Quadrante
Grisbonde
"Vill man förminska upplevelsen av en plats ritar man en karta över den!"
Mmm, spagetti. Dags för lunch.
Å andra sidan, om man vill överleva en farlig situation, så ökar chanserna för det om man har en karta med sig."Vill man förminska upplevelsen av en plats ritar man en karta över den!"
Jag har inte ändrat mig. Den typen av dungeonäventyr jag ansåg inte behövde kartor var också en typ av dungeonäventyr jag inte tyckte skulle finnas. Det var ett rent teoretiskt extremfall.Samma sak med @Vitulv s resonemang i motsatt riktning (innan han ändrade sig) som bortsåg från hur kartornas närvaro kan innebära nackdelar för spelupplevelsen.
Nej alltså en heltäckande karta med extrem detaljupplösning är inte alltid möjligt/lämpligt för väldigt stora områden. Men då tycker jag det är bättre att justera upplösningen snarare än att inte ha en karta.Jag har alltid tänkt att Moria är en sådan plats. Den kan man ju inte rita en heltäckande karta för, så då måste man hitta andra lösningar.
För mig är det sant, men en sak jag saknar med att inte använda kartor längre är att kunna lägga ut en karta över ett samhälle med tomma hus och sedan låta spelarna fylla i husen allteftersom dom utforskar miljön. Jag saknar den upptäckarlustan."Vill man förminska upplevelsen av en plats ritar man en karta över den!"
I OSR finns ju också något slags strävan efter ett objektivt spelledarskap och i det avseendet kan en fast karta vara en metod. Om SL ska improvisera fram ett rums beståndsdelar utgår det mer från hens huvud och tyckande, så att säga.Personligen är jag helt klart Team Kartor, i synnerhet men inte bara som SL. Oavsett vad spelarna ska veta eller inte vill jag som SL ha en tydlig bild av utrymmet ett äventyr utspelas i - ju vagare bild jag har om det, desto svårare tycker jag det är att improvisera och fylla i eftersom jag saknar en fast punkt att utgå från. Kartor är inte enda vägen till det men en av de lättare (när de väl finns - att producera eller hitta kartor kan vara nog så energi- och tidsödande).
Är den här Moria-kartan ett bra exempel på när kartor inte behövs, @mrund (utifrån hur jag tolkar trådstarten)? För jag är böjd att hålla med. Det var ett klagomål kring rollspelskartor jag hade när jag körde Undergångens arvtagare, där jag föredrar att bara ha distrikt än vartenda jäkla hus i ett osammahängande klotter.
Ja, och den är ett bra exempel på att tråden tidigt spretade iväg till att folk pratade om olika saker. En del pratade om kartor som man navigerar efter, andra om bilder som förmedlar något. Jag tycker att kartan över Moria tillhör den senare kategorin.Den där förmedlar i alla fall att Moria är ett gytter av gångar.![]()
Är den här Moria-kartan ett bra exempel på när kartor inte behövs, @mrund (utifrån hur jag tolkar trådstarten)? För jag är böjd att hålla med.
Ja, det är den spelledarstilen jag försöker sikta på överallt, så min syn på kartor påverkas såklart av det. Framför allt vill jag undvika kvantresar och annat som ger illusionen av val, och jag upplever att en improviserad/impressionistisk rumslighet öppnar större utrymme för detta.I OSR finns ju också något slags strävan efter ett objektivt spelledarskap och i det avseendet kan en fast karta vara en metod. Om SL ska improvisera fram ett rums beståndsdelar utgår det mer från hens huvud och tyckande, så att säga.
Jag är nog lite samma - vilket är lite varför PbtA inte riktigt funkar för mig. Sen tror jag nog att det finns grader i helvetet, många OSR:are skulle nog säga att jag fubbar när jag får feeling och improviserar fram massa trams.Ja, det är den spelledarstilen jag försöker sikta på överallt, så min syn på kartor påverkas såklart av det. Framför allt vill jag undvika kvantresar och annat som ger illusionen av val, och jag upplever att en improviserad/impressionistisk rumslighet öppnar större utrymme för detta.
Vad jag är ute efter är mera en oåtkomlig, ovetbar rumslighet. En halvtimme in i ett invecklat naturligt grottsystem bör man helt enkelt vara hopplöst vilse.jag upplever att en improviserad/impressionistisk rumslighet öppnar större utrymme för detta.
Absolut medhåll. Samtidigt går det ju även att detaljbeskriva ett rum utan att ha en karta, utan att det lämnar mer utrymme för improvisation, så det är en metod bland flera.I OSR finns ju också något slags strävan efter ett objektivt spelledarskap och i det avseendet kan en fast karta vara en metod. Om SL ska improvisera fram ett rums beståndsdelar utgår det mer från hens huvud och tyckande, så att säga.
Det kanske man bör. Men i din fantasyvärld fimns det nog trollkarlar som färdas genom berg, alver som ser i mörker och dvärgar som alltid kan orientera sig under jord.Vad jag är ute efter är mera en oåtkomlig, ovetbar rumslighet. En halvtimme in i ett invecklat naturligt grottsystem bör man helt enkelt vara hopplöst vilse.
Rollpersonerna gör antagligen sånt även om gruppen spelar utan att använda karta som spelhjälpmedel, det är bara det att det abstraheras bort. Precis som att en massa livsnödvändiga moment ofta abstraheras bort när rollpersoner färdas till sjöss, överlever i vildmarken osv.Men människor ger ju sig ner i stora okända grottkomplex IRL och ritar kartor över vad de ser hela tiden. Varför skulle detta vara omöjligt för en bunt grottkrälare som inte gör annat?
Men då vet de väl var de är?Rollpersonerna gör antagligen sånt även om gruppen spelar utan att använda karta som spelhjälpmedel, det är bara det att det abstraheras bort.