Förväntningar

[Mogger]

Tror det här är 100% där hårda förväntningar skär sig för mig — för utan dem blir det ju öppnare vad för underhållning som kan erbjudas.

Överlag ganska nyfiken på idén att “pitcha” saker till sin spelgrupp som flera nämner i tråden, men som kanske inte har enbart med förväntningar att göra. Hade jag aldrig pallat själv — den som har en ball grej de vill spelleda, DO IT. Skulle det njaas och mjaas om det spelar jag brädspel istället.

Ja, alltså, det är ju grunden i hela min livsåskådning att alltid vara nyfiken och förutsättningslöst ta mig an typ allt som kommer i min väg. På ett personligt plan vet jag att det är rätt väg för mig och jag vet att det berikar mitt liv. Jag skulle inte kunna leva på något annat sätt.

Men samtidifgt vet jag att det är rätt få människor som faktiskt lever såhär. Jag har på gott och ont blivit varse att vissa blir oerhört stressade av att ta sig an utmaningar med ett nyfiket zen-lugn.

Så jag är helt med dig här. Jag mår bra när saker är oförutsägbara. Men så funkar inte alla.

Tror ändå att det är viktigt att ha med sig att vi upplever saker på olika sätt. Och många gånger är det jag som måste anpassa mig

 

[God45]

Har vi kommit fram till att svaret på tråden är Adittapariyaya Sutta? För i så fall är jag mot det

 

[entomophobiac]

Har vi kommit fram till att svaret på tråden är Adittapariyaya Sutta? För i så fall är jag mot det

Eftersom du brukar tycka att förväntningsbrott är att "ljuga" för sina spelare så är det här en bra sak för mig.

 

[God45]

Eftersom du brukar tycka att förväntningsbrott är att "ljuga" för sina spelare så är det här en bra sak för mig.

Jag är mot bait and switch bullshit där det är lögner. Men att jag bygger en bild i huvudet och sedan blir besviken har aldrig varit ett problem.

 

[Zire]

Förväntningar är ju inte bara dåliga eller bara bra. Om något så tycker jag att det är neutralt. Jag har ju en bild och det skulle vara tråkigt om allt blir som man förväntar sig (eller snarare, är det inte så att man också förväntar sig att förväntningarna aldrig uppfylls fullt ut?). Det bästa är när förväntningarna överträffas. "Jag trodde det skulle bli ganska sömnig vaniljscifi, men jösses så fel jag hade!" Ibland kan ju förväntningarna vara ganska låga "Martin kommer att köra sina zombies igen..." och då är det ju positivt när det inte infrias.

Så det är väl snarare en mänsklig mekanism. Mina spelare kommer att ha förväntningar, hur ska jag hantera det? Blir det bättre eller sämre om jag berättar i förväg att vi ska köra bronsåldersfantasy, eller är det bättre att göra det strax innan spelmötet istället? Kommer de att peppa varandra inför en sådan kampanj, eller kommer de att snacka ihop sig om att försöka övertala mig till att köra något annat om jag säger det i förväg? Är det något annan egenskap jag ska trycka på istället: vi kör hjältens resa eller vi kör fisktank med mycket intriger.

 

[krank]

Var kommer dina starkaste förväntningar från?

Mina förkunskaper om spel, spelvärld, spelgrupp – plus spelledarens pitch.

Jag har ju inte egentligen haft någon stabil spelgrupp sedan tonåren nån gång, och i både i de grupperna och i de lite mer flyktiga jag haft sedan jag flyttade till stockholm så har pitchandet varit en naturlig del helt enkelt eftersom det finns så mycket mer att spelleda än det finns speltid. Och i mina gamla grupper var ju alla spelare också spelledare, som ville köra sina kampanjer – men vi hade ju inte tid att spela allt, ens då.

I vuxen ålder är tiden ännu mer knapp. Att ta sig till ett spelmöte innebär en himla massa jobb. Det ska planeras och synkas scheman och folk behöver hitta barnvakter och det ska inte krocka med matchtider, husvagnssemestrar eller vad det nu kan vara. Folk har liv, och rollspel är inte det viktigaste som finns här i världen. Men med tid som är så knapp, finns såklart en drift att öka sannolikheten att den tid vi har ihop blir bra. Så där tycker jag att det är fint och bra att skapa förutsättningar för bra spelmöten genom att inte överraska med något spelarna inte gillar. Man pitchar, man skapar förväntningar, spelarna kan dyka upp mentalt förberedda på vad som komma skall.


Sedan är jag egentligen positiv till överraskningar själv. Men det gäller att det jag överraskas med är något jag gillar. Jag skulle absolut gilla "det visar sig i själva verket vara ett Kultäventyr". Men jag skulle inte gilla "det var bara en dröm, nu är det ett D&D-äventyr där ni ska slåss mycket och levla". För att jag inte tycker att det är roligt att slåss en massa och levla.

Är jag kräsen? Ja, det köper jag att jag är. Det finns jätte-jättemycket man gör i många rollspel som jag verkligen tycker är supertråkigt. Lite samma sak som att det finns grejer jag undviker inom film eller böcker. Inte alltid för att jag tycker aktivt illa om det, men för att det blir slöseri på tid. Jag hade kunnat uppleva något som faktiskt gav mig något, istället för något som inte ger mig något och där jag bara sitter och kollar på klockan hela tiden.

 

[entomophobiac]

"Martin kommer att köra sina zombies igen..."

Vafan, känner vi varandra?

Förlåt för alla zombies, men AFMBE var ett ögonöppnande spel.

(EDIT: Jag heter alltså Martin, vilket är varför jag tyckte det här var ovanligt träffande; men det har jag väl gemensamt med sisådär 25% av min generation...)

Mer seriöst så är min upplevelse, just eftersom jag spelat i olika grupper, att många uttryck närmast förvirrar mer än de hjälper. "Sandbox" är ett sånt uttryck, där vissa spelare kommer ta med sig dataspelsförväntningar in. Så om jag försöker förklara intentionen brukar jag istället prata om det specifika spelet och eventuella premisser utan att försöka använda såna etiketter.

Inspiration, genre, etc., brukar generellt ge mer än systemdiskussioner, särskilt i de grupper där jag spelat senaste åren, som inte är nämnvärt intresserade av rollspel på det sätt vi diskuterar dem i vårt nördhörn.

 

[Svarte Faraonen]

Ja, alltså, det är ju grunden i hela min livsåskådning att alltid vara nyfiken och förutsättningslöst ta mig an typ allt som kommer i min väg. På ett personligt plan vet jag att det är rätt väg för mig och jag vet att det berikar mitt liv. Jag skulle inte kunna leva på något annat sätt.

Det här är framför allt en hållning som är relevant om ens sätt att förhålla sig till förväntningar framför allt är att man är skeptisk till att testa något nytt. För mig är det dock oftare motsatsen – jag undviker saker där jag tror att jag kan förvänta mig vissa sorters "samma gamla" som jag tröttnat på eller aldrig tyckt om. Att man upprättar vissa förväntningar och sållar utifrån dem behöver ju inte betyda att man är mindre nyfiken eller intresserad av att berika sitt liv – en sådan bild blir lite för lätt "öppna jasägare mot fyrkantiga tråkmånsar".