Nekromanti Ett alternativt turordningssystem Beta 0.9

GrottrolletNaug

Swashbuckler
Joined
12 Dec 2001
Messages
3,026
Location
Uppsala
Re: tekokning [OT]

"Fast jag kan säga att jag är lite av en "historielyssnare" (då jag är spelare alltså) också eftersom jag ofta vill åstadkomma något då jag spelar. Visserligen har det i princip utan undantag något med karaktärens utveckling att göra, så det faller väl under metodskådespelare trots allt."

Det är svårt att säga vilket fack Karaktärsutveckling ligger. Ligger det under metodskådespelare, eller ligger det under Historieberättare?
En metodskådespelare vill nog i allra högsta grad ändra på sin karaktär så det blir mer intressant att spela denna.
En hisorieberättare vill också ändra på sin karaktär, för en historia blir trots allt inte så bra med helt statiska karaktärer.

Exempel:En av mina spelare är en väldigt stark "Storyteller", och han har låtit sin karaktär bli gravid, föda barn och (kanske) förälska sig i fienden. Jag har som SL inte behövt putta på honom det minsta, utan allt det här har bara kommit av spelarens initiativ. Som SL måste jag säga att det är väldigt trevligt, han hjälper mig att forma och bygga historien genom att som spelare kasta in så många intressanta element i den.


"Jag gillar att agera efter vad reglerna säger, att inte bestämma allt om min rollperson. T.ex. tycker jag det kan vara roligt att vara tvungen att agera arg i en situation bara för att tärningsslaget mot karaktärsdraget (Eon) sade så. Det ger lite utmaning."

Fast SL kan ju säga åt dig att din karaktär är arg utan tärningarnas hjälp.
Jag rättar mig dock, det är troligtvis dom fanatiska historieberättarna som vill köra friform, så att reglerna inte kommer i vägen för historien.
Jag är dock inte så fantatisk. Det ska finnas både roll och spel i rollspel om man frågar mig :gremwink:

/Naug
 

DAKRilla

Hero
Joined
12 Mar 2002
Messages
1,283
Tebjudning [OT]

"Som SL måste jag säga att det är väldigt trevligt, han hjälper mig att forma och bygga historien genom att som spelare kasta in så många intressanta element i den."

Sådant uppskattar jag grymt mycket. Faktum är att jag, som spelledare, tycker att det är mer intressant med lite personliga vendettor och händelser än spelandet av själva uppdraget jag kastat ihop. Oftast.

"Fast SL kan ju säga åt dig att din karaktär är arg utan tärningarnas hjälp."

Jag själv brukar inte gå längre än att "tipsa" spelare om sådant. Lite måste de få tänka och bestämma själva, för jag vill ju inte störa deras "plan" (för någon speciell händelse) eller syn på sin egenkaraktär, om de har någon av dem.

"Det ska finnas både roll och spel i rollspel om man frågar mig"

Håller fullständigt med. Klarar man av att äta hela kakan ska man göra det. Var glupsk!
 

GrottrolletNaug

Swashbuckler
Joined
12 Dec 2001
Messages
3,026
Location
Uppsala
Galna soldattjejer i jungeln

"Jag själv brukar inte gå längre än att "tipsa" spelare om sådant. Lite måste de få tänka och bestämma själva, för jag vill ju inte störa deras "plan" (för någon speciell händelse) eller syn på sin egenkaraktär, om de har någon av dem."

Det där beror väldigt mycket på situationen. Fast i vanliga fall så är det nog bra att endast "tipsa" spelarna. Men det finns fall då man kanske bör bestämma det hela.
Ett exempel kan man ta direkt ur min Neotechkampanj.
Angelica Jerome, en av dom 4 syskonen kämpar emot sin genetiska soldatskolning kanske inte dagligen men nån gång i veckan i alla fall så måste hon styra om sina tankar för att helt enkelt inte ta till fysiskt våld mot den där oförskämda killen som "knuffade till brorsan så han ramlade, och bad inte ens om ursäkt!". Detta är ett typiskt tillfälla då jag kräver antingen VIL-slag från Angelica, eller Övertala-slag från hennes bröder.

Däremot, hamnar hon i strid så kan den där psykosen hon ådrog sig i Colombias jungler börja komma tillbaka, och hon börjar se den där svarta pantern igen...
Då förklarar jag bara för Angelicas spelare i vilket mentalt tillstånd hon befinner sig i, och sen får han spela därefter. Det är han iofs ganska nöjd med, då han är en ännu tyngre Historieberättare™ än vad jag är.

