Krille
Lord
Godis är fortfarande gott
"Men det här med EP som belöningssystem..."
Det är roligare att bli belönad än att inte bli det.
"Men det här med EP som belöningssystem..."
Det är roligare att bli belönad än att inte bli det.
Nekromanti Erarna Rollpersoner eller...
- Thread starter PAX
- Start date
Krille
Lord
Koboldiska storytellers
"I min spelgrupp så är större delen av spelarna koboldtistiska storytellers."
Det var en bra term!
Dessutom tror jag att den är rätt generell - måhända att alla spelare inte är "koboldiska storytellers", men rätt många är det.
...det är nog bäst att jag slutar nu, innan jag kommer in på den gamla klyschan om rollspelare skilt från rollspelare och rollspelare.
"I min spelgrupp så är större delen av spelarna koboldtistiska storytellers."
Det var en bra term!
Dessutom tror jag att den är rätt generell - måhända att alla spelare inte är "koboldiska storytellers", men rätt många är det.
...det är nog bäst att jag slutar nu, innan jag kommer in på den gamla klyschan om rollspelare skilt från rollspelare och rollspelare.
Rising
Vila i frid
Godis är fortfarande ohälsosamt
"Det är roligare att bli belönad än att inte bli det."
Javisst, vi som faktiskt pratar med varandra under spelsessionerna brukar belöna oss med härliga minnen från äventyren och med avklarade livsmål, avslutade projekt, livsgärningar, anekdoter och oförglömliga erfarenheter.
Jag har inget emot belöningar per definition, bara de slappa erfarenhetspoängen.
---
Det är roligare att spela en rollperson med både tillgångar och tillkortakommanden än någon som saknar brister. Med EP så kan spelarna sopa undan sina brister så att de klarar allt möjligt.
Det är roligare om jag kan skapa en fullvuxen rollperson från start än att jag måste börja med en sorts ung, fjunig lärling. (Med "fullvuxen" menar jag en person som nått sitt kompetenstak. En Han Solo som fortfarande kan bli bättre är inte "fullvuxen" ännu)
---
Godis är gott till kalaset (=dataspelet Nethack), men till middagen (=rollspel) så finns det flera anledningar till att sätta tänderna i något nyttigare.
/Rising
"Det är roligare att bli belönad än att inte bli det."
Javisst, vi som faktiskt pratar med varandra under spelsessionerna brukar belöna oss med härliga minnen från äventyren och med avklarade livsmål, avslutade projekt, livsgärningar, anekdoter och oförglömliga erfarenheter.
Jag har inget emot belöningar per definition, bara de slappa erfarenhetspoängen.
---
Det är roligare att spela en rollperson med både tillgångar och tillkortakommanden än någon som saknar brister. Med EP så kan spelarna sopa undan sina brister så att de klarar allt möjligt.
Det är roligare om jag kan skapa en fullvuxen rollperson från start än att jag måste börja med en sorts ung, fjunig lärling. (Med "fullvuxen" menar jag en person som nått sitt kompetenstak. En Han Solo som fortfarande kan bli bättre är inte "fullvuxen" ännu)
---
Godis är gott till kalaset (=dataspelet Nethack), men till middagen (=rollspel) så finns det flera anledningar till att sätta tänderna i något nyttigare.
/Rising
Rising
Vila i frid
Bränn dem och dansa på gravarna! :^)
"Det finns ju faktiskt gott om spelare som verkligen vill ha ett spelmoment i sina rollspel."
Till stor del tror jag att det beror på att fantasyrollspelens utmaningar är utformade så. Man premieras till att vilja bli bättre och bättre hela tiden.
Jag är faktiskt inte så säker på att spelarna fortfarande skulle vilja jaga EP om man skulle ändra på utmaningarnas karaktär.
Så som det är i de flesta fantasyrollspel idag: "du måste döda goblins innan du blir duktig nog för att kunna spöa svartalfer och sedan orcher, troll, resar, jättar, osv" är nog lätt utbytbart mot ett system där man når ett tak för hur duktig man kan bli relativt tidigt, och sedan skulle istället ens möjligheter för att råka ut för dramatiska äventyr öka med tiden.
Så är det i skräckspel som t.ex: Kult. Finns det ens erfarenhetsregler i det spelet? Jag tror inte att någon spelar med dem iaf. Det roliga är att ens rollperson blir viktigare, och att man därför kan hamna i intressantare och intressantare (och farligare) äventyr. Samma taktik skulle kunna användas i fantasyrollspelen.
I början kan ens rollperson bara dras med i en sorts lågskaliga äventyr, men allteftersom man lirar så ökar möjligheterna att få resa till allt mer spännande miljöer och få vara med om allt intressantare och storskaligare händelser.
När man slutar premiera till koboldspel så slutar nog faktiskt folk att vara kobolder också. Jag har inget problem med kobolder, egentligen. Vad jag vill är att rollspel som utger sig för att vara gestaltningsrollspel ska hålla vad de lovar. Vampire är ett av de främsta exemplen på ett spel som är helt felkonstruerat ur den här synvinkeln.
/Rising
"Det finns ju faktiskt gott om spelare som verkligen vill ha ett spelmoment i sina rollspel."
Till stor del tror jag att det beror på att fantasyrollspelens utmaningar är utformade så. Man premieras till att vilja bli bättre och bättre hela tiden.
Jag är faktiskt inte så säker på att spelarna fortfarande skulle vilja jaga EP om man skulle ändra på utmaningarnas karaktär.
Så som det är i de flesta fantasyrollspel idag: "du måste döda goblins innan du blir duktig nog för att kunna spöa svartalfer och sedan orcher, troll, resar, jättar, osv" är nog lätt utbytbart mot ett system där man når ett tak för hur duktig man kan bli relativt tidigt, och sedan skulle istället ens möjligheter för att råka ut för dramatiska äventyr öka med tiden.
Så är det i skräckspel som t.ex: Kult. Finns det ens erfarenhetsregler i det spelet? Jag tror inte att någon spelar med dem iaf. Det roliga är att ens rollperson blir viktigare, och att man därför kan hamna i intressantare och intressantare (och farligare) äventyr. Samma taktik skulle kunna användas i fantasyrollspelen.
I början kan ens rollperson bara dras med i en sorts lågskaliga äventyr, men allteftersom man lirar så ökar möjligheterna att få resa till allt mer spännande miljöer och få vara med om allt intressantare och storskaligare händelser.
När man slutar premiera till koboldspel så slutar nog faktiskt folk att vara kobolder också. Jag har inget problem med kobolder, egentligen. Vad jag vill är att rollspel som utger sig för att vara gestaltningsrollspel ska hålla vad de lovar. Vampire är ett av de främsta exemplen på ett spel som är helt felkonstruerat ur den här synvinkeln.
/Rising
Rising
Vila i frid
Luke och Han
"Till skillnad från Luke Skywalker som tränar genom alla filmerna"
Ja, Luke är en yngling. Han börjar dålig och blir sedan bättre. Precis som Garion.
Jag tycker ju att man ska få välja mellan att spela som yngling eller fullvuxen, men om man nu väljer att spela som fullvuxen (Han Solo eller Silke, till exempel) så ska man få vara hel och komplett från början.
