Nekromanti En "lagom" mängd Prestigeklasser i en kampanj?
- Thread starter Bombu
- Start date
G
Guest
Guest
Re: Tycker dom ar lite sega...
Hur ska en svag krigare kunna övervinna motståndsslaget vid ett avväpningsförsök?
Givetvis kan man spela en svag krigare, en okarismatisk paladin, en ointelligent wizard, en ovis cleric, osv. Men vad är poängen med att spela en dålig karaktär?
D&D är ju väldigt dödligt och det kommer bli ytterst svårt att klara sig med PC´s som är under genomsnittet. PC´s som dör allt för ofta brukar leda till frustrerade och missnöjda spelare, så jag skulle verkligen avråda från att spela så dåliga PC´s.
Med trovärdigt utgår jag från D&D´s anda i allmänhet, och Forgotten Realms i synnerhet. Där är det otänkbart med en Paladin som har svag karisma och fysiska egenskaper. En sådan person skulle helt enkelt inte uppfylla kraven på "Paladinhood" som är väldigt strikta.
Hur ska en svag krigare kunna övervinna motståndsslaget vid ett avväpningsförsök?
Givetvis kan man spela en svag krigare, en okarismatisk paladin, en ointelligent wizard, en ovis cleric, osv. Men vad är poängen med att spela en dålig karaktär?
D&D är ju väldigt dödligt och det kommer bli ytterst svårt att klara sig med PC´s som är under genomsnittet. PC´s som dör allt för ofta brukar leda till frustrerade och missnöjda spelare, så jag skulle verkligen avråda från att spela så dåliga PC´s.
Med trovärdigt utgår jag från D&D´s anda i allmänhet, och Forgotten Realms i synnerhet. Där är det otänkbart med en Paladin som har svag karisma och fysiska egenskaper. En sådan person skulle helt enkelt inte uppfylla kraven på "Paladinhood" som är väldigt strikta.
Svarte Faraonen
Oenofil oikofob
Re: Tycker dom ar lite sega...
En svag krigare blir väl inte med nödvändighet dålig. Jag kan till exempel tänka mig en mästerlig armborstskytt som har tillgång till en massa skytterelaterade feats och har hög attackbonus, men däremot inte har överdrivet hög styrka, eller en finessbaserad krigare. Båda dessa har större nytta av smidighet än styrka. Man kan komma rätt långt med hög CON och DEX och medelmåttig till låg STR (men man får förbereda sig på att inte göra så mycket skada).
En svag krigare blir väl inte med nödvändighet dålig. Jag kan till exempel tänka mig en mästerlig armborstskytt som har tillgång till en massa skytterelaterade feats och har hög attackbonus, men däremot inte har överdrivet hög styrka, eller en finessbaserad krigare. Båda dessa har större nytta av smidighet än styrka. Man kan komma rätt långt med hög CON och DEX och medelmåttig till låg STR (men man får förbereda sig på att inte göra så mycket skada).
Rising
Vila i frid
Re: Tycker dom ar lite sega...
en svag krigare - såsom de barnsoldater det vimlar av i vår värld?
en ointelligent wizard - senildemens kan drabba den bäste.
en ovis cleric - Runar?
Det måste du absolut prova på någon gång. Dels är det skitroligt, och dels är det mycket utvecklande. Man kan inte kalla sig för en erfaren rollspelare förrän man både har gestaltat framgångsrika och framgångslösa rollpersoner.
Nå, När jag spelat som dåliga rollpersoner så har jag i regel klarat mig betydligt längre i liv än när jag spelat som superhårdingar, just eftersom det har räckt med enklare uppdrag för att det ska bli tillräckligt spännande att lira spelsessioner. Och så spelar man kanske försiktigare med en dålig rollperson, också.
I vilket fall som helst så äger det. Att överkomma sina egna brister är ju mycket mer saga än att överkomma yttre hinder.
en svag krigare - såsom de barnsoldater det vimlar av i vår värld?
en ointelligent wizard - senildemens kan drabba den bäste.
en ovis cleric - Runar?
Har du aldrig gjort det?
Det måste du absolut prova på någon gång. Dels är det skitroligt, och dels är det mycket utvecklande. Man kan inte kalla sig för en erfaren rollspelare förrän man både har gestaltat framgångsrika och framgångslösa rollpersoner.
