Nekromanti Eonsamuraj

Marukusu

Hero
Joined
18 Mar 2004
Messages
1,681
Location
Umeå
Eftersom jag just ni är inne i en väldigt japansk fas så har det förefallit sig som så att jag vill använda Eonreglerna i de stridande staternas Japan, vilket dock naturligtvis kräver modifikationer.

Utöver att jag har delat in Övertala i Dupera, Köpslå och Retorik och tagit bort alla vapenfärdigheter bortsett från Slagsmål och ersatt dem med stridskonster så håller jag på att fila på att lägga in fler färdigheter som passar settingen bättre. Magi och övernaturliga varelser som tengu finns även om det är extremt ovanligt, magisystemet är ändrat och är nu mer centrerat kring de japanska fem elementen (spelar ingen större roll just nu eftersom ingen rollperson i gruppen kommer att vara magiker) och naturligtvis finns det tillgång till krutvapen.

Här är några färdigheter har kommit fram till hittills:

Pappersmakare (0)
Specialiseringar: Origami, (Specifika föremål)...
Hantverksfärdighet. Ger kunskap om tillverkning av papper samt enklare pappersföremål såsom solfjädrar, lampor och paraplyer. För dekoration används andra färdigheter såsom Målare, Kalligrafi etc.

Lacktillverkare (0)
Specialiseringar: (Specifika föremål)...
Hantverksfärdighet. Ger kunskap om utvinning och hantering av lack. Lack utvinns av saven från urushiträden och används till en myriad av trä- pappers- och metallföremål i Japan. Urushiträdens sav är giftig innan den torkar och kan orsaka obehagliga och smärtsamma utslag på människor så ett högt värde i denna färdighet är viktig för utövare av lackeringens konst för att undvika dessa plågsamheter.

Krutmakare
Specialiseringar: -
Hantverksfärdighet. Ger kunskap om skapandet av svartkrut som är en blandning av salpeter, träkol och svavel. För användandet av krutvapen såsom musköter används färdigheten Eldvapen.

Meditation (P)
Specialiseringar: Koan, Mantra, Suizen...
Meditation är en avslappningsmetod där utövaren stillar sitt sinne och försöker uppnå inre harmoni. Inom praktiskt taget alla religioner och inte minst zenbuddhismen är meditationen central för att uppnå kenshō, "insikt", och satori, "upplysning". Metoden suizen används ofta av munkar som kallas komusō vilka använder en shakuhachiflöjt för att "bli ett med musiken" och uppnå upplysning.

Funderar annars på att byta ut Qadosh mot "Upplysning" och lägga in "Unmei" eller kanske "Karma" som en blandning av Ödestärningar och Fate points i FATAL. Någon som har synpunkter eller förslag på fler färdigheter eller rent alltmänt någonting regelmässigt som gör att man kan få en japansk touch på det hela?

EDIT: Glömde förstås

Poesi (P)
Specialiseringar: Kanshi, Waka, Haiku, Dramer...
Omfattar skapandet av dikter, poetiska dramer, hymner etc etc. Jisei är en speciell form av dikt, ofta i tanka-form, som kan komponeras när döden står nära och kan ses som ett sorts poetiskt sista ord och är en viktig del i seppuku, det rituella självmordet bland samurajkastet.
 

Poseur

Swashbuckler
Joined
16 Jan 2007
Messages
2,233
Location
Falun
Tycker det låter riktigt härligt, en riktigt schysst idé!

Vet dock inte riktigt om jag kan komma med någon speciellt som ger Japan-känsla eller så. Tips om du inte spelar Shogun 2 just nu, gör det :gremlaugh:

Jag gillar lacktillverkare färdigheten, den kommer jag nog införa faktiskt, har själv funderat lite smått på att införa en sådan färdighet då några länder tillverkar lack i mitt Eon.
Kruttillverkning skulle jag kanske lagt inom Alkemin dock.

Qadosh vore ju riktigt passande att byta ut mot upplysning, åtminstone för de buddistiskt troende.


/Poseur ser fram emot fler svarande i tråden
 

Svarte Faraonen

Oenofil oikofob
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,688
Location
Värnhem, Malmö
Kanske borde du komplettera magisystemet med några andra "vardagsmagiska" färdigheter, typ Spådom? I Call of Cthulhus Japanmodul förekommer till exempel Geomantik (feng shui och allt det där), vilken också kan användas för sådant som att lokalisera mänskliga kvarlevor, magiska platser och liknande. Kanske kan den också hjälpa till att förbereda en plats för magianvändande?

Annars tycker jag nog att det kan vara på sin plats att göra en uppdelning av konstnärliga färdigheter som tydligare markerar deras roll i samhället. Haiku/poesi, sumi-e/målning, ikebana/blomsterarrangemang, och så vidare. Att spela en snubbe som höjt "bonsaiklippning" eller "designa stenträdgård" till löjligt höga värden känns ju förbannat japanskt.
 

Marukusu

Hero
Joined
18 Mar 2004
Messages
1,681
Location
Umeå
Kul att du gillar det. :gremlaugh:

Poseur said:
Tips om du inte spelar Shogun 2 just nu, gör det
Förhandsbeställde Limited Edition, har lyckats bli shōgun med Oda Nobunaga och gjort en bra bit över halva Japan kristet. :gremgrin:

Poseur said:
Kruttillverkning skulle jag kanske lagt inom Alkemin dock.
Fast njaaa... Alkemi vill jag nog reservera för riktigt episka saker som odödlighetselixir och magiska artefakter. Krut är ju mer en väldigt "mundan" blandning av olika ingredienser. Möjligen att det kan falla under "Mundan Alkemi" som det diskuterades om för längesen.
 

