Nekromanti FLER monster, djur och bestialiska folk
- Thread starter Eagle
- Start date
Jag skulle gärna vilja att de utvecklade vissa koncept som finns med i eon, men som aldrig diskuteras närmare än i förbifarten.
Om drunok så står de t.ex. att de talar jättarnasspråk... jaha, är det kraggbarbarer då eller? skulle ju vara trevligt om de kastade in vad det nu är.
Lite större skorpioner vore inte fel...
lite urgamla monster som slumrar sig genom eonerna vore inte heller fel
Om drunok så står de t.ex. att de talar jättarnasspråk... jaha, är det kraggbarbarer då eller? skulle ju vara trevligt om de kastade in vad det nu är.
Lite större skorpioner vore inte fel...
lite urgamla monster som slumrar sig genom eonerna vore inte heller fel
Fahnen_UBBT
Veteran
Det jag personligen skulle vilja se är mera rester utav Mundans forna herrar i form utav ruiner, legender, omnämnande i gamla böcker osv. Detta gäller iofs inte bara bestialiska folk utan folk och riken i allmänhet. Jag menar även om Mundana lider utav någon konstig statis-sjukdom så är människan och deras riken nya och världen uråldrig - någon rest från forntiden måste det finnas.
Dryad - skogens beskyddare
Det finns två sorters dryader i mitt Mundana:
1. Den vanliga dryaden gestaltas som en vacker ofta grön- eller brunklädd kvinna med blommor, växter, löv och kvistar i håret beroende på vilken skog hon gestaltar (barrskog, lövskog o.s.v). De värnar om hela skogen och allt inuti. De undviker dock alltid strid men skulle de bli pressade så använder de viss magi som gör att de omgivande växterna och träden får "liv" så de kan slingra sig runt RP, dra upp dem i luften och hänga dem, kväva, bara hålla fast dem eller distrahera dem tillräckligt länge för att dryaden skall hinna försvinna.
2. Dendroiden däremot är en man som liknar ett träd (i vissa fall är ett träd), huden är ofta barkliknande och håret av skägglav eller dylikt. De är bundna till ett mycket gammalt och stort träd. Dryaden personifierar då trädets själ. Om hamadryaden dör, dör trädet och vice versa. I strid använder Dryaden sin storlek, väldiga räckvidd, styrka för att med svepande rörelser krossa RP med sina grenlika armar eller också så försöker de greppa (fasthållning) om RP och krama dem så hårt att de slutar andas.
RP som träffar en dryad i skogen kommer att uppleva att Dryaden tar hand om "sin" skog och inte vill att RP eldar eller gör ved av grenar och träd. Efersom dryader inte kan människornas språk, så måste RP kommunicera med dem på andra vis.
/Eagle
Det finns två sorters dryader i mitt Mundana:
1. Den vanliga dryaden gestaltas som en vacker ofta grön- eller brunklädd kvinna med blommor, växter, löv och kvistar i håret beroende på vilken skog hon gestaltar (barrskog, lövskog o.s.v). De värnar om hela skogen och allt inuti. De undviker dock alltid strid men skulle de bli pressade så använder de viss magi som gör att de omgivande växterna och träden får "liv" så de kan slingra sig runt RP, dra upp dem i luften och hänga dem, kväva, bara hålla fast dem eller distrahera dem tillräckligt länge för att dryaden skall hinna försvinna.
2. Dendroiden däremot är en man som liknar ett träd (i vissa fall är ett träd), huden är ofta barkliknande och håret av skägglav eller dylikt. De är bundna till ett mycket gammalt och stort träd. Dryaden personifierar då trädets själ. Om hamadryaden dör, dör trädet och vice versa. I strid använder Dryaden sin storlek, väldiga räckvidd, styrka för att med svepande rörelser krossa RP med sina grenlika armar eller också så försöker de greppa (fasthållning) om RP och krama dem så hårt att de slutar andas.
RP som träffar en dryad i skogen kommer att uppleva att Dryaden tar hand om "sin" skog och inte vill att RP eldar eller gör ved av grenar och träd. Efersom dryader inte kan människornas språk, så måste RP kommunicera med dem på andra vis.
/Eagle
Jättar - inte bara stora och dumma
Jättar är till skillnad från trollen - minst lika intelligenta som människor, alver och dvärgar.
De bor på otillgängliga platser som t.ex. i träsk, artiska områden eller uppe i ödsliga bergstrakter. Deras utseende, fysiska attribut och färdigheter varierar beroende på vad som krävs för att överleva i den terräng de vistas i - men de är alla humanoider och väldigt stora.
Jättarna lever i fredliga samhällen och deras livslängd är mycket lång. Ibland ger sig en och annan jätte av på upptäcksfärd till människornas länder. I strid är jättar både kloka och stridsdugliga.
/Eagle
Jättar är till skillnad från trollen - minst lika intelligenta som människor, alver och dvärgar.
De bor på otillgängliga platser som t.ex. i träsk, artiska områden eller uppe i ödsliga bergstrakter. Deras utseende, fysiska attribut och färdigheter varierar beroende på vad som krävs för att överleva i den terräng de vistas i - men de är alla humanoider och väldigt stora.
Jättarna lever i fredliga samhällen och deras livslängd är mycket lång. Ibland ger sig en och annan jätte av på upptäcksfärd till människornas länder. I strid är jättar både kloka och stridsdugliga.
/Eagle
Rakshasa - nästan som i djungelboken
Rakshasa är en humanoid upprättgående kattlik varelse. Trots sitt bestialiska intryck så är de väldigt smarta, utstuderat elaka och sofistikerade. De har päls, bakvända klor och huvudet hos en rovdjurskatt (vanligtvis tiger, men även panter, puma, lejon). De har smak för lyx och klär sig därför gärna i vackra kläder och bär juveler, som de stulit eller på andra sätt lurat till sig av människor.
Rakshasa kan dölja sitt sanna yttre genom att via illusion, anta formen av en vanlig människa, beroende på vad som tjänar deras syfte bäst. De maskerar sig gärna till adelsmän och rika köpmän, ljuger och manipulerar för att få sin vilja fram.
Rakshasa föredrar att vilseleda sin motståndare istället för att slåss, men om strid är nödvändigt, så är Rakshasa våldsam och skoningslös. Rakshasa har potential att vara duktiga lönnmördare. De använder sin förmåga att byta skepnad och anta formen av en skugga för att ta sig nära sitt offer genom stängda dörrar. De attackerar sitt offer från mörker eller skydd för att få ett övertag i strid.
Så här kan de se ut:
http://www.wizards.com/dnd/images/art_preview/20080423_114844_456vbn_0.jpg
http://www.iwozhere.com/SRD/images/MM35_PG212.jpg
/Eagle
Rakshasa är en humanoid upprättgående kattlik varelse. Trots sitt bestialiska intryck så är de väldigt smarta, utstuderat elaka och sofistikerade. De har päls, bakvända klor och huvudet hos en rovdjurskatt (vanligtvis tiger, men även panter, puma, lejon). De har smak för lyx och klär sig därför gärna i vackra kläder och bär juveler, som de stulit eller på andra sätt lurat till sig av människor.
Rakshasa kan dölja sitt sanna yttre genom att via illusion, anta formen av en vanlig människa, beroende på vad som tjänar deras syfte bäst. De maskerar sig gärna till adelsmän och rika köpmän, ljuger och manipulerar för att få sin vilja fram.
Rakshasa föredrar att vilseleda sin motståndare istället för att slåss, men om strid är nödvändigt, så är Rakshasa våldsam och skoningslös. Rakshasa har potential att vara duktiga lönnmördare. De använder sin förmåga att byta skepnad och anta formen av en skugga för att ta sig nära sitt offer genom stängda dörrar. De attackerar sitt offer från mörker eller skydd för att få ett övertag i strid.
Så här kan de se ut:
http://www.wizards.com/dnd/images/art_preview/20080423_114844_456vbn_0.jpg
http://www.iwozhere.com/SRD/images/MM35_PG212.jpg
/Eagle
utmärkt förslag, berätta mer!
Inget hindrar dig från att vara kreativ och komma med idéer. Det är ju det som forumet är till för, att vi ska kunna ge varandra idéer
Dina ideer är minst lika värdefulla som någon annans så ta för dig, var kreativ. Vänta inte på att någon serverar dig svaret på silverfat, utan kom med egna idéer på vad du tycker det skulle vara coolt att spelare fic upptäcka rent konkret alltså - av Mundanas forna herrar och fornfynd - något som du själv efterlyser.
/Eagle
Inget hindrar dig från att vara kreativ och komma med idéer. Det är ju det som forumet är till för, att vi ska kunna ge varandra idéer
Dina ideer är minst lika värdefulla som någon annans så ta för dig, var kreativ. Vänta inte på att någon serverar dig svaret på silverfat, utan kom med egna idéer på vad du tycker det skulle vara coolt att spelare fic upptäcka rent konkret alltså - av Mundanas forna herrar och fornfynd - något som du själv efterlyser. /Eagle
skorpioner och urgamla monster
Intressant! Berätta mer om dina skorpioner! Vad är det för en sorts varelser och hur kan de interagera med spelvärlden och RP i synnerhet?
Urgamla monster säger du som slumrar. Tänker du på monster som i Hellboy av Call of Chatulu mått eller vad? Ge konkreta exempel på något urgammalt monster som slumrar sig genom eonerna som RP kan stöta på!
/Eagle
Intressant! Berätta mer om dina skorpioner! Vad är det för en sorts varelser och hur kan de interagera med spelvärlden och RP i synnerhet?