Nä, det bestäms ju av äventyret. Kom förresten ihåg att ju dödligare spelet är för rollpersonerna, desto dödligare blir det också för deras fiender. (Dessutom är nog D&D ett av de odödligaste rollspel som finns. På tillräckligt hög level så kan man helt enkelt inte dö av ett knivangrepp, till skillnad från BRP, exempelvis. Det är nog snarare D&D's grad av odödlighet som gör det aningens svårspelat för framgångslösa rollpersoner, inte tvärtom)
Nå, När jag spelat som dåliga rollpersoner så har jag i regel klarat mig betydligt längre i liv än när jag spelat som superhårdingar, just eftersom det har räckt med enklare uppdrag för att det ska bli tillräckligt spännande att lira spelsessioner. Och så spelar man kanske försiktigare med en dålig rollperson, också.
I vilket fall som helst så äger det. Att överkomma sina egna brister är ju mycket mer saga än att överkomma yttre hinder.
G
Guest
Guest
Re: Tycker dom ar lite sega...
Dante gav dig tillräckligt svar på tal, men jag vill bara klargöra vad jag menade i förra inlägget, som du replikerade på.
Krigare i D&D: det vanliga i D&D är att krigare har goda fysiska förutsättningar. Kanske inte alltid bara i styrka. Bågskyttar t.ex. kan ha en hög Dex istället. Det jag ifrågasatta var lämpligheten för en person med undergenomsnittliga fysiska värden att välja en karriär som krigare. För mig förefaller det absurt.
Jag har faktiskt läst TH Whites "Svärdet i stenen". Alla dem där klassiska sagorna om England förefaller i varje fall mig väldigt fjärran från D&D....Jag vidhåller att det är otroligt att en Paladin i D&D skulle ha låg Cha och låga fysiska värden. Enda trovärdiga anledningen skulle väl vara att hans gud övergett honom (vilket i princip innebär att han inte längre är enPaladin), eller att han är föremål för någon oerhört kraftfull förbannelse eller liknande.
För mig, och min spelgrupp är trovärdighet, inom ramen för D&D/FR och vår kampanj oerhört viktigt. Spelarna vill kunna referera till sin spelvärld och vad som händer där. Då är det viktigt med ramar. En sådan är t.ex. hur de olika klasserna fungerar, och vilka som utgör dem olika klasserna. En krigare är en krigare för att han har dem fysiska premisserna för det, och är utbildad i strid. En Paladin är en Paladin för att hans själskraft och fysiska styrka, och tro var så stark att hans Gud utsåg honom till sin förkämpe.
Precis som Dante sa, så är väl kopplingen Str-vapen ganska uppenbar även i D&D.
Om du läser reglerna PHB s.8 kan du se följande: "This ability is especially important for fighters....because it helps them prevail in combat". Especially important.
Och en sak till, även om moderaterna tillåter det kan du väl sluta med svordomar? Det är faktiskt inget trevligt.
Dante gav dig tillräckligt svar på tal, men jag vill bara klargöra vad jag menade i förra inlägget, som du replikerade på.
Krigare i D&D: det vanliga i D&D är att krigare har goda fysiska förutsättningar. Kanske inte alltid bara i styrka. Bågskyttar t.ex. kan ha en hög Dex istället. Det jag ifrågasatta var lämpligheten för en person med undergenomsnittliga fysiska värden att välja en karriär som krigare. För mig förefaller det absurt.
Jag har faktiskt läst TH Whites "Svärdet i stenen". Alla dem där klassiska sagorna om England förefaller i varje fall mig väldigt fjärran från D&D....Jag vidhåller att det är otroligt att en Paladin i D&D skulle ha låg Cha och låga fysiska värden. Enda trovärdiga anledningen skulle väl vara att hans gud övergett honom (vilket i princip innebär att han inte längre är enPaladin), eller att han är föremål för någon oerhört kraftfull förbannelse eller liknande.
För mig, och min spelgrupp är trovärdighet, inom ramen för D&D/FR och vår kampanj oerhört viktigt. Spelarna vill kunna referera till sin spelvärld och vad som händer där. Då är det viktigt med ramar. En sådan är t.ex. hur de olika klasserna fungerar, och vilka som utgör dem olika klasserna. En krigare är en krigare för att han har dem fysiska premisserna för det, och är utbildad i strid. En Paladin är en Paladin för att hans själskraft och fysiska styrka, och tro var så stark att hans Gud utsåg honom till sin förkämpe.
