Jag började SL:a Drakkejsarens Hemlighet för en helt ny grupp i helgen, och jag insåg att jag, när jag har skrivna äventyr framför mig, blir rigid och låst till det skrivna. Det gick emot mina egna principer, och när jag reflekterade över det funderade jag på hur jag kunde "låsa upp" mitt spelsätt. Jag tror delvis det beror på att jag aldrig spellett denna grupp innan, och ville köra på "säkra kort" när jag nu ändå hade färdigskrivet material framför mig. När vi blir varma i kläderna tror jag nog att jag kommer kunna slappna av och låta rollpersonernas styrkor skina. I gruppen fanns en elementarmagiker, en lärd och en sjöfarare, ingen av dem särskilt stridsdugliga, och jag kommer framledes låta t.ex. den lärdes kunskaper i bestiologi och myter och legender lösa problem som ett schysst långsvärd annars kunde löst.
EDIT:
En av spelarna, som är helt novis på rollspel, kom med ett förslag på lösning som jag i stridens hetta avfärdade, men som jag i efterhand tyckte var så bra att jag tänker att det kan bli lösningen. Hon spelar en alv, och när kummelgasten i Ridders Rös kom fram sa hon "den vill säkert ha Inre frid" och menade på alvernas släktesförmåga. En riktig toppenidé, precis sådär outside the box som jag gillar det -- men jag sa nej! Efter spelmötet skrev jag till henne och sa att idén var bra och att hon ska komma ihåg det till nästa gång.
