Nekromanti Diskussion om Av blod komna SPOILER

Enshadi

Warrior
Joined
11 Aug 2003
Messages
381
Location
Göteborg
Hejsan, hejsan alla glada

Jag håller på med Av blod komna nu som bekant är ett bra äventyr men med lite buggar och felskrivningar här och där. Känns som spelledare behöver förbereda en del själv också och det är precis det jag försökt göra. Här följer beskrivningar jag gjort om vissa karaktärer i äventyret jag tyckte beskrevs alldeles för lite. Bredvid finns fraktionsanteckningar med alla mina rollpersoners namn men om ni vill kopiera är det ju bara att byta ut.

Jag planerar dessutom in lite scenarior och dylikt. Är det någon som har spelat äventyret/håller på med det/ska börja med det? I såfall ser jag tråden som ett ypperligt medel att bolla idéer fram och tillbaka, scenarior med mera. Jag kan dela med mig av mina så kan ni dela med er av era. Författare i fråga av modulen är speciellt välkommen att flika in vad han tycker om materialet och hur man ska hantera skuggkriget i Targus. Gärna också när nästa del i serien förväntas bli färdig;)

Må kraften vara med er/Enshadi
 

Attachments

Regmolar

Swashbuckler
Joined
30 Mar 2006
Messages
2,062
Nu äger jag inte själv äventyret och har inte läst det, men så här efter en snabb titt skulle jag säga att det du gjort ser välskrivet och användbart ut; med förbehåll för att jag som sagt inte har sett originalet skulle jag helt klart kunna tänka mig använda mig av den ifall jag spellede kampanjen.

Sedan så tycker jag att den här tråden är ett initiativ som jag gärna ser här på forumet; riktigt bra tänkt, fortsätt så!
 
Joined
4 Nov 2004
Messages
27
Location
Malmö
Mycket bra komplement till äventyret och ett välkomnat inslag, fler alternativa scenarier är helt klart något som skulle behövas, det är alltid svårt att få ihop en logisk följd och ett flyt i spelandet när man har en relativt löst sammanhängande handling. Bra att ha lite färdiga alternativ när spelarna överraskar och gör saker man inte kunnat föreställa sig trots att man förberett sig med alla tänkbara alternativ. Tacksamt då att ha andra spelledares tankar i bakhuvudet. Ser fram emot fler liknande initiativ och framförallt fler tankar och hjälpmedel till just sylfen-sviten.
 

Enshadi

Warrior
Joined
11 Aug 2003
Messages
381
Location
Göteborg
Jag har gjort ett antal mindre scenarior med utgångspunkt i Santimarexorden. Jag tror detta är den fraktion min spelgrupp kommer samarbeta mest med, eftersom de hatar vampyrerna, känner inte till xinu-kultisterna och är samoritrogna och daak-fientliga.

De jag tror mina spelare minst kommer samarbeta med är vampyrerna och de kommer säkert få dem efter sig då de slutfört scenariot Caras Frälsning. Xinu-kulten har jag lyckats få dem att arbeta för utan att de vet det och Sebaeliterbröderna kanske de kommer hjälpa eftersom en i gruppen är förälskad i Iharmina.

Scenarior med utgångspunkt i Sebaeliterbröderna och Xinukulten är något jag önskar alltså. Har ni några idéer så posta.
 

Attachments

Ceram

Tvättbjörn
Joined
2 Aug 2003
Messages
889
Location
Ljungarums socken, Smålandet Tveta.
Bra jobbat även här. Nu har jag inte spellett av blod komna ännu men dessa små extratexter kommer absolut vara till nytta när det blir av.

Om du skrivit mer posta gärna även det. Tyvärr har jag inget at bidra med själv.
 

Inkdot

Veteran
Joined
1 Jun 2008
Messages
19
Location
Sthlm
OBS! Medlemmar i min grupp (Inkdot=Viktor btw...) får ej läsa detta med undantag av Fredrik som kan läsa allt om han vill.






Skugglekarna i Targus blev lite annorlunda i min grupp. Jag försökte göra mitt bästa för att inte rälsa RPna för mycket så deras handligsval blev ganska oförutsägbart för min del.

Min grupp är ett gäng buttra antihjältar som har hängt med ett tag och är hyfsat kompetenta (typ 18-20 i deras högsta färdighetsvärden):

Carnash: Krigarmagiker, ursprungligen från Thalamur. Lämnade hemlandet av okända anledningar (intriger mellan ätterna kanske?) för att söka kunskap på annat håll (helst förbjuden kunskap såklart). Han har svart hår, full rostig plåtrustning, morgonstjärna och behärskar fototropi samt nekrotropi; så ja man kan väll beskriva honom som någon slags dödsriddare som slungar blixtar till höger och vänster samt väcker de döda.

