Jag är rätt intresserad av OSR-sfären av rollspel, och tycker att det händer mycket häftigt kreativt i den. Mitt största problem där tenderar dock vara känslan och världsbygget: det är ofta mörkt, hemskt, slabbigt, jobbigt, och ibland meningslöst. Rollpersonerna stretar på i en värld som hatar dem, i en nedåtgående spiral av smärta.
Men detta gäller även i andra rollspelsstilar: överlag känns det som många av de stora spännande spelen jag stöter på är deppiga på ett eller annat sätt.
Det knasiga är dock att när jag väl tittar noga på de rollspel jag har spelat, samt har på min bucket list, så är majoriteten ändå inte speciellt deppiga alls! Så var kommer den här känslan från, tro?
Är det så att det sker mer diskussioner om spel med lite mörkare stämning? Eller att jag bara råkat fastna i communities där det är en vanligare preferens? Någon annan med liknande upplevelser (eller motsatta)?
Men detta gäller även i andra rollspelsstilar: överlag känns det som många av de stora spännande spelen jag stöter på är deppiga på ett eller annat sätt.
Det knasiga är dock att när jag väl tittar noga på de rollspel jag har spelat, samt har på min bucket list, så är majoriteten ändå inte speciellt deppiga alls! Så var kommer den här känslan från, tro?
Är det så att det sker mer diskussioner om spel med lite mörkare stämning? Eller att jag bara råkat fastna i communities där det är en vanligare preferens? Någon annan med liknande upplevelser (eller motsatta)?