Man kan fortfarande förändras men inte förbättras.
/Rising
"Till skillnad från Luke Skywalker som tränar genom alla filmerna"
Ja, Luke är en yngling. Han börjar dålig och blir sedan bättre. Precis som Garion.
Jag tycker ju att man ska få välja mellan att spela som yngling eller fullvuxen, men om man nu väljer att spela som fullvuxen (Han Solo eller Silke, till exempel) så ska man få vara hel och komplett från början.
Man kan fortfarande förändras men inte förbättras.
/Rising
Krille
Lord
Bränn, bränn, bränn!
"Så är det i skräckspel som t.ex: Kult. Finns det ens erfarenhetsregler i det spelet?"
Jupp. Bok 1, sidan 84-86.
"Jag tror inte att någon spelar med dem iaf."
Med andra ord, tre sidor till som kunde ha utnyttjats till något bättre.
"Så är det i skräckspel som t.ex: Kult. Finns det ens erfarenhetsregler i det spelet?"
Jupp. Bok 1, sidan 84-86.
"Jag tror inte att någon spelar med dem iaf."
Med andra ord, tre sidor till som kunde ha utnyttjats till något bättre.
Krille
Lord
Idel hälsomat gör kaniner
"Javisst, vi som faktiskt pratar med varandra under spelsessionerna brukar belöna oss med härliga minnen från äventyren och med avklarade livsmål, avslutade projekt, livsgärningar, anekdoter och oförglömliga erfarenheter."
Med andra ord, fotbollsspelare som faktiskt försöker göra mål är helt fel ute - de borde istället bara lattja med bollen, så skulle de trivas mycket bättre med fotboll.
Sorry. Du är för insnöad på rollen i rollspelet. Det finns en del av oss som vill ha lite spel också. Man kan ha kul i rollspel även med erfarenhetspoäng, och man har faktiskt kul när man spelar fotboll också, även om man faktiskt måste försöka göra mål ibland. Det är till och med roligare att dribbla förbi hela försvaret och sätta kulan i krysset om man faktiskt får poäng för det än om man inte får det.
"Med EP så kan spelarna sopa undan sina brister så att de klarar allt möjligt."
Bara om regelsystemet faktiskt tillåter en att köpa bort bristerna med EP. Alla rollspel är inte som GURPS, där nackdelar kan köpas bort.
"Med "fullvuxen" menar jag en person som nått sitt kompetenstak."
Tja, jag tror ju inte att jag har nått mitt kompetenstak än heller. Jag tror inte heller att jag någonsin kommer att nå det. För min del känns det som att jag utvecklas = lär mig nya saker = får mer EP (till skillnad från förändras = skyfflar om EP från ett ställe till ett annat). Jag tror till exempel inte att jag fick nackdelen Magsår för att jag var tvungen att skaffa poäng för att få färdigheten XSLT och dra ner nackdelen Fetma, till exempel.
"Godis är gott till kalaset (=dataspelet Nethack), men till middagen (=rollspel) så finns det flera anledningar till att sätta tänderna i något nyttigare."
Men trots allt, efter en schysst middag så är det få saker som sitter så fint som en fin jordgubbssorbet
"Javisst, vi som faktiskt pratar med varandra under spelsessionerna brukar belöna oss med härliga minnen från äventyren och med avklarade livsmål, avslutade projekt, livsgärningar, anekdoter och oförglömliga erfarenheter."
Med andra ord, fotbollsspelare som faktiskt försöker göra mål är helt fel ute - de borde istället bara lattja med bollen, så skulle de trivas mycket bättre med fotboll.
Sorry. Du är för insnöad på rollen i rollspelet. Det finns en del av oss som vill ha lite spel också. Man kan ha kul i rollspel även med erfarenhetspoäng, och man har faktiskt kul när man spelar fotboll också, även om man faktiskt måste försöka göra mål ibland. Det är till och med roligare att dribbla förbi hela försvaret och sätta kulan i krysset om man faktiskt får poäng för det än om man inte får det.
"Med EP så kan spelarna sopa undan sina brister så att de klarar allt möjligt."
Bara om regelsystemet faktiskt tillåter en att köpa bort bristerna med EP. Alla rollspel är inte som GURPS, där nackdelar kan köpas bort.
"Med "fullvuxen" menar jag en person som nått sitt kompetenstak."
Tja, jag tror ju inte att jag har nått mitt kompetenstak än heller. Jag tror inte heller att jag någonsin kommer att nå det. För min del känns det som att jag utvecklas = lär mig nya saker = får mer EP (till skillnad från förändras = skyfflar om EP från ett ställe till ett annat). Jag tror till exempel inte att jag fick nackdelen Magsår för att jag var tvungen att skaffa poäng för att få färdigheten XSLT och dra ner nackdelen Fetma, till exempel.
"Godis är gott till kalaset (=dataspelet Nethack), men till middagen (=rollspel) så finns det flera anledningar till att sätta tänderna i något nyttigare."
Men trots allt, efter en schysst middag så är det få saker som sitter så fint som en fin jordgubbssorbet
Rising
Vila i frid
Re: Bränn, bränn, bränn!
"Med andra ord, tre sidor till som kunde ha utnyttjats till något bättre."
Jag håller med. Det är som sagt den där gamla blindtarmen som vi verkar rädda för att plocka bort från rollspelen. Att man inte vågade i Kult är en sak; spelet är ju ändå rätt gammalt, men när det gäller moderna rollspel så tycker jag inte det finns några ursäkter längre:
Bort med EP!
/Rising
"Med andra ord, tre sidor till som kunde ha utnyttjats till något bättre."
Jag håller med. Det är som sagt den där gamla blindtarmen som vi verkar rädda för att plocka bort från rollspelen. Att man inte vågade i Kult är en sak; spelet är ju ändå rätt gammalt, men när det gäller moderna rollspel så tycker jag inte det finns några ursäkter längre:
Bort med EP!
/Rising
Oldtimer
Slava Ukraini!
Re: Erfarenhetspoäng = rollgestaltarnas blindtarm
Även om Han Solo dras in i ett nytt skeende och förändras från smugglare till frihetskämpe, så är han dock en matinéhjälte från början till slut. Han har uppenbart haft ett brokigt förflutet, och jag skulle hellre spela igenom det, än att få det serverat.
Och naturligtvis kan han öka sina färdigheter - även om han nu är fullvuxen. Även vid min höga ålder kan man fortfarande lära sig och förbättra sig, utan att bli sämre på något annat. Erfarenhet är något man samlar hela livet. Jag ser inte problemet med att samla erfarenhetspoäng även sedan man blivit vuxen.
Och glöm inte att rollspel främst är ett spel... åtminstone för många av oss.
/Mikael
Även om Han Solo dras in i ett nytt skeende och förändras från smugglare till frihetskämpe, så är han dock en matinéhjälte från början till slut. Han har uppenbart haft ett brokigt förflutet, och jag skulle hellre spela igenom det, än att få det serverat.
Och naturligtvis kan han öka sina färdigheter - även om han nu är fullvuxen. Även vid min höga ålder kan man fortfarande lära sig och förbättra sig, utan att bli sämre på något annat. Erfarenhet är något man samlar hela livet. Jag ser inte problemet med att samla erfarenhetspoäng även sedan man blivit vuxen.
Och glöm inte att rollspel främst är ett spel... åtminstone för många av oss.
/Mikael
Krille
Lord
Brännskador
"Jag håller med. Det är som sagt den där gamla blindtarmen som vi verkar rädda för att plocka bort från rollspelen."
Tja, nu menade jag inte som du, utan som ironisk poäng om mitt gamla tjat om att Kult är slöseri med trycksvärta. Liksom, så fort man tar upp reglerna i Kult så får man jämt höra att Kult inte spelas så. Fine by me, men i så fall, varför finns reglerna där i så fall?
Regler som inte används har förfelat sitt syfte.
"Jag håller med. Det är som sagt den där gamla blindtarmen som vi verkar rädda för att plocka bort från rollspelen."
Tja, nu menade jag inte som du, utan som ironisk poäng om mitt gamla tjat om att Kult är slöseri med trycksvärta. Liksom, så fort man tar upp reglerna i Kult så får man jämt höra att Kult inte spelas så. Fine by me, men i så fall, varför finns reglerna där i så fall?
Regler som inte används har förfelat sitt syfte.
Rising
Vila i frid
Re: Idel hälsomat gör kaniner
"Med andra ord, fotbollsspelare som faktiskt försöker göra mål är helt fel ute - de borde istället bara lattja med bollen, så skulle de trivas mycket bättre med fotboll."
Well, något som brukar bli effekten av EP är just att det "lattjas" för mycket... "Jag använder Matlagning och Mutar vakterna med kakor och använder Bluff så de inte märker att jag har spetsat dem med egentillverkat Gift som jag har Köpslått om efter att ha använt Undre Världen och sedan binder jag dem med Knop:ar och sedan Klättrar jag upp över muren."
"Klättra?, men vakterna är ju utslagna?"
"Mnja, men det kan ju finnas fällor. Förresten jag ställer mig och Fiskar i vallgraven för att se om den är full med något äckligt..."
---
"Det finns en del av oss som vill ha lite spel också."
Jag vill faktiskt också ha lite spel ibland. Jag förstår bara inte varför man skall ha en belöning som medför att man varken kan spela som en fullvuxen rollperson från start eller som gör att ens rollperson blir slätstruken och förlorar sin särart.
Rollpersoner är roligare om de får ha både tillgångar och tillkortakommanden.
"Alla rollspel är inte som GURPS, där nackdelar kan köpas bort."
Alla brister är inte "nackdelar". Det kan också handla om att ha ett lågt värde på Klättra, Hoppa och Finna Dolda Ting, vilket snabbt sopas bort om man tillåter att rollpersonerna kan bli "bättre". (Alla som spelat Expert dagligen under ett par veckors tid märker hur otroligt fort det går innan rollpersonerna blir sanslöst mäktiga)
"Tja, jag tror ju inte att jag har nått mitt kompetenstak än heller. Jag tror inte heller att jag någonsin kommer att nå det. För min del känns det som att jag utvecklas = lär mig nya saker = får mer EP (till skillnad från förändras = skyfflar om EP från ett ställe till ett annat)."
Åh, lyllos dig. Tänk att aldrig glömma något man lärt sig i hela ens liv! Wow, vilken dröm det hade varit! Tänk, för drygt tio år sedan kunde jag lira lite tvärflöjt, men det är helt borta idag. Inte så konstigt, den tid jag behövde för att hålla mitt tvärflöjtsspelande vid liv (jag blev inte nämnvärt bättre efter Blinka Lilla Stjärna) har ju idag ersatts med andra aktiviteter. Jag skulle aldrig, inte en chans i världen, kunna hålla alla mina kunskaper vid liv, å då är jag ändå en rätt obildad person.
Det jag gör blir jag bättre på, medan jag glömmer bort resten. Det låter fantastiskt att inte skyffla EP fram och tillbaka, utan behålla dem och på köpet kunna skaffa nya! Är du säker på att du inte har blivit biten av en radioaktiv spindel?
Jag känner nog att jag rätt nyligen har nått mitt kompetenstak, generellt sett. Ingen fara, jag har ju fortfarande mycket kvar att lära om illustration och reklamarbete, och jag tycker inte det gör så mycket om jag rensar ut mina minnen av tvärflöjtsspel och diverse annat på vägen.
Dock, ibland märks det att hårddisken har rensats. Jag satt för ett tag sedan i en diskussion om Liftarens Guide Till Galaxen, och det slog mig hur mycket jag hade glömt. Inte bara om den boken, utan om en massa andra saker också. De sociala färdigheterna har fått minus, medan jag blivit bättre på ASP-programmering. Där ser man hur FV-skyffling kan fungera i praktiken. Om jag skulle ha spelat tvärflöjt och läst gamla böcker hela dagarna skulle jag hållt minnet vid liv, men inte haft tid att programmera ASP.
"Men trots allt, efter en schysst middag så är det få saker som sitter så fint som en fin jordgubbssorbet"
Vi brukar faktiskt varva rollspelandet med lite Talisman och Munchkin. Jag håller nämligen isär efterrätten och middagen, det blir nämligen inte så aptitligt om man försöker pressa in glassen och några gelehallon direkt i köttfärslimpan.
/Rising
"Med andra ord, fotbollsspelare som faktiskt försöker göra mål är helt fel ute - de borde istället bara lattja med bollen, så skulle de trivas mycket bättre med fotboll."
Well, något som brukar bli effekten av EP är just att det "lattjas" för mycket... "Jag använder Matlagning och Mutar vakterna med kakor och använder Bluff så de inte märker att jag har spetsat dem med egentillverkat Gift som jag har Köpslått om efter att ha använt Undre Världen och sedan binder jag dem med Knop:ar och sedan Klättrar jag upp över muren."
"Klättra?, men vakterna är ju utslagna?"
"Mnja, men det kan ju finnas fällor. Förresten jag ställer mig och Fiskar i vallgraven för att se om den är full med något äckligt..."
---
"Det finns en del av oss som vill ha lite spel också."
Jag vill faktiskt också ha lite spel ibland. Jag förstår bara inte varför man skall ha en belöning som medför att man varken kan spela som en fullvuxen rollperson från start eller som gör att ens rollperson blir slätstruken och förlorar sin särart.
Rollpersoner är roligare om de får ha både tillgångar och tillkortakommanden.
"Alla rollspel är inte som GURPS, där nackdelar kan köpas bort."
Alla brister är inte "nackdelar". Det kan också handla om att ha ett lågt värde på Klättra, Hoppa och Finna Dolda Ting, vilket snabbt sopas bort om man tillåter att rollpersonerna kan bli "bättre". (Alla som spelat Expert dagligen under ett par veckors tid märker hur otroligt fort det går innan rollpersonerna blir sanslöst mäktiga)
"Tja, jag tror ju inte att jag har nått mitt kompetenstak än heller. Jag tror inte heller att jag någonsin kommer att nå det. För min del känns det som att jag utvecklas = lär mig nya saker = får mer EP (till skillnad från förändras = skyfflar om EP från ett ställe till ett annat)."
Åh, lyllos dig. Tänk att aldrig glömma något man lärt sig i hela ens liv! Wow, vilken dröm det hade varit! Tänk, för drygt tio år sedan kunde jag lira lite tvärflöjt, men det är helt borta idag. Inte så konstigt, den tid jag behövde för att hålla mitt tvärflöjtsspelande vid liv (jag blev inte nämnvärt bättre efter Blinka Lilla Stjärna) har ju idag ersatts med andra aktiviteter. Jag skulle aldrig, inte en chans i världen, kunna hålla alla mina kunskaper vid liv, å då är jag ändå en rätt obildad person.
Det jag gör blir jag bättre på, medan jag glömmer bort resten. Det låter fantastiskt att inte skyffla EP fram och tillbaka, utan behålla dem och på köpet kunna skaffa nya! Är du säker på att du inte har blivit biten av en radioaktiv spindel?
Jag känner nog att jag rätt nyligen har nått mitt kompetenstak, generellt sett. Ingen fara, jag har ju fortfarande mycket kvar att lära om illustration och reklamarbete, och jag tycker inte det gör så mycket om jag rensar ut mina minnen av tvärflöjtsspel och diverse annat på vägen.
Dock, ibland märks det att hårddisken har rensats. Jag satt för ett tag sedan i en diskussion om Liftarens Guide Till Galaxen, och det slog mig hur mycket jag hade glömt. Inte bara om den boken, utan om en massa andra saker också. De sociala färdigheterna har fått minus, medan jag blivit bättre på ASP-programmering. Där ser man hur FV-skyffling kan fungera i praktiken. Om jag skulle ha spelat tvärflöjt och läst gamla böcker hela dagarna skulle jag hållt minnet vid liv, men inte haft tid att programmera ASP.
"Men trots allt, efter en schysst middag så är det få saker som sitter så fint som en fin jordgubbssorbet"
Vi brukar faktiskt varva rollspelandet med lite Talisman och Munchkin. Jag håller nämligen isär efterrätten och middagen, det blir nämligen inte så aptitligt om man försöker pressa in glassen och några gelehallon direkt i köttfärslimpan.
/Rising
GrottrolletNaug
Swashbuckler
Alltså... vi snackar riktiga siffer-fetischister
"Till stor del tror jag att det beror på att fantasyrollspelens utmaningar är utformade så. Man premieras till att vilja bli bättre och bättre hela tiden.
Jag är faktiskt inte så säker på att spelarna fortfarande skulle vilja jaga EP om man skulle ändra på utmaningarnas karaktär."
Jag som spelare vill fortfarande ha enheter/EP/förbättringsslag/whatever för att visuellt se på mitt formulär hur min karaktär blir bättre. Dessutom så ger det mig en möjligt till att göra små optningar av karaktären mot regelsystemet, någonting som jag tycker är väldigt roligt. Så, se inte ner på rollspelskobolderna som finner nöje i andra delar av rollspelandet bara för att du inte tycker om att sitta och opta längs ett regelsystem.
" Det roliga är att ens rollperson blir viktigare, och att man därför kan hamna i intressantare och intressantare (och farligare) äventyr. Samma taktik skulle kunna användas i fantasyrollspelen."
Varför kan man inte göra både och?
Då tillfredsställer man både alla 'storytellers' och alla kobolder.
"När man slutar premiera till koboldspel så slutar nog faktiskt folk att vara kobolder också."
Nä, då söker sig kobolderna till andra spel där dom kan få vara som dom är.
"Vad jag vill är att rollspel som utger sig för att vara gestaltningsrollspel ska hålla vad de lovar."
Hur skapar man en schysst regelteknik för att belöna gestalningsrollspel?
Jag tycker personligen att om en grupp vill spela gestaltningsrollspel så kommer dom nog göra det oavsett system och värld. Mina rollspelande vänner ville göra det i högstadiet som en slags motreaktion till all DoD som vi hade spelat, så dom började friforma. Jag var iofs aldrig så förtjust i friform.
Men min poäng är att om folk vill spela gestaltningsrollspel, så finns det egentligen något bra sätt att premiera det på med regler?
Det enda jag har varit med om som faktiskt fungerat något så när bra var i Eon, där spelledaren konstaterade till gruppen att "nu har ni spelat så himla bra så nu ger jag er några extra förbättringsslag". Jag kan väl inte påstå att sådana belöningar gör mig till en sämra rollgestaltare, snarare tvärtom.
/Naug, älskar att sitta och sätta ut EPn mellan äventyren. Är minst lika förtjust i att gestalta sina karaktärer.
"Till stor del tror jag att det beror på att fantasyrollspelens utmaningar är utformade så. Man premieras till att vilja bli bättre och bättre hela tiden.
Jag är faktiskt inte så säker på att spelarna fortfarande skulle vilja jaga EP om man skulle ändra på utmaningarnas karaktär."
Jag som spelare vill fortfarande ha enheter/EP/förbättringsslag/whatever för att visuellt se på mitt formulär hur min karaktär blir bättre. Dessutom så ger det mig en möjligt till att göra små optningar av karaktären mot regelsystemet, någonting som jag tycker är väldigt roligt. Så, se inte ner på rollspelskobolderna som finner nöje i andra delar av rollspelandet bara för att du inte tycker om att sitta och opta längs ett regelsystem.
" Det roliga är att ens rollperson blir viktigare, och att man därför kan hamna i intressantare och intressantare (och farligare) äventyr. Samma taktik skulle kunna användas i fantasyrollspelen."
Varför kan man inte göra både och?
Då tillfredsställer man både alla 'storytellers' och alla kobolder.
"När man slutar premiera till koboldspel så slutar nog faktiskt folk att vara kobolder också."
Nä, då söker sig kobolderna till andra spel där dom kan få vara som dom är.
"Vad jag vill är att rollspel som utger sig för att vara gestaltningsrollspel ska hålla vad de lovar."
Hur skapar man en schysst regelteknik för att belöna gestalningsrollspel?
Jag tycker personligen att om en grupp vill spela gestaltningsrollspel så kommer dom nog göra det oavsett system och värld. Mina rollspelande vänner ville göra det i högstadiet som en slags motreaktion till all DoD som vi hade spelat, så dom började friforma. Jag var iofs aldrig så förtjust i friform.
Men min poäng är att om folk vill spela gestaltningsrollspel, så finns det egentligen något bra sätt att premiera det på med regler?
Det enda jag har varit med om som faktiskt fungerat något så när bra var i Eon, där spelledaren konstaterade till gruppen att "nu har ni spelat så himla bra så nu ger jag er några extra förbättringsslag". Jag kan väl inte påstå att sådana belöningar gör mig till en sämra rollgestaltare, snarare tvärtom.
/Naug, älskar att sitta och sätta ut EPn mellan äventyren. Är minst lika förtjust i att gestalta sina karaktärer.
Rising
Vila i frid
Re: Erfarenhetspoäng = rollgestaltarnas blindtarm
"Han har uppenbart haft ett brokigt förflutet, och jag skulle hellre spela igenom det, än att få det serverat."
Jag föredrar att ge mina spelare valmöjligheten. Jag vill inte stå och höka över deras axlar när de skriver ner bakgrundsinformationen och hela tiden utbrista "app app! Så får du inte skriva! Det där är ju en intressant händelse! Den måste vi spela igenom!!!"
