Nekromanti Fantasy som tar slut

Tja, nu slår [color:448800]Han</font color=448800> till som aldrig kan lära sig namn..

Jag läste svensk fantasy där det handlade om hamnbytare. En varg och en björn (om jag minns korrekt).. Den kan svika på både punkt 2 och 3 visserligen, dels för att den var sådär (bättre än Drakväktare) och kan vara baserad på Viking..

Framsidan har jag för mig var en överdriven bild på en (eller två) man (män) och en brinnande stad i bakgrunden.. Fast nu kan jag komma ihåg helt fel..

Jaja, den kan du alltid läsa. /images/icons/smile.gif Den tar rätt kort tid.. Skulle vara glad om någon kunde ge mig en titel och författarens namn..

~Skulle visserligen inte komma ihåg namnet, men [color:448800]Han</font color=448800> kan iaf. chansa ihop delar av namnet i fortsättningen
 
Kolla in Gaimans senaste; Coraline. Undlig bok om dörrar och andra mammor och katter och föräldrar i speglar och att heta Coraline, inte Caroline

Annars har vi ju Besvärjerskan och Svanen av Patricia A McKillip (som i och för sig har en fristående uppföljare, mne den har jag inte läst och funderar inte på att läsa heller). Vagt baserat på indianmyter, mycket hamnskiftare och trixters och sånt där.
 
Som jag påpekade tidigare så gillade jag inte Drakväktarböckerna. I ärlighetens namn har jag sagt det till honom också. Men Vargen & Kättaren är verkligen ett lyft. Den är tät, intensiv, medryckande och stämningsfylld. Och språket är genomgående bra. Detta är givetvis en helt subjektiv bedömning, men rent handlingsmässigt så måste detta vara rätt originell och lågmäld fantasy.

/Daniel
 
Sen kan man fråga sig hur stor del av felet som är författarens och hur stor del som åligger redaktören... Så gott som inga manus klarar sig utan en ganska duktig korr. Förlag med mindre resurser tenderar att försumma detta.

För örvigt så ligger Roman etta på SF-bokhandels försäljningslista med "När änglar dör". Tyckte bara att det var värt att påpeka.

/Daniel
 
Jag har inte gillat något Roman har skrivit tidigare, men När änglar dör är riktigt vass på sina ställen och språket är helt klart bättre där än i Mundana-böckerna.
 
Och Dnalor tuffar på

Tja, de tål att nämnas flera gånger: Tove Janssons böcker om mumintrollet är definitivt bra, definitivt fantasy, helt fristående och helt underbara. Har du av någon anledning inte läst dom än, så gör det för sjutton, och har du gjort det, så gör det igen.

En annan bra bok jag läste för ett tag sedan är "Anubisportarna" av Tim Powers. Tidsresor till och från artonhundratalets England, egyptiska magiker, clownklädda tiggarkungar som sysslar med genmanipulering, zigenare, folk som byter kropp med varandra och en mycket komplicerad handling som nyttjar tidsresegenrens alla möjligheter utan att en enda gång bryta mot lagen om orsak och verkan.
 
Drakens ögon

Drakens ögon är en fantasybok skriven av Stephen King. Det är endast en bok som verkligen slutar. När jag läste den på 80-talet så tyckte jag att den var bra. Risken är dock att den delvis faller på punkt fyra kommer riktigt ihåg den längre mer än att den handlar om en ung pojke..../images/icons/doh.gif
 
Teori om mumintrollen

Tja, de tål att nämnas flera gånger: Tove Janssons böcker om mumintrollet är definitivt bra, definitivt fantasy, helt fristående och helt underbara. Har du av någon anledning inte läst dom än, så gör det för sjutton, och har du gjort det, så gör det igen.

Jag har gjort det och gjort det igen! Kanske skulle läsa dem en gång till, det går ju ganska fort. Mumintrollen är precis den typ av litteratur som barn behöver utsättas för: Ingen tillrättalagd transformerssmörja utan finskt lidande och svårmod, som tvingar dem att tänka efter. Morran är (ja jag är 100% seriös) bland det otäckaste som beskrivits i någon bok över huvud taget.

(Jag har en teori om att Morran är muminmammans- eller pappans egen mamma, som de i sin fattiga ungdom satte ut i skogen, för att de inte hade råd att försörja henne. Nu är hon bara ett ont minne som förföljer familjen och sprider den isande kyla, som dödade henne, omkring sig. Den stackarn vill bara bli älskad, men allt hon rör vid fryser till is.)

En annan bra bok jag läste för ett tag sedan är "Anubisportarna" av Tim Powers. Tidsresor till och från artonhundratalets England, egyptiska magiker, clownklädda tiggarkungar som sysslar med genmanipulering, zigenare, folk som byter kropp med varandra och en mycket komplicerad handling som nyttjar tidsresegenrens alla möjligheter utan att en enda gång bryta mot lagen om orsak och verkan.

Håller med här också, även om jag skulle klassa den som science fiction, snarare än fantasy.

/tobias
 
Re: Teori om mumintrollen

(Jag har en teori om att Morran är muminmammans- eller pappans egen mamma, som de i sin fattiga ungdom satte ut i skogen, för att de inte hade råd att försörja henne. Nu är hon bara ett ont minne som förföljer familjen och sprider den isande kyla, som dödade henne, omkring sig. Den stackarn vill bara bli älskad, men allt hon rör vid fryser till is.)

vilken lyssande teori...
klockren. varför kan jag inte komma på något sådant?
 
Re: Teori om mumintrollen

När jag var liten vågade jag knappt bläddra i våra seriealbum med mumintrollen (den som Tove själv tecknade) på grund av att Morran. Mumintrollen är fullständigt lysande litteratur, som förtjänar mer uppmärksamhet, minst lika mycket som Tolkien och Astrid Lindgren.
 
Hrrm. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Christina Brönnestams "Svart eld", är en bok i lite mer lowfantasy-stuk. Riktigt trevlig läsning faktiskt. Och endast en bok.
 
Det beror nog i första hand inte på att När änglar dör är en icke-Mundana bok utan på att Andreas lär sig längs resans gång precis som alla andra.

/Daniel
 
udda fantasy

gillar man udda fantasy kan jag föreslå stonehenge av bernard cornwell
utspelar siig i england på stenålderna rätt bra faktiskt
 
Re: Teori om mumintrollen

vilken lyssande teori...
klockren. varför kan jag inte komma på något sådant?

Du vill nog inte ha svar på det... /images/icons/wink.gif


Storuggla, hemsöker
 
Jag vet en bok som uppfyller alla kriterier: "Weaveworld" av Clive Barker. Jag har glömt den svenska titeln. Den handlar om ett magikunnigt folk som hotas av utplåning och låter väva in sig själva och sin omvärld i en magisk matta. Utanför är vår värld som den är idag, fast något händer efter hundratals år; mattan börjar remsas upp... Mycket originellt, och bara en bok.

En mycket originell fantasyserie är krönikorna om Thomas Covenant - den Klentrogne, som består av totalt 6 böcker (två trilogier). Första boken heter Furst Nids förbannelse *vinkar* författaren är Stephen R. Donaldson. Huvudpersonen är Thomas Covenant, i vår värld en olycklig bitter man som drabbats av spetälska, hans fru har lämnat honom och han har bara deras vigselring i vitguld kvar som påminner honom om det liv han förlorat. Så en dag blir han medvetslös och vaknar upp i Landet, övertygad om att allt är någon sorts dröm eller mardröm... Visst påminner Landet om andra fantasyvärldar i början men växer andå till något helt unikt efter hand. Rekommenderas!

En annan fantasyförfattare som håller hög klass är Katherine Kerr. Hennes värld är genomsyrad av keltisk mytologi, första boken i serien om det magiska landet Deverry heter "Silverdolken". Man följer genom böckerna ett antal olika själar som föds, dör och återföds i olika relationer till varandra, vilket ger ett ovanligt djup i berättelsen. Dock faller den på första punkten, den består av hittills 10-11 böcker och inget slut i sikte än, fast delarna är mer fristående än ex. Jordans böcker då huvudpersonerna undan för undan byts ut.

Dessa tre tips är vad jag skulle vilja kalla mer "mogen" fantasy, fast jag läste dom när jag var under tjugo : )

"I am a man, and men are animals who tell stories. This is a gift from God, who spoke our species into being, but left the end of our story untold. That mystery is troubling to us. How could it be otherwise? Without the final part, we think, how are we to make sense of all that went before: which is to say, our lives?

"So we make stories of our own, in fevered and envious imitation of our Maker, hoping that we'll tell, by chance, what God left untold. And finishing our tale, come to understand why we were born." - Clive Barker, prologue to Sacrament.
 
"Weaveworld /.../ Mycket originellt"
Orginell kan man alltid kalla den.. Konstig skulle jag kalla den.. Den är sådär.. Har lite skräckmoment i sig..

~Kommer inte heller ihåg vad boken heter men [color:448800]Han</font color=448800> har för sig att det är något med "väv"
 
En liten varning bara... Covenant-böckerna är ohyggligt deprimerande. Saker och ting går åt helvete hela tiden. Ibland lyckas "hjältarna" med någon liten grej, men det är ändå mest neråt, neråt, neråt. Dessutom är huvudpersonen tämligen osympatisk, framför allt i början av första boken (vilket han iofs ångrar genom hela serien sedan, men ändå).
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top