Marukusu

Hero
Joined
18 Mar 2004
Messages
1,681
Location
Umeå
Svarte faraonen said:
Kanske borde du komplettera magisystemet med några andra "vardagsmagiska" färdigheter, typ Spådom?
O ja, speciellt eftersom just spådom t.ex. är viktigt inom shintō. Jag lär lägga in ännu mer magiskt som är kopplat till just shintōismen som ema, omamori och omikuji. Artefakter över huvud taget kommer antagligen vara den vanligaste formen av magi utöver en del divination och schamanism.

Svarte faraonen said:
I Call of Cthulhus Japanmodul förekommer till exempel Geomantik (feng shui och allt det där), vilken också kan användas för sådant som att lokalisera mänskliga kvarlevor, magiska platser och liknande. Kanske kan den också hjälpa till att förbereda en plats för magianvändande?
Det där lät mycket intressant, då har jag något att kolla upp... just att koppla magin till specifika platser (helgedomar, naturliga odditeter) känns väldigt rätt och kan än en gång kopplas till kami och shintō.

Svarte faraonen said:
Annars tycker jag nog att det kan vara på sin plats att göra en uppdelning av konstnärliga färdigheter som tydligare markerar deras roll i samhället. Haiku/poesi, sumi-e/målning, ikebana/blomsterarrangemang, och så vidare. Att spela en snubbe som höjt "bonsaiklippning" eller "designa stenträdgård" till löjligt höga värden känns ju förbannat japanskt.
Håller med dig helt och det tror jag skulle göra mycket för stämningen. För egentligen, att använda "Växtlära" för att klippa ett bonsaiträd känns som någon form av helgerån - mer nischning är nog helt rätt väg att gå. Jag bryter nog ur "Origami" från Pappersmakare och låter den stå fristående.

Mycket bra inlägg tycker jag!
 

Lycan

Hero
Joined
17 May 2000
Messages
1,211
Location
Malmö
Jag blev jätteledsen när jag läste det här inlägget. Trodde du hade skrivit om samurajer på Mundana :gremfrown:
 

Poseur

Swashbuckler
Joined
16 Jan 2007
Messages
2,233
Location
Falun
Måste faktiskt vara benägen att hålla med dig där.
Samurajer i Mundana hade varit episkt på ett underligt och konstigt sätt. Men jag har inge problem med ett pseudo-japan långt bort.


/Poseur, inte längre iaf
 

Marukusu

Hero
Joined
18 Mar 2004
Messages
1,681
Location
Umeå
Lycan said:
Jag blev jätteledsen när jag läste det här inlägget. Trodde du hade skrivit om samurajer på Mundana
Vafan, alla léarammän går ju runt som yojimbos. Modifiera en Carwelan och niamh med "böjd klinga" så har du en uppsättning daishō, tvinga SL att du får ha en zanmûhalbåge (eller vad de heter) och smocka på en lamellrustning så är du redo att slakta ninjor rakhori och draghîrdrakar.

:gremsmile:
 

Marukusu

Hero
Joined
18 Mar 2004
Messages
1,681
Location
Umeå
Poseur said:
Samurajer i Mundana hade varit episkt på ett underligt och konstigt sätt. Men jag har inge problem med ett pseudo-japan långt bort.
Jag har fått för mig att just Japan är svårrippat, men så länge det görs på ett väldigt bra sätt så antar jag väl att det är ok.

Jag gillar den sena sengokuperioden i Japans historia, när portugiser anländer med sina stora skepp och skakar om den japanska kulturen i sina grundvalar. Kristendomen sprids och krutvapen börjar genast kopieras och blir till slut en integral del i fältslagen. Rustningarnas utformning blir mer lika de europeiska. Det är en intressant och otroligt konfliktfylld brytningstid med oändliga äventyrsuppslag för ett gäng ärekåta hyrsvärd, se bara på den här mannen som föddes som bonde och dog som shōgun i allt annat än till namnet.

Om något sånt skulle kunna appliceras på Mundana så skulle jag gå all in. Menon-Aun "upptäcktes" väl rätt nyligen av cirefalier, kan man inte lägga in något liknande där?
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,198
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Re: Karma

Att göra om Qadosh till Upplysning är inte tillrådigt; Upplysning är något man har eller inte har, det finns ingen gradvis skala dit. Antingen ackumulerar man karma, eller så har man blivit upplyst och gör det inte mer.

Jag skulle hellre se ett komplext och involverande system för karma och samsara, där karma man ackumulerat i någon mån upphör vid döden, men annan karma kan gå vidare till ens rollperson i nästa liv.

Låt oss säga en skala med negativ och positiv karma, där positiv karma möjligen -underlättar- upplysning, men inte på något vis -leder- till det. Skalorna bör förmodligen vara separata i någon mån, så att effekter av både positiv och negativ karma kan drabba en, men samtidigt bör de ta ut varandra somehow...hmm...urgh...jag tror det kanske finns en kritisk punkt där den ena karman cancellar ut den andra, typ...om man har...

nej, så här istället:
Vi skiljer på 'karma' och 'ära'. Ära involverar egentligen god karma, men för våra praktiska syften är karma alltid dåligt, eftersom karma binder en till samsara och därmed lidandet.

Om äran är mer än dubbla karman börjar äran cancella ut karman, så om man har 20 i ära och 10 i karma så är det så, men har man 22 i ära och 10 i karma så får man -2 i karma, dvs 8. Och vice versa.

Ära leder till omvärldens respekt, och att bra saker händer en. Karma leder till omvärldens förakt, och att dåliga saker händer en; gärna i en självuppfyllande nedåtgående spiral. Vad som genererar ära respektive karma bör vara ganska objektivt befäst och inte öppet för diskussion (Lagen är inbyggd i världsalltet), annat än om avsikterna bakom en handling, om än från början goda, muterade i en bitter ironi, på grund av karma givetvis - spelledaren bör kunna använda karma på något sätt för att generera fett drama, liksom. Däremot kan man, genom att eftersträva upplysning och följa Den ädla åttafaldiga vägen, skaffa sig någon form av möjlighet att undvika dålig karma, genom nån form av tärningsslag eller nåt; detta kan på oändligt lång sikt leda till upplysning (jag har en intressant mekanik för religiös upplysning på lut till Eon IV, men jag kan dessvärre inte berätta om den än, plus att det inte är spikat om den kommer med öht).

Dör man med övervikt av ära får man ta en framgångsrik karriär i något fett yrke i nästa liv, får en massa bonusenheter eller något, och överskjutande ära och karma följer med. Dör man med övervikt av karma får man, accordingly, nåt lågstatusyrke, extra slag på nackdelstabellen, återföds som gruvslav eller något annat suboptimalt, och återigen följer överskjutande ära och karma (too bad) med. Har man tillräckligt usel karma återföds man som en demon i Yomi, vilket väl borde vara mindre kul, men det hade nog rent narrativt kunnat bli hyfsat awesome.

Vill man ta det här "Siddharta Gautama was right"-systemet vidare bör man också avskaffa fjantasy-idéer om själar, och köra på skandhas istället. Detta komplicerar schamanism-systemet en smula, särskilt som det inte kan strykas helt ur Eon Samuraj eftersom Ainu och dyl. borde köra med det, och lösningen att hängivna buddhister inte har en själ, medan shintoister, daoister, animister etc har det funkar inte eftersom asiatiska religioner alltid smälter ihop i en salig folktrosmet.

...och om det finns Upplysta individer i settingen borde de ha diverse helt random superkrafter, om man ska vara riktigt true.

En annan spännande fråga är vad som händer om man ackumulerar Anantarika-karma, dvs begår en av De fem grava försyndelserna. Får man en obscen mängd karma som
omedelbart leder till episk katastrof och därefter är förbränd? Hmm. Värt att betänka.

Men jag vill se ett rollspel med riktigt fläskigt narrativistiska och samtidigt mytologiskt korrekta karma-regler. Det vore godawesome; karma är bara ett av de koolaste koncepten människor nånsin kommit på.
 

Marukusu

Hero
Joined
18 Mar 2004
Messages
1,681
Location
Umeå
Nya funderingar

Funderar på att byta ut karaktärsdraget "Heder" mot "Skam", vad sägs om det? "Har du ingen skam i kroppen", säger man ju ibland. Jag ser "skam" som att man mår dåligt över ett agerande inte på grund av sina egna värderingar utan då man fruktar vad andra i samhället skall tro om en själv, i motsats till "heder" som mer är ens egna värderingar vilka kan skifta kraftigt beroende på situation och gott kan rollspelas. "Anseende" är nog vid närmare eftertanke ett bättre ord.

"Generositet" känner jag att jag vill byta mot "Empati" utan större misskund. Jag vill försöka få in bushidō på något vis som något mer än en specialisering på "Filosofi", men jag har kört fast rätt rejält just där.
Något som dock definitivt är spikat är att rollpersonerna kommer att få någon form av belöning om de tar sig tid att komponera en dödsdikt precis innan de beger sig vidare till yomi. :gremsmile:
 

Marukusu

Hero
Joined
18 Mar 2004
Messages
1,681
Location
Umeå
Re: Karma

Jävligt bra och tänkvärt inlägg först och främst.

Ymir said:
Vi skiljer på 'karma' och 'ära'. Ära involverar egentligen god karma, men för våra praktiska syften är karma alltid dåligt, eftersom karma binder en till samsara och därmed lidandet.

Om äran är mer än dubbla karman börjar äran cancella ut karman, så om man har 20 i ära och 10 i karma så är det så, men har man 22 i ära och 10 i karma så får man -2 i karma, dvs 8. Och vice versa.
Jag gillar hela det systemet skarpt och det känns som något man kan köra på utan att det blir alltför invecklat rent regeltekniskt eller teologiskt :gremsmile:.

Ymir said:
Dör man med övervikt av ära får man ta en framgångsrik karriär i något fett yrke i nästa liv, får en massa bonusenheter eller något, och överskjutande ära och karma följer med. Dör man med övervikt av karma får man, accordingly, nåt lågstatusyrke, extra slag på nackdelstabellen, återföds som gruvslav eller något annat suboptimalt, och återigen följer överskjutande ära och karma (too bad) med. Har man tillräckligt usel karma återföds man som en demon i Yomi, vilket väl borde vara mindre kul, men det hade nog rent narrativt kunnat bli hyfsat awesome.
Hehehehe, fett nice. Problemet som jag ser det med ett sånt system är väl att alla kommer att vilja spela rövslickande munkar för att få bättre stats i nästa liv (rollpersoner lever ju rätt sällan långa liv) och det är det ju inte alltid man en sådan grupp man vill SL:a.
Men den spontana känslan är att jag tycker det känns rätt. Finns det någon form av "tabell" någonstans man kan använda sig av för att se hur man ligger till rent återfödelsemässigt? :gremsmile: Jag har ju sett hur tibetanska munkar kommer med tvärsäkra uttalanden om att "du kommer att återfödas som en välbärgad flicka i USA" bara efter att ha fått reda på väldigt basal information om individer som besöker deras kloster i norra Indien.

