verlandes.
rollspelskollektivet
Jag skriver ibland om Rollspelsklubben som jag håller för ungdomar på biblioteket. En av klubbens deltagare är en särdeles begåvad fjortonåring som verkligen tagit till sig hobbyn som huvudintresse och identitet. Utanför klubben spelleder han Call of Cthulhu för ett gäng kompisar (däribland nya vänner han hittat genom Rollspelsklubben) och han har i detta syfte skrivit ett äventyr som han baserat på Drakar och demoner-äventyret Bordonius öde (Lehto och Östling).
Han skickade det till mig och med visst redaktörsarbete tycker jag ändå att det kan bli ett coolt litet äventyr. Jag lyfte, halvt på äventyrs, om han ville att jag skulle hjälpa honom publicera det via Rollspelskollektivet, som jag ju tillhör. Vill uppmuntra ungdomars kreativitet och liksom bjuda in dem till den större hobbysfären.
Men min fråga är: är det etiskt? Det är enligt egen utsago det första äventyr han skrivit ner till en ordentlig text. Men om man ser till sig själv: hade man velat att ens första 14-åriga text publicerades sådär? Vacklar mellan att vara en peppande vuxen och en som inte kastar ut honom alltför fort och publicerar något han kanske inte kommer stå för om 3 år.
Vad tror ni?
Han skickade det till mig och med visst redaktörsarbete tycker jag ändå att det kan bli ett coolt litet äventyr. Jag lyfte, halvt på äventyrs, om han ville att jag skulle hjälpa honom publicera det via Rollspelskollektivet, som jag ju tillhör. Vill uppmuntra ungdomars kreativitet och liksom bjuda in dem till den större hobbysfären.
Men min fråga är: är det etiskt? Det är enligt egen utsago det första äventyr han skrivit ner till en ordentlig text. Men om man ser till sig själv: hade man velat att ens första 14-åriga text publicerades sådär? Vacklar mellan att vara en peppande vuxen och en som inte kastar ut honom alltför fort och publicerar något han kanske inte kommer stå för om 3 år.
Vad tror ni?