Iofs, man skulle kunna utarbeta regler för hennes mentala tillstånd. När hon går in i bärsärk, när hon går in i "soldatläge" eller vad man ska kalla det för (där hon blir helt lugn och metodisk, men fullständigt kamp/flykt-inriktad och okommunicerbar.)
Men varken jag eller Angelicas spelare känner behovet för sådana regler, så återigen så antar jag att det hänger på spelarens och SLs vilja. Hmm... Det verkar som det mesta hänger på det :gremlaugh:


Snygg ny bild förresten

/Naug, som undrar lite var den här tråden spårat ut till egentligen
 

DAKRilla

Hero
Joined
12 Mar 2002
Messages
1,283
Kattkalas

"Detta är ett typiskt tillfälla då jag kräver antingen VIL-slag från Angelica, eller Övertala-slag från hennes bröder."

Jo, ett slag ja. Fast det är skillnad. Det jag vill är att spelledaren inte ska styra karaktären, typ "Du blir arg" eller t.o.m. "Du säger\gör si och så". Om man istället ber om ett tärningsslag för att styra känslorna så känns det inte som att spelledaren har kontrollen, inte som i exemplen åtminstone. Det jag är mot är alltså att spelledare agerar som spelarens rollperson. Det ska vara något mycket speciellt för att något sådant ska vara acceptabelt, tycker jag.

"Men varken jag eller Angelicas spelare känner behovet för sådana regler, så återigen så antar jag att det hänger på spelarens och SLs vilja."

Sådant behöver man ju bara regler till om spelaren inte klarar av att spela det själv. Annars är reglerna bara ivägen och kan inget annat än hindra.

"Snygg ny bild förresten"

Jo, den är underbar. Fler bilder på katter av Louis Wain finns här, om du är intresserad. Och jag håller med honom om att det är svårt att förstå att ingen ville köpa hans konst. Och ja, jag är beredd på att bli inlåst i ett mentalsjukhus för det jag med.


Mästaren i sitt arbete

Jag känner även igen din bild, som är sagolikt fin. En vän till mig nämnde alldeles nyligen namnet på konstnären (då han såg din bild på detta forum)... men jag kan inte komma ihåg det...

"/Naug, som undrar lite var den här tråden spårat ut till egentligen"

Spela roll. Det blev en betydligt intressantare diskussion än vad mitt Alternativa turordningssysten någonsin skulle kunnat orsaka (som faktistk hållit sig inom ramarna alltså).
 

GrottrolletNaug

Swashbuckler
Joined
12 Dec 2001
Messages
3,026
Location
Uppsala
Re: Kattkalas

"Det jag är mot är alltså att spelledare agerar som spelarens rollperson. Det ska vara något mycket speciellt för att något sådant ska vara acceptabelt, tycker jag."

Jag är lite granna av inställningen att spelaren har kontroll över det som hans karaktär har kontroll över.
T.ex. Om karaktären hamnar i psykos och inte vet vad han gör. Då kan jag som spelare acceptera att SL kastar ut mig ur spelrummet ett kort tag, och spelar min karaktär. Sedan släpps jag in utan att veta vad som har hänt.

Här följer ett litet exempel på en situation som jag aldrig fick till skott under min kampanj.
Den behandlar att Angelicas genetiska soldatskolning skulle visa sig lite, innan spelarna fick svart på vitt att dom var genetiskt förbättrade kloner.

Exempel:
Plats: L.A.

Syskona är 15 år gamla och försöker fly hem i natten från dels polis och militär som precis har förklarat undantagstillstånd och dels dom arga folkmassorna som uppgör stadens kravaller.

Dom kommer in i en gränd och blir påhoppade av ett gäng rånare. En av rånarna klubbar snabbt till en av bröderna så han svimmar. I ren skydda-flocken-instinkt så reagerar Angelica reflexmässigt.

ANM Angie vet inte vad hon gör just nu så därför så ber jag Angies spelare att lämna rummet för en kort stund. Han går snabbt ut, och jag fortsätter med resten av gruppen.

Angie reagerar reflexmässigt på det som hotar henne och hennes familj. Sparkar ur kniven ur handen på den busen som är på väg mot henne, tar tag i hans arm. Vrider runt den snabbt och starkt så hans rygg hamnar mot henne. Vrider handen kvickt ur led, byter grepp till huvudet och knäcker ljudligt nacken på honom.

