen länge borta
Istället för snö kommer bara is
På julbordet ligger en mördad gris
En prislapp blev visst kvar på en klapp
Bevis på att expediten var slapp
När jag var liten var julen röd
Till minne av julafton, julen är död
(Kommentar: Julmisär från tidigt 90-tal)
Everything is...
Everything is dark and silent.
No light, only shadows in pain.
The wisdom of the passed is haunting.
Everything is filled with sorrow.
The feeling that something is missing.
Why, oh why do I feel this way?
Everything is based on chaos.
There´s nothing we can do about it.
But still I dream and still I cry.
(Kommentar: Skickade in den här till poetry.com på tidigt 90-tal, vilket resulterade i att de skickade fysiska brev till mig och ville att jag skulle åka till USA på någon poesiträff. Alltid tänkt att det måste varit något de skickade till alla som råkade lägga upp dikter där, men såhär i efterhand låter det som en ganska dyr historia med brev och porto... vad vet jag).
Vykort från botten på svartsjukans grop
Tro på att finna kärlekens lycka
Kan nog i mångas öron tycka
Som den saga som aldrig blev sann
Det blev den, då vi fann varann
Drömmar och längtan slog rot i mitt sinne
Dimmiga bilder, ännu kvar i mitt minne
Så plötsligt försvann det liv vi haft ihop
Föll handlöst till botten av svartsjukans grop
Tärd av de monster som drog oss isär
Deras röster jag fortfarande inom mig bär
Tårarna släcker det hjärta som brann
Släckte tårarna ditt, så din kärlek försvann?
(Kommentar: En av många dikter jag skrev i slutet på 90-talet när jag var låg efter ett uppbrott med dåvarande flickvän).
Mekanurg
I'd rather be different than indifferent.
När jag kommit hem från Afghanistan för 15 år sedan sammanfattade jag mina erfarenheter såhär:
I walk through the dry hills
I hold the little child’s hand
I wrestle the wildfire
I share the pain
Because if not I, who?
If not now, when?
I walk through the dry hills
I hold the little child’s hand
I wrestle the wildfire
I share the pain
Because if not I, who?
If not now, when?
The Satanic Jungle
Foolish evil sets through my brain.
Hurt anyone, gain nothing.
I no longer belive what I see.
The word of the devil´s been spoken.
Nothing remains, but who cares?
We all live in the same illusion.
Destroy me now, I´m ready to go!
All is crawling horrors of tomorrow.
Yesterday is already forgotten.
Only thing left was you my love
Too bad you had to go too
The satanic jungle is laughing...
(Kommentar: Inte helt muntert...
)
Foolish evil sets through my brain.
Hurt anyone, gain nothing.
I no longer belive what I see.
The word of the devil´s been spoken.
Nothing remains, but who cares?
We all live in the same illusion.
Destroy me now, I´m ready to go!
All is crawling horrors of tomorrow.
Yesterday is already forgotten.
Only thing left was you my love
Too bad you had to go too
The satanic jungle is laughing...
(Kommentar: Inte helt muntert...
)Jag skickade in en och de ville ha med mig i en antologi. Jag var inte smartare än att jag gick med på det innan jag insåg att de såklart mest bara sålde en eller ett par böcker till alla som var med i antologin. Blev ju dock ett kul minne, och jag har kvar boken.
Ahh, då var det väl deras "business-trick" ändå. Här tjänade de dock inga pengar för jag svarade aldrig
w176
Förlorad dotter
Under vår skräcklajvskamoj som pågår två veckor varje höst brukar jag skriva en dikt i veckan. Så här är ett par från året när temat var mörker
----
Min skugga föddes samma dag som jag
Men ingen säger grattis
(Inte ens jag)
Min äldsta vän står alltid vid min sida
Men ingen uppskattar dess trohet
(Jag har aldrig tackat)
Min stackars tvilling är bunden till mig
Men kan sträcka sig längre
(Än jag nånsin kan nå)
Min mörka kompanjon klagar inte
Men kanske är den bitter
(För att jag svikit)
---
Det är lätt att gå vilse om natten.
Jag har vandrat labyrinter och smala stigar,
ofta ensam med skuggornas sällskap.
Dagen har så klara riktningar,
breda gator med liv att fråga om vägen.
Mina fötter tvekar på kall mossa,
när jag måste finna min egen väg.
När inget är självklart uppskattar jag tvekan,
för valet är mitt eget.
Men det är lätt att få vilse om natten,
när fötter flyr över frusen mossa.
---
Inom mig
Gapar ett hål
Där mörkret lämna mig
Inom mig
Kämpar två ting
Om att fylla mitt jag
Inom mig
Längtan viskar
Om stilla gudsfrid
Inom mig
Skriker uppror
Om frihetens vilda kraft
Inom mig
Frågar jag mig
Om tro eller frihet
Kan fylla mitt mörker?
-----
Fåfängt, vill vi greppa mörkret
för att granska det, i dagens ljus
Frustrerat, vill vi inte förstå
varför vi famlar, med tomma händer
Förödmjukat, får vi acceptera
att mörkret undflyr oss, men att vi ej kan fly
Förvirrade, finner vi oss betraktade
av en blick, vi inte kan möta
Förtvivlan, är en farlig fälla
när mörkret greppar oss, men vi ej det
Frågande, dröjer jag kvar i mörkret
för om ögonen anpassar sig, kan jag då se?
Farligt, undrar jag hur länge
man behöver stanna, för att ana dess konturer
----
Min skugga föddes samma dag som jag
Men ingen säger grattis
(Inte ens jag)
Min äldsta vän står alltid vid min sida
Men ingen uppskattar dess trohet
(Jag har aldrig tackat)
Min stackars tvilling är bunden till mig
Men kan sträcka sig längre
(Än jag nånsin kan nå)
Min mörka kompanjon klagar inte
Men kanske är den bitter
(För att jag svikit)
---
Det är lätt att gå vilse om natten.
Jag har vandrat labyrinter och smala stigar,
ofta ensam med skuggornas sällskap.
Dagen har så klara riktningar,
breda gator med liv att fråga om vägen.
Mina fötter tvekar på kall mossa,
när jag måste finna min egen väg.
När inget är självklart uppskattar jag tvekan,
för valet är mitt eget.
Men det är lätt att få vilse om natten,
när fötter flyr över frusen mossa.
---
Inom mig
Gapar ett hål
Där mörkret lämna mig
Inom mig
Kämpar två ting
Om att fylla mitt jag
Inom mig
Längtan viskar
Om stilla gudsfrid
Inom mig
Skriker uppror
Om frihetens vilda kraft
Inom mig
Frågar jag mig
Om tro eller frihet
Kan fylla mitt mörker?
-----
Fåfängt, vill vi greppa mörkret
för att granska det, i dagens ljus
Frustrerat, vill vi inte förstå
varför vi famlar, med tomma händer
Förödmjukat, får vi acceptera
att mörkret undflyr oss, men att vi ej kan fly
Förvirrade, finner vi oss betraktade
av en blick, vi inte kan möta
Förtvivlan, är en farlig fälla
när mörkret greppar oss, men vi ej det
Frågande, dröjer jag kvar i mörkret
för om ögonen anpassar sig, kan jag då se?
Farligt, undrar jag hur länge
man behöver stanna, för att ana dess konturer
Quadrante
Grisbonde
Mesta diktandet är kopplat till äventyr och/eller gåtor. Men lite apokryfiska strofer för stämningen kan inte skada.
Den här var min favorit! Älskade temat. Speciellt första strofen.
En till:
冇曬
Jag längtar efter staden som inte längre finns
Den var soldränkt stålskelett och nattljust hav
Där jag älskade till ord som jag inte längre minns
Och drack morgonlöst av livets heta sav
En omöjlig hybrid född av krig och slaveri
Med doft av rökelse och nikotin
Ett frihetens palats i skuggan av en dystopi
Där drömmar var berusande som vin
Jag längtar efter staden, efter det som en gång var
Men det togs med gas och lag och slets itu
Och drömmarna och minnena är allt som jag har kvar
I palatset råder skuggans lagar nu
冇曬
Jag längtar efter staden som inte längre finns
Den var soldränkt stålskelett och nattljust hav
Där jag älskade till ord som jag inte längre minns
Och drack morgonlöst av livets heta sav
En omöjlig hybrid född av krig och slaveri
Med doft av rökelse och nikotin
Ett frihetens palats i skuggan av en dystopi
Där drömmar var berusande som vin
Jag längtar efter staden, efter det som en gång var
Men det togs med gas och lag och slets itu
Och drömmarna och minnena är allt som jag har kvar
I palatset råder skuggans lagar nu