Urgamla monster säger du som slumrar. Tänker du på monster som i Hellboy av Call of Chatulu mått eller vad? Ge konkreta exempel på något urgammalt monster som slumrar sig genom eonerna som RP kan stöta på!
/Eagle
Kummelgast - hur tänker du här?
Intressant. Visste inte om att dryaden fanns omnämnd i Tirakboken.
Berätta mer om Rurakh och kummelgastar. Vad vet du om dem? Kanske står det om kummelgasten i supplementet om Vandöda? Om du inte vet någonting om dem - och du fick ett blankt papper och friheten att vara kreativ och bestämma, hur skulle du beskriva dessa varelser och på vilket sätt påverar de spelvärlden och RP?
/Eagle
Intressant. Visste inte om att dryaden fanns omnämnd i Tirakboken.
Berätta mer om Rurakh och kummelgastar. Vad vet du om dem? Kanske står det om kummelgasten i supplementet om Vandöda? Om du inte vet någonting om dem - och du fick ett blankt papper och friheten att vara kreativ och bestämma, hur skulle du beskriva dessa varelser och på vilket sätt påverar de spelvärlden och RP?
/Eagle
skorpioner
Okay. Fast det är ett monster som redan finns beskrivet i monsteboken och tråden handlar ju om vilka monster du saknar. Däremot skorpionerna tycker jag var ett kreativt förslag. Berätta mer om dem! Vänta inte på att någon annan ska serverade dig svaret. Hur skulle du själv vilja att de tar sig uttryck i Mundanas spelvärld?
/Eagle
Okay. Fast det är ett monster som redan finns beskrivet i monsteboken och tråden handlar ju om vilka monster du saknar. Däremot skorpionerna tycker jag var ett kreativt förslag. Berätta mer om dem! Vänta inte på att någon annan ska serverade dig svaret. Hur skulle du själv vilja att de tar sig uttryck i Mundanas spelvärld?
/Eagle
Re: skorpioner och urgamla monster
Den nya sandskorpionen försöker sedan att leva vidare på det revir som de forna skorpionerna hade. SÅ länge denne lever är dessutom den besjälade varelsens själ bunden till den.
-------
Jag tänker egentligen mer på typ drakar eller andra magiskt kunnande väsen som via magi sovit bort tiden.
Ett exempel på en sådan är ormen Atheus'Unbrach'kenom som slumrar på gränsen till melonskogen. Ursprungligen så var Atheus en mycket gammal alv som blev kvarglömd av sina fränder då de lämnade mundana sist. Han försökte kalla tillbaka dem, men då mörkret omslöt honom så dräpte han en demon och antog dennes kropp. Alven har nu dock glömt så gott som alla sina gamla minnen och slumrar under marken. Vid Balonskogens gräns.
Han tenderar dock att vakna då det åskar riktigt rejält.
I öknen utanför Mûhad så har en av mina spelare, dock bara i bakgrunden, mött en skorpion som var gjord utav svart sand. Vi gav den inget namn, men en sådan skorpion uppstår då en massa själlösa skorpioner dör i närheten av en besjälad varelse.Eagle said:
Den nya sandskorpionen försöker sedan att leva vidare på det revir som de forna skorpionerna hade. SÅ länge denne lever är dessutom den besjälade varelsens själ bunden till den.
-------
Jag tänker egentligen mer på typ drakar eller andra magiskt kunnande väsen som via magi sovit bort tiden.
Ett exempel på en sådan är ormen Atheus'Unbrach'kenom som slumrar på gränsen till melonskogen. Ursprungligen så var Atheus en mycket gammal alv som blev kvarglömd av sina fränder då de lämnade mundana sist. Han försökte kalla tillbaka dem, men då mörkret omslöt honom så dräpte han en demon och antog dennes kropp. Alven har nu dock glömt så gott som alla sina gamla minnen och slumrar under marken. Vid Balonskogens gräns.
Han tenderar dock att vakna då det åskar riktigt rejält.
Barghest - ingen snäll vovve!
Barghest - en spökhund
Dessa hundar visar sig bara om natten, antingen i flock eller enskilt. En spökhund ser ut som en vanlig hund men är ofta betydligt större. Den är mörk till färgen och har nästan alltid skräckinjagande lysande ögon.
Se bilder här:
http://images.elfwood.com/art/f/l/flidais/barghest.jpg
http://www.iwozhere.com/SRD/images/MM35_PG22b.jpg
Om man lyckas dräpa en spökhund förvandlas den till dimma, men återbildas ofta efter en eller ett par nätter. Spökhundarna ha sitt ursprung i någon våldsam händelse i det förflutna (t.ex. en blodig fejd eller ett slag) och har vissa likheter med mänskliga spöken.
I strid har många spökhundar den övernaturliga egenskapen att kunna ”reflektera” skada de drabbas av. Angriparen måste lyckas med ett svårt moståndsslag eller drabbas av samma skada som som han just har tilldelat spökhunden.