Chrizma: Ung magiker från Caserion, träffade Carnash ganska tidigt i sitt liv. Har sjuk tur med förbättringsslag och har lyckats bli väldigt kompetent magiker (bio, nekro, ataxa, pyro och termo... vad kan man säga?). Lider av någon slags eld-förbannelse som verkar äta av hennes själ (vars sanna natur är episk, får se om jag någonsin får se förbannelsen till sitt slut =P).

Donnocadh: Ännu en magiker (också människa), fick sitt namn av en alv pga hans tvångstankar att alltid gå mitt på rutor i marken, vilket betyder att han måste trippa fram på tårna när han går på kullersten. Han är extremt tankspridd, galen, frånvarande och har dåligt minne. Det var han som fick "de gyllene" drömmarna i Katres Gåtor. Behärskar Nomotropi, Psykotropi och Kronotropi.

Valat: Är en ny karaktär i kampanjen, han är en Rakhori spion (ingen i gruppen vet det än) som sedan länge verkat i Damarien. Han utredde en del saker om Lamiakulten men när han kom Yoana, en super-mega-ninja-assassin-vampyr från Av Blod komna, på spåren så blev han infångad av henne och omedelbart satt i tjänst hos Celastrate. När rollpersonerna sedan hamnade i samma knipa blev de snabbt allierade. Valat inser att hans operationer i Damarien är förstörda, men kanske kan Rakhori vara mer intresserade av detta mystiska diamantäpple som rollpersonerna verkar prata om hela tiden?


Som ni kan tänka er så blev ovan nämnda personer inte så värst belåtna av att stoppas i färden mot det viktiga målet; Slottet Midnatt, bara för att bli sysslolösa trälar åt några vampyrer. Med hjälp av sin nya allierade, Valat, så insåg dem snabbt allvaret i deras situation och de började genast arbeta på en plan för att bli fria. Jag kan snabbt sammanfatta lite av det som hände i Targus:


Under den inledande balen så fick de översiktlig bekantskap med stadens aktörer vilket satte scenen för en del kommande händelser, bland annat skickade jag ut inviter om sammarbete från Santimerex samt introducerade dem för "Caras Frälsning" via nunnan Ilharmina.

Efter en hel del efterforskningar och smygigheter kom de så småningom in på delen som beskrivs som "Svek i Ianos hus". Då lyckades de komma på Vioricas nattliga förehavanden, men sket i att konfrontera henne och på så vis få upp misstankar om frun i huset. Räddningen blev när de som av en slump bestämde sig för att skugga munken Zelus vilket ledde dem till Collegium Mediorum och senare Culta Xinu. Under en nattlig visit till samma byggnad hittade de den hemliga gången och bröt sig in mitt under en religös rit! De såg en äldre präst och till sin stora förvåning även Vitera. Kulten pratade någonting om att en dommerdag var nära lagom till att rollpersonerna blev upptäckta och tvingades fly. Chrizma blev tillfångatagen efter några misslyckade försök att teleportera sig (höga färdighetsvärden är överskattade). RPna vände sig desperat till Sebaelitbröderna och på mäktiga stridshästar red de ut i natten för att förjöra mörkret med Daaks vrede eller motsvarande. Stora delen av kulten hade hastigt lämnat byggnaden och kvarvarande blev således lätt dräpta och Chrizma blev fritagen innan kulten ens hunnit tortera henne på ett ordentligt sätt. Några dar senare kom de att höra av den gråtande Ianos att Vitera hade hittats dräpt i Sunnanlund och senare såg de också prästens kropp ligga livlös i en likhög utanför staden (i mitt Sylfens vrede har jag valt att låta pesten härja ordentligt). Carnash använde den nekromantiska förmågan som låter en uppleva dödsögonblicket hos ett lik och fick ett intryck av hårda hjärtslag och en man med svagt röda ögon som med lätthet och under mekanisk tystnad krossade xinusprästens bröstkorg. Det som har hänt är att Adriana skickat en helmgast att rensa upp alla kultister som blivit röjda. RPna skulle snart till stor fasa inse att denna helmgast så snart han var färdig med upprensningen skulle styra kosan rakt mot dem. De fick dock aldrig reda på vad hemgasten var, mer än att det var Xinukultens främsta vapen samt en kraftig vandöd varelse. Jag lät dem dock känna varelsen med magiförnimmelse, dock aldrig så att det kunde känna vart ifrån den kom. Äventyret ändrade snabbt karaktär till en paranoid Terminator-liknande jakt/flykt. Jag rollspelade helmgasten som om den vore en terminator-maskin, kall, metodisk och känslolös med mekaniska rörelser.