Ymir said:
Vill man ta det här "Siddharta Gautama was right"-systemet vidare bör man också avskaffa fjantasy-idéer om själar, och köra på skandhas istället. Detta komplicerar schamanism-systemet en smula, särskilt som det inte kan strykas helt ur Eon Samuraj eftersom Ainu och dyl. borde köra med det, och lösningen att hängivna buddhister inte har en själ, medan shintoister, daoister, animister etc har det funkar inte eftersom asiatiska religioner alltid smälter ihop i en salig folktrosmet.
Shintō måste vara med. Jag vill inte SL:a i ett Japan utan små söta miko som gravallvarligt går runt och välsignar takbjälkar, penslar, tekannor, sandaler och ätpinnar med hjälp av uråldriga danser. Även ainufolkets tro kan komma att spela roll men jag vet inte riktigt hur, jag planerar på att blanda in artefakter från Jōmon-kulturen och en del Cthulhoida element i kampanjen men har som sagt inga detaljer än. Samurajernas runkeri kring sina svärd och hela ritualen kring seppuku (själen satt väl enligt japanerna i magen om inte jag är helt ute och cyklar) faller platt om det inte finns några själar. :gremfrown:

Ymir said:
En annan spännande fråga är vad som händer om man ackumulerar Anantarika-karma, dvs begår en av De fem grava försyndelserna. Får man en obscen mängd karma som
omedelbart leder till episk katastrof och därefter är förbränd? Hmm. Värt att betänka.
Enligt vad jag läst väldigt hastigt på wikipedia så rör det sig alltså i runda slängar om instant deaths i samband med mord på sina föräldrar och/eller en buddha? Mycket intressant, men jobbigt om man hamnar i Ran-liknande intriger eller om ledaren för ikko-ikkiupproret visar sig vara Upplyst...

Finns det annars något inom buddhismen som man kan återkoppla till "borttyning" i samband med qadoshförlust i Eon, dvs ett mer långsamt förfall bortsett från karma?

Ymir said:
Men jag vill se ett rollspel med riktigt fläskigt narrativistiska och samtidigt mytologiskt korrekta karma-regler.
Hehe, jag svor förvisso en gång för längesen att jag skulle skapa det perfekta samurajrollspelet men jag känner att jag är alltför kass på både matte och teologi för att åstadkomma något vettigt regelverk för att religion, och då speciellt synkretiska religioner som buddhism.


Annars återkommer jag, nu måste jag till skolan snabbt som fan.
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,198
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Re: Karma

Jävligt bra och tänkvärt inlägg först och främst.
Äh, it's nothing, jag har mest femtielva högskolepoäng i Indiska religioner som jag desperat behöver få kreativt utlopp för, för asiatisk kosmologi är så jääävla häftig :gremsmirk:

Hehehehe, fett nice. Problemet som jag ser det med ett sånt system är väl att alla kommer att vilja spela rövslickande munkar för att få bättre stats i nästa liv (rollpersoner lever ju rätt sällan långa liv) och det är det ju inte alltid man en sådan grupp man vill SL:a.
Nja, munkar är ju snubbar som hade god karma i sina förra liv och nu eftersträvar att slippa karma så att de kan nå nirvana. Vanliga buddhister eftersträvar god karma, så att de kan återfödas i en bra position att bli munkar så de maximerar oddsen för upplysning.

Sen bör man väl kanske inte bli regeltekniskt bestraffad för dålig karma, annat än möjligen på ett narrativt roligt sätt - och Eons nackdelstabell är ju dessvärre inte ett sånt tex, till skillnad från flaw-system i andra rollspel. Jag menade väl mer att dålig karma gör att man måste spela en Ymir- rollperson nästa gång, liksom.

Finns det någon form av "tabell" någonstans man kan använda sig av för att se hur man ligger till rent återfödelsemässigt? smile Jag har ju sett hur tibetanska munkar kommer med tvärsäkra uttalanden om att "du kommer att återfödas som en välbärgad flicka i USA" bara efter att ha fått reda på väldigt basal information om individer som besöker deras kloster i norra Indien.
Dessvärre inte, och det där är såååånt bullshit. Ingen har kontroll över sin återfödelse, utom möjligen en bodhisattva - Dalai Lama kan välja villkoren för sin återfödelse, eftersom han redan är Upplyst, och därmed inte längre bunden till samsara - han fucking föddes som Upplyst, eftersom Dalai Lamas existens kokar ned till Avalokiteshvara som väljer att återfödas istället för att bara leva i evighet.

Shintō måste vara med. Jag vill inte SL:a i ett Japan utan små söta miko som gravallvarligt går runt och välsignar takbjälkar, penslar, tekannor, sandaler och ätpinnar med hjälp av uråldriga danser.
Jo, men problemet är att Zen också måste vara med, inte sant? Och Zen bygger på den aaaaaaaaaaaasflummiga Madhyamaka-läran som kraschar om människan har en själ, eftersom Inget Har Beständighet. Shinto och Zen är inte ömsesidigt uteslutande enbart för att de är påhitt, men om någon av dem motsvarar en verklig kosmologi i en fantasyvärld, uppstår komplicerade problem om den andra också ska göra det (förutsatt att man vill behandla båda lärorna med den respekt de förtjänar, ofc).

Samurajernas runkeri kring sina svärd och hela ritualen kring seppuku (själen satt väl enligt japanerna i magen om inte jag är helt ute och cyklar) faller platt om det inte finns några själar.
Skandhas hade ju kunnat fungera som själar for most intents and purposes, kanske...men nej, jag vet inte, buddhistisk teologi är komplicerad...