Alla som möter en spökhunds blick måste lyckas med ett svårt motståndsslag för att inte drabbas av panik och fly. Spökhundens tjocka hud ger dem ett visst skydd i strid.
Spökhunden är kopplad till en plats eller en händelse där något tragiskt inträffat. Förstör man platsen eller löser mysteriet kring händelsen hunden är kopplad till, så fördrivs spökhunden för alltid. Man kan ocskå hindra spökhunden att återbildas genom andefördrivnde, shamanisk magi.
/Eagle
Barghest - en spökhund
Dessa hundar visar sig bara om natten, antingen i flock eller enskilt. En spökhund ser ut som en vanlig hund men är ofta betydligt större. Den är mörk till färgen och har nästan alltid skräckinjagande lysande ögon.
Se bilder här:
http://images.elfwood.com/art/f/l/flidais/barghest.jpg
http://www.iwozhere.com/SRD/images/MM35_PG22b.jpg
Om man lyckas dräpa en spökhund förvandlas den till dimma, men återbildas ofta efter en eller ett par nätter. Spökhundarna ha sitt ursprung i någon våldsam händelse i det förflutna (t.ex. en blodig fejd eller ett slag) och har vissa likheter med mänskliga spöken.
I strid har många spökhundar den övernaturliga egenskapen att kunna ”reflektera” skada de drabbas av. Angriparen måste lyckas med ett svårt moståndsslag eller drabbas av samma skada som som han just har tilldelat spökhunden.
Alla som möter en spökhunds blick måste lyckas med ett svårt motståndsslag för att inte drabbas av panik och fly. Spökhundens tjocka hud ger dem ett visst skydd i strid.
Spökhunden är kopplad till en plats eller en händelse där något tragiskt inträffat. Förstör man platsen eller löser mysteriet kring händelsen hunden är kopplad till, så fördrivs spökhunden för alltid. Man kan ocskå hindra spökhunden att återbildas genom andefördrivnde, shamanisk magi.
/Eagle
Re: Kummelgast - hur tänker du här?
"Ett bestialiskt ökenfolk med djuriska drag. De är långa och smidiga, närmast taniga, med långa, smala händer och fötter. Rurahker har ett långt och smalt nosparti samt små mörka ögon. Rurahker hittar man i de norra utkanterna av Ressiöknen i Mundanas västligare delar. De lever ett nomadiskt och kringvandrande liv i närheten av de bergigare trakterna där de kan hitta olika grottor att bo i." De är även uppdelade i någon sorts kaster; jag har hittat en nämnd i EM, men minns inte vad den hette.
Allvarligt, är inte de här grymt mycket intressantare än alla de nya trollen vi blev serverade i Bestialiska Folk istället?
"Kummelgast: En mycket ovanlig form av högre vandöd som måste sluka själar för att bevara sin kraft. Kummelgasten har förmågan att lösgöra en ickefysisk manifestation av sig själv som jagar själar i närheten av dess kropp. När den slukat själar så kan den åter ta kontroll över sin kropp som annars är helt orörlig. I sin ickefysiska form tar kummelgasten endast skada av magiska eller helgade vapen samt magi."
Rurahkerna är ett typiskt utdöende folkslag som i stil med vulfen drivits till biotopernas karga utkanter av människans expansion och håller sig pga. sitt ringa antal helst undan. I äventyr i relevanta områden kan de användas på ungefär samma sätt, gärna som ett oklart hot som lämnar underliga fotspår i sanden och ger upphov till olycksbådande ylande läten på natten, beskylls för att kidnappa barn, ger upphov till historier om ökendemoner eller blir en oväntad allierad i kampen mot en gemensam fiende.
Kummelgasten är - efter lischen - den yppersta kreationen för de nekromantiker som begagnar sig av Avgrunden. En utvald själ offras till hälften "badas" genom en oerhört farlig process i de energier som skapats av offret från en annan själ som offrats, och lämnar processen som en halvdemonisk entitet med större delen av sina tidigare karaktärsdrag utplånade (detta är i alla fall det vanliga fallet). Därefter fästs den i sin kropp med en process som liknar den som används för belialen, men med möjligheten att under kortare tider lämna kroppen. Den ickefysiska formen är vagt synlig, då dess "själ" inte kan röra sig från kroppen i den "riktning" som leder djupare in i andeplanet (och inte mer än några meter ifrån kroppen). "Själen" kan i detta tillstånd nå den del av andeplanet som ligger närmast Mundana, vilket tillåter den att angripa motståndare i andestrid (kan tas bort ifall det känns för orättvist) och förtära så besegrade samt nyligen döda själar.