Gruppen slutförde aldrig "Caras Frälsning". Valat beslutade sig dessutom för att lönnmörda Ilharmina och få det att se ut som Commersium lamias verk (för att driva tempelriddarna i krig med kulten), detta misslyckades till viss del eftersom Sebaelitbröderna tolkade det hela som ett verk av Xinu och de trappade upp jakten på den förrädiska kulten.

Gruppen intrigerade lite mer och blev tillslut låsta till att försöka vinna Santimerexordens förtroende. Men när det skulle infånga Lamian som gömde sig under förkunnarens domkyrka ledde en olycklig träff av Valats dolk till att vampyren fick ett spetsat hjärta och dog. I vild frustration sprang Santimerexmagikern Orisses därifrån sammtidigt som han förbannade RPna för deras inkompetens. RPna gick vilse i katakomberna, ovetandes om att någonting annat, långt farligare än en Lamia ännu en gång var dem hack i häl. De snubblade som av en slump över Orisses lik, någonting hade knäckt hans ryggrad. De kom så småningom upp till ytan igen och såg till sin häpnad att Orisses satt på deras droska, men med någonting kallt i blicken (Helmgasten hade förvandlat sig till Orisses efter att denne blivit mördad). Ett lyckat slag mot magikförnimmelse görde att de i all hast flydde tillbaka till katakomberna där det blev en skräckfylld katt- och råtta lek med Helmgasten hack ihäl. De lyckades tillslut ta sig ur genom att fly in i dommkyrkan dit helmgasten inte ville förfölja dem.

RPna insåg nu att de hade brännt kontakten med alla sina potentiella allierade och började förlika sig med tanken på att för alltid vara fast i Commersium Lamias klor. De var dock ovetandes om att deras handlingar övervakades av en annan hittils okänd maktfaktor; Lamian Lucian. I hemlighet hade lamian Cistul förföljt RPna varge natt, och hans mästare gillade vad Cistul hade att berätta. Eftersom Lucians mår var att omkullkasta ordningen och driva maktfraktionerna i krig för att ur askan leda ett nytt, starkare och omorganiserat Commersium Lamia gillade han rollpersonernas förstörande av ordningen. Han kontaktade RPna via Cistul och deras första order var: Storma trollkaren Zodiakus hus förklädda till Sebaelitbröder och stjäl artefakten känd som ögat! (Jag ville fortfarande använda materialet från Santimerexordens uppdrag, trots att rpna misslyckats vinna deras förtroende. Speciellt eftersom de brännt sjansen att genomföra "Vålnaden av tusen tårar" när de lönnmördade Ilharmina).

Anledningen till att Lucian ville ha ögat var för att använda i en ritual för att väcka Elaim (jag ändrade alltså storyn lite och gjorde Elaim till något odefinerat vandött väsen som låg och slumrade djupt nere i katakomberna) och använda honom som lönnmördare för att dräpa regenten, Thamas på den kommande maskeraden.

RPna mötte lite motstånd eftersom Zodiakus inte var hemma och alla grannar kunde senare vittna om "Sebaelitbrödernas" hemska tillslag och mordbrand som förstörde flera byggnader, vilket derv upp de inre spänningarna i staden ännu mer.
Rpna hade vissa problem med att lösa ögats pussel, men hittade tillslut horhuset "Malva och Malört", där de efter lite förhör dödade bordellmamman, en vakt, en hyresvärd i Sunnanlund och slutligen även den prostituerade som hade ögat (hemma i hennes hem i Sunnanlund). Min grupp är elak =(

Det hela kulminerade i en väldigt spännande maskerad på balen, där jag lät Chrizma med vägledning av Lucian agera spåkvinnan för en ny rollperson med avsikt att leda denne till mördaren precis i tid när mordet skulle ske, så att mördaren Elaim kunde få det att se ut som att den nya rollpersonen hade utfört dådet. Det hela var en onödigt komplicerad manöver av mig för att få med den nya rollpersonen i gruppen genom att ge honom en anledning att fly tillsammans med de övriga rollpersonerna. Det var nämligen så att Selima van Culnar hade äntligen börjat förstå vad som skulle hända, hon hade insett vad RPnas koppling till Luissa Van Culnar var och hon hade dessutom fått reda på att Lucian planerade att låta mörda rollpersonerna efter att Thamas mord hade skett. Detta meddelade hon RPna om på balen vilket gjorde att de tvingades fly i all hast, tillsammans med den nu mordanklagade femte rollpersonen (vars namn jag i skrivande stund inte kommer ihåg) som helt osannorlikt kom på vem mördaren var precis i stund med att denne var på väg mot Thamas varpå han rusade mot mördaren och fumlade med sitt slagsmålslag (jag låter spelarna slå sina slag själva) vilket gjorde att jag bedömde att han snubblade till och gjorde det lätt för mördaren att slänga den blodiga dolken på rollpersonen innan övriga adelsmän insett vad som hänt.