Då en del rollpersoners bakgrunder kan ha varit intressanta långt innan personen blev äventyrare och träffade de andra rollpersonerna så tycker jag att det är oartigt att inte ge spelarna den möjligheten. Det är arrogant av en spelledare att kräva att man ska få solospela med alla spelare individuellt innan rollpersonerna har blivit så gamla att de är redo att bli äventyrare.
"Även vid min höga ålder kan man fortfarande lära sig och förbättra sig, utan att bli sämre på något annat."
Woaw! Ännu en som inte har glömt något han någonsin lärt sig i hela hans liv! Ni måste vara superhjältar hela bunten! Otrooooligt!!!
Alltså, jag kan inte hålla allt jag lärt mig vid liv, ens om jag skulle försöka. Det är helt enkelt för mycket information. Jag prioriterar därför (omedvetet) och förbättrar det jag sysselsätter mig med, varpå resten försvinner. Det låter verkligen toppen att aldrig försämra något.
Jag spelade Nintendospelet Kung Fu för ett tag sedan. Det var jag grym på en gång i tiden. Nu klarade jag mig inte förbi andra vakten. Snacka om FV-minskning!
"Erfarenhet är något man samlar hela livet."
...och glömmer. Om du inte är superhjälten STÅLMINNET, det vill säga.
"Och glöm inte att rollspel främst är ett spel... åtminstone för många av oss"
Jag tycker också att rollspel kan få vara ett spel. Jag förstår inte varför det absolut måste vara ett dåligt spel, bara. Varför skall man ha en spelmekanism som motarbetar dramatik och spelardemokrati?
Rollspel blir inte MINDRE spel bara för att spelarna kan få spela som Han Solo eller Silke redan från start. Spelarna får däremot större inflytande över den gemensamma berättelsen.
Rollspel blir heller inte MINDRE spel bara för att spelarna aldrig kan få gardera sig från att ha vissa påtagliga brister. Snarare blir det roligare och mer spännande spelsessioner av det hela.
---
Så här kan man lira rollSPEL (stön) utan Erfarenhetspoäng:
+ Du drar ut på en kampanj och låter utgången av ett delmål få påverka möjligheterna att lyckas med nästa delmål. Resultat: Hög prestationsfaktor. Du har belönat spelarna på ett naturligare sätt än genom att öka rollpersonernas personliga prestationsförmågor.
+ Du belönar dina spelare genom att ge dem ledtrådar om andra häftiga äventyr som de kan fara ut på. Om äventyrarna lyckas klara vissa sidoquests kan de alltså till exempel få höra sägner som leder dem vidare i nya, okända riktningar. Om spelarna själva får bestämma vad de skall få resa ut på för sorts resor så känner de sig inblandade i handlingen och får högre rörelsefrihet.
+ Belöna dem med statusföremål. En äventyrare har ju inte direkt någon nytta av en borg när han skall ut och resa på ett äventyr (förutsatt att inte borgen har hjul el. dyl.), men de flesta spelare tycker ändå att det vore roligt att bygga en. Samma sak gäller med dresserade papegojor och liknande. Det finns massor av belöningar som spelaren skulle vilja ha, fastän rollpersonen inte direkt tjänar något på det, prestationsmässigt sett.
/Rising
som självklart begriper att Oldtimer redan förstod de knepen, men tyckte det var värt att poängtera att det här med "spel"-delen av rollspel inte nödvändigtvis behöver vara något koboldigt eller dumt.
"Han har uppenbart haft ett brokigt förflutet, och jag skulle hellre spela igenom det, än att få det serverat."
Jag föredrar att ge mina spelare valmöjligheten. Jag vill inte stå och höka över deras axlar när de skriver ner bakgrundsinformationen och hela tiden utbrista "app app! Så får du inte skriva! Det där är ju en intressant händelse! Den måste vi spela igenom!!!"
Då en del rollpersoners bakgrunder kan ha varit intressanta långt innan personen blev äventyrare och träffade de andra rollpersonerna så tycker jag att det är oartigt att inte ge spelarna den möjligheten. Det är arrogant av en spelledare att kräva att man ska få solospela med alla spelare individuellt innan rollpersonerna har blivit så gamla att de är redo att bli äventyrare.
"Även vid min höga ålder kan man fortfarande lära sig och förbättra sig, utan att bli sämre på något annat."
Woaw! Ännu en som inte har glömt något han någonsin lärt sig i hela hans liv! Ni måste vara superhjältar hela bunten! Otrooooligt!!!
Alltså, jag kan inte hålla allt jag lärt mig vid liv, ens om jag skulle försöka. Det är helt enkelt för mycket information. Jag prioriterar därför (omedvetet) och förbättrar det jag sysselsätter mig med, varpå resten försvinner. Det låter verkligen toppen att aldrig försämra något.
Jag spelade Nintendospelet Kung Fu för ett tag sedan. Det var jag grym på en gång i tiden. Nu klarade jag mig inte förbi andra vakten. Snacka om FV-minskning!
"Erfarenhet är något man samlar hela livet."
...och glömmer. Om du inte är superhjälten STÅLMINNET, det vill säga.
"Och glöm inte att rollspel främst är ett spel... åtminstone för många av oss"
Jag tycker också att rollspel kan få vara ett spel. Jag förstår inte varför det absolut måste vara ett dåligt spel, bara. Varför skall man ha en spelmekanism som motarbetar dramatik och spelardemokrati?
Rollspel blir inte MINDRE spel bara för att spelarna kan få spela som Han Solo eller Silke redan från start. Spelarna får däremot större inflytande över den gemensamma berättelsen.
Rollspel blir heller inte MINDRE spel bara för att spelarna aldrig kan få gardera sig från att ha vissa påtagliga brister. Snarare blir det roligare och mer spännande spelsessioner av det hela.
---
Så här kan man lira rollSPEL (stön) utan Erfarenhetspoäng:
+ Du drar ut på en kampanj och låter utgången av ett delmål få påverka möjligheterna att lyckas med nästa delmål. Resultat: Hög prestationsfaktor. Du har belönat spelarna på ett naturligare sätt än genom att öka rollpersonernas personliga prestationsförmågor.
+ Du belönar dina spelare genom att ge dem ledtrådar om andra häftiga äventyr som de kan fara ut på. Om äventyrarna lyckas klara vissa sidoquests kan de alltså till exempel få höra sägner som leder dem vidare i nya, okända riktningar. Om spelarna själva får bestämma vad de skall få resa ut på för sorts resor så känner de sig inblandade i handlingen och får högre rörelsefrihet.
+ Belöna dem med statusföremål. En äventyrare har ju inte direkt någon nytta av en borg när han skall ut och resa på ett äventyr (förutsatt att inte borgen har hjul el. dyl.), men de flesta spelare tycker ändå att det vore roligt att bygga en. Samma sak gäller med dresserade papegojor och liknande. Det finns massor av belöningar som spelaren skulle vilja ha, fastän rollpersonen inte direkt tjänar något på det, prestationsmässigt sett.
/Rising
som självklart begriper att Oldtimer redan förstod de knepen, men tyckte det var värt att poängtera att det här med "spel"-delen av rollspel inte nödvändigtvis behöver vara något koboldigt eller dumt.
