OBS! Medlemmar i min grