Nekromanti Dvärgproblem (RotEE)

Vehener

Veteran
Joined
12 May 2003
Messages
94
Location
Varhelst hatten faller men med hjärtat på Söder.
Spelleder sedan ett antal år tillbaka en kampanj efter EON-reglerna som inte utspelar sig i Mundana. Världen är egenkomponerad och har i olika spelsystem varit med i 10-15 år nu och jag är i mångt och mycket nöjd med den. En sak som i allt högre grad börjat störa mig är dvärgarnas undanskymda och (detta stör mig ännu mer) stereotypa roll i min värld.

Jag saknar inspiration och skulle behöva förslag på inspirerande litteratur eller annat material för att få ett nytt sätt att se på dvärgar som fantasyfenomen (för nu surrar bara endimensionella plattituddvärgar runt i skallen). Jag har god koll på dvärgarna såsom de återges hos Tolkien, i Eddisk vikingatradition och i Eonböckerna, så jag skulle behöva tips som härhör utanför dessa sammanhang.

Utöver litteraturtips så tar jag gärna emot entusiasmerande beskrivningar av varför just dvärgar och dvärgsamhällen är så bra (dock inga "dvärgar är störtcoola på grund av att de har skägg och yxa" utan snarare beskrivningar av vad dvärgar kan tillföra till fantasyvärldar) för för egen del har jag för nuvarande lite svårt att se deras värde.
 

Netfeed

Swashbuckler
Joined
21 Apr 2001
Messages
2,273
Location
Göteborg
finns en rätt rutten fantasybok som heter Dvägens Lärling eller något i den stilen och är skriven av en datornörd...

//Netfeed, som tycker att boken är rutten, men den handlar ju om dvärgar så...
 

Quan'talis

Swashbuckler
Joined
14 Jun 2001
Messages
2,235
Location
Utlandet
Ett par förslag på källor för originella dvärgar (eller åtminstone lite annorlunda)

Margaret Weis & Tracy Hickman – “Dragon Wing” (Drakvingar). Första delen av deras Death Gate-serie. Dvärgarna bor visserligen fortfarande i tunnlar, men de är inte gruvarbetande vikingar, utan ägnar sig åt att ta hand om en uråldrig maskin som ingen egentligen vet hur fungerar. De dyker upp på nytt i den femte boken i serien, “The Hand of Chaos” (finns inte på svenska). (det finns någon sorts ridande nomaddvärgar i deras senaste (?) bok “The Well of Darkness”, men de är inte särskilt intressanta. Dessutom gillade jag inte den boken särskilt mycket)

Pär Lagerkvist – “Dvärgen”. En alldeles riktig dvärg, alltså en människa med dvärgväxt. Det är kanske inte ett alternativ som passar in i alla fantasyvärldar, men jag tycker att det ger en intressant vinkling. Dessutom bör “Dvärgen” rekommenderas med jämna mellanrum så att Netfeed inte glömmer bort att jag försökt övertala honom att läsa den :gremsmirk:

Diverse mytologiska uppslagsböcker, religionslexikon, folksagor och så vidare. Dvärgar dyker upp i många olika skepnader och så gott som alla är mer inressanta än standardfantasyköret.

Själv har jag försökt med olika dvärgvariationer med varierande framgång. De jag kommer på nu är dvärgarna är hermafroditer (ingen märkte någon skillnad), dvärgarna är mäktiga magiker (jag hade bara med en sån dvärg, så jag tror inte att någon insåg att det gällde för flera av dem) och dvärgarna bor i stugor i skogen, sju i varje stuga, och går visslande till sin gruva varje dag (okej då, den varianten har jag aldrig använt...)

JPS
 

Vehener

Veteran
Joined
12 May 2003
Messages
94
Location
Varhelst hatten faller men med hjärtat på Söder.
Re: Dvärgproblem

Margaret Weis & Tracy Hickman – “Dragon Wing” (Drakvingar). Första delen av deras Death Gate-serie. Dvärgarna bor visserligen fortfarande i tunnlar, men de är inte gruvarbetande vikingar, utan ägnar sig åt att ta hand om en uråldrig maskin som ingen egentligen vet hur fungerar. De dyker upp på nytt i den femte boken i serien, “The Hand of Chaos”
Har av någon anledning skjutit upp läsandet av death gate-serien, men mu har jag en anledning. Tackar :gremsmile:.

