En ungdoms äventyr

[verlandes.]

Jag skriver ibland om Rollspelsklubben som jag håller för ungdomar på biblioteket. En av klubbens deltagare är en särdeles begåvad fjortonåring som verkligen tagit till sig hobbyn som huvudintresse och identitet. Utanför klubben spelleder han Call of Cthulhu för ett gäng kompisar (däribland nya vänner han hittat genom Rollspelsklubben) och han har i detta syfte skrivit ett äventyr som han baserat på Drakar och demoner-äventyret Bordonius öde (Lehto och Östling).

Han skickade det till mig och med visst redaktörsarbete tycker jag ändå att det kan bli ett coolt litet äventyr. Jag lyfte, halvt på äventyrs, om han ville att jag skulle hjälpa honom publicera det via Rollspelskollektivet, som jag ju tillhör. Vill uppmuntra ungdomars kreativitet och liksom bjuda in dem till den större hobbysfären.

Men min fråga är: är det etiskt? Det är enligt egen utsago det första äventyr han skrivit ner till en ordentlig text. Men om man ser till sig själv: hade man velat att ens första 14-åriga text publicerades sådär? Vacklar mellan att vara en peppande vuxen och en som inte kastar ut honom alltför fort och publicerar något han kanske inte kommer stå för om 3 år.

Vad tror ni?

 

[clarence redd]

Jag tycker att det låter fantastiskt! Är man ung och kreativ så är det en skön boost när en vuxen ger support.

Jag tänker på alla små syntband jag spelade i. Vi blev glada och stolta när någon erbjöd studiotid eller en spelning. Däremot fattade vi ju att det vi gjorde inte var på proffsnivå. Mer som att lukta på glöggen. I tjugoårsåldern var demotejperna otroligt pinsamma, men inte värre än att de kunde gömmas och glömmas. I trettioårsåldern blev de istället som mysiga tidskapslar att förundras över och skratta åt. Ibland med en skämskudde i beredskap.

 

[Hägerstrand]

Men min fråga är: är det etiskt? Det är enligt egen utsago det första äventyr han skrivit ner till en ordentlig text. Men om man ser till sig själv: hade man velat att ens första 14-åriga text publicerades sådär? Vacklar mellan att vara en peppande vuxen och en som inte kastar ut honom alltför fort och publicerar något han kanske inte kommer stå för om 3 år.

Du kan ju prata med honom om att en del väljer att publicera saker under pseudonym, varför man gör det etc.

Jag tror absolut att en 14-åring är mogen att fatta det beslutet själv sen.

 

[verlandes.]

En annan dimension är ju att Rollspelskollektivet har en rätt uttalad vänsterprofil som kanske är orättvis att "lura på" en potentiellt borgerlig 14-åring

 

[StradhLestat]

Jag skriver ibland om Rollspelsklubben som jag håller för ungdomar på biblioteket. En av klubbens deltagare är en särdeles begåvad fjortonåring som verkligen tagit till sig hobbyn som huvudintresse och identitet. Utanför klubben spelleder han Call of Cthulhu för ett gäng kompisar (däribland nya vänner han hittat genom Rollspelsklubben) och han har i detta syfte skrivit ett äventyr som han baserat på Drakar och demoner-äventyret Bordonius öde (Lehto och Östling).

Han skickade det till mig och med visst redaktörsarbete tycker jag ändå att det kan bli ett coolt litet äventyr. Jag lyfte, halvt på äventyrs, om han ville att jag skulle hjälpa honom publicera det via Rollspelskollektivet, som jag ju tillhör. Vill uppmuntra ungdomars kreativitet och liksom bjuda in dem till den större hobbysfären.

Men min fråga är: är det etiskt? Det är enligt egen utsago det första äventyr han skrivit ner till en ordentlig text. Men om man ser till sig själv: hade man velat att ens första 14-åriga text publicerades sådär? Vacklar mellan att vara en peppande vuxen och en som inte kastar ut honom alltför fort och publicerar något han kanske inte kommer stå för om 3 år.

Vad tror ni?

Sett till åldern bara..... En hel del som publicerades i Sinkadus skrevs av yngre än så.... Jag skulle gissa att 14-15 kanske var snitt åldern för skribenterna för matrial som inte skapades inhouse

 

[folketsfiende]

Jag skriver ibland om Rollspelsklubben som jag håller för ungdomar på biblioteket. En av klubbens deltagare är en särdeles begåvad fjortonåring som verkligen tagit till sig hobbyn som huvudintresse och identitet. Utanför klubben spelleder han Call of Cthulhu för ett gäng kompisar (däribland nya vänner han hittat genom Rollspelsklubben) och han har i detta syfte skrivit ett äventyr som han baserat på Drakar och demoner-äventyret Bordonius öde (Lehto och Östling).

Han skickade det till mig och med visst redaktörsarbete tycker jag ändå att det kan bli ett coolt litet äventyr. Jag lyfte, halvt på äventyrs, om han ville att jag skulle hjälpa honom publicera det via Rollspelskollektivet, som jag ju tillhör. Vill uppmuntra ungdomars kreativitet och liksom bjuda in dem till den större hobbysfären.

Men min fråga är: är det etiskt? Det är enligt egen utsago det första äventyr han skrivit ner till en ordentlig text. Men om man ser till sig själv: hade man velat att ens första 14-åriga text publicerades sådär? Vacklar mellan att vara en peppande vuxen och en som inte kastar ut honom alltför fort och publicerar något han kanske inte kommer stå för om 3 år.

Vad tror ni?

Om det är så bra att det är rimligt att publicera, tycker jag inte att författarens ålder spelar så stor roll. Även äldre debutanter kan se på sina förstlingsalster och känna att de hade kunnat vara bättre. Se till att ge schyssta villkor bara.