Första kontra tredje person

Genesis

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
16,423
Location
Göteborg
Bryter ut detta i egen tråd eftersom det är OT i pudeltråden.

adrian_of_arcane_lore said:
En spelare som inte gillar att uttrycka sig eller bara pratar om sin karaktär i tredjeperson kan ju faktiskt känna precis lika mycket som en som drar på hela registret med teaterrutiner.
Click to expand...
I min erfarenhet är det teateraapor som jag som oftare pratar om sin rollperson i tredje person. Det blir mer av historieberättande och mindre av ”agera i en fiktiv värld”.

Hur ser det ut för er andra? Pratar ni i första eller tredje person, eller blandar ni? Har ni någon spaning om vilken typ av spelare som brukar göra det ena eller det andra?
 
Genesis said:
Bryter ut detta i egen tråd eftersom det är OT i pudeltråden.


I min erfarenhet är det teateraapor som jag som oftare pratar om sin rollperson i tredje person. Det blir mer av historieberättande och mindre av ”agera i en fiktiv värld”.

Hur ser det ut för er andra? Pratar ni i första eller tredje person, eller blandar ni? Har ni någon spaning om vilken typ av spelare som brukar göra det ena eller det andra?
Click to expand...

I min erfarenhet, som ju i huvudsak är klassiskt SLat-rollspel där målet för rollpersonerna är "agera i världen" och berättelse uppstår i efterhand är väldigt mycket att tredjeperson blir något spelare tar till för att kunna agera med sin karaktär utan att behöva agera som sin karaktär.

Framförallt spelare som inte är teaterapor och som exempelvis hellre säger "hen blir arg och typ börjar skälla ut personen" eller "hen blir ledsen och upprörd och känner sig sviken av sin vän" eller liknande. Medans personer som har lättare för uttryckande gestaltning oftare hamnar i "jag" och exempelvis hellre spelar ut saker som dialoger istället för att bara sammanfatta vad rollpersonen vill ha sagt mm.

Vanligast tycker jag dock det är att folk glider mellan förstaperson och tredjeperson, men vissa har lättare att "få feeling" och glida över från beskrivande tredjeperson till uttryckande förstaperson.
 
Jag pratar oftast i första person men om jag känner mig tvungen att förklara orsaken till att min rollperson gör något så blir det ofta i tredje person.
 
Jag har börjat prata i första person, efterso @Robert Jonsson "kräver" det när vi kör poddinspelning. Så då blir det naturligt även i andra spelsituationer.

Ibland måste jag använda tredjepersonsperspektiv, men det är förvånansvärt sällan. Mest om det handlar om att förklara något som inte kan "gå att se" för poddpubliken.

/M
 
Jag blandar beroende på sitution och ork. Jag använder ofta (men inte uteslutande) tredje person för att försöka signalera "low investment" eller "low energy".

Typ "Min rollperson går till smeden och köper ett svärd". Det betyder mest att jag inte är intresserad av att rollspela ut hela situationen, jag vill bara ha ett svärd så säg hur många guld jag ska stryka.

Eller "min rollperson försöker övertyga vakten om att jag bara är en oskyldig åskådare". Det betyder typ "säg om du vill att jag slår för decieve, eller om jag bara lyckas automatiskt för jag är för trött för att slänga käft på riktigt".

Använder jag första person är jag oftast mer på hugget och beredd att interagera och skådespela mera.

Det är klart... jag tror aldrig jag berättat för en SL att det är så jag tänker så ibland har de andra idéer, en det brukar oftast bli bra i slutänden =D
 
Jag blandar men utgår främst från förstaperson, speciellt i dialog. Vilket också gör att jag tycker det är skönast när spelare agerar i förstaperson i dialoger, för att få med känslan att vi båda pratar.

Men när det kommer till action och händelser är det mycket mer blandat. Däremot brukar jag föredra att prata om händelser diegetiskt i den mån det går, till exempel planerar planer och händelser ”in character”; framförallt skapar det en gruppdynamik där spelarna pratar sinsemellan och jag brukar känna mig mest lyckad som SL om jag kan sitta tyst för spelarna driver på spelet.
 
Jag blandar också, men utgångsläget är nog tredje person. Ändrade till det efter en liknande tråd här för några år sedan och tyckte att det kändes mer naturligt och i linje med hur jag betraktade min rollperson i spelvärlden. När jag pratar i karaktär, gör jag det givetvis i första person, men annars får jag nog mer inlevelse av att beskriva min rollpersons handlingar utifrån.
 
Gabrielle de Bourg said:
Jag blandar men utgår främst från förstaperson, speciellt i dialog. Vilket också gör att jag tycker det är skönast när spelare agerar i förstaperson i dialoger, för att få med känslan att vi båda pratar.
Click to expand...
Pratar du här om att agera ut dialogen jämfört med att beskriva den? För det är ju en annan sak än första och tredje person. Eller menar du att du i beskrivningarna insprända i dialogen föredrar första person?
 