Själv har jag försökt med olika dvärgvariationer med varierande framgång. Dvärgarna är mäktiga magiker (jag hade bara med en sån dvärg, så jag tror inte att någon insåg att det gällde för flera av dem)
Intressant. Mäktiga magiker men håller det för sig själva. De är redan tillbakadragna i min kampanj så det skulle inte påverka några "orubbliga" cirklar. :gremcool:

Tackar ödmjukast för tipsen

PS. De två, mig veterligen, enda fungerande sätten att få någon att läsa Dvärgen är att antingen påpeka att den är en groteskifierad men på samma gång förmänskligad skuggbild av Machiavellis Fursten eller att hota att underkänna dem om de inte läser den. DS.
 

Vitulv

Årets spelledare 2011 och 2013
Joined
23 Dec 2000
Messages
6,908
Lärlingens dvärg...

finns en rätt rutten fantasybok som heter Dvägens Lärling eller något i den stilen och är skriven av en datornörd...

//Netfeed, som tycker att boken är rutten, men den handlar ju om dvärgar så...
Boken suger rätt fett men faktum är att dvärgen beskrivs på ett något annorlunda sätt än hur de brukar framställas i dussinfantasy.
 

Balderk

Swashbuckler
Joined
27 Apr 2002
Messages
2,723
Location
Umeå
Dvärgar

Ja, jag gillar de små varelserna. Balderk är ju för fan ett dvärgnamn till och med. Men ärligt talat så kommer jag inte på studs på några böcker där dvärgar gestaltas bra. Iofs i "A Song of Ice and Fire" finns det ju en dvärg, alltså en riktig sådan, som porträtteras bra... Men han är en ensam dvärg så det säger ju inte så mycket om samhället. Jag tror nästan att man får hålla sig till det stereotypa dvärgsamhället. Men sedan kan det ju alltid finnas lite outcasts som kan vara lite hur som helst.

Varför gillar då jag dvärgarna? Jag gillar dem för deras sätt att vara (synd bara att de flesta porträtteras på samma sätt). Envisa, giriga, hederssamma, lojala, håller vid sina ord, deras, förlåt jag kommer inte på det svenska ordet "sense of duty"?. Ja, det mesta med dem. De är också väldigt manliga på ett härligt sätt, jämfört med alver till exempel. :gremsmile:
Men i det långa loppet är det inte så roligt att spela dvärgar, en dvärg då och då är kanske roligt men jag tycker det är så svårt att hitta nya sätt att gestalta dem på. Så dvärgar är kanske mest en ras som bör finnas i världen men, bortsätt från ett fåtal individer, inte synas så mycket utan leva där de alltid har levt i skymundan.

/Balderk
 

Ackerfors

Alas, your rapids!
Joined
21 Jan 2001
Messages
7,416
Dvärgar vs Alver...

...är en sådan diskussion vi inte ska starta här, men jag kan inte låta bli att svara. :gremsmile:

De är också väldigt manliga på ett härligt sätt, jämfört med alver till exempel. :gremsmile:

Det är mycket sant, fast det jämnar ut sig, för alla dvärgar är manliga och då menar jag även de "kvinnliga" dvärgarna, såsom alla alver är lite feminina. Jag föredrar alver, men som sagt vi ska inte starta en sådan diskussion. :gremsmile:

Men i det långa loppet är det inte så roligt att spela dvärgar, en dvärg då och då är kanske roligt men jag tycker det är så svårt att hitta nya sätt att gestalta dem på.

Dvärgar är roliga att spela lite då och då ibland när man känner för att göra en odödlig macho-kortis med stor stor yxa, men det är som du sa svårt att gestalta dem på olika sätt. Det blir lätt en Gimli-kopia vilket är synd eftersom dvärgar har potential att vara jättecoola. Annat är det med alver... :gremwink:

Så dvärgar är kanske mest en ras som bör finnas i världen men, bortsätt från ett fåtal individer, inte synas så mycket utan leva där de alltid har levt i skymundan.

Det är ju inget som direkt hindrar dvärgarna att bo ovan mark eller i trädtopparna eller på havet, men enligt de författare som skrivit om dvärgar så har de varit gruvfolk som ogillar havet och trädtopparna har ju alltid tillhört alverna. Så det är svårt att "flytta" på dvärgarna och ge dem en ny roll utan att folk börjar undra. Jag kan inte annat än önska lycka till och hoppas på att du hittar ett bra sätt att passa in dvärgarna i samhället utan att de hamnar i skymundan.
 

