Delta Green på 90-talet: The Conspiracy

[adrian_of_arcane_lore]

Det här var ruskigt intressant. Jag har aldrig stött på detta, men man får aldrig glömma att vissa vill ha mer pekpinnar - ibland även vara rälsade - eftersom dom spelarna är mer intresserade av atmosfär och leva sig in, snarare än klura gåtor.

Rent konkret är min erfarenhet av detta lite såhär:

Jag spelar generellt rätt så öppet och lägger tonvikt vid att spelarna skall driva händelseutvecklingen framåt. Olika spelare är olika, och tycker att olika saker är intressanta i spelet, men beroende på sammansättning av gruppen mm så kan dynamiken ofta bli den att de spelare som kanske trivs bättre med pekpinnar och tydlig riktning hakar på de spelare som är mer för klurande, problemlösning och kommer med mycket idéer. "Pekpinnen" behöver inte komma från mig som SL. När gruppen sedan förändrats kanske några sådana spelare försvunnit (vilket hände just för Delta Green i min spelgrupp), och de spelarna som var kvar tyckte det blev för komplext.

Samma spelare kan spela väldigt lösningsorienterat om valmöjligheterna är färre (exempelvis i en tidsperiod med lägre teknikgrad). Exempelvis, att ta reda på information och vilken information som är tillgänglig är väldigt mycket enklare, mer analogt och mer taktilt på 1920-talet än på 2020-talet. Därför trivs vissa av mina spelare mycket mer i den miljön, medans andra älskar just dynamiken som kommer med mer avancerad teknik. I rätt gruppkomposition funkar det för alla, men är spelarsammansättningen fel så blir det sämre.

Lösningen skulle ju kunna vara att jag "rälsar" hårdare, men då blir ju spelledandet tråkigt för mig eftersom jag måste planera mer.

 

[adrian_of_arcane_lore]

Eller, värre, du hittar äkta mythos material relaterat till grejen du söker på hos typ ett pedofil nätverk eller folk som säljer knark. Det hjälper inte utredningen och kostar dig sanity.

Källkoden till en blockkedja som används för kryptovalutor just i de sammanhangen där ovanstående material säljs är i sig mythosmaterial.
Att förstå koden och hur den fungerar driver dig till vansinne.

Nyarlathotep Funghi Tokens

 

[Brödbane]

Det jag kan tycka är tråkigt med att köra i nutid är att det verkar som att rollpersoner med Computer science blir mer och mer nödvändiga i en grupp ju närmare vår tid man kommer, då man kan få mer och mer kontroll över det amerikanska Panopticonet. Kör man 90-tal blir spionskills och tradecraft mer användbara.
Vissa scenarion/kampanjer spelar ju hårt på det som Iconoclausts som utspelar sig på 2010-talet.

Spoiler: Spoiler Iconosclausts

Där är ju typ hela kampanjen förutol vinjetten och "slutstriden" ett digitalt maraton med rätt begränsad taktila inslag

Sen spelar det väl också in att moderna USA är en helt orimlig dystopi utan mythosen och att i Delta Green så uppgår ju organisationen mer i the deep state efter 2010-talet. Upplever att det inte lika mycket Arkiv X utan mer Dogs in the Vineyard.

 

[Übereil]

• Allt man hittar är en sex år gammal reddit-tråd där en anonym användare ber om hjälp med exakt samma sak som man själv letar efter. Tråden har ett enda svar – samma användare som svarar "never mind, found it" utan att utveckla sig eller lämna några övriga uppgifter.

Det är botch-resultatet eftersom att man måste slå ett sanity-slag eller förlora en SAN varje gång det händer.

Übereil

 

[mrund]

I kväll har vi sittning nummer 6. I mina anteckningar står beträffande sällskapets motståndare:

"Vad vill de? Vad vet de? Vad gör de?"

Det är klart att man alltid kan angripa sällskapet med ondingar utan förklaring. Men jag gillar att veta hur ondingarna tänker, särskilt med utgångspunkt från hur mycket oväsen rollpersonerna fört. Typ om de -- helt teoretiskt alltså -- har åkt till ondingarnas högkvarter och sagt "Hej, vi är FBI. Er medlem Överste Daniels har hittats död under mystiska omständigheter. Vet ni något om det?"

ping @hakanlo

 

[mrund]

Vi har tidigare spelat fyra utmärkta Delta Green-scenarion av Shane Ivey ur samlingarna A Night At The Opera (2018) och Black Sites (2020). Därför blev jag väldigt intresserad när jag hittade Iveys detaljerade redogörelse från 2011 för hur han ledde det scenario som vi just nu spelar i min grupp.

Till min häpnad fann jag att Shane Ivey för 14 år sedan spelledde Delta Green som ett taktiskt figurstridsspel. Allting var över huvud taget väldigt militärt, trots att bara två av sex rollpersoner hade en sådan bakgrund. I hans kampanj sprang det runt en galen isländsk legosoldat med automatgevär och bredsvärd, åtföljd av en machete-viftande kubansk smugglare! När gruppen skulle ta sig an ett riktigt stort näste med många och tunga ondingar, ett ställe som jag bedömt som helt ointagligt för bara fem-sex DG-agenter, klädde de sig i skottsäkra rustningar och beväpnade sig mangrant med hagelbössa och automatgevär innan de stormade in. Och de överlevde märkligt nog blodbadet som följde.

Min förvåning beror mycket på att Iveys scenarier från 2018 och 2020 inte alls signalerar den här nivån av paramilitärt våld. På mina egna DG-sittningar förekommer det att enstaka vapen avfyras, folk såras eller dör, men ingenting som påminner om något marinkårsanfall i en 80-talsactionfilm med Arnold eller JCVD. Mina spelare smyger mest omkring och samlar ledtrådar. Några stridskartor och tenngubbar förekommer inte.

Men det påminner om en diskussion jag hade med någon om intro-scenariot i de nuvarande grundreglerna till DG, "Sentinels of Twilight". Snubben menade att det scenariot i grund och botten går ut på totalt krig mot halvgenomskinliga indian-jättar. Jag svarade "Nja, jag har lett det scenariot två gånger, och då har jättarna mest stått och tittat in genom fönstret på andra våningen på ett spöklikt sätt och försökt kontrollera folk psykiskt. En gång var det en soffa som leviterade."

Det är förstås omöjligt att få någon överblick över hur det vanligaste sättet att spela DG ser ut. Men med tanke på hur långa och invecklade scenarierna är med sina många ledtrådar och konkurrerade intressegrupper så är jag lite häpen över att många tydligen spelar det som om det vore Twilight 2000.

 

[JohanL]

Till min häpnad fann jag att Shane Ivey för 14 år sedan spelledde Delta Green som ett taktiskt figurstridsspel. Allting var över huvud taget väldigt militärt,

Det här är en av de riktigt skumma sakerna med Den svarta madonnan till Kult också (och Kult i allmänhet). Författarna verkar utgå från att rollpersonerna är legosoldater, agenter och "gatusamurajer" (för att inte tala om att det finns magisk Kung-Fu), och ungefär ingen spelade det sedan så. Men det gör att man förväntas ha ett extremt högt våldskapital i Den svarta madonnan, och upprepade gånger storma tungt beväpnade högerextremister, rysk militär, och så vidare.

Våra rollpersoner var en skräckförfattare, hans redaktör, och hans omslagsillustratör (jag - Konsthistoria som färdighet visade sig vara sinnessjukt användbart när vår SL tog ned våldsinslaget)...

 

[krank]

Det är förstås omöjligt att få någon överblick över hur det vanligaste sättet att spela DG ser ut. Men med tanke på hur långa och invecklade scenarierna är med sina många ledtrådar och konkurrerade intressegrupper så är jag lite häpen över att många tydligen spelar det som om det vore Twilight 2000.

Det här känns också som en delförklaring till att det finns ett gäng scenarier där man mest spelar ett gäng amerikanska soldater som… well, förväntas skjuta på eller åtminstone bråka med ett gäng tcho-tchos… =)

 

[mrund]

det finns ett gäng scenarier där man mest spelar ett gäng amerikanska soldater som… well, förväntas skjuta på eller åtminstone bråka med ett gäng tcho-tchos… =)

Visst ja, dem hade jag glömt bort. Jag läste aldrig dem när jag förstod att här skulle alla rollpersonerna vara militärer.

 

[JohanL]

DG ligger ändå granne med det militära, eftersom man man kan förvänta sig att rollpersonerna är militär/underrättelsetjänst/polisväsende.

 

[mrund]

DG ligger ändå granne med det militära, eftersom man man kan förvänta sig att rollpersonerna är militär/underrättelsetjänst/polisväsende.

"The typical Delta Green agent is a career federal employee in their middle to late thirties, with at least ten years on the job. Delta Green agents come from many different areas of the government, nearly all of which have law enforcement powers even if the individual agents don’t. About half of all Delta Green agents come from the FBI, the CIA, and the DEA."

Detwiller et al. 2022, Delta Green -- the Conspiracy, s. 10

Men man behöver nog vara amerikan för att uppfatta rikspolisen som granne med militären. I vår pågående 90-talskampanj leds de båda inblandade cellerna av en agent från den federala narkotikapolisen respektive @hakanlo s pensionerade officer från ingenjörstrupperna. Övriga fyra cellmedlemmar är två FBI-agenter, en agent från narkotikapolisen och en tjänsteman från smittskyddsmyndigheten. Men de tre första scenarierna som kom ut till DG fram till och med 1997 utgår allihop från FBI. I fallet med "New Age" får rollpersonerna till och med officiellt ansvar för en egen FBI-utredning, med möjlighet att t.ex. skaffa helt legala husrannsakningsorder.

 

[Doktor Laser]

Det här är en av de riktigt skumma sakerna med Den svarta madonnan till Kult också (och Kult i allmänhet).

Roade mig med att läsa igenom grundböckerna till gamla Kult häromveckan, för att suga i mig lite inspiration. Det som slog mig var att det var väldigt många stämningstexter som handlade om smattrande automatkarbiner och kommandoräder mot okända motståndare, snarare än existentiell fasa.

Med det sagt; hell yes för 90-talet! Det hade helt klart sin egen stämning som lämpar sig bra för DG-röj. Svallvågorna av the satanic panic som fortfarande kunde kännas, den där vagt apokalyptiska stämningen inför det annalkande millennieskiftet, samt Internets gryning med allt vad det innebär av ett digitalt vilda västern där vem som helst verkligen kunde snubbla över vad som helst utan att behöva söka sig till darkweb.

 

[mrund]

Internets gryning med allt vad det innebär av ett digitalt vilda västern där vem som helst verkligen kunde snubbla över vad som helst utan att behöva söka sig till darkweb.

En av de första sakerna jag gjorde 1995 när jag skaffat modemuppringd internetkoppling genom Algonet var att leta efter WWW-dokument som befann sig på servrar med udda geografisk placering. "Vad har de lagt upp på Universitet i Kapstaden?" På den tiden var det åtminstone för mig en intressant fråga var datorn jag kopplat upp mig mot stod någonstans. Men de senaste knappa 30 åren har jag aldrig behövt fundera på det igen förrän nu, när USAs raglande färd mot fascismen gjort frågan starkt aktuell.