Forumiters poesier

[Genesis]

Jag har suttit på ett tåg från Eskilstuna till Göteborg, och ett bra sätt att slå ihjäl tiden är att dikta!

Främlingar

Två främlingar sitter bredvid varandra i tystnad
Var och en är en människa stor som en värld
Jag är möten, tankar, sorger, skratt och lystnad
Ett irrande spår av en stapplande blindmannafärd

Du är bottenlös mörk ocean med grumliga vågor
I vars djup simmar okända varelser jag inte ser
Ett hav av minnen, drömmar, nöjen, plågor
Jag är tyst, du är tyst, våra blickar möts, vi ler

Det är ett ögonblick då två universum nuddas
Vidrör varann i en fjäderlätt världkollision
Ett eteriskt avtryck som snart därefter suddas
När vi skiljs om en stund i en ljudlös och smärtfri fission

Imorgon, granne, är min värld tillspillogiven
Du sopar bort spåren jag lämnat efter mig
Men ditt mörka hav är mitt bläck, din värld är skriven
Precis här, just innan punkten, skriver jag dig.​

 

[Lanina]

Från förra året:

I tidiga våren
då gräset ej grönskar
Med frusna fingrar
försöker vi greppa
solens strålar

 

[Quadrante]

Istället för att gilla enskilda poem så låter jag här meddela att jag uppskattar att få ta del av alla, det är trevligt att få läsa dem.

 

[God45]

Man känner regnet ligga tungt över världen. Den grå himlen andas från bortom. Fåglarna kvittrar glatt men flyger lågt.