Netfeed

Swashbuckler
Joined
21 Apr 2001
Messages
2,273
Location
Göteborg
Re: Lärlingens dvärg...

nåja, boken är iaf svensk, dock inte jätte bra men går väl att läsa
håller sig till den svenska klassen på fantasy(inte överdrivet bra alltså)
de få svenska bra fantasy författarna i detta land är/var Astrid Lindgren och Selma Lagerlöf
 

Eskil

Warrior
Joined
10 Oct 2001
Messages
292
Re: Nördens Dvärg

Jag tycker inte att dvärgen i hans bok är särskilt annorlunda, han är bäst på att smida, bor i en grotta och slåss som en demon. Skillnaden är väl möjligtvis att det inte finns stora dvärgsamhällen, istället är det de tolv (eller hur många det nu är) dvärgarna från Eddan som dyker upp.

Kanske är dvärgar dömda att evigt springa runt i ringbrynja viftandes stora yxor. Den enda sortens variationer jag kan åminna mig är i deras uppträdande, vissa dvärgar är mer "goodie-two-shoes" än andra.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,539
Location
Mölndal, Sverige
Hr Månstråle Maskinmästare, ingenjör och dvärg

"Kanske är dvärgar dömda att evigt springa runt i ringbrynja viftandes stora yxor. Den enda sortens variationer jag kan åminna mig är i deras uppträdande, vissa dvärgar är mer "goodie-two-shoes" än andra."

Rollspelet Castle Falkenstein gjorde en rätt kul variant av det. Dvärgar är helt enkelt ingenjörer, tekniker, maskinister fabriksarbetare och liknande. Det kan till och med finnas en och annan dvärgisk advokat, tjänsteman, kamrer eller något i den stilen, men väldigt sällan krigare. De kan drämma en rörtång i huvudet på någon om det krävs, men föredrar att låta människor använda en dvärgtillverkad kulspruta istället.

Dessutom finns det inga kvinnliga dvärgar. Dvärgar förökar sig med kvinnliga älvafolk istället (dryader, sjödamer och liknande). Om avkomman blir en pojk så blir det en dvärg, annars blir det mammans sort. Eftersom det är mamman som ger namn åt ungarna så blir det ofta namn som Rim, Månstråle och Glittersten och liknande, och då dvärgar trots allt har rätt hårt koncentrerat testosteron så blir namn hejdlöst viktiga. En dvärg måste helt enkelt göra sig förtjänt av ett "ordentligt" namn. Den dvärgiska motsvarigheten till "klipp dig och skaffa ett jobb" blir snarare "uppfinn nåt och skaffa ett namn".
 

Bombu

Hero
Joined
21 Feb 2003
Messages
833
Location
stockholm
Jag tycker om bilden av dvärgarna som trevligt folk, där olika dvärgar skiljer sig från varandra.

Den busige dvärgen, den beläste dvärgen mm.

Vad jag tycker man bör tillföra är dvärgkultur utan ringbrynja och yxa.

Inte för att det inte får finnas utan för att det mesta av dvärgkulturen inte inkluderar ringbrynja och yxa.

Ta klädedräkt, färgglada kläder, smycken, kanske silverhalsbank, flätade skägg. Musikinstrument, dvärgar som spelar trumma och flöjt, kanske fiol.

Dvärgar som målar tavlor, lagar stolar och bord, men som inte kan slåss, i vart fall inte bättre än den mänsklige skomakaren.

Hantverkare behöver inte vara skickliga krigare.

Fega dvärgar som faktiskt inte uppskattar ond bråd död.

Jag måste slå ett slag för tolkiens bok bilbo, jag vet att du ville ha annan inspiration än tolkien, men ändå :gremsmile:

Dvärgar som i grunden inte är krigare, inte har några vapen med sig, inte har några rustningar med sig, men som har sina trummor, färgglada kläder, och fioler med sig.

Och som dessutom har en fet odugling som inte gör nånting rätt. Bombur, min favorit.

hantverkande dvärgar, inte bara i metall, tänk stickning och vävning, skomakare och hattmakare.

Bombu
 

Saxifrage

Hero
Joined
7 May 2003
Messages
1,561
Location
Stockholm
Dvärgiska dollar!

