DoD Figurer och miniatyrer i DoD - bu eller bä?

[alto]

Använder ni figurer/miniatyrer i era spel i Drakar och Demoner? Jag har haft miniatyrmålning som egen hobby under lång tid och funderar på om det går att integrera med rollspel också.

Om det är någon som har gjort detta - hur har ni använt det, har det varit som ersättare till standees i DoD, och behövde ni i så fall ändra på spelplanen så att eventuellt rutnät passar baserna för figurerna (planen som följer med i startboxen har ju ganska små rutor)? Eller går det att göra andra saker som att till exempel ha en lite större figur som en "avatar' med sig vid spelbordet bara för den visuella upplevelsen?

 

[Bifur]

Jag har haft miniatyrmålning som egen hobby under lång tid och funderar på om det går att integrera med rollspel också.

Det går alldeles utmärkt i allmänhet.

DoD23 tycker jag känns som ett alldeles utmärkt spel för miniatyrer. Det finns tillräckligt mycket regler av karaktären att de påverkar och påverkas av position för att det ska vara meningsfullt. Sen går det väl inte säga att de har någon speciell fördel mot standees, annat än det visuella och nöjet att måla dem.

Det är möjligt att stridskartorna generellt är lite för små för miniatyrer, jag har inte använt dem till de officiella äventyren i tillräckligt hög grad. Men jag tror inte det skulle vara annorlunda mot standees, de är ju ganska stora de med.

Det enda möjliga "problemet" är att behovet av stridskartor snabbt blir rätt stort. Min bild är att DoD behöver dem för att funka på rätt sätt enligt ovan, medan en övergång till "tabletop*" - som kanske vore smidigare, med flexibel terräng etc, jämfört med att hålla på att prodicera kartor - skulle ta bort en del av reglernas finess. (Men inte mer än att gå åt motsatt håll och köra sinnesteater, så det är ingen jättefråga.)

 

[Rickard]

Det enda möjliga "problemet" är att behovet av stridskartor snabbt blir rätt stort.

Förr i tiden ritade vi på papper och vi hade kul. (Med e-readers och hexagona rutor är möjligheterna nästintill obegränsade)

Det sagt, det kan skapa en barriär mellan att agera i karaktären och att flytta runt figurer. Vi märkte när vi använde miniatyrer i Dungeons and Dragons 4 att folk gärna fortsatte att fokusera på miniatyrerna och flyttade runt dom som små dockor, även utanför strid.

 

[mrund]

Jag blev extremt häpen när jag hittade en sittningsrapport av självaste Shane Ivey och insåg att han spelleder Delta Green som ett taktiskt figurstridsspel. Jag var medveten om att det finns en militär vinkel hos en del scenarier till detta utmärkta spel. Men just dessa hade jag ignorerat, eftersom det inte fanns något sätt att förklara att vår grupps rollpersoner plötsligt skulle ha hamnat på en militärbas i Irak. Gruppens rollpersoner är pregens från nätet, och delvis uppenbarligen konstruerade för att skapa variation och underminera gamla klichéer i spelet. Vi har liksom en figur från postverkets polisiära utredningsenhet och en annan som är brandman.

 

[Bifur]

Det sagt, det kan skapa en barriär mellan att agera i karaktären och att flytta runt figurer. Vi märkte när vi använde miniatyrer i Dungeons and Dragons 4 att folk gärna fortsatte att fokusera på miniatyrerna och flyttade runt dom som små dockor, även utanför strid.

Absolut. Jag menade inte ett generellt problem för rollspel med minis utan för just DoD23.

Rent allmänt, utanför trådens ämne, kan figurer vara distraherande men jag har svårt att se något mönster. Vissa spelare blir påverkade men inte andra.

 

[Bifur]

Jag blev extremt häpen när jag hittade en sittningsrapport av självaste Shane Ivey och insåg att han spelleder Delta Green som ett taktiskt figurstridsspel. Jag var medveten om att det finns en militär vinkel hos en del scenarier till detta utmärkta spel. Men just dessa hade jag ignorerat, eftersom det inte fanns något sätt att förklara att vår grupps rollpersoner plötsligt skulle ha hamnat på en militärbas i Irak.

Intressant. Jag har inga svårigheter att köpa premissen (även om den kanske kräver pre-gens). Däremot framstår DG som ett spel som spelmekaniskt inte direkt vinner på figurer. Men det är klart, om nästan hela spelet är strid kanske det ändå kan underlätta

 

[StradhLestat]

Många rollspel kan hantera båda världarna av sätt att spela. Dels där minis, battlemaps tokens osv är väsentligt för HUR man spelar. Å andra sidan theatre of the mind, där man kanske visar fram en karta för att alla ska få samma grundbild av situationen, men exakta positioneringar, förflyttningsteg och likanande inte visualireras/regleras av ett rutnät/minis osv.

Vissa spel vinkar sig hårdare åt det ena eller det andra, men som sagt. De flesta går utmärkt att spelas på det sättet av de två man föredrar i gruppen. DoD skulle jag säga placerar sig i "mitten". Det fungerar jättebra med båda sätten att spela, så det är mer hur gruppen föredrar sitt rollspelande som avgör vilket man bör välja än spelet i sig.

 

[Organ]

Ja, jag använder figgar. Ibland. Innan en strid ställer jag mig alltid frågan "Behövs det i det här fallet? Kommer det att tillföra något?" Om svaret på något av detta är "nej" så blir det Theatre of the Mind istället.

Och jag använder de standees som följer med spelet och det för att jag har aldrig varit inne på figurmålning och tycker att pappfigurerna duger gott.

 

[Bifur]

Vissa spel vinkar sig hårdare åt det ena eller det andra

Ja, mycket hänger verkligen på hur reglerna är skrivna. Spelar ju T2000 nu. Det vore svårhanterligt (om man inte väljer att bortse från delar av reglerna) utan sina hexkartor och markörer. Å andra skulle figurer och terräng vara lika knepigt som att köra sinnesteater. Det är avsett att spelas med sin egen struktur, punkt. Medan som jämförelse är allt sådant stöd nästan poänglöst i Blade Runner. (Hypotetiskt kan man kanske behöva någon markör på zonkartan om det skulle bli en halvstor strid någon gång, men inte mer.)

 

[alto]

Bra poänger åt alla håll, jag börjar känna att det bästa alternativet (om man vill inkludera figurer) är att plocka fram dom till strid och sen plocka bort dom när striden är klar för att inte störa fantasin. Även att skaffa en karta / ett rutnät som är anpassat till storleken på baserna hos figurerna känns som ett måste, standeesen som medföljer i boxen är märkbart mindre än vad en vanlig tabletop-figur i regel är, och att krympa ner figurerna (om man 3D-printar) blir ofta ganska tråkigt.

Det som talar emot är att om man ska köra med figurer är det lätt att fixa RP och även nån reservlösning ifall en RP skulle dö, men sen är det en uppsjö med monster som skulle behöva tas fram, och jag har inte riktigt koll på hur väl man som SL kan förutse eller bestämma vilka möten som kommer så att man i förväg kan preppa så att det finns figurer till allt. Det blir rätt tråkigt om man har tredimensionella figurer för RP-karaktärerna men standees för monster, då tiltar det rätt hårt för mig

 

[Rickard]

Om du brinner för figurmålning tycker jag det är givet att du ska testa att använda figurer och spelplan. Det ger dessutom en hel del energi till spelarna när dom märker att spelledaren har ansträngt sig och figurmålning och kitbashing kan lätt vara en del av detta.