Nekromanti En Bra SL?

Z

Zappline_UBBT

Veteran
Joined
2 Feb 2008
Messages
19
Location
Svedala, Skåne.
Hallå Ja!

Som rubriken säger. En Bra SL.
Vad är egentligen en bra Spelledare?
Är det den som kan göra bäst scenarion och kampanjer eller den som kan spela alla SL-karaktärer bra eller e det kanske den som kan frambringa historien mest stämningsfult? Jag vet inte.

Så min fråga är egentligen: hur är man en bra SL?
 
Den som ändå visste!

Det är lättare att upptäcka hur en Dålig SL är och sedan unvika misstagen. Jag upplever det iallafall som jävligt störande när en SL tvingar en känslostämning på mig "du blir rädd" det är ju fan upp till mig som spelare om min roll blir rädd eller inte, det är ju liksom min enda uppgift. OK om det är friform, men har man en halvt och halvt simulerande system (i stort sett all system) så är det lika taskigt att av en SL att säga "du blir rädd" som att säga "det kommer en drake ur ingenstans och biter skallen av dig".
 
Huh, av alla kriterier för huruvida en SL är bra eller dålig måste det där vara något av det vagaste; och jag är inte säker på att jag håller med. Jag har provat den där "du blir rädd"-grejjen nån gång, och jag tyckte det fungerade ganska bra. Jag menar, känslor är ju inte något man själv styr över utan tvärt om är något som tvingas på en.

Hur som helst känns det inte som en allmängiltigt bra eller dålig kvalitet. Om jag skulle spelleda dig och visste om att du inte gillade det, och jag gjorde så ändå, då skulle jag vara en usel SL förstås.

Så där har vi något en bra SL skall vara. Lyhörd.
 
Kombination av allt du nämner... och lyhördhet och att kunna "go whit the flow" och följa spelarnas insativ, men ändå hålla en röd tråd.

Plus att att en bra sl gärna är en bra adminstratör av system och spelmöten.

-Gunnar (som också håller improförmåga som en hög kvalitet)
 
hur är man en bra SL?
Click to expand...

Egentligen är en bra SL i mina ögon en som klarar av att på ett kreativt sätt se till så att samtliga spelare får en dos av det de vill ha ut av rollspel; att weekend warriorn som helst av allt bara vill sparka lite orchröv efter en hård vecka på jobbet får ordentligt med orchröv att sparka, att samberättaren/narrativisten vars mål är att uppleva och skapa en berättelse som har ett tema får vara med och uppleva och skapa en berättelse med tema och att den tjurige djupimmersionisten i hörnet får möjlighet att uppleva saker genom sin rollperson och få massor av möjlighet till inlevelse.


Givetvis innebär detta också att om spelarna föredrar SL-lösa formexperiment, så avvecklar han sig själv till förmån för ett sådant spelande.


Allt det ovan gäller i stort sett för vad en bra spelare är också. Det är inte bara spelledarens uppgift utan även spelarnas att bekräfta varandra och hjälpas åt så att alla får så mycket av det just de vill ha som möjligt.

Den SL som t.ex lyckas samla en gamist, en narrativist, och en simulationist kring samma spelbord och på något vänster lyckas ge dem alla precis det de vill ha är en bra SL.



Sedan kan man t.ex vara en bra friforms-SL eller en bra djupimmersionism-SL också, och då handlar det helt enkelt om att vara bra på att leverera just det den specifika gruppen spelare vill ha. Det gör att grupperna gärna får bestå helt av friformarspelare resp djupimmersionister, men det är ändå ofta en bra idé att inte ha en alltför disparat spelgrupp.
 
soda said:
En bra spelledare ger/gör vad spelgruppen vill ha. Precis som alla andra deltagare i en spelgrupp.
Click to expand...

Fast... I en djupimmersionistisk grupp kan man inte riktigt sitta och oroa sig för vad andra vill att man ska göra, eftersom det bryter immersionen... Så i djupimmersionism gäller det inte "alla andra deltagare"...


EDIT: Fast nu när jag tänker efter så kanske ditt inlägg inte var tänkt som svar direkt på mitt, även om du faktiskt tryckte på svaraknappen på mitt inlägg...

(forumet är ju faktiskt egentligen trådat, även om det inte syns)
 
Fast... att göra vad alla vill ha är ju inte samma sak som att göra vad andra vill att man ska göra.
 
Allt du behöver kunna

Zappline said:
Så min fråga är egentligen: hur är man en bra SL?
Click to expand...

Det är dags att citera Robin Laws igen:

Robin D Laws said:
Roleplaying games are entertainment; your goal as GM is to make your games as entertaining as possible for all participants.
Click to expand...

Det innebär att om man har en spelgrupp full med djupimmersionister à la Krank så är det spelledarens uppgift att leverera en miljö som spelgruppens djupimmersionister kan djupimmersionera sig i. Har man en grupp klurare så får man se till att de har något att klura på. Har man en grupp teaterapor så måste de få något att agera sin ångest mot. Och har man en grupp kobolder så får man ge dem något att slå ihjäl. Så lär dig vad som får din spelgrupps deltagare att tända, och ge dem det.

Naturligtvis ska man inte överge sin egen smak - spelledaren är en del av spelgruppen, precis som alla andra, och om någon deltagare har avvikande smak så måste någon form av kompromiss till stånd. Du som spelledare måste också tända, annars har du tråkigt, och tråkiga spelledare är dåliga spelledare.

Skaffa boken där det där skrivs ut mer i detalj, "Robin's Laws of Good Game Mastering" av Robin Laws. Om inte din lokala spelhökare har den, hota med att lägga illaluktande överraskningar i deras D&D4-regelböcker om de inte tar in dem. Om de ändå vägrar så kan de gott ha't, ety de är då flänga i roten.