Kummelgasten är mycket farlig då dess "själ" ger den en riktig intelligens (även om den ofta är sargad av transformeringen) och demoniska energier som ökar dess krafter bortom en motsvarande vandöd, samt förmågan att "se" in i andeplanet och lokalisera besjälade livsformer genom hinder och väggar. Dock har denna förmågan ett pris; den demoniska kraften är inte som för andra unika vandöda fast bunden till det stabila nekrotropiska fältet, utan till själen, och kräver därför på demoners vis föda i form av själar för att överleva. Även om den tack vare det psykonekrotropiska fältets stabiliserande effekter kan klara sig i decennier utan "mat" kommer den utan föda sakta att svälta ihjäl. Den börjar då äta av resterna av sin sargade ursprungliga själ, vilket leder till att den förlorar mer och mer av den tankeförmåga och mänsklighet som fanns kvar, tills bara den demoniska delen återstår och sakta svälter ihjäl, vilket lämnar kvar ett vandött skal utan aktionsförmåga (dessa är sällsynta som högt eftertraktade av nekromantiker (särskilt nekrologer) pga. den kunskap om processen och de fascinerande magiska energier de innehåller). (äventyrskrok!)
Kummelgasten har fått sitt namn efter de uråldriga gravkummel där man oftast återfinner dem, placerade som väktare över gravarna till sedan länge glömda människor från uråldriga riken. Då den kräver föda för att finnas kvar har dessa kummel ofta försetts med en hemlig utgång, vilket leder till att kummelgasten ungefär en gång vart femte decennium (beroende på platsens lokala magiska fält) söker sig ut och dödar en eller två personer innan den ger sig tillbaka för att återuppta sin vakt. (äventyrskrok!)
Rikare och mäktigare människor kunde ibland som gravgåvor få slavar eller tjänare som fängslades eller dödades inuti pentagram inuti gravplatserna, så att deras själar skulle finnas kvar som föda åt kummelgasten/-arna i hundratals år (observera att det av ovan nämnda anledningar är mycket ovanligt med mer än en kummelgast per kummel - det är en effektiv väktare, speciellt om kummeln innehåller gångar eller en labyrint, där dess förmåga att se själar och röra sig i ickefysisk form genom väggar verkligen kommer till sin rätt). De ovan nämnda "liken" av kummelgastar har oftast uppstått då ett kummel eller en gång rasat igen, men ibland har gravarna helt enkelt förseglats med kummelgasten i; om detta beror på okunskap, dålig framförhållning eller någon helt annan orsak är oklart, men leder till att nekrologer har en mycket stark drift att undersöka all gamla förseglade kummel de kommer på - helst med vandöda eller expendabla tjänare i första hand, ifall det nu skulle vara så att kummelgastens utgång ännu är hel och kummelgasten i högsta grad "vid liv".
På grund av kummelgastens förmåga hyses ett passionerat hat till dem av de schamanförbund i Mundana som har stött på dessa kummel (i synnerhet då många barbarfolk lever i områden med rester av döda civilisationer), och en schaman som känner till deras existens kommer knappast att vila förrän han har förgjort styggelsen (se skogsrån), speciellt om den utgör ett hot mot honom och hans stam. (äventyrskrok!)
Så, det var väldigt trevligt med lite inspiration sådär Ska kanske ta och lägga upp dem på wikin tillsammans med alla andra grejjer som kom halvvägs med att lägga in förra gången...
Inte bara omnämnd; den är beskriven med utseende, förmågor och beteende i delen om Takalorr, och har en rolig "twist" då dess "människoform" är en gûrdflicka, eftersom det ju är de som är Takalorrs intelligenta invånare.
Eftersom EM innehåller typ 6000 andra uppslag tror jag att jag med gott samvete kan lägga ut dem här.
"Ett bestialiskt ökenfolk med djuriska drag. De är långa och smidiga, närmast taniga, med långa, smala händer och fötter. Rurahker har ett långt och smalt nosparti samt små mörka ögon. Rurahker hittar man i de norra utkanterna av Ressiöknen i Mundanas västligare delar. De lever ett nomadiskt och kringvandrande liv i närheten av de bergigare trakterna där de kan hitta olika grottor att bo i." De är även uppdelade i någon sorts kaster; jag har hittat en nämnd i EM, men minns inte vad den hette.
Allvarligt, är inte de här grymt mycket intressantare än alla de nya trollen vi blev serverade i Bestialiska Folk istället?
"Kummelgast: En mycket ovanlig form av högre vandöd som måste sluka själar för att bevara sin kraft. Kummelgasten har förmågan att lösgöra en ickefysisk manifestation av sig själv som jagar själar i närheten av dess kropp. När den slukat själar så kan den åter ta kontroll över sin kropp som annars är helt orörlig. I sin ickefysiska form tar kummelgasten endast skada av magiska eller helgade vapen samt magi."
Kummelgasten nämns inte, och eftersom det står så pass lite om dem tar jag friheten att vara kreativ ändå!