Jag har oftast förstapersonsperspektiv när jag spelar spel där jag bara har en roll att hålla reda på. Men i spel där jag byter roll, särskilt om någon annan ska spela den sen / har spelat den förr, så blir det nästan naturligare att köra på tredjeperson.

Det är något lite mer visuellt i min hjärna av att säga "Rudolf sträcker sin darrande hand mot dörrhandtaget, men tvekar i sista sekund" jämfört med motvarande mening i jagform. Jag kan inte riktigt förklara varför, men det triggar inte samma bitar av hjärnan. I alla fall inte alls lika hårt.

Dialog är samma sak - jag har inget emot att köra själva replikerna i jagform. "Varför måste du säga såna saker till mig?" är helt okej, men det känns naturligare att följa upp med en beskrivning av rollpersonens icke-verbala reaktion i tredjeperson. "Rudolf ser sårad ut, och hans underläpp darrar tydligt".
 
Första person, alltid.

Inte av några djupa skäl. Det är väl bara enklare? Pronomenet "jag" är kortare än alla rollpersonsnamn, och man behöver inte ladda ned rollpersonens namn till arbetsminnet.
 
Khan said:
Jag har oftast förstapersonsperspektiv när jag spelar spel där jag bara har en roll att hålla reda på. Men i spel där jag byter roll, särskilt om någon annan ska spela den sen / har spelat den förr, så blir det nästan naturligare att köra på tredjeperson.

Det är något lite mer visuellt i min hjärna av att säga "Rudolf sträcker sin darrande hand mot dörrhandtaget, men tvekar i sista sekund" jämfört med motvarande mening i jagform. Jag kan inte riktigt förklara varför, men det triggar inte samma bitar av hjärnan. I alla fall inte alls lika hårt.

Dialog är samma sak - jag har inget emot att köra själva replikerna i jagform. "Varför måste du säga såna saker till mig?" är helt okej, men det känns naturligare att följa upp med en beskrivning av rollpersonens icke-verbala reaktion i tredjeperson. "Rudolf ser sårad ut, och hans underläpp darrar tydligt".
Click to expand...
Jag har ju inga visuella bilder i hjärnan, men för mig är tredje person mer berättande. Det känns naturligare för mig att använda tredje person när jag ska ha långa och stämningsfulla beskrivningar. Jag hamnar närmare romanen och längre ifrån ”berätta för min kompis om vad som hände på väg till jobbet idag”.
 
Genesis said:
Pratar du här om att agera ut dialogen jämfört med att beskriva den? För det är ju en annan sak än första och tredje person. Eller menar du att du i beskrivningarna insprända i dialogen föredrar första person?
Click to expand...

Både att jag hellre agerar ut dialog (oftast, det beror på vad den handlar om). Men har där t ex varit med om folk som sagt "min karaktär svarar med..." så säger de svaret.

Men inser ofta att om jag/spelare agerar i en dialog är det vanligt att vi använder tredjeperson för beskrivningar, för det är ett tydligt sätt att markera när vi agerar och när vi beskriver.
 
Varje gång jag SL:ar för nya grupper så är jag noga med att man kan gå in i sin roll och köra lite teater, men det går lika bra att bara säga "min karaktär frågar var polischefen är någonstans".

Upplever att mångas rädsla eller motvilja till hobbyn är att man måste vara dramatisk och att det hjälper om man skapar lite distans till din rollperson.
 
Franz said:
Jag pratar oftast i första person men om jag känner mig tvungen att förklara orsaken till att min rollperson gör något så blir det ofta i tredje person.
Click to expand...
Samma här! Jag är mer bekväm med "jag" än med "min rollperson" eller "NN".
 
I regel "jag" men kan ibland gå in i "spelledarläge" och beskriva för dom andra hur min rollperson gör något - som ett stildrag.

Kör vi samberättande är det mer normalt att köra i tredjeperson, särskilt om man hoppar mellan karaktärer.
 
Det här med att säga ”min rollperson” istället för namnet är något jag tror att jag aldrig stött på. Det känns som ett tredje läge.
 
Jag föredrar jagform överlag; det hör väl ihop med att jag föredrar att spela med ganska mycket person-inlevelse (inte nödvändigtvis utlevelse) och att "känna mig som min rollperson" och "vara i situationen genom rollpersonens ögon".

Så ja, så mycket som möjligt talar jag med rollpersonens tunga; när jag ska beskriva saker hen gör utan att göra dem själv så är det "jag" som gör dem: "Jag kastar mig över staketet", "jag letar under soffan", "jag skäller ut honom efter noter", "jag försöker stjäla stenen".
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top