Jag funderade för ett tag sedan på hur man skulle kunna skapa en fantasyvärld med standardraser, men med lite större djup och variation på samhällena. Standardiserade dvärgar lyder ofta under en beryktad härskare (med namn som innehåller "skägg", "järn" eller "hammare") och verkar överlag leva efter strikta hierarkier och traditioner. Samtidigt framställs dvärgar som giriga och guldhungriga. Frågan är ju hur girighet och guldhunger kommer till sin rätt i de ganska hierarkiska samhällen som dvärgar förefaller leva i? Oftast tycker jag att dvärgarnas värld skiljer sig ganska lite från människornas, med undantaget att dvärgarna bor i grottor, har skägg och grymtar lite mer när de slåss. Samhällsskicket i stort brukar dock inte bjuda på några överraskningar.

Min tanke var att låta dvärgarna utgöra en form av kapitalistiskt/anarkistiskt samhälle, där profit, företagande och inkomst väger tyngre än gamla traditioner eller familjenamn. Makten skulle inte ligga hos någon potent dvärgakung med långt skägg, snarare tänker jag mig att ett fåtal mäktiga handelshus skulle vara de mäktigaste lirarna i dvärgarnas värld. Det viktiga för en dvärg skulle alltså inte vara ens förfäders insats på något slagfält, snarare hur väl man lyckats i sitt yrke och i sina affärer. Den viktigaste personen blir inte någon meningslös papperstiger till kung, utan handelshusets överhuvud. Överlag skulle dvärgarna leva efter en filosofi att "pengar luktar inte", med vinstintresse som första morot. Gamla traditioner och svunna segrar blir därmed mindre viktiga, liksom rent politiska konflikter. Anakronistiskt, javisst, men vi pratar väl fantasy?

Jag skulle kunna tänka mig att den här typens kapitalistiska dvärgar kan skapa en del intressanta konflikter i en standard-fantasy-värld. Människor som lever i ett feodalt samhälle skulle ha svårt att förstå sig på dvärgarnas samhällsstruktur, där det inte finns någon självklar förhandlingspart (ingen kung!) och där makthavarna kan skifta tämligen abrupt enligt betydligt mindre förutsägbara mönster än de feodala, "gudagivna" förutsättningarna (dvärgen Elem Erikkson sitter plötsligt på tiggarbänken, trots att han var en nyckelfigur för bara något år sedan). Vidare är det sannolikt att människor bekrigar orcher och andra fiender av diffusa politiska och historiska skäl, vilket dvärgarna bryr sig föga om. Dvärgar kan alltså väntas sälja krigsmateriel även till människornas fiender, vilket är obekvämt men svårt att komma åt eftersom även människorna är beroende av dvärgiskt hantverk. Att knalla till dvärgkungen och kräva att han sätter stopp för vapenexporten till orcherna går icke, eftersom någon dvärgkung inte står att finna. Osv, osv.

Är det här en intressant ide eller är det för anakronistiskt för att bli trovärdigt? Militanta miljövänner (alver) verkar ju funka att stoppa in i en fantasyvärld, så varför inte kapitalister?
 

Balderk

Swashbuckler
Joined
27 Apr 2002
Messages
2,723
Location
Umeå
Re: Dvärgar vs Alver (Nu är det KRIG)...

Det är mycket sant, fast det jämnar ut sig, för alla dvärgar är manliga och då menar jag även de "kvinnliga" dvärgarna, såsom alla alver är lite feminina. Jag föredrar alver, men som sagt vi ska inte starta en sådan diskussion
Vad är det här för fasoner, först förolämpar du dvärgarna och sedan gömmer du dig bakom en mur och säger att vi inte ska starta en sådan diskussion? Vad är det för stil, va?! Du är den mest ohederssamma lilla ynkrygg jag nånsin stött på! Precis som dina fjolliga alvvänner! :gremgrin:

Okej... kanske är en bra idé att skita i den här diskussionen ändå :gremwink:

Det är ju inget som direkt hindrar dvärgarna att bo ovan mark eller i trädtopparna eller på havet, men enligt de författare som skrivit om dvärgar så har de varit gruvfolk som ogillar havet och trädtopparna har ju alltid tillhört alverna. Så det är svårt att "flytta" på dvärgarna och ge dem en ny roll utan att folk börjar undra. Jag kan inte annat än önska lycka till och hoppas på att du hittar ett bra sätt att passa in dvärgarna i samhället utan att de hamnar i skymundan.
Äh, man skulle ju kunna tänka sig att de kunde bo på slätter också, som nomadstammar eller något. det skulle nog funka ganska så bra. Jaga hela dagarna och festa i sina gillen hela nätterna. :gremsmile:
Ja, det tror jag faktiskt skulle funka. Sedan kan det ju vara så (om man inte helt vill överge den traditionella dvärgen) att nomaddvärgarna har brutit med sina förfäder i bergen med deras gruvgångar osv. och att de nu ligger i konflikt med varandra, eller bara hyser ett starkt förakt mot varandra och OM de skulle mötas skulle det bli mycket våldsamma känsloyttringar och bråk osv... Ja, ni fattar poängen.