Rurahkerna är ett typiskt utdöende folkslag som i stil med vulfen drivits till biotopernas karga utkanter av människans expansion och håller sig pga. sitt ringa antal helst undan. I äventyr i relevanta områden kan de användas på ungefär samma sätt, gärna som ett oklart hot som lämnar underliga fotspår i sanden och ger upphov till olycksbådande ylande läten på natten, beskylls för att kidnappa barn, ger upphov till historier om ökendemoner eller blir en oväntad allierad i kampen mot en gemensam fiende.
Kummelgasten är - efter lischen - den yppersta kreationen för de nekromantiker som begagnar sig av Avgrunden. En utvald själ offras till hälften "badas" genom en oerhört farlig process i de energier som skapats av offret från en annan själ som offrats, och lämnar processen som en halvdemonisk entitet med större delen av sina tidigare karaktärsdrag utplånade (detta är i alla fall det vanliga fallet). Därefter fästs den i sin kropp med en process som liknar den som används för belialen, men med möjligheten att under kortare tider lämna kroppen. Den ickefysiska formen är vagt synlig, då dess "själ" inte kan röra sig från kroppen i den "riktning" som leder djupare in i andeplanet (och inte mer än några meter ifrån kroppen). "Själen" kan i detta tillstånd nå den del av andeplanet som ligger närmast Mundana, vilket tillåter den att angripa motståndare i andestrid (kan tas bort ifall det känns för orättvist) och förtära så besegrade samt nyligen döda själar.
Kummelgasten är mycket farlig då dess "själ" ger den en riktig intelligens (även om den ofta är sargad av transformeringen) och demoniska energier som ökar dess krafter bortom en motsvarande vandöd, samt förmågan att "se" in i andeplanet och lokalisera besjälade livsformer genom hinder och väggar. Dock har denna förmågan ett pris; den demoniska kraften är inte som för andra unika vandöda fast bunden till det stabila nekrotropiska fältet, utan till själen, och kräver därför på demoners vis föda i form av själar för att överleva. Även om den tack vare det psykonekrotropiska fältets stabiliserande effekter kan klara sig i decennier utan "mat" kommer den utan föda sakta att svälta ihjäl. Den börjar då äta av resterna av sin sargade ursprungliga själ, vilket leder till att den förlorar mer och mer av den tankeförmåga och mänsklighet som fanns kvar, tills bara den demoniska delen återstår och sakta svälter ihjäl, vilket lämnar kvar ett vandött skal utan aktionsförmåga (dessa är sällsynta som högt eftertraktade av nekromantiker (särskilt nekrologer) pga. den kunskap om processen och de fascinerande magiska energier de innehåller). (äventyrskrok!)
Kummelgasten har fått sitt namn efter de uråldriga gravkummel där man oftast återfinner dem, placerade som väktare över gravarna till sedan länge glömda människor från uråldriga riken. Då den kräver föda för att finnas kvar har dessa kummel ofta försetts med en hemlig utgång, vilket leder till att kummelgasten ungefär en gång vart femte decennium (beroende på platsens lokala magiska fält) söker sig ut och dödar en eller två personer innan den ger sig tillbaka för att återuppta sin vakt. (äventyrskrok!)
Rikare och mäktigare människor kunde ibland som gravgåvor få slavar eller tjänare som fängslades eller dödades inuti pentagram inuti gravplatserna, så att deras själar skulle finnas kvar som föda åt kummelgasten/-arna i hundratals år (observera att det av ovan nämnda anledningar är mycket ovanligt med mer än en kummelgast per kummel - det är en effektiv väktare, speciellt om kummeln innehåller gångar eller en labyrint, där dess förmåga att se själar och röra sig i ickefysisk form genom väggar verkligen kommer till sin rätt). De ovan nämnda "liken" av kummelgastar har oftast uppstått då ett kummel eller en gång rasat igen, men ibland har gravarna helt enkelt förseglats med kummelgasten i; om detta beror på okunskap, dålig framförhållning eller någon helt annan orsak är oklart, men leder till att nekrologer har en mycket stark drift att undersöka all gamla förseglade kummel de kommer på - helst med vandöda eller expendabla tjänare i första hand, ifall det nu skulle vara så att kummelgastens utgång ännu är hel och kummelgasten i högsta grad "vid liv".
På grund av kummelgastens förmåga hyses ett passionerat hat till dem av de schamanförbund i Mundana som har stött på dessa kummel (i synnerhet då många barbarfolk lever i områden med rester av döda civilisationer), och en schaman som känner till deras existens kommer knappast att vila förrän han har förgjort styggelsen (se skogsrån), speciellt om den utgör ett hot mot honom och hans stam. (äventyrskrok!)
Så, det var väldigt trevligt med lite inspiration sådär
Ska kanske ta och lägga upp dem på wikin tillsammans med alla andra grejjer som kom halvvägs med att lägga in förra gången...Re: Barghest - ingen snäll vovve!