Här ropar jag in Angies spelare igen.

Jag vänder mig till Angies spelare med ett litet leende och säger, du släpper hans döda kropp till marken och resten busarna ser på dig med förvånad skräck. Vad gör du?

Slut på exempel.

Tyvärr så kom aldrig den här sitatutionen till skott, men man kan inte få allt.


"Jag känner även igen din bild, som är sagolikt fin. En vän till mig nämnde alldeles nyligen namnet på konstnären (då han såg din bild på detta forum)... men jag kan inte komma ihåg det..."

Jag sökte bara på troll och galleries i google. Slog ett lätt slag mot informationssökning, hittade bilden. Slog ett lätt slag med dubbel tidsåtgång mot Foto & Film för att beskära den på ett snyggt sätt utan att för den delen trycka ihop pixlarna på något fult sätt (Va? jag? Rollspelsskadad? näää :gremgrin: ). Så jag kollade aldrig vad konstnären hette, men jag skulle inte vara förvånad ifall det var John Bauer. Han är ju kända för sina stora mysiga troll.

/Naug
 

DAKRilla

Hero
Joined
12 Mar 2002
Messages
1,283
Re: Kattkalas

" [...] du släpper hans döda kropp till marken och resten busarna ser på dig med förvånad skräck. Vad gör du?"

Sådant är mycket effektfullt. Men, något åtminstone jag tycker man bör tänka på är följande: det som inträffar är som sagt mycket effektfullt och intressant. Men ska spelledaren behöva gripa in och ta kontrollen över karaktären för att sådant ska inträffa? Nu behöver ju inte detta vara fallet, om spelaren för karaktären är "bra" (bättre ord?) och kan göra intressanta saker på egen han (åtminstone med kontrollen över karaktären). Men om spelaren inte är "bra", då blir det lite knasigt. Övriga spelare kommer att komma ihåg karaktären som "det där psykfallet som knäckte nacken på en snubbe då hon bara var 15 år gammal". Hela den händelsen var iscensatt av spelledaren, och spelaren hade inget med saken att göra. Ingen kommer ihåg spelarens egna insattser. Åtminstone så skulle jag som spelare känna mig totalt värdelös i en sådan situation.

Just därför tycker jag att man ska vara mycket försiktig när man väljer en spelare för något liknande. För att vara på den säkra sidan kan man istället prata om det med spelaren innan, fast kanske inte i klartext. Om man tar ditt exempel så skulle man ha kunnat säga "det kan eventuellt hända något rysligt i spelet under kvällens spelmöte, därför vill jag att du noga agerar efter lappen jag i sådana fall skickar till dig". Eller något liknande. Spelaren skulle alltså få en lapp där det står:

"(1) grip tag i skurkens arm
(2) vrid
(3) grip tag i skurkens nacke
(4) vrid"

Detta kräver nog en duktig spelare för att det ska bli bra, men då är det faktiskt spelaren som gör det och inte en själv, spelledaren.

Men, denna metod är inte lika effektfull. Om spelaren inte vet en sak känns det mer äkta att hans rollperson inte vet det, jämfört med att spelaren bara rollspelar att han inget vet. Tyvärr.

Men det är ju klart. Din spelare verkar ju inte vara den tillbakadragne typen som inte spelar sin karaktär, så det ovanstående stämmer antagligen inte för honom. Min poäng är att något som funkar bra med vissa spelare kanske inte funkar alls med andra. Man kan helt enkelt inte kan behandla spelare lika, som den generelle spelaren, och just därför bör känna dem väl om samspelet ska bli det bästa möjliga.

"Slog ett lätt slag mot informationssökning, hittade bilden."

Jag slog mitt slag, och hittade detta:



Fummel?
 

GrottrolletNaug

Swashbuckler
Joined
12 Dec 2001
Messages
3,026
Location
Uppsala
kycklingar på kärror [dunder-OT-med-extra-krut]

Detta är defintivt ingenting som jag skulle praktisera ofta, men det min spelledarmagkänsla säger åt mig att det skulle varit ett väldigt bra tips av framtida händelser. Naturligtvis ska man inte konstant ta ifrån spelaren dess karaktär, och göra våldsamma saker som den inte minns. För det första så är repition tråkigt, för det andra så finns det en smärtgräns för hur mycket man vill SL sköta sin karaktär. 1 gång i karaktärens ungdom tror jag dom flesta kan acceptera.