Krille
Lord
Lördagsgodis och efterrätt
"Well, något som brukar bli effekten av EP är just att det "lattjas" för mycket..."
Bara i Expert och gamla Western (i det senare fallet för att färdigheten inte ska sjunka).
"Jag förstår bara inte varför man skall ha en belöning som medför att man varken kan spela som en fullvuxen rollperson från start eller som gör att ens rollperson blir slätstruken och förlorar sin särart."
Inte jag heller. Eller rättare sagt, jag förstår inte varför en belöning medför att man inte kan spela fullvuxen, eller varför ens rollperson förlorar sin särart. Vi rollspelare brukar titta på personligheten när vi gestaltar rollen, inte siffrorna. Fast det kanske är annorlunda för er rollgestaltare...
"Tänk, för drygt tio år sedan kunde jag lira lite tvärflöjt, men det är helt borta idag. Inte så konstigt, den tid jag behövde för att hålla mitt tvärflöjtsspelande vid liv (jag blev inte nämnvärt bättre efter Blinka Lilla Stjärna) har ju idag ersatts med andra aktiviteter."
Bara för att testa så gick jag bort och plockade fram gitarren som jag inte ens tittat på på tolv år. Och jodå, Cavatina satt i ryggraden. "Det är som att cykla" brukar det ju heta.
"Jag håller nämligen isär efterrätten och middagen"
Nu blandar du ihop efterrätt med lördagsgodis. Du vet, "efterrätt" heter så för att man tar det efter middagen. Inte vid ett helt annat tillfälle.
"Well, något som brukar bli effekten av EP är just att det "lattjas" för mycket..."
Bara i Expert och gamla Western (i det senare fallet för att färdigheten inte ska sjunka).
"Jag förstår bara inte varför man skall ha en belöning som medför att man varken kan spela som en fullvuxen rollperson från start eller som gör att ens rollperson blir slätstruken och förlorar sin särart."
Inte jag heller. Eller rättare sagt, jag förstår inte varför en belöning medför att man inte kan spela fullvuxen, eller varför ens rollperson förlorar sin särart. Vi rollspelare brukar titta på personligheten när vi gestaltar rollen, inte siffrorna. Fast det kanske är annorlunda för er rollgestaltare...
"Tänk, för drygt tio år sedan kunde jag lira lite tvärflöjt, men det är helt borta idag. Inte så konstigt, den tid jag behövde för att hålla mitt tvärflöjtsspelande vid liv (jag blev inte nämnvärt bättre efter Blinka Lilla Stjärna) har ju idag ersatts med andra aktiviteter."
Bara för att testa så gick jag bort och plockade fram gitarren som jag inte ens tittat på på tolv år. Och jodå, Cavatina satt i ryggraden. "Det är som att cykla" brukar det ju heta.
"Jag håller nämligen isär efterrätten och middagen"
Nu blandar du ihop efterrätt med lördagsgodis. Du vet, "efterrätt" heter så för att man tar det efter middagen. Inte vid ett helt annat tillfälle.
GrottrolletNaug
Swashbuckler
Spelartyper [OT]
Jag kommer inte ihåg varifrån vi fick klassifikationerna, men i våran spelgrupp så talar vi om olika drag i spelarna för att klargöra vilka element i rollspelet som får våra spelare att ticka.
I det här inlägget så förklarar jag dom flesta av våra koncept.
Fast det ska göras ett litet tillägg som jag glömda skriva i den tråden.
The Casual Gamer:
Killen som egentligen bara spelar rollspel för att hans vänner gör det, och han/hon vill hänga med sina polare. Låt dessa spelare bara vara i bakgrunden om det är det som dom verkligen vill. Dom kommer inte förstöra för någon, och dom kommer mestadels sitta och läsa serier medans resten av gruppen spelar rollspel. Det brukar sluta med att dom slutar spela rollspel, utan bara hänger med gruppen när dom spelar, lite som en publik.
Antingen det, eller så blir dom mer och mer engagerade i rollspelet och börjar faktiskt spela på riktigt.
Vad man än gör så ska man inte försöka pressa den här typen av spelare, då kommer dom troligtvis bara bli nervösa och må dåligt av all den uppmärksamhet som dom faktiskt inte vill ha.
<table width="80%" border="0" cellspacing="0" cellpadding="0" align="center"><tr><td bgcolor="svart">/images/hr.gif</td></tr></table>
Men det tåls ju att säga att man kan inte ta en spelare och sätta honom i 1 av dessa grupper. Man får liksom kolla på varenda kategori och bedöma hur stark den är hos varje spelare.
Ex. ermine har väldigt mycket storyteller i sig. Sen har också en stor del buttkicker/cineast i sig. Han är ganska låg på koboldbiten, han har en stark metodskådespelare men den ger ofta vika för hans storyteller, och hans taktiker är halv-svag.
Man kan liksom lätt plocka ner honom och säga vad som får honom och ticka, och det är som spelledare jättetacksamt när man ska konstruera äventyr för sina spelare. Nu är min analys av ermine kanske inte helt korrekt, och han kanske skulle klaga och sätta sig emot några slutsatserna, men fortfarande så får man en trevlig grov bild av hans spelarstil, vilket hjälper.
/Naug, ser det praktiska i etiketter
Jag kommer inte ihåg varifrån vi fick klassifikationerna, men i våran spelgrupp så talar vi om olika drag i spelarna för att klargöra vilka element i rollspelet som får våra spelare att ticka.
I det här inlägget så förklarar jag dom flesta av våra koncept.
Fast det ska göras ett litet tillägg som jag glömda skriva i den tråden.
The Casual Gamer:
Killen som egentligen bara spelar rollspel för att hans vänner gör det, och han/hon vill hänga med sina polare. Låt dessa spelare bara vara i bakgrunden om det är det som dom verkligen vill. Dom kommer inte förstöra för någon, och dom kommer mestadels sitta och läsa serier medans resten av gruppen spelar rollspel. Det brukar sluta med att dom slutar spela rollspel, utan bara hänger med gruppen när dom spelar, lite som en publik.
Antingen det, eller så blir dom mer och mer engagerade i rollspelet och börjar faktiskt spela på riktigt.
Vad man än gör så ska man inte försöka pressa den här typen av spelare, då kommer dom troligtvis bara bli nervösa och må dåligt av all den uppmärksamhet som dom faktiskt inte vill ha.
<table width="80%" border="0" cellspacing="0" cellpadding="0" align="center"><tr><td bgcolor="svart">/images/hr.gif</td></tr></table>
Men det tåls ju att säga att man kan inte ta en spelare och sätta honom i 1 av dessa grupper. Man får liksom kolla på varenda kategori och bedöma hur stark den är hos varje spelare.
Ex. ermine har väldigt mycket storyteller i sig. Sen har också en stor del buttkicker/cineast i sig. Han är ganska låg på koboldbiten, han har en stark metodskådespelare men den ger ofta vika för hans storyteller, och hans taktiker är halv-svag.
Man kan liksom lätt plocka ner honom och säga vad som får honom och ticka, och det är som spelledare jättetacksamt när man ska konstruera äventyr för sina spelare. Nu är min analys av ermine kanske inte helt korrekt, och han kanske skulle klaga och sätta sig emot några slutsatserna, men fortfarande så får man en trevlig grov bild av hans spelarstil, vilket hjälper.