Låter i övrigt som ett mycket intressant spöke... (speciellt om man jämför med de nuvarande Eon-spökena)
Detaljera gärna moståndsslagen; vad slår hunden och vad slår människan mot?
Man kan också använda sig av befintliga förmågor och ge barghesten möjligheten att använda effekter som Delad trauma eller Delad blödning (som ju passande nog är nektrotropiska effekter), förslagsvis genom närkontakt snarare än magislag.
Låter i övrigt som ett mycket intressant spöke... (speciellt om man jämför med de nuvarande Eon-spökena)
Detaljera gärna moståndsslagen; vad slår hunden och vad slår människan mot?
Brollochan - gömmer sig i de mörkaste vatten
En brollochan är en närmast amöbalik mörkt blågrönaktig stor varelse, med stora gula ögon och bred mun, snarlik grodan.
Brollochan lever enbart i vatten och kan inte ta sig fram på land. Den gömmer sig i sjöar, träsk och gölar. Den angriper törstiga djur och människor som stannat till för att dricka, svalka sig eller bada. Trots att den inte är särskilt intelligent agerar den taktiskt och utnyttjar sin stora rörlighet i vattnet och inväntar rätt tillfälle. Den har en snabb tunga som den använder för att temporärt paralysera sitt offer med innan den drar ner offret i vattnet och slukar utan att tugga.
Offret, om ingen lyckas sprätta upp magen på Brollochan och rädda personen, dör långsamt i varelsen mage. De delar av offret som den inte kan smälta så bra, såsom vapen och rustningar, de spottas såsmåningom ut. Därför kan man ibland på botten av en sjö eller göl, eller intill strandkanten på ett träsk, hitta alla möjliga metalföremål av vapen och rustningsdelar (dock täckta med slem) som Brollochan spottat ut efter att ha ätit upp sina offer.
/Eagle
En brollochan är en närmast amöbalik mörkt blågrönaktig stor varelse, med stora gula ögon och bred mun, snarlik grodan.
Brollochan lever enbart i vatten och kan inte ta sig fram på land. Den gömmer sig i sjöar, träsk och gölar. Den angriper törstiga djur och människor som stannat till för att dricka, svalka sig eller bada. Trots att den inte är särskilt intelligent agerar den taktiskt och utnyttjar sin stora rörlighet i vattnet och inväntar rätt tillfälle. Den har en snabb tunga som den använder för att temporärt paralysera sitt offer med innan den drar ner offret i vattnet och slukar utan att tugga.
Offret, om ingen lyckas sprätta upp magen på Brollochan och rädda personen, dör långsamt i varelsen mage. De delar av offret som den inte kan smälta så bra, såsom vapen och rustningar, de spottas såsmåningom ut. Därför kan man ibland på botten av en sjö eller göl, eller intill strandkanten på ett träsk, hitta alla möjliga metalföremål av vapen och rustningsdelar (dock täckta med slem) som Brollochan spottat ut efter att ha ätit upp sina offer.
/Eagle
Fahnen_UBBT
Veteran
Re: utmärkt förslag, berätta mer!
Det är vad jag egentligen borde göra men jag är så lat att de flesta texter jag skriver bara blir någon slags halvkass och ofullständig blanding utav minneslapp och utkast. Så jag väntar glatt på silverfatet...
Nåja, jag kanske tar mig samma och gör ett försök att fullborda något utav alla mina projekt och delar med mig av det.
Men tills dess har jag dessa två länkar som kanske kan funka som insperation till folk som vill lägga till något nytt djur/folk/sagoväsen: http://www.ungafakta.se/naturvasen/
http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_Cryptids
Det är vad jag egentligen borde göra men jag är så lat att de flesta texter jag skriver bara blir någon slags halvkass och ofullständig blanding utav minneslapp och utkast. Så jag väntar glatt på silverfatet...
Nåja, jag kanske tar mig samma och gör ett försök att fullborda något utav alla mina projekt och delar med mig av det.
Men tills dess har jag dessa två länkar som kanske kan funka som insperation till folk som vill lägga till något nytt djur/folk/sagoväsen: http://www.ungafakta.se/naturvasen/
http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_Cryptids
Vilka djur och monster...
Svår fråga det där allt för många börjar skrika efter de vanliga monstrerna som fins i alla RPG.
Man blir så djävla trött ibland.
Kolla runt lite från olika myter Amerika indianer hade en del lustiga.
Varför inte en Gigantisk befjädradorm som flyger
Eller en Åskfågel.
Stor örn/Gam liknande fågel som har kraften över Åska och vind.
En jägare få kan överleva om den är arg.
En Korp kan vara intresangt..
Enligt indianska myter så kan korpar ta mänsklig form infiltrera byar själa och spela tricks men även hjälpa folk som är värdiga.
De bär even med sig de dödas själ till döds riket. Ibland för de med sig själen tillbacka till livet.
Sedan har vi andra myter från svea rike.
Bäckahästen men den fins redan.