"Övriga spelare kommer att komma ihåg karaktären som 'det där psykfallet som knäckte nacken på en snubbe då hon bara var 15 år gammal' "

Enda kruxet är att om man vill att karaktären ska flippa ut över en genetisk skolning som spelaren ännu inte känner till, så är det lite svårt att låta det komma naturligt. Då måste man in och punktstyra, och då gör jag det hellre "manuellt" än att skicka lappar.

En annan variant vore att tala med spelaren i enrum, och snabbt spela igenom vad karaktären upplever under dom snabba ögonblicken. Förklara för spelaren vad hon känner, och vad hon vill göra och vilka starka, primala instinkter som styr hennes beteende just nu. Sedan förklara för spelaren vad man vill att karaktären ska göra när startar spelet igen. Kanske ett så löst tips som "döda honom, och döda honom brutalt", räcker. Då kommer spelaren defintivt bli delaktig.
Men det kommer inte bli samma chock som att komma in och inse att "ojdå, jag döda visst precis någon", vilket mitt förra alternativ bjöd på.

Men som du säger
"Just därför tycker jag att man ska vara mycket försiktig när man väljer en spelare för något liknande."
detta är onekligen inte för vilken spelare som helst. Spelaren kan gott och väl känna sig kränkt av behandling att Spielführer tar ifrån en sin karaktär och dikterar vad den ska göra. Så, som med alla moment i rollspel så måste man avväga vad ens spelare klarar av och vad dom tycker om. Nu tror jag att Angelicas spelare litar så pass mycket på mig som SL att han skulle låtit mig göra så här med Angie.


Du nämner lappar och dom har jag experimenterat med själv. Det fungerade ganska så bra, även fast det var inte helt tillfredsställande.
Principen var att alla karaktärer höll på undersöka en moraliskt tvivelaktig magikers stuga i Mundana. I skuggorna i taket så hängde en liten demon uppbunden som hade en och endast en uppgift. Folk som den inte kände igen skulle den terrorisera med hallucinationer under deras tid i stugan. Jag hade föreberett en liten påse med specifika lappar till alla karaktärer, som började helt plötsligt se dom mest märkliga saker i stugan.
Kaoset var totalt. Bågskytten började peppra ena väggen full med pilar. Vapenmästarens lärling började skrika i panik samtidigt som hon pekade på golvet framför bokhyllan. Vapenmästaren började hångla med sin lärling och dvärgen hade tacksamt nog inte gått in i stugan.

Där fungerade lappar rätt så bra, men slutresultatet blev att det hela kändes ganska så styrt, vilket var synd. Men jag tror att mina spelare fortfarande minns scenen väl :gremwink:


"Fummel?"
Ja. :gremgrin:

Slog om mitt slag, hittade inte min bild men hittade det här.

/Naug, ska gå och käka middag
 

DAKRilla

Hero
Joined
12 Mar 2002
Messages
1,283
Re: kycklingar på kärror [dunder-OT-med-extra-krut]

"Men det kommer inte bli samma chock som att komma in och inse att "ojdå, jag döda visst precis någon", vilket mitt förra alternativ bjöd på."

Det var just det jag syftade på. Det blir inte lika effektfullt då spelaren vet vad som händer, men måste rollspela att rollpersonen inte vet det.

"Där fungerade lappar rätt så bra, men slutresultatet blev att det hela kändes ganska så styrt, vilket var synd."

Styrt? Hur då menar du? Spelarna agerar efter spelvärlden... jag förstår inte riktigt hur det kan vara styrt. Alltså... lite ledande är man ju nästan alltid som spelledare. Man har har förberett någonting, och för att de ska inträffa så nämner man ju vissa detaljer som får dem att vara med om det förberedda. Typ.

"Slog om mitt slag, hittade inte min bild men hittade det här."

John Bauers troll är mysigare. Och mina katter.
 

GrottrolletNaug

Swashbuckler
Joined
12 Dec 2001
Messages
3,026
Location
Uppsala
Punkt med stort P

Det har varit trevligt att prata rollspelsteknik med dig i dom senaste inläggen, men jag tror att vi har tömt ut ämnet för nu så jag föreslår att vi sätter punkt för samtalet.

Tills vidare.

/Naug
 
Top