/Naug, ser det praktiska i etiketter
Rising
Vila i frid
Re: Brännskador
"Liksom, så fort man tar upp reglerna i Kult så får man jämt höra att Kult inte spelas så. Fine by me, men i så fall, varför finns reglerna där i så fall?"
Jag vet inte. När jag rekommenderar Kult så talar jag bara om de delar som tilltalar mig. En betydligt mindre del av regelboken än vad jag skulle önska, förstås, men ändock stor nog för att jag skall föredra det framför många andra rollspel.
Det är som England. Jag gillar det landet. Visst, jag gillar inte rävjakt eller de tröga konservativa människor som man stöter på där, titt som tätt, och jag hatar all engelsk matlagning, men det är ändå lätt att undvika de dåliga delarna och ha en alltigenom bra resa där.
Här kommer poängen; när man undviker de dåliga delarna, så störs man inte av dem. Du störs inte av den oätliga inhemska maten om du käkar Sashimi och Chicken Tandoori istället.
Där har du skillnaden mellan en dålig del i ett rollspel och en dålig del i en film. Ett dåligt slut i en film kan sänka hela filmupplevelsen, men en dålig del i ett rollspel är ofta lätt att arbeta sig runt. Överlag skulle jag faktiskt önska att rollspelsrecensenter kunde behandla rollspel på samma sätt som man gör ett resereportage. Att betygssätta dem som om de vore filmer eller romaner är helt skevt.
Så visst, när man köper Kultboken får man betala en del för några sidor som man aldrig kommer att använda. Fine. Tycker jag att de BRA delarna av boken fortfarande är värt priset? Ja.
---
Vad du gör med dina regler såsom "ju mer man måste ändra i ett rollspel, ju sämre är det" osv, är helt enkelt som att planera en dålig resa genom England och sedan klaga på hela landet. Det känns som ett onödigt självplågeri i mina ögon. Visst skall man peka ut de dåliga delarna, absolut, men man måste också fråga sig hur avgörande dessa delar verkligen är.
/Rising
"Liksom, så fort man tar upp reglerna i Kult så får man jämt höra att Kult inte spelas så. Fine by me, men i så fall, varför finns reglerna där i så fall?"
Jag vet inte. När jag rekommenderar Kult så talar jag bara om de delar som tilltalar mig. En betydligt mindre del av regelboken än vad jag skulle önska, förstås, men ändock stor nog för att jag skall föredra det framför många andra rollspel.
Det är som England. Jag gillar det landet. Visst, jag gillar inte rävjakt eller de tröga konservativa människor som man stöter på där, titt som tätt, och jag hatar all engelsk matlagning, men det är ändå lätt att undvika de dåliga delarna och ha en alltigenom bra resa där.
Här kommer poängen; när man undviker de dåliga delarna, så störs man inte av dem. Du störs inte av den oätliga inhemska maten om du käkar Sashimi och Chicken Tandoori istället.
Där har du skillnaden mellan en dålig del i ett rollspel och en dålig del i en film. Ett dåligt slut i en film kan sänka hela filmupplevelsen, men en dålig del i ett rollspel är ofta lätt att arbeta sig runt. Överlag skulle jag faktiskt önska att rollspelsrecensenter kunde behandla rollspel på samma sätt som man gör ett resereportage. Att betygssätta dem som om de vore filmer eller romaner är helt skevt.
Så visst, när man köper Kultboken får man betala en del för några sidor som man aldrig kommer att använda. Fine. Tycker jag att de BRA delarna av boken fortfarande är värt priset? Ja.
---
Vad du gör med dina regler såsom "ju mer man måste ändra i ett rollspel, ju sämre är det" osv, är helt enkelt som att planera en dålig resa genom England och sedan klaga på hela landet. Det känns som ett onödigt självplågeri i mina ögon. Visst skall man peka ut de dåliga delarna, absolut, men man måste också fråga sig hur avgörande dessa delar verkligen är.
/Rising
Klon
Hero
Re: Förbättring och Förändring
Jag förstår sannerligen inte dina argument om att det skulle vara dåligt att man blir bättre.
Alltså, till och med i verkligheten fungerar det på det viset, man blir bättre på något man sysslar med. Ibland kanske man inte klarar av det, och kommer inte mycket längre än till en viss nivå, men man blir allt som oftast bättre på det man håller på med.
Jag skulle inte heller, som jag läst någonstans i tråden göra så folk glömmer saker bara för att de lärt sig andra. däremot skulle jag kunna tänka mig att man kan tappa en del av sin förmåga inom ett område om man underlåter använda sig av den. En musiker som inte spelat på 5 år är inte lika bra som när han spelade varje dag. En del av säkerheten försvinner i vart fall.
vilket inte gör att det försvinner helt då, men man kanske inte blir mer än medelmåttig eller något över, det beror ju förståss på vad det är för syssla man talar om.
Att man som en tid som gallärslav skulle väl kunna öka sty, men varför skulle int sänkas?
Känns det inte lite väl föromsfullt att se till att de som är starka också skall vara dumma?
Psy behöver inte heller bli sämtra, kar möjligen för att man kan bli bitter, härdad eller kanske rent apatisk, och så har man ju inte direkt tid men någon skönhetsvård heller
Det där med vampyrerna kan jag inte hålla med om. Varför skulle de bli mer skrämmda av en obiltelefon en någon annan som sette dem komma och bli som de är idag? Om de inte sett det måtte de varit isolerade eller i nån form av dvala (vet inte om de kan göra sånt i vampire dock). Tycker det inte bör handla om någon rädsla, oförståelse och ovilja möjligen, men rädsla... snälla!
Jag förstår sannerligen inte dina argument om att det skulle vara dåligt att man blir bättre.
Alltså, till och med i verkligheten fungerar det på det viset, man blir bättre på något man sysslar med. Ibland kanske man inte klarar av det, och kommer inte mycket längre än till en viss nivå, men man blir allt som oftast bättre på det man håller på med.
Jag skulle inte heller, som jag läst någonstans i tråden göra så folk glömmer saker bara för att de lärt sig andra. däremot skulle jag kunna tänka mig att man kan tappa en del av sin förmåga inom ett område om man underlåter använda sig av den. En musiker som inte spelat på 5 år är inte lika bra som när han spelade varje dag. En del av säkerheten försvinner i vart fall.
vilket inte gör att det försvinner helt då, men man kanske inte blir mer än medelmåttig eller något över, det beror ju förståss på vad det är för syssla man talar om.
Att man som en tid som gallärslav skulle väl kunna öka sty, men varför skulle int sänkas?
Känns det inte lite väl föromsfullt att se till att de som är starka också skall vara dumma?
Psy behöver inte heller bli sämtra, kar möjligen för att man kan bli bitter, härdad eller kanske rent apatisk, och så har man ju inte direkt tid men någon skönhetsvård heller
Det där med vampyrerna kan jag inte hålla med om. Varför skulle de bli mer skrämmda av en obiltelefon en någon annan som sette dem komma och bli som de är idag? Om de inte sett det måtte de varit isolerade eller i nån form av dvala (vet inte om de kan göra sånt i vampire dock). Tycker det inte bör handla om någon rädsla, oförståelse och ovilja möjligen, men rädsla... snälla!