Precis som Dante sa, så är väl kopplingen Str-vapen ganska uppenbar även i D&D.
Om du läser reglerna PHB s.8 kan du se följande: "This ability is especially important for fighters....because it helps them prevail in combat". Especially important.
Och en sak till, även om moderaterna tillåter det kan du väl sluta med svordomar? Det är faktiskt inget trevligt.
Re: Tycker dom ar lite sega...
Man kan spela en svag krigare och ha roligt, han kan lära sig feats som inte hänger på styrkan, Armborst är styrkeoberoende så det är ett bra alternativ.
Poängen med att spela någon karaktär över huvud taget är ju att ha kul.
För mig är det självklart att det kan vara kul att spela en svag karaktär, inte alltid, men ibland, det är utmanande och man får satsa på annat än att vara starkast hela tiden.
Men detta gäller ju även om man har "bra" karaktärer men "fel" yrken, exempelvis ingen healer.
Man kan göra väldigt mycket med DnD väldigt olika stämmning, man är på olika humör, det finns olika "begär" man får utlopp för genom olika stämmningar och olika "andor".
Spelet lämnar väldig frihet för olika varianter, men jag ska inte påstå att ditt sätt att tolka DnD är fel, lite smalt kan jag tycka men om det funkar för dig så är det fine.
Det handlar ju om att ha kul i en fantasivärld, och det finns olika sätt att uppnå det.
Lycka till
Bombu
Bra poäng, man kommer antagligen vara sämre som svag krigare än som stark, men....
Man kan spela en svag krigare och ha roligt, han kan lära sig feats som inte hänger på styrkan, Armborst är styrkeoberoende så det är ett bra alternativ.
Här blir jag lite osäker på om du skämtar eller är allvarlig.
Poängen med att spela någon karaktär över huvud taget är ju att ha kul.
För mig är det självklart att det kan vara kul att spela en svag karaktär, inte alltid, men ibland, det är utmanande och man får satsa på annat än att vara starkast hela tiden.
Det där är ju helt upp till DM. Självklart måste en DM anpassa äventyren efter villka spelarkaraktärer som ingår.
Men detta gäller ju även om man har "bra" karaktärer men "fel" yrken, exempelvis ingen healer.
Jag vet inte riktigt hur jag ska förstå dig här. Själv har jag spelat DnD sen 84 i väldigt olika kampanjer med olika människor och olika stämmningar.
Man kan göra väldigt mycket med DnD väldigt olika stämmning, man är på olika humör, det finns olika "begär" man får utlopp för genom olika stämmningar och olika "andor".
Spelet lämnar väldig frihet för olika varianter, men jag ska inte påstå att ditt sätt att tolka DnD är fel, lite smalt kan jag tycka men om det funkar för dig så är det fine.
Det handlar ju om att ha kul i en fantasivärld, och det finns olika sätt att uppnå det.
Lycka till
Bombu
G
Guest
Guest
Re: Tycker dom ar lite sega...
Haha!
Ja du, Runar var ett jäkligt bra exempel!
Barnasoldater var inget bra exempel. När dem är fullvuxna är dem antagligen rätt erfarna och starka för strid. Barn är ju svaga för att dem är just barn.
Jag har aldrig spelat en dålig gubbe, för jag tycker helt enkelt att det inte är särskilt kul. Jag vill ha en bra gubbe när jag lirar.
Jag tror aldrig jag har lirat ett komplett D&D äventyr som varit "lätt". Vi kör bara köpäventyr/officiella äventyr, och dem är inte lätta.
Att man inte dör av ett knivhugg, betyder ju inte att spelvärlden är lätt. Ett enskilt knivhugg är ju inte den samlade kraften man möter under ett äventyr. Vi spelar nu ett äventyr för levles 1-2 karaktärer (The Crucible of Freya - Necromancer Games). Där ska PC´s storma en borg full med Orcher (18 st), deras hövding (level 2 Barbarian), en Ogre, och 2 spellcasters (1 level 3 Cleric, och 1 level 2 Wizard).
