Dystra Rollspel

Zeedox

Hero
Joined
14 May 2021
Messages
1,482
Location
Stockholm
Jag är rätt intresserad av OSR-sfären av rollspel, och tycker att det händer mycket häftigt kreativt i den. Mitt största problem där tenderar dock vara känslan och världsbygget: det är ofta mörkt, hemskt, slabbigt, jobbigt, och ibland meningslöst. Rollpersonerna stretar på i en värld som hatar dem, i en nedåtgående spiral av smärta.

Men detta gäller även i andra rollspelsstilar: överlag känns det som många av de stora spännande spelen jag stöter på är deppiga på ett eller annat sätt.

Det knasiga är dock att när jag väl tittar noga på de rollspel jag har spelat, samt har på min bucket list, så är majoriteten ändå inte speciellt deppiga alls! Så var kommer den här känslan från, tro?

Är det så att det sker mer diskussioner om spel med lite mörkare stämning? Eller att jag bara råkat fastna i communities där det är en vanligare preferens? Någon annan med liknande upplevelser (eller motsatta)?
 
Det är väl också lite så med många spel som fokuserar på våld som enda konfliktmöjlighet, det passar helt enkelt bättre med edgy grimdark då. Ta Vindsjäl som exempel, där finns nästan inget fokus på våld alls och då blir det mycket enklare med en estetik och miljö som är trevlig, luktar gott och är fridfull istället.
 
Det är väl också lite så med många spel som fokuserar på våld som enda konfliktmöjlighet, det passar helt enkelt bättre med edgy grimdark då. Ta Vindsjäl som exempel, där finns nästan inget fokus på våld alls och då blir det mycket enklare med en estetik och miljö som är trevlig, luktar gott och är fridfull istället.
Lustigt nog ser jag Vindsjäl 1 som ganska våldsfokuserat! Har nämnt detta tidigare på forumet, men eftersom många karaktärer har massa specialförmågor relaterade till att fajtas kändes det som den mest naturliga fokusen för banden av kringströvande vindsjälar. Fortfarande färgglatt och ganska lättsamt kodat.
 
Jag är rätt intresserad av OSR-sfären av rollspel, och tycker att det händer mycket häftigt kreativt i den. Mitt största problem där tenderar dock vara känslan och världsbygget: det är ofta mörkt, hemskt, slabbigt, jobbigt, och ibland meningslöst. Rollpersonerna stretar på i en värld som hatar dem, i en nedåtgående spiral av smärta.

Men detta gäller även i andra rollspelsstilar: överlag känns det som många av de stora spännande spelen jag stöter på är deppiga på ett eller annat sätt.

Det knasiga är dock att när jag väl tittar noga på de rollspel jag har spelat, samt har på min bucket list, så är majoriteten ändå inte speciellt deppiga alls! Så var kommer den här känslan från, tro?

Är det så att det sker mer diskussioner om spel med lite mörkare stämning? Eller att jag bara råkat fastna i communities där det är en vanligare preferens? Någon annan med liknande upplevelser (eller motsatta)?

Rollspel är en nischad kreativ hobby med tydliga subkulturella drag.

Folk som drar sig till subkulturer och upplever ett behov av att uttrycka sig kreativt gör ofta det av en anledning.

Den anledningen är ofta att man inte är sådär jättenöjd med sakers tillstånd (även omedvetet). Kreativt skapande och att förkovra sig i subkultur, sammanhang eller hobbies blir ofta ett sätt att både komma bort ifrån något, men också ofta tala om och reflektera eller revoltera emot det tillstånd man vill bort ifrån.

Många uttrycker det genom mörker, dysterhet, nedstämdhet etc.

Betrakta de flesta kända subkulturerna och alternativkulturella rörelserna under de senaste decennierna, observera hur de ofta är mycket mörkare i sina uttryck än den ofta optimistiska och glada och glättiga mainstreamkulturen.

Applicera samma perspektiv på rollspelen och det blir snabbt ganska uppenbart varför det återkommer även inom denna alternativkulturella subkultur.

Observera också att de minst dystra och mest optimistiska rollspelen också ofta är de mest kommersiella.

Slutsats, de mindre kommersiella spelen som är skapade mer som konstnärliga uttryck än kommersiella produkter är också kanske oftare de dystrare, eller började i vart fall som det på tiden de skapades som sådana, även om de blivit mer kommersiella senare.
 
Last edited:
Hm. Tänker på de OSR-spel jag spelar:

Electric Bastionland har mörker om man letar, men är för absurt för att kallas mörkt.

Dolmenwood/OSE är väldigt whimsical och nära nog glättigt.

Shadowdark har absolut en mörk estetik, men det är med en enorm mängd ögonglimt.

Alla dessa spel har humor son gemensam nämnare, snarare än mörker. Jag är ödmjuk inför att jag har gjort en viss sorts kurering, men när jag tänker på OSR så är det humor snarare än mörker jag tänker på.
 
Visst kan OSR vara mörkt och hemskt men jag upplever det färgstarka, knasiga och humoristiska som klart mer framträdande. Dystra rollspel för mig är snarare vad jag uppfattar som seriösa skräckspel, till exempel Kult, Skrômt och Utan frid. En kategori av spel som jag inte har något större intresse av, men som verkar populära.
 
Kan det inte bara vara att du fastnat i någon slags Borg-cykel? De spelen smetar ju på mörker som om det vore jordgubbsmarmelad. OSR i sig tycker jag ganska ofta är mer toolboxes med vilka man kan skapa den sortens spel man gillar men i zeitgeisten har ju Mörk Borg, Cy_Borg och Pirate Borg tagit upp så mycket bandbredd så de lite övermörkar hela den sfären av spel.
 
Back
Top