/Balderk
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,622
Location
Uppsala
Vad sägs om att skrota dem?

Vad sägs om att kasta dvärgarna all världens väg och sedan aldrig gå och hämta dem igen?

Vad sägs om att dvärgarna är ett skämt som varit kvar i alla fantasy rollspel sedan D&Ds dagar?

Egentligen tycker jag faktiskt rätt illa om klassisk fantasy, och när vi spelar det så blir det normalt endast människor i alla fall. Andra "raser" har en särprägel, eller bör i alla fall ha, som placerar dem utanför mänsklig associationsförmåga (såklart beroende på hur man definierar dem, men den som bläddrat igenom kapitlet om alv- och dvärgpsykologi i Apocrypha Now till WHFRP förstår vad jag menar).
 

Vehener

Veteran
Joined
12 May 2003
Messages
94
Location
Varhelst hatten faller men med hjärtat på Söder.
Nix

Vad sägs om att skrota dem?
Hade jag skapat kampanjvärlden i detta nu så hade jag antagligen/kanske gjort det, men som det är nu så har min nuvarande spelgrupp levat och verkat i en värld med dvärgar i två, tre år så de kan inte bara plötsligt försvinna.

Jag behöver i främsta rummet en förändring av mitt eget stereotypa sätt att se på dem. Någonting som bryter mallen av den yxbärande, småsure, xenofobiske grottälskaren.

I de delar av kampanjvärlden där rollpersonerna f.n. rör sig i har dvärgarna kommit att bli en minoritet utspridd till vissa centra. Hur kan i städer befolkade av människor levande dvärgar utmärka sig? Vad skulle de behålla om de assimilerar sig? På vilka sätt kan de påverka de människorna de lever bland?

I andra delar finns det såväl riken befolkade av människor men styrda av dvärgiska minoriteter. Som en följd dels av att dvärgarna som utomstående kan stå utanför interna strider mellan olika adelsätter, dels på grund av en stark ekonomi. Vilken dvärgisk prägel skulle de kunna sätta på sin mänskliga befolkning?

I andra områden förekommer det ett par renodlade dvärgriken (stereotypt insprängda i otillgängliga men åderrika berg). På vilka sätt kan den genuint dvärgiska kulturen ta form? Hur är de när inga nyfikna människoögon ser dem?
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,622
Location
Uppsala
Re: Nix

Man kan närma sig problemet på flera sätt. Ett är att analysera verkliga kulturella yttringar och se vad som händer när de kolliderar. Ta exemplet med Nordamerikanska indianer och västerländsk imperialism.

Dvärgarna kanske försöker anpassa sig, men vantrivs och misslyckas. De får industrijobb (motsv.) eller hamnar på kollisionskurs med hela samhället och fastnar i organiserad brottslighet eller drogmissbruk.

I Elder Scrolls så försvann dvärgarna för massor med år sedan, och det enda de lämnat efter sig är mäktiga ruiner med underliga artefakter ochmystiska maskiner. Detta tillför mycket, när man i Morrowind (Elder Scrolls III) springer omkring och letar efter dvärgexperter som kan svara på frågor om underliga böcker och annat man hittat. Eller som i Redguard (Elder Scrolls Adventures) där man undersöker ruinerna för att få svar på varför fiendearmén är intresserad av dem.

Osv.

Bara genom att ändra dvärgarnas inställning kan man tillföra mycket. Gör dem onda. Gör dem krigiska och aggressiva (inte vresiga!) eller låt samhällsproblem dominera deras livsstil. En dålig tillväxt och brist på ungdomar kanske leder till att de tittar på mänskliga samhällen för att försöka förändra sig, eller så kanske de börjar vandra för att hita mer sälla jaktmarker när deras mithril tar slut.

Det finns många sätt att göra detta; frågan jag ställer är om det är värt mödan, alternativt hur man gör det utan att det blir fånigt?
 
Top