Samurajernas homoerotiska svärdsrunkeri är viktigare oavsett iaf, we needs kukformade katanahjalt och sånt :gremsmirk:

Enligt vad jag läst väldigt hastigt på wikipedia så rör det sig alltså i runda slängar om instant deaths i samband med mord på sina föräldrar och/eller en buddha? Mycket intressant, men jobbigt om man hamnar i Ran-liknande intriger eller om ledaren för ikko-ikkiupproret visar sig vara Upplyst...
Jobbigt...eller intressant. Eller båda. Men instant disaster är vad Anantarika-karma handlar om, inte instant death - det finns en dramaturgiskt mycket notervärd gradskillnad där. Däremot blir någon som begått en av dessa synder ofrånkomligen dömd till Avīci, vilket är ett rätt läskigt prospekt eftersom det är det enda buddhistiska helvetet som är tillnärmelsevis lika frånstötande oförlåtande som det judeo-kristna (i.e; lidandet är evigt...nästan).

Finns det annars något inom buddhismen som man kan återkoppla till "borttyning" i samband med qadoshförlust i Eon, dvs ett mer långsamt förfall bortsett från karma?
Inte vad jag vet, grejen är, borttoning som det fungerar i Eon hade sett som något positivt av buddhister, eftersom målet är icke-existens. Det finns dock en asbisarr, esoterisk jainistisk självmordsritual som går ut på att man skaffar sig en karmaboost till nästa liv genom att svälta sig själv till döds, och därigenom befria världen från den blight man är på den bara genom att leva (och därmed ackumulera dålig karma genom förbränningsprocesserna i kroppen etc). Jfr historiska japanska och tibetomongoliska buddhistmunkars minst lika bisarra självmumiefierings-ritualer.

Men borttoning som straff för missbruk av magi, dvs som det funkar nu i Eon, skulle jag representera rakt av med dålig karma, det känns som en rätt självklar lösning imo.


En intressant fråga är om karma/ära-värdet borde hållas öppet, eller vara dolt för spelarna. Ingen vet ju egentligen hur de ligger till på karma-skalan, och idén är ju att försyndelser från tidigare liv ska kunna hemsöka en i nuet (eller rentav bakåt i tiden, dvs att handlingar man inte begått än ändå får effekter i nuet - det verkar vara en teologiskt öppen fråga om det vore möjligt eller ej, eftersom asiatiska religioners tidsperspektiv trots allt är cirkulärt). Kanske spelledaren håller koll på karmakontot som släpas med från alla föregående liv, medan spelaren får insyn i det som ackumulerats i detta?

Det feta med ett karma-rollspel vore att man plötsligt vill dö ibland, för att rollpersonerna får ett koolt, dramatiskt band till varandra, och på sätt och vis hänger ihop utan att göra det. Det hade, rätt gjort, kunnat skapa en maffig, mystisk känsla av kontinuitet, som vore extra fet om den användes över flera tidsåldrar, i en generationskampanj eller något.
 

Thedax

Veteran
Joined
30 Dec 2010
Messages
120
Re: Karma

Jag har en spelare som håller på att skapa en Samurai i mundanas värd, jag ska hjälpa honom med en stridsteknik, kan man få se dina? :gremsmile: Jag har satsat på en kort strid. Alltså, de hugger snabbt till. Därför har jag färdigheter som rappt utfall, dödande anfall och dra vapen.
 

Marukusu

Hero
Joined
18 Mar 2004
Messages
1,681
Location
Umeå
Re: Karma

Ymir said:
Jo, men problemet är att Zen också måste vara med, inte sant? Och Zen bygger på den aaaaaaaaaaaasflummiga Madhyamaka-läran som kraschar om människan har en själ, eftersom Inget Har Beständighet. Shinto och Zen är inte ömsesidigt uteslutande enbart för att de är påhitt, men om någon av dem motsvarar en verklig kosmologi i en fantasyvärld, uppstår komplicerade problem om den andra också ska göra det (förutsatt att man vill behandla båda lärorna med den respekt de förtjänar, ofc).
Har tagit en crash-course i buddhism (m.a.o. satt med en religionsbok i ett par timmar), och såhär i efterhand känner jag mig inte ett jävla dugg klokare. Kan man inte kan göra kami till devas? Övermänskligt mäktiga varelser som levt i miljontals år, men som fortfarande är underlägsna buddhan eftersom de inte är Upplysta och saknar ātman. Wikipedia hävdar praktiskt taget att devas och kami är synonymer, och allt som står skrivet där är ju objektivt sant :gremwhistle: . Devas kan då kanske på så vis även vara detsamma som gudarna i traditionell kinesisk mytologi medan daoismen med lite vaselin kan göras till en variant av buddhismen. Eller?

Schamanismen blir svårare att rättfärdiga om det inte finns några förfadersandar att kontakta. Det är synd, för även om jag nu insett att buddhismen är fantastiskt intressant så vill jag undvika att favorisera den. Vore det för långsökt om man sade att schamaner besitter förmågan att kontakta entiteter i naraka eller rentav asuras och deva?

Ymir said:
Samurajernas homoerotiska svärdsrunkeri är viktigare oavsett iaf, we needs kukformade katanahjalt och sånt
Nu när du säger det så är likheten alltför slående för att vara en slump. :gremgrin:
Det lär bli en hel del innuendos vid spelbordet efter det här...

Ymir said:
En intressant fråga är om karma/ära-värdet borde hållas öppet, eller vara dolt för spelarna. Ingen vet ju egentligen hur de ligger till på karma-skalan, och idén är ju att försyndelser från tidigare liv ska kunna hemsöka en i nuet (eller rentav bakåt i tiden, dvs att handlingar man inte begått än ändå får effekter i nuet - det verkar vara en teologiskt öppen fråga om det vore möjligt eller ej, eftersom asiatiska religioners tidsperspektiv trots allt är cirkulärt). Kanske spelledaren håller koll på karmakontot som släpas med från alla föregående liv, medan spelaren får insyn i det som ackumulerats i detta?
Intressant. Lutar mycket starkt åt att ha karmavärdet dolt och att framtida handlingar kan påverka en är ett nytt koncept för mig som jag tycker är väldigt fatalistiskt och passande... dessutom ger det mer makt åt mig som SL, hehehehe...