Totalt kaos utbröt och en viss helmgast gjorde en plötslig entre, Adriana hade sett sin sjans att låta mörda rollpersonerna i tumultet. Den mäktiga dödsriddaren Carnash blev fångad medans de andra flydde undan (nu med den femte rollpersonen hack i häl). Carnash insåg att hans höga färdighetsvärden och fysiska styrka hjälpe föga mot helmgasten som släpade iväg honom till en avskilld korridor för att där likvidera honom dolt. Selima Van Culnar gjorde återigen en väl timad entree och lyckades slå omkull helmgasten med en dolk varpå hon slängde den förvånade dödsriddaren över axeln (han kom till balen "utklädd" i sin fulla plåtrustning btw) och sprang så snabbt hon orkade. Efter mycket om och men kom dem ut ur staden där Luissa van Culnars vaktkapten, Ziriel, väntade med hästar.


Epilog:
Efter händelserna i targus hade helmgasten inte gett upp, den jagade rollpersonerna dag som natt. En dimmig morgon hade den kommit ikapp dem, det ledde till en fartfylld hästjakt längs en stening kustväg vid den Svarta skogens utkant. Med hjälp av magi dödades helmgastens häst och RPna passeade en hängbro som löpte över en femton meter bred ravin längs den klippiga kusten. Chrizma använde sin eldmagi för att bränna ner bron... RPna kunde se en varelse närma sig ur dimman på andra sidan, den kom springandes fort. Till sin förvåning såg de helmgasten ta ett jättesprång över ravinen. Carnash lyckades perfekt på ett magiskt initiativ och han lyckades få iväg en blixt mot gasten medans den fortfarande var i luften, vilket ledde till att den störtade ner i ravinen och försvann i dimman.

Några dagar senare stödde de på helmgasten igen i Järvskogens djup. Den kom springandes i rasande fart över en glänta med fem-sex långbågspilar utstickandes ur dess kropp. Den hade stött på en Thismpatrull och valt att fly istället för att dräpa alverna. Med Ziriels svärd, rollpersonernas magi och alvernas pilar försattes helmgasten i koma (efter typ 50+ trauma). Rollperonerna kunde med hjälp av magiförnimmelse och stora teoretiska kunskaper inse att den inte var förgjord och de beslutade sig för att försöka gräva fram hjärtat som fortfarande bankade så högt att man kunde höra det, vilket tillslut dräpte gasten en gång för alla...

(det var kanske lite fult av mig att låta RPna stöta ihop med helmgasten precis efter att den jagats på flykt av Thism, men jag gillade komiken med att de varit jagade av den så länge och nu tillslut fick se DEN fly. jag ville också ge dem en rimmlig sjans att dräpa den varelse som jagat dem under många spelmöten för att sätta en punkt på det kapitlet)


THE END av Targus + epilog. Senare i äventyret fick en av rollpersonerna (den femte och mordanklagade) färdighetsvärde 5 i flyga fladdermus!!!


Hoppas någon orkat läsa allt och att texten inte blev allt för rörig!
 

Enshadi

Warrior
Joined
11 Aug 2003
Messages
381
Location
Göteborg
Ja det må jag säga.... Äventyret tog en annorlunda vändning för dig.

Jag har följt händelserna ganska styrt av kampanjen och mina rollpersoner har inte en kapacitet att ens försöka gå i strid med några av fraktionerna.

De började i Ïanos sold, men beslöt sig kvickt för att förråda denna och ta en tur till sanitmarexorden. Rollpersonen som besökte dessa blev upptäckt och utsatt för "den andra varningen". Jag introducede "Svek i Ïanos hus" vilket ledde till att en rollperson köpte Viteras lögner och de flydde till Xinus gömställe utan att veta att de var Xinukultister utan de trodde de var fanatiska Daak-trogna. Dessutom figurerade två rollpersoner som Xinu-trogna som förledde rollpersonerna och lurade dem.