Tycker du det låter lätt?
Haha!
Ja du, Runar var ett jäkligt bra exempel!
Barnasoldater var inget bra exempel. När dem är fullvuxna är dem antagligen rätt erfarna och starka för strid. Barn är ju svaga för att dem är just barn.
Jag har aldrig spelat en dålig gubbe, för jag tycker helt enkelt att det inte är särskilt kul. Jag vill ha en bra gubbe när jag lirar.
Jag tror aldrig jag har lirat ett komplett D&D äventyr som varit "lätt". Vi kör bara köpäventyr/officiella äventyr, och dem är inte lätta.
Att man inte dör av ett knivhugg, betyder ju inte att spelvärlden är lätt. Ett enskilt knivhugg är ju inte den samlade kraften man möter under ett äventyr. Vi spelar nu ett äventyr för levles 1-2 karaktärer (The Crucible of Freya - Necromancer Games). Där ska PC´s storma en borg full med Orcher (18 st), deras hövding (level 2 Barbarian), en Ogre, och 2 spellcasters (1 level 3 Cleric, och 1 level 2 Wizard).
Tycker du det låter lätt?
G
Guest
Guest
Re: Tycker dom ar lite sega...
Det är sant att en bågskytt och/eller armborst skytt inte är så beroende av styrka (frånsett Composite bågar med Str-bonus), men vi diskuterar ju UNDERGENOMSNITTLIG styrka. Alltså 9 eller lägre. För mig är det svårt att ens se en stadsvakt i FR ha undergenomsnittlig Str. Jag förstår helt enkelt inte varför en direkt klen karaktär skulle välja en bana som yrkesfighter? Det är som om Michael Moore, eller Robert Gustafsson skulle ge sig in i proffsboxning...
Jag tycker inte det är roligt att spela klena karaktärer. Jag tycker heller inte det är roligt att spelleda dåliga PC´s. Jag tycker om kampanjer där spelandet ser PC´s som hjältar i en actionfilm, men med en bra story.
Som DM anpassar jag aldrig äventyren. Jag kör "by-the-book". Däremot ser jag till att välja äventyr som per definition är för de levels som spelarnas PC´s har.
Tack!
Det är sant att en bågskytt och/eller armborst skytt inte är så beroende av styrka (frånsett Composite bågar med Str-bonus), men vi diskuterar ju UNDERGENOMSNITTLIG styrka. Alltså 9 eller lägre. För mig är det svårt att ens se en stadsvakt i FR ha undergenomsnittlig Str. Jag förstår helt enkelt inte varför en direkt klen karaktär skulle välja en bana som yrkesfighter? Det är som om Michael Moore, eller Robert Gustafsson skulle ge sig in i proffsboxning...
Jag tycker inte det är roligt att spela klena karaktärer. Jag tycker heller inte det är roligt att spelleda dåliga PC´s. Jag tycker om kampanjer där spelandet ser PC´s som hjältar i en actionfilm, men med en bra story.
Som DM anpassar jag aldrig äventyren. Jag kör "by-the-book". Däremot ser jag till att välja äventyr som per definition är för de levels som spelarnas PC´s har.
Tack!
Rising
Vila i frid
Re: Tycker dom ar lite sega...
---
Skillnaden mellan oss är att jag vill ha en värld som blir trovärdig på riktigt istället för att bli det via någons direktiv. Precis som du så tycker jag att styrka borde vara viktigt för en krigare, men jag vill att det ska fungera som det gör på riktigt. I verkligheten är det inte så att folk säger "jag kan inte bli en tjuv för jag är inte tillräckligt smidig" utan de blir tjuvar för att de inte kan få mat på annat sätt. De feta, klumpiga och dumma tjuvarna försvinner ändå. Varför? Jo, för att de är olämpliga som tjuvar. Samma sak med krigare. De personer som är olämpliga som krigare, de dör. Därför är de flesta krigare starka.
Så funkar det i en riktig värld. Där får man se sambanden som gör världen trovärdig. En värld där någon sorts mystisk gubbe i himlen säger att man inte kan bli krigare om man inte kan ta tillräckligt mycket i bänkpress, även om det är den enda utvägen som återstår åt en... Den världen låter helt enkelt inte trovärdig i mina ögon.