Ymir said:
Det feta med ett karma-rollspel vore att man plötsligt vill dö ibland, för att rollpersonerna får ett koolt, dramatiskt band till varandra, och på sätt och vis hänger ihop utan att göra det. Det hade, rätt gjort, kunnat skapa en maffig, mystisk känsla av kontinuitet, som vore extra fet om den användes över flera tidsåldrar, i en generationskampanj eller något.
Bollen ligger till stora delar såklart i min övriga spelgrupps händer men jag hade planerat att börja med RP som beväpnade 17-åriga bönder runt 1570 då Oda Nobunaga officiellt blev farlig för resten av japans daimyō, beröra huset Takedas fall i och med slaget vid Nagashino samt Imjin-kriget för att preliminärt få ett slafsigt slut vid Sekigahara (...och däremellan är det givetvis en massa ninjor, dueller, vandöda kinesiska trollkarlar, rapaciösa sjömonster och minst en resa till underjorden). Efter det är ju förvisso Edo-perioden där samurajerna går från fanatiska krigare till dekadenta byråkrater vilket i sig är mycket intressant. Grejen är att generationsspel är min tanke. :gremlaugh:

EDIT: Just det, rollpersonerna måste ju ha ett Karma-värde redan när de skapas, deras nuvarande existens är ju blott en i raden av en typ oändlig lång rad av tidigare existenser. Hur bör man göra med det, ska de själva typ slå 3T6 eller ska även det vara dolt? Det kan kanske vara lämpligt att låta RP veta hur deras utgångsläge ser ut, eller vad tycker ni?
 

ermine

Warrior
Joined
8 Oct 2001
Messages
235
Location
Uppsala
Anatta och själar i buddhismen

Vill man ta det här "Siddharta Gautama was right"-systemet vidare bör man också avskaffa fjantasy-idéer om själar, och köra på skandhas istället. Detta komplicerar schamanism-systemet en smula, särskilt som det inte kan strykas helt ur Eon Samuraj eftersom Ainu och dyl. borde köra med det, och lösningen att hängivna buddhister inte har en själ, medan shintoister, daoister, animister etc har det funkar inte eftersom asiatiska religioner alltid smälter ihop i en salig folktrosmet.
Buddhistisk metafysik är rätt krånglig, särskilt med tanke på att den kan skilja sig en hel del mellan olika skolor. Men såhär har jag förstått den: Idén om en själ i bemärkelsen "ett medvetande som kan lösgöra sig från kroppen och besätta en annan varelse" går egentligen inte emot läran om Anatta (icke-själ eller icke-jag). Buddhister förnekar inte existensen av medvetande, de förnekar att saker har en permanent, oföränderlig och odelbar "essens". I en buddhistisk värld kan man ha andar, men de är precis som medvetandet inte oföränderliga och är uppbyggda av mindre delar. Tankar, minnen och andra mentala processer är byggstenar, de är inte "du" eftersom något permanent, beständigt "du" inte finns. Fast då har vi inte ens gått in på mahayana-idén om alla väsens "buddha-natur" som i praktiken är en permanent själ.

Det är något som förs vidare när ett medvetande återföds, men istället för att se det som en evig själ som går vidare så är det mer som ett ljus som tänder ett annat ljus, en kedjereaktion.

I många skolor anses det oftast att man kan återfödas som spöke, demon eller gud och att upplysta väsen kan minnas tidigare inkarnationer. Så man kan få in många intressanta grejer i sin pseudo-japanska värld utan att gå allt för långt från verklighetens buddhistism.
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,198
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Re: Karma

Har tagit en crash-course i buddhism (m.a.o. satt med en religionsbok i ett par timmar), och såhär i efterhand känner jag mig inte ett jävla dugg klokare. Kan man inte kan göra kami till devas? Övermänskligt mäktiga varelser som levt i miljontals år, men som fortfarande är underlägsna buddhan eftersom de inte är Upplysta och saknar ātman. Wikipedia hävdar praktiskt taget att devas och kami är synonymer, och allt som står skrivet där är ju objektivt sant
Allt som står på wikipedia är sant.

Men alltså, nu tror jag du blandar ihop saker här, vilket givetvis isåfall är mitt fel eftersom jag bara ordbajsade ur mig en massa avancerade buddhistiska koncept jag inte har någon rätt att förvänta mig att folk känner till. Du pratar om gudar, men alltså, buddhismen har inget problem med gudar per se, det är mest att de inte riktigt togs med i beräkningen i religionens begynnelse, så förhållandet till idéer om gudomlighet är lite komplicerat och synkretistiskt. Mahayana-skolan har generellt varit öppen för att låta buddhismen växa ihop hejvilt med andra kosmologier, i synnerhet genom Mahayanas koncept med "himmelska buddhor", dvs buddhor som dragit sig tillbaka till den celestiala sfären och sitter där och jäser med gudarna. Det enda verkligt signifikanta i Mahayanas förhållande till gudomlighet, vad jag förstått iaf, är idén att det är bättre att vara människa än gud, eftersom gudar inte kan uppnå nirvana. Det är alltså -inte- en ultimat karmisk belöning att återfödas som gud, snarare hyfsat so-so, eftersom du måste tillbringa tusentals år med att sitta i en himmel där du har det alldeles för bra för att kunna bli upplyst.

Buddhismen har alltså inget problem med gudar per se, särskilt inte Mahayana (i synnerhet tibetanerna), och det har rentav uppstått pseudo-monoteistiska skolor som är så jävla...billiga...att jag inte kan fatta att ortodoxa buddhister tolererar dem, i synnerhet då Rena Landet-buddhismen som är superpoppis i just Japan; "Allt du behöver göra är att recitera mitt mantra när du dör så kommer du till Rena landet där det är en barnlek att nå Nirvana". Talk about cheapening a concept...

Anyhow, jag pratade inte om gudar. Om vi tänker oss att -alla- asiatiska religioners kosmologi är Korrekt så uppstår givetvis kompatibilietsproblem, men (Mahayana) buddhismen har inga oöverstigliga sådana med just gudar, även om det blir lite keff när typer lägger sig i världen alltför dramatiskt (typ Shiva).

Jag pratade om Tomhetsläran, Madhyamaka. Den är verkligen sjukt svår att förklara, jag har själv svårt att fatta den, den är så jääävla abstrakt, men den är central i Mahayana-buddhism i allmänhet och Chan-buddhism (dvs Zen) i synnerhet. Den går typ ut på att allt är Icke-beständigt, att inget har ett fast varande eller finns för evigt, och detta går vidare i nån sorts avancerad filosofi om Icke-själv, dvs typ att man inte är samma väsen efter en återfödelse (men samtidigt är man det på nåt keff sätt...). Detta tänk är inkompatibelt med själen därför att själar per definition är Eviga och Beständiga, två saker som är oacceptabla i Madhyamaka, eftersom Inget är Beständigt. Istället för själen tänker sig buddhismen att en individs andliga varande utgörs av skandhas, en sorts dharmiska energiblixtar som utgör olika delar av ens varande, och hela tiden ändrar form och bestånd mellan återfödelser. Jag kommer inte ihåg om ett varande alltid har samma skandhas, eller om de kan hoppa mellan väsen, men vad det kokar ned till är iaf att även ens själsliga varande for all intents and purposes upphör (dvs ens skandhas förändras) inför en återfödelse, vilket är orsaken att man inte kan komma ihåg sina tidigare liv - man var inte samma varelse i dem (om man inte är i nirvana redan, som Dalai Lama som sagt).

Det bör dock påpekas att det finns en del föreställningar även inom Mahayana som verkar bryta totalt mot Madhyamaka, tex tibetanernas koncept Bardo, dvs ett slags limbo själen befinner sig i mellan återfödelser. Idén med Naraka, dvs helvetena, går väl ihop hyfsat med skandha-konceptet i det att man inte hamnar i ett helvete per se, man återföds i det. Anyhow, religion är ju aldrig konsekvent överhuvudtaget, till skillnad från filosofi, så man får kanske förmoda att Madhyamaka-filosoferna ignorerade valda bitar av buddhismens mer synkretistiska idéer (eller, för den delen, pre-date:ade många av dem, skulle jag tro). Avīci-helvetet finns ju belagt i uråldriga buddhistiska källor dock (vad jag förstått) så, nej, jag vet ifan...

hursomhelst, roten till problemet är alltså att Madhyamaka-läran är supercentral för Zenbuddhismen, som är en lika viktig japansk kliché som Shinto, och de verkar inte riktigt förenliga om premissen är att Båda Har Rätt.

Men möjligen hade man kunnat flumma fram nånting om att skandhas for all intents and purposes motsvarar en själ, och om man sen vill ha med typ buddhistiska ninjaschamaner hade de kanske haft nån powwa där de kunde separera sin själ i olika skandhas så att de delar upp sig i olika delar med lägre magnitud som bara besitter ett par attribut var; en är VIL, en är PSY, en är AND och MAG, en är typ KÄN...it would be weird but awesome.

Schamanismen blir svårare att rättfärdiga om det inte finns några förfadersandar att kontakta. Det är synd, för även om jag nu insett att buddhismen är fantastiskt intressant så vill jag undvika att favorisera den. Vore det för långsökt om man sade att schamaner besitter förmågan att kontakta entiteter i naraka eller rentav asuras och deva?
En tillräckligt awesome schaman kan självfallet spränga in genom Yomis portar och utmana Enma själv. Helvetena är lätta att hantera konceptuellt eftersom de liksom är hårt inkrystade i buddhismen med superlim och spikpistol; Narakas är ju dels både ett hinduiskt, jainistiskt och buddhistiskt koncept, dels nära nog 100% synonymt med kinesiska Dìyù som är typ daoistiskt-folkloristiskt-kinaflummigt, och därmed i förlängningen japanska Yomi. Allt det där är så hopmixat att det är svårt att reda ut var det började, liksom, Yama har hängt med sen Rigveda.

EDIT: Just det, rollpersonerna måste ju ha ett Karma-värde redan när de skapas, deras nuvarande existens är ju blott en i raden av en typ oändlig lång rad av tidigare existenser. Hur bör man göra med det, ska de själva typ slå 3T6 eller ska även det vara dolt? Det kan kanske vara lämpligt att låta RP veta hur deras utgångsläge ser ut, eller vad tycker ni?
Hmm...antingen kan ju den mest lyckliga, privilegierade och begåvade Mary Sue-rollpersonen vara den som i smyg sitter på en shitload av dålig karma och Has It Coming, eller så väljer man att sparka på den som ligger och låter den värsta Ymir/Lycan-rollpersonen börja med en massa dålig karma, så att den inte på långa vägar bränt bort all skit än, trots att dess liv är fucking miserabelt. Eller så slumpar man värdena, eller börjar på 0, dvs mitt mellan karma och ära, eller, hmm, den här idén kan vara väldigt rätt för dåtidens hierarkiska Japan: karma är något som kommer med yrkesmallen (jfr qadosh).