Rising
Vila i frid
Re: Alltså... vi snackar riktiga siffer-fetischister
"Dessutom så ger det mig en möjligt till att göra små optningar av karaktären mot regelsystemet, någonting som jag tycker är väldigt roligt."
Jag stör mig inte så mycket på det.
Men du har redan fått ditt rollspel. Du kan vara nöjd. Jag har inte fått mitt. Därför tycker jag att det är viktigare att man gör det rollspel som jag vill spela, än att fortsätta klappa dig och de som resonerar som du på ryggen. Ni har förresten datorspel också, så fort som ni skulle tröttna på rollgestaltandet.
"Varför kan man inte göra både och?"
Har man EP så motverkar man dels spelardemokrati och så låter man folk kunna eliminera sina rollpersoners brister och tillkortakommanden. Bland annat. Så den ena lösningen är ett problem som den andra lösningen är utformad för att råda bot på.
"Nä, då söker sig kobolderna till andra spel där dom kan få vara som dom är."
Kanske, fast jag är inte så säker. Anledningen är nämligen att jag har blivit assugen på att spellada ett superkoboldigt äventyr i D&D: Min vision är att försöka göra ett äventyr som inte ens försöker vara trovärdigt. Jag tänker mig att man gör allt som ett galet datorspel; så att man äventyrar i olika "levlar" och att varje "level" avslutas med en stor Boss (och då skall jag spela Boss-musik i bakgrunden) och när man klarar den så blir det som i Vagrant Story, att man får spela på ett rouletthjul där det finns en massa bonusar, som STR +2 och liknande, och jag tänkte till och med att man skulle ha Checkpoints, osynliga block med extraliv och en massa annat smått och gott. Hur koboldigt som helst.
Och jag är ju ingen kobold annars. Alltså; man kan inspireras av sånt som man inte tror att man gillar.
---
"Hur skapar man en schysst regelteknik för att belöna gestalningsrollspel?"
Mest genom att skapa en värld där ens gestaltande verkligen sätts i fokus (som när intriger och rävspel blir avgörande för äventyrets utgång).
"Jag kan väl inte påstå att sådana belöningar gör mig till en sämra rollgestaltare, snarare tvärtom."
Okej, det är inte jag så förtjust i, främst eftersom jag inte tycker att jag som spelledare har någon rätt att bedömma hur bra mina spelare har gestaltat sina rollpersoner. Det kan ju inte jag avgöra, det är ju deras rollpersoner.Jag ser det snarare tvärtom: Om inte spelarna agerar på ett dramatiskt sätt och bidrar till rolig stämning runt spelbordet så är det mitt fel för att jag inte har gett dem någon intressant situation att utgå ifrån.
/Rising
"Dessutom så ger det mig en möjligt till att göra små optningar av karaktären mot regelsystemet, någonting som jag tycker är väldigt roligt."
Jag stör mig inte så mycket på det.
Men du har redan fått ditt rollspel. Du kan vara nöjd. Jag har inte fått mitt. Därför tycker jag att det är viktigare att man gör det rollspel som jag vill spela, än att fortsätta klappa dig och de som resonerar som du på ryggen. Ni har förresten datorspel också, så fort som ni skulle tröttna på rollgestaltandet.
"Varför kan man inte göra både och?"
Har man EP så motverkar man dels spelardemokrati och så låter man folk kunna eliminera sina rollpersoners brister och tillkortakommanden. Bland annat. Så den ena lösningen är ett problem som den andra lösningen är utformad för att råda bot på.
"Nä, då söker sig kobolderna till andra spel där dom kan få vara som dom är."
Kanske, fast jag är inte så säker. Anledningen är nämligen att jag har blivit assugen på att spellada ett superkoboldigt äventyr i D&D: Min vision är att försöka göra ett äventyr som inte ens försöker vara trovärdigt. Jag tänker mig att man gör allt som ett galet datorspel; så att man äventyrar i olika "levlar" och att varje "level" avslutas med en stor Boss (och då skall jag spela Boss-musik i bakgrunden) och när man klarar den så blir det som i Vagrant Story, att man får spela på ett rouletthjul där det finns en massa bonusar, som STR +2 och liknande, och jag tänkte till och med att man skulle ha Checkpoints, osynliga block med extraliv och en massa annat smått och gott. Hur koboldigt som helst.
Och jag är ju ingen kobold annars. Alltså; man kan inspireras av sånt som man inte tror att man gillar.
---
"Hur skapar man en schysst regelteknik för att belöna gestalningsrollspel?"
Mest genom att skapa en värld där ens gestaltande verkligen sätts i fokus (som när intriger och rävspel blir avgörande för äventyrets utgång).
"Jag kan väl inte påstå att sådana belöningar gör mig till en sämra rollgestaltare, snarare tvärtom."
Okej, det är inte jag så förtjust i, främst eftersom jag inte tycker att jag som spelledare har någon rätt att bedömma hur bra mina spelare har gestaltat sina rollpersoner. Det kan ju inte jag avgöra, det är ju deras rollpersoner.Jag ser det snarare tvärtom: Om inte spelarna agerar på ett dramatiskt sätt och bidrar till rolig stämning runt spelbordet så är det mitt fel för att jag inte har gett dem någon intressant situation att utgå ifrån.
/Rising
Krille
Lord
Re: Brännskador
"Här kommer poängen; när man undviker de dåliga delarna, så störs man inte av dem. Du störs inte av den oätliga inhemska maten om du käkar Sashimi och Chicken Tandoori istället."
Det finns dock en viktig skillnad: åker jag till England så får jag bara black pudding och fish&chips om jag betalar specifikt för det. Köper jag Kult så får jag betala för erfarenhetsreglerna oavsett om jag använder dem eller inte.
"Visst skall man peka ut de dåliga delarna, absolut, men man måste också fråga sig hur avgörande dessa delar verkligen är."
Visst. Kruxet är att det inte enbart är de tre sidorna om erfarenhet jag inte gillar, och de var inte ens droppen som fick bägaren att rinna över. Oavsett hur man viktar komponenterna som man inte gillar så kommer man till slut till en gräns där man helt enkelt inte använder såpass mycket av spelet så att det var värt det.
Men den där diskussionen har vi haft förut. Ingen idé att dra upp gamla sår.
"Här kommer poängen; när man undviker de dåliga delarna, så störs man inte av dem. Du störs inte av den oätliga inhemska maten om du käkar Sashimi och Chicken Tandoori istället."
Det finns dock en viktig skillnad: åker jag till England så får jag bara black pudding och fish&chips om jag betalar specifikt för det. Köper jag Kult så får jag betala för erfarenhetsreglerna oavsett om jag använder dem eller inte.
"Visst skall man peka ut de dåliga delarna, absolut, men man måste också fråga sig hur avgörande dessa delar verkligen är."
Visst. Kruxet är att det inte enbart är de tre sidorna om erfarenhet jag inte gillar, och de var inte ens droppen som fick bägaren att rinna över. Oavsett hur man viktar komponenterna som man inte gillar så kommer man till slut till en gräns där man helt enkelt inte använder såpass mycket av spelet så att det var värt det.
Men den där diskussionen har vi haft förut. Ingen idé att dra upp gamla sår.