Skogsrået.
Ofta har hon svans rävsvans, Hundsvans många alternative finns endel säger hon har bark istället för hud och andra säger att hennes rygg är ihålig.
Enligt myter så förför hon män med sina krafter suger livs krafterna ur dom.
Några av myterna säger OM du upptäcker att flickan du har sex med har en svans hugg fort av svansen då överlever du.
Och inte nog med det Skogsrået blir normal mäniska och lojal fru.
Men var på din vakt svansen kan växa ut igen och då blir hon ett monster.
Fast i myterna som säger att hon har en ihålig rytt så finns ingen svans. Men hon borde nog bli en bra flickvän till en smuglare. (Naturligt dolt utryme)
Andra myter som finns är ju trollen men de existerar redan i Eon så glöm dom.
Katter är i myterna betydligt mäktigare än vad man kan tro. Och mycket användbare i spel.
I egyptien är kan de skräma spöken Gudinnan Basset kvinnor och barnens beskydare och Hämdens guddina har katt huvud.
Bassets syster har lejon huvud och anses som städernas beskydare OCH krigets guddina.
I Japan så finns det en form av kattdemon Dom ser ut Exact som vanliga katter förutom EN liten detalj.
De kan återuppväcka de döda till liv skapa odöda ohc spöken.
Behandlar familjen katten väl så använder demonkatten sina förmågor i familjens beskyd.
Annars kanske den använder din Farfars zombie kropp för att döda dig.
Kina
Trode att när en Tiger blev 500 år fick den en vit svans och blev en odödlig djurens konung.
Något sådant inträffade bara när en rätt rådig kejsare satt på tronen.
I myterna så vaktas portarna till himelriket och till helvetet av både drakar och tigrar varelser som har mänsklig IQ och djurisk styrka.
Eon ÄR ett magisk värd sätt in lite magiska väsen.
Eller låt speciela regler täcke exemple som kan inträffa vid magiska urladningar.
Super djur eller monster som upstår regelbundet vid sådana händelser.
http://www.geocities.com/hatten_jc/Hatten.htm
Svår fråga det där allt för många börjar skrika efter de vanliga monstrerna som fins i alla RPG.
Man blir så djävla trött ibland.
Kolla runt lite från olika myter Amerika indianer hade en del lustiga.
Varför inte en Gigantisk befjädradorm som flyger
Eller en Åskfågel.
Stor örn/Gam liknande fågel som har kraften över Åska och vind.
En jägare få kan överleva om den är arg.
En Korp kan vara intresangt..
Enligt indianska myter så kan korpar ta mänsklig form infiltrera byar själa och spela tricks men även hjälpa folk som är värdiga.
De bär even med sig de dödas själ till döds riket. Ibland för de med sig själen tillbacka till livet.
Sedan har vi andra myter från svea rike.
Bäckahästen men den fins redan.
Skogsrået.
Ofta har hon svans rävsvans, Hundsvans många alternative finns endel säger hon har bark istället för hud och andra säger att hennes rygg är ihålig.
Enligt myter så förför hon män med sina krafter suger livs krafterna ur dom.
Några av myterna säger OM du upptäcker att flickan du har sex med har en svans hugg fort av svansen då överlever du.
Och inte nog med det Skogsrået blir normal mäniska och lojal fru.
Men var på din vakt svansen kan växa ut igen och då blir hon ett monster.
Fast i myterna som säger att hon har en ihålig rytt så finns ingen svans. Men hon borde nog bli en bra flickvän till en smuglare. (Naturligt dolt utryme)
Andra myter som finns är ju trollen men de existerar redan i Eon så glöm dom.
Katter är i myterna betydligt mäktigare än vad man kan tro. Och mycket användbare i spel.
I egyptien är kan de skräma spöken Gudinnan Basset kvinnor och barnens beskydare och Hämdens guddina har katt huvud.
Bassets syster har lejon huvud och anses som städernas beskydare OCH krigets guddina.
I Japan så finns det en form av kattdemon Dom ser ut Exact som vanliga katter förutom EN liten detalj.
De kan återuppväcka de döda till liv skapa odöda ohc spöken.
Behandlar familjen katten väl så använder demonkatten sina förmågor i familjens beskyd.
Annars kanske den använder din Farfars zombie kropp för att döda dig.
Kina
Trode att när en Tiger blev 500 år fick den en vit svans och blev en odödlig djurens konung.
Något sådant inträffade bara när en rätt rådig kejsare satt på tronen.
I myterna så vaktas portarna till himelriket och till helvetet av både drakar och tigrar varelser som har mänsklig IQ och djurisk styrka.
Eon ÄR ett magisk värd sätt in lite magiska väsen.
Eller låt speciela regler täcke exemple som kan inträffa vid magiska urladningar.
Super djur eller monster som upstår regelbundet vid sådana händelser.
http://www.geocities.com/hatten_jc/Hatten.htm