Av Vitera fick de uppdraget att fånga Cara utan att förstå att hon ville se henne död. De genomförde "Vålnaden av tusen tårar" och lämnade Sebaeliterorden i kaos med att välja en ny prior. Efter detta tog de både Cara och Iharmina till kultens huvudfäste där de bevittnade de båda stiga in i järnjungfrun. Då började de ana att något inte stod rätt till. Eftersom min spelgrupp är lagom hjältemodiga försökte de gå emot den sjuka ritualen och spärrades då in i kultens celler, nu vetande att de blivit lurade hela tiden.

Fortsättningen är oklar, men ifall de överlever Xinukulten (vilket de lär göra eftersom Sebaeliterorden blivit varnade av Iharmina) kommer de säkert att tvingas välja en ny sida, troligtvis Santimarexorden. Jag ska låta en rollperson (som tidigare porträtterade Xinu-kultist) att spela Orisses Blatav och låta denne försätta hela orden i kaos. Konsekvenserna av detta nöjer jag mig nog med och då är Targus-delen klar. Funderar på att låta Lucian ta större plats, men troligtvis kommer rollpersonerna omedvetet att påverkas av Cistul istället. Det är mer effektfullt med lite mystik.

Min spelgrupp
Nora: Vildmarkskvinna, godhjärtad och förälskad i Cerec. Har varit med hela vägen i Sylfens vrede. 20 år
Cerec: Smedson och stridsman. Ledare i gruppen och mycket kompetent krigare, om än något blåögd. 22 år
Tomerion: Äldst i gruppen, hela 35 år. En grevson från Consaber som jag använt mig av i en tidigare kampanj med ambitioner att nå odödlighet. Han är dödsmagiker och kunnig i nekromanti men har inte visat det för gruppen. Illojal och elak, en riktig skurk som säkert får vad han förtjänar i slutet.
Talen: En samoriman som egentligen inte gillar äventyr. Ganska klipsk och var mkt emot bortförandet av diamantäpplet eftersom han ana att det inte kunde föra något gott med sig. 19 år.
Antonio: Damarisk fredskämpe. Ned med tyrannen! Fredlös och något utav en folkhjälte. Kommer dock tvingas offra sin kamp för att bli en del av gruppen mot Sylfens vrede istället.
Aurora: Magikerlärling, kunnig i hydrotropi. Något översittare som aldrig gått utanför Santimarexordens torn i hela sitt liv. 18 år och gruppens senaste medlem.

Min grupp är förhållandevis godhjärtad och så ska det vara. De kämpar för att rätta till det fel de gjorde då de rubbade diamantäpplet. I Av blod komna har de mött ett oerhört mörker och många svårigheter. Men kampanjen är jättekul och jag längtar efter del 4.
 

Inkdot

Veteran
Joined
1 Jun 2008
Messages
19
Location
Sthlm
Tomerion skulle passa i min grupp! Ingen i gruppen följer sylfens vrede för att ställa tillrätta de missöden de släppt lös på Asharina. De gör de för att:

a) Skaffa kunskap/kontakter via viktiga personer som medlemmar i de gamla, alkemikunninga munkar, diverse Lamior och nu har de dessutom fått upp vittringen på en av mundanas kanske bästa magiker; Koch Katre.

b) Diamantäpplet är kraftigt magiskt, så mycket har de förstått. Vad man skulle kunna göra om man lyckades tygla dess kraft är nog helt oförutsägbart!

c) Egna agendor som att spionera åt Rakhori.

d) Uråldrig historia. Carnash har ouppnåligt livsmål av total kunskap och helst också odödlighet (han känner till begreppet Lich men vet inte hur man blir en, däremot att det krävs breda kunskaper och troligtvis besjälade offer). Donnocadh är någonstans under sin förvirrade fasad väldigt inne på teoretiska saker. Båda verkar vara intresserade av de gamla Ramora.

Ibland får jag intrycket att Chrizma och Donnocadh mest "hänger med" bara för att.
För Chrizma är nog den största motiveringen helt enkelt att följa med sin bästa (kanske enda) vän, nämligen den buttre Carnash. Angående Donnocadh så vet ingen hur han tänker...

Jag vill inte påstå att min grupp är speciellt onda (med undantag Valat och kanske Carnash) men de har klara tendenser till att sakna sammvete och empati. Det är dock väldigt kul att se hur de interagerar med "goda" SLPs eller hur de beter sig i plotlines som mest lämpar sig för goda handlingar. Förresten, hur definerar man gott och ont anyway? Målmedvetna och aningen själviska kanske är en bättre definering.


Nu har jag återigen babblat för mycket. Kul att läsa om hur din grupp hittils klarat sig. Posta gärna hur det går med Orisses och hur gruppen tillslut lyckas fly. Hur ska du göra med Aurora om gruppen råkar svika Santimerexorden?
 
Top