Men... det viktigaste jag skulle säga är detta:
Du skriver att du gillar att spela med bra rollpersoner, och i nästa andetag så skriver du om hur svåra äventyr du spelar. Du gör alltså precis samma sak som jag:
Om de enkla äventyr jag lirar är lika svåra för mina dåliga rollpersoner som de svåra äventyr du lirar med dina bra rollpersoner, då är ju vi två lika "trovärdiga" båda två:
Mina rollpersoner väljer en olämplig karriär, och dina väljer olämpliga uppdrag. De är lika otrovärdiga båda två, och det är förmodligen därför vi tycker att de är roliga att spela med.
En Level 10-krigare som började med låg styrka är mycket bättre än en level 1-krigare med hög styrka, alldeles riktigt.
---
Skillnaden mellan oss är att jag vill ha en värld som blir trovärdig på riktigt istället för att bli det via någons direktiv. Precis som du så tycker jag att styrka borde vara viktigt för en krigare, men jag vill att det ska fungera som det gör på riktigt. I verkligheten är det inte så att folk säger "jag kan inte bli en tjuv för jag är inte tillräckligt smidig" utan de blir tjuvar för att de inte kan få mat på annat sätt. De feta, klumpiga och dumma tjuvarna försvinner ändå. Varför? Jo, för att de är olämpliga som tjuvar. Samma sak med krigare. De personer som är olämpliga som krigare, de dör. Därför är de flesta krigare starka.
Så funkar det i en riktig värld. Där får man se sambanden som gör världen trovärdig. En värld där någon sorts mystisk gubbe i himlen säger att man inte kan bli krigare om man inte kan ta tillräckligt mycket i bänkpress, även om det är den enda utvägen som återstår åt en... Den världen låter helt enkelt inte trovärdig i mina ögon.
Vem pratar om "lätt"? Jag är säker på att jag använde ordet "dödlig". I BRP kan vem som helst alltid ha en chans att besegra en överlägsen krigare genom en flaxträff eller ett mycket välplanerat angrepp. Det betyder alltså att loppet inte är kört även om man lirar med en framgångslös rollperson. På samma sätt så kan en enkel småfiende döda den bästa rollperson om han har otur. Det är vad jag menar med "dödligt". Den vanliga uppfattningen är att ju dödligare rollspelet är, desto bättre måste rollpersonen vara (det var bl.a. vad som sades i DoD när det spelet hade gått från generella KP (a la DnD) till ett system med specifika kroppsdelar).
Men... det viktigaste jag skulle säga är detta:
Du skriver att du gillar att spela med bra rollpersoner, och i nästa andetag så skriver du om hur svåra äventyr du spelar. Du gör alltså precis samma sak som jag:
Om de enkla äventyr jag lirar är lika svåra för mina dåliga rollpersoner som de svåra äventyr du lirar med dina bra rollpersoner, då är ju vi två lika "trovärdiga" båda två:
Mina rollpersoner väljer en olämplig karriär, och dina väljer olämpliga uppdrag. De är lika otrovärdiga båda två, och det är förmodligen därför vi tycker att de är roliga att spela med.
Rising
Vila i frid
Re: Tycker dom ar lite sega...
Hämndlystnad
"Han förlorade hela sin familj åt gobliner. Vreden har förtärt hans själ, och nu har han styrt sina steg på krigets väg. Jag har tränat för att slåss med svärdet i hela mitt liv, men ändå kommer jag aldrig bli en lika bra krigare som han, för till skillnad från honom så har jag fortfarande något att förlora. När han kastar sig in i en strid så gör han det med ett dödsförakt som till och med gör garvade veteraner illa till mods..."
Plikt
"Jag var inte mer än ett barn när äventyrarna kom till vår grotta. Våra duktigaste krigare ställde upp för att möta dem i strid, men de var chanslösa. Honorna tog oss barn med sig och flydde. Det fanns inte många andra som oss i skogen, men vi hittade en annan stam där vi kunde söka skydd tills vidare. Det fanns inte många män i flocken; och vi hade många fiender, så jag hade inget annat val än att axla rollen som krigare. Det är med lånat eggjärn och lånat mod jag slåss, men jag kämpar för min moder, för mitt folk och för plikten."
Överlevnad
"Min bror var inte alls som jag. Han var tuff nog för landet, snygg nog för sta'n. Själv var jag för lat för att någon skulle vilja ha mig på åkern, och alltför klåfingrig för att någon skulle vilja ha mig på marknaden. När kriget kom så grät några av skräck och hopplöshet. Min bror förlorade hela sin affärsrörelse. Själv kunde jag bara se möjligheter. Numera blir jag både matad, omhändertagen och klädd i arméns senaste mode, ha ha, och allt de begär av mig i retur är att jag skall göra precis som de säger. Det är jag perfekt lämpad för. När alla ens egna initiativ genom åren gått åt skogen så behöver de inte ens be en om 'et."
osv osv osv...
Ur toppen på mitt huvud:
Hämndlystnad
"Han förlorade hela sin familj åt gobliner. Vreden har förtärt hans själ, och nu har han styrt sina steg på krigets väg. Jag har tränat för att slåss med svärdet i hela mitt liv, men ändå kommer jag aldrig bli en lika bra krigare som han, för till skillnad från honom så har jag fortfarande något att förlora. När han kastar sig in i en strid så gör han det med ett dödsförakt som till och med gör garvade veteraner illa till mods..."
Plikt
"Jag var inte mer än ett barn när äventyrarna kom till vår grotta. Våra duktigaste krigare ställde upp för att möta dem i strid, men de var chanslösa. Honorna tog oss barn med sig och flydde. Det fanns inte många andra som oss i skogen, men vi hittade en annan stam där vi kunde söka skydd tills vidare. Det fanns inte många män i flocken; och vi hade många fiender, så jag hade inget annat val än att axla rollen som krigare. Det är med lånat eggjärn och lånat mod jag slåss, men jag kämpar för min moder, för mitt folk och för plikten."
Överlevnad
"Min bror var inte alls som jag. Han var tuff nog för landet, snygg nog för sta'n. Själv var jag för lat för att någon skulle vilja ha mig på åkern, och alltför klåfingrig för att någon skulle vilja ha mig på marknaden. När kriget kom så grät några av skräck och hopplöshet. Min bror förlorade hela sin affärsrörelse. Själv kunde jag bara se möjligheter. Numera blir jag både matad, omhändertagen och klädd i arméns senaste mode, ha ha, och allt de begär av mig i retur är att jag skall göra precis som de säger. Det är jag perfekt lämpad för. När alla ens egna initiativ genom åren gått åt skogen så behöver de inte ens be en om 'et."
osv osv osv...
Re: Tycker dom ar lite sega...
"Angående Perceval kan jag förstås inte annat än hålla med dig, även om D&D:s paladiner nog snarare har Gawain och Lancelot som förebilder."
Men vafan, jag har ju alltid tänkt mig paladinerna varandes som Kung Karls springpojke, den där snubben som pajade svärdet på en sten och spelade trumpet i ett bergspass för att hindra hedningar? Han.. den där... snubben... Roland?
Storuggla, tu tut tuuu
"Angående Perceval kan jag förstås inte annat än hålla med dig, även om D&D:s paladiner nog snarare har Gawain och Lancelot som förebilder."
Men vafan, jag har ju alltid tänkt mig paladinerna varandes som Kung Karls springpojke, den där snubben som pajade svärdet på en sten och spelade trumpet i ett bergspass för att hindra hedningar? Han.. den där... snubben... Roland?
Storuggla, tu tut tuuu
Re: Tycker dom ar lite sega...
/Feliath — bollocks I tells ya
Då passar det väl bra att han håller inne med det han inte vill diskutera så länge det inte är hard facts?
Meh. I guess. Mig är det egalt, men om du säger det så. Jag tycker väl ändå att det är ett rätt långt hopp mellan
och
men whatever.
Nej, inte krav. Det är klart att styrkan inverkar på resultatet, men så länge du har en STR på minst 3 kan du alltid använda ett tvåhandssvärd (och faktum är att med Strength 3 är det ett klart smartare val än en dolk). Jämför DoD 4-5, där man måste ha STY 9 för att alls kunna lyfta ett bredsvärd, tydligen.
/Feliath — bollocks I tells ya
Re: Tycker dom ar lite sega...
/Feliath — skillnaden är att du inte alltid varit det
Obsalut, bubben. Det är en bra bit mellan det och »att en krigare, i en värld som bygger på muskelkraft, skulle ha under-genomsnittlig styrka är ju inte trovärdigt helt enkelt«; det är det senare påståendet jag vänder mig mot, och om du menar det överst citerade bör du säga det istället för att öppna med trams och skärpa dig när någon synar.
Förvänta dig inget oohande av det. Personligen avskyr jag Whites böcker, och vad gäller deras överensstämmande med de gamla sagorna — tja, Merlin lever baklänges i tiden, låt oss lämna det därvid.
Tja, i 2nd. Ed. användes kung Arthurs riddare som exempel på paladiner i förklaringen på paladinklassen, så spelskaparna håller tydligen inte med dig.
Och jag vidhåller att det där är bullshit du inte har några belägg för. Regelmässigt är det helt tillåtet, och på det berättande planet finns det utomordentliga förebilder för fullständigt seriösa Ergo: det är kategoriskt och trångsynt att säga »att en Paladin skulle ha under-genomsnittliga värden i Cha och Wis vore ju löjligt, och jag menar direkt felaktigt i en seriös kampanj«, och vad man än annars har att säga om det är det absolut inte sant.
Jättefint. Men att utifrån era personliga preferenser argumentera för att något skulle vara allmänt fel, det är ren löja. Det är som om jag skulle argumentera för att »alla träd är purpurfärgade, för det drömde jag en gång«. Åsikter och fakta har i princip ingenting med varandra att göra.
I jävulen heller. Du är inte heller trevlig, men ser du mig gasta om det? Nix, du är tydligen också tillåten på forumet.
/Feliath — skillnaden är att du inte alltid varit det
Storkalles anhang …
Visst kallades Karl den stores polare för paladiner, men de var sannerligen inte guds bästa barn (vilket ju är mer eller mindre precis vad en D&D-paladin förväntas vara).
Och pajade han verkligen Durandal? Det ligger ju i Fantis skattkammare. Jag har för mig att det var stenen som pajade.
Visst kallades Karl den stores polare för paladiner, men de var sannerligen inte guds bästa barn (vilket ju är mer eller mindre precis vad en D&D-paladin förväntas vara).
Och pajade han verkligen Durandal? Det ligger ju i Fantis skattkammare. Jag har för mig att det var stenen som pajade.
G
Guest
Guest
Re: Tycker dom ar lite sega...
Det där var ju väldigt bra bakgrundshistorier, men min sinnesbild skapar snarare en Conan med Greatsword, än en späd sparris med plåtkastrull på huvudet och en smörkniv i handen....
En rasande person som drivs av ett enormt hämndbegär under hela sin uppväxtskulle nog snarare bli en ursinnig krigare!
Det där var ju väldigt bra bakgrundshistorier, men min sinnesbild skapar snarare en Conan med Greatsword, än en späd sparris med plåtkastrull på huvudet och en smörkniv i handen....
En rasande person som drivs av ett enormt hämndbegär under hela sin uppväxtskulle nog snarare bli en ursinnig krigare!
Moderering …
Det torde stå klart för de flesta (utom de som medvetet gör en illvillig tolkning) att det är preferenser och åsikter snarare än absoluta sanningar som presenteras.
Försök dig på en välvillig tolkning i stället.
Och droppa personpåhoppen. Caligula har fått en ny chans av moderatorkåren. Ge honom en du också.
Det torde stå klart för de flesta (utom de som medvetet gör en illvillig tolkning) att det är preferenser och åsikter snarare än absoluta sanningar som presenteras.
Försök dig på en välvillig tolkning i stället.
Och droppa personpåhoppen. Caligula har fått en ny chans av moderatorkåren. Ge honom en du också.
G
Guest
Guest
Re: Tycker dom ar lite sega...
Vi är nog överens om det mesta, men jag föredrar kampanjer där PC´s är hjältar.
Du beskriver en situation där dåliga PC´s upplever situationer i lätta äventyr, vilket för dem ändå är en svår utmaning. För mig låter det tråkigt. Jag villa Demon Lords, Tana´aris och Greater Liches som ärkefiender. Inte Kobolder, Dire Veasels, och Brown Bears...
Jag håller med om att trovärdighet inte skapas genom direktiv, men i en kampanj måste man sätta någon form av ramar som DM. Annars blir det ju total anarki. Om en av mina spelare kommer med en gubbe som har 6 i STR och vill bli fighter, så är det givetvis helt ok! Men jag kommer prata med honom om det och givetvis förvarna om att det kan bli en del svårigheter (dålig träffchans, låg skada, kan inte välja en hel del feats, osv).
En av mina huvudprinciper är att spelarna själva ska få välja så mycket som möjligt. Vi kör dock med 5d6 för abilities, så vi får sällan upp så låga värden.
Spelarna väljer inte uppdrag. Jag syr ihop en kampanj med olika köpäventyr. Det är ett jäkla slit, men det viktigaste eftersom jag inte "slätar över" svåra episoder i spelandet, är att man väljer äventyr som är lagom svåra.
Vi är nog överens om det mesta, men jag föredrar kampanjer där PC´s är hjältar.
Du beskriver en situation där dåliga PC´s upplever situationer i lätta äventyr, vilket för dem ändå är en svår utmaning. För mig låter det tråkigt. Jag villa Demon Lords, Tana´aris och Greater Liches som ärkefiender. Inte Kobolder, Dire Veasels, och Brown Bears...
Jag håller med om att trovärdighet inte skapas genom direktiv, men i en kampanj måste man sätta någon form av ramar som DM. Annars blir det ju total anarki. Om en av mina spelare kommer med en gubbe som har 6 i STR och vill bli fighter, så är det givetvis helt ok! Men jag kommer prata med honom om det och givetvis förvarna om att det kan bli en del svårigheter (dålig träffchans, låg skada, kan inte välja en hel del feats, osv).
En av mina huvudprinciper är att spelarna själva ska få välja så mycket som möjligt. Vi kör dock med 5d6 för abilities, så vi får sällan upp så låga värden.
Spelarna väljer inte uppdrag. Jag syr ihop en kampanj med olika köpäventyr. Det är ett jäkla slit, men det viktigaste eftersom jag inte "slätar över" svåra episoder i spelandet, är att man väljer äventyr som är lagom svåra.
Re: Storkalles anhang …
"Och pajade han verkligen Durandal? Det ligger ju i Fantis skattkammare. Jag har för mig att det var stenen som pajade."
Snabb googling visar att snubben pajade knallen och inte svärdet. Vilket ju är helknas, svärd mot stenbumling liksom. Men han lirade i alla fall "Dä ä dans på Brännö Brygga" på trumpeten innan han tog ner skylten.
Sen hivade han ner knivhärket för ett stup för att ingen skulle hitta det. Tji fick han om det ligger i Fantomens grotta nu.
"Visst kallades Karl den stores polare för paladiner, men de var sannerligen inte guds bästa barn (vilket ju är mer eller mindre precis vad en D&D-paladin förväntas vara)."
Vilket ju är helt tossigt, klart en paladin ska ha en sup och en barflicka om kvällen! Vafan, det är ju hårt jobb att göra som ens gud säger varje dag. Jävla chef att ha, liksom.
Storuggla, ingen moraltant
"Och pajade han verkligen Durandal? Det ligger ju i Fantis skattkammare. Jag har för mig att det var stenen som pajade."
Snabb googling visar att snubben pajade knallen och inte svärdet. Vilket ju är helknas, svärd mot stenbumling liksom. Men han lirade i alla fall "Dä ä dans på Brännö Brygga" på trumpeten innan han tog ner skylten.
Sen hivade han ner knivhärket för ett stup för att ingen skulle hitta det. Tji fick han om det ligger i Fantomens grotta nu.
"Visst kallades Karl den stores polare för paladiner, men de var sannerligen inte guds bästa barn (vilket ju är mer eller mindre precis vad en D&D-paladin förväntas vara)."
Vilket ju är helt tossigt, klart en paladin ska ha en sup och en barflicka om kvällen! Vafan, det är ju hårt jobb att göra som ens gud säger varje dag. Jävla chef att ha, liksom.
Storuggla, ingen moraltant
Rising
Vila i frid
Re: Tycker dom ar lite sega...
Med levelsystemet får man ju både och. På tillräckligt hög level och med tillräcklig utrustning så kan ju en rollperson som skapades med världens sämsta egenskapsvärden ändå ta ner greater liches.