Och nu lite självgod reklam: skaffa Vägar till Skymningshem: Andra Imperiet. Där står ungefär samma sak, fast på svenska och mer inriktat till just Andra Imperiet. Och har du inte Skymningshem: Andra Imperiet, skaffa det också.
 
Re: Allt du behöver kunna

Krille said:
Skaffa boken där det där skrivs ut mer i detalj, "Robin's Laws of Good Game Mastering" av Robin Laws. Om inte din lokala spelhökare har den, hota med att lägga illaluktande överraskningar i deras D&D4-regelböcker om de inte tar in dem. Om de ändå vägrar så kan de gott ha't, ety de då är flänga i roten.
Click to expand...

Amen, broder. Robin's Laws... är en sån där bok alla borde läsa. Många gånger.
 
En person med god fantasi och lätt för att improvisera är en bra början. Sedan skall personen kunna beskriva bra, så att man ser det som målas upp verkligen, och SLPs och sådant skall helst vara så levande som möjligt. I övrigt gillar jag en SL som har balansen, att inte ta över allting själv utan lämna lagom mycket till spelarna att "ta fram" själva. Det gillar jag. Så skall denne inte vara för principfast eller för kärring och ge med sig hela tiden, t.ex. vid en regeldespyt. Rättvis med reson.

... En "lagom" SL blir bra! :gremwink:
 
någonting jag stör mig riktigt mycket på i ett äventyr är när spelledaren endast tänkt ut 1 enda möjlig väg till att klara en utmaning och inte låter spelarna få tänka ut någonting själva eller ens försöka vara lite kreativa och utnyttja alla sina karaktärs förmågor.
 
Crom said:
någonting jag stör mig riktigt mycket på i ett äventyr är när spelledaren endast tänkt ut 1 enda möjlig väg till att klara en utmaning och inte låter spelarna få tänka ut någonting själva eller ens försöka vara lite kreativa och utnyttja alla sina karaktärs förmågor.
Click to expand...
Det är onekligen tämligen trist, oavsett vilken spelstil man har. Som SL har jag själv försökt tänka bort lösningarna och bara skapa utmaningen. Det är upp till spelarna att lösa den (sedan fattar jag la själv oftast den enklaste lösningen eftersom jag sitter inne med all information).

Delvis är detta delvis ett resultat av år av erfarenhet där jag förberett detaljer kring den Självklara Lösningen som jag sedan inte får använda dä rollpersonerna använder en helt oväntat metod mot utmaningen. Jag kom på att spelarnas oväntade lösningar oftast var roligt, om inte nödvändigtvis smartast, och det var något att uppmuntra. Sedan blir man la lite till mans förvånad av spelarnas dumhet (för att de inte sitter inne med all information som jag skapat i min skalle).
 
Crom said:
någonting jag stör mig riktigt mycket på i ett äventyr är när spelledaren endast tänkt ut 1 enda möjlig väg till att klara en utmaning och inte låter spelarna få tänka ut någonting själva eller ens försöka vara lite kreativa och utnyttja alla sina karaktärs förmågor.
Click to expand...

Fast man kan få det att funka också, bara inte spelarna märker att man får dem att hitta den lösning som man själv i förväg tänkt ur som sl, så är alla lyckliga. Men att manipulera spelarna så är inte alltid trivialt :gremwink:

Och är spelledaren helt inne på att inte lyssna på spelarnas kreativitet är han oftast dålig. Fast jag förutsätter en balans där, om spelarna helt väljer att ignorera spelledaren är det inte heller bra.

-Gunnar (som ser möjligheter)
 
jag tackar så mycket för alla tips jag fått än så länge och jag tror jag har fått en ganska bra bild av det hela. Tror inte jag är en helt ur usel Spelledare i alla fall :gremlaugh:

Fler tips motages med glädje.

//Zappline
 
När det gäller tips om du vill utveckla dig som SL så brukar jag rekomendera:

-Testa impro
-Byt grupper, spelare och spela för andra spelledare
-Testa runt med system och friform
-Åk på konvent och spela och spelled
-Följ rollspel.nu
-Kolla in diverse spelledartips i rollspelssystem
-Läs lite dramaturgi
Och framförallt ha alltid som mål att spelarna ska ha kul, då brukar man få väldigt kul själv. Men samtidig kom ihåg att våga prova nya grepp och utmana spelarna, då alla kan tröttna med tiden om man alltid spelar samma saker på samma sätt.

-Gunnar (och SSK ska ha en eller två workshop för spelledare, kan också vara ett tips)
 
soda said:
En bra spelledare ger/gör vad spelgruppen vill ha. Precis som alla andra deltagare i en spelgrupp.
Click to expand...
Nej! En bra spelledare hindrar spelarna att få sin vilja fram. Spelare är människor och vet inte vad de egentligen vill ha. För att ett spelmöte ska bli laddat krävs konflikter. Spelledarlöst samberättande blir normalt inte känslomässigt på detta sätt utan mer latjo lajbans (vilket kan vara precis vad spelgruppen vill ha). Jag tycker, och här vet jag att det finns folk här på forumet som inte håller med mig, att de bästa spelmötena är när spelledaren plus medspelarna tar med mig på en känslotripp där jag får känna glädje, ilska, uppgivenhet, framgång etc. En seger smakar så mycket bättre efter att ha suttit fast i håglöshet en tid... Så ja, spelledaren är riktigt bra om han förstår bättre vad spelaren vill ha än spelaren själv gör.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top