Dvs, samurajer och yamato nadeshikos får en tärningskod med goda chanser att ge dem lite Ära, buddhistmunkar får en kod som viktar mot noll, nidingar, skurkar, slaktare och prostituerade får en kod som viktar mot Karma, och ninjor likaså. Bakgrundstabellerna kan sedan självfallet modifiera det här, i synnerhet Händelse-tabellen.

Not to0 shabby. Man får nog vara försiktig så att karma-skalan inte blir för finkornig bara, så att spelet inte blir all about att sitta och bokföra karma hela tiden. Karma/Ära-ögonblick ska vara dramatiskt intressanta, liksom, inte vardagsmesyrer (om man inte är munk iaf).
 

Telephalsion

Swordsman
Joined
13 Jun 2009
Messages
681
Re: Karma

Har läst och funderat på Eon-Japan:

Förslag:

Vi antar att själar finns i Eon.
Vi antar att själar i viss mån reinkarneras i Eon.
Vi antar att få av dem minns det som hänt.
Kan det vara så att vissa av de psykotropiska filament som själen består av, är det som Eon-Japans Eon-Buddhister anser vara Skandas?

Svärd med själar? Ja, föremål med själar för den delen.
I Japan finns en hel kultur med levande föremål. Paraplyer som inte används börjar traska omkring och begå sattyg, osv, osv.

Kanske beror detta på att hela den region av Mundana som Eon-japan ligger i är, inte högmagiskt, men "just över medelmagiskt" för psykotropi, vilket får till effekt att föremål som inte används på lång tid och som utsätts för besjälad närvaro "fångar upp" små mängder av psykotropiska filament som spontanvävs till någon form av tillfälligt medvetande?
Visa och kunniga smeder och andra hantverkare kan manipulera detta flöde av psykotropi för att ingjuta en primitiv "ande" i föremål.

Psykotropin blir i denna kontext en aspekt som har med medvetande och göra, och får förmågan att lagra minnen. Upplysta munkar kan försöka hålla samman de psykotropiska filament som innehåller deras minnen till nästa återfödelse, men detta kan gå mer eller mindre svårt.

Jag flummar vidare:

Om Karma/Qadosh

Om man vill så kan man ju ha olika Karma/Qadosh-värden beroende på hur lyckad karriär man har, precis som de övriga i yrket.

Misslyckad/Lyckad/Framgångsrik Samurai,
Karma: 1T6 - 5 / 1T6 - 2 / 1T6 + 2

Eller att alla får 2T6-7 i karma från start?

//Tele spårar...
 

Marukusu

Hero
Joined
18 Mar 2004
Messages
1,681
Location
Umeå
Sammanfattning

Yoshi, en hel del gott har kommit ur den här tråden och jag är mycket nöjd med alla svar jag fått hittills. Här nedan kommer en övergripande sammanfattning av förändringar av Eonrelgerna som praktiskt taget är spikat hittills:

- Karaktärsdrag: "Heder" byts ut mot "Skam", som eventuellt kommer döpas om till "Anseende" eller "Ansikte". Skam handlar om rädsla för utanförskap och är ett mått på månen om ens eget anseende. Ett lågt värde i Skam innebär att personen skiter fullständigt i vad andra skall tänka om honom, medan ett högt värde i Skam markerar att personen är väldigt mån om t.ex. sitt familjenamn. "Generositet" byts ut mot "Empati", eller möjligen "Medlidande" för att koppla till buddhismen (karunā).

- Färdigheter: Alla vapenfärdigheter utgår och ersätts med stridskonster, undantaget Slagsmål. Övertala delas in i Dupera, Köpslå och Retorik, där samtliga har (PP) som grundchans. Konstnärsfärdigheter läggs till som ny färdighetsklass, som i praktiken är mer nischade hantverksfärdigheter. Exempel: Origami, Bonsai, Ikebana, Shodō (japansk kalligrafi), Sumi-e, Poesi (eventuellt en uppdelning även där...), Karesansui (anläggande av stenträdgårdar) etc etc. Chadō (teceremoni) är en egen färdighet, så att det sticker ut från Etikett. Eldvapen och Krutmakare läggs till samt färdigheten Meditation med grundchans (P).

- Karma introduceras. Genom Karma och Ära så kan rollpersonernas handlingar avgöra hur deras nästa fysiska existens kommer att se ut. Ära är ett mått på omvärldens respekt och att goda ting kommer hända en samt att man kommer återfödas i ett stadie av existens som är objektivt bättre än det nuvarande stadiet. Karma däremot är ett mått på omvärldens förakt och att dåliga ting kommer hända en samt att man kommer återfödas i ett stadie som är objektivt sämre än det nuvarande stadiet. Karma och Ära tar ut varandra.
Målet för alla troende buddhister är dock inte återfödsel eftersom allt liv är lidande, utan att bryta sig ur cykeln av återfödslar och uppnå nirvana. Denna strävan kan uppnås genom att följa den åttafaldiga vägen som i stora drag handlar om försakande av världsliga njutningar och spartanskt leverne.

- Magi: Magi existerar men är extremt ovanligt. Magi handlar generellt om manipulation av världen som strider mot naturlagarna och är förknippat med livsfara och rekommenderas inte för barn under 15 år. Utöver divination, geomanti och övernaturliga förmågor i samband med Upplysning så är magin centrerad kring de fem elementen jord, eld, vind, vatten och eter. Förmågan att kunna bruka elementarmagi är antingen medfödd eller inte, vet inte vad som passar in bäst.
Alkemi existerar och är rent regeltekniskt omodifierade från Eonreglerna. Troligtvis rippar jag konceptet Skugglandet från Eon för att rättfärdiga övernaturliga väsens samexistens med människor alternativt göra dem till utomjordingar.


...och vad fan är Pathfinder? Jag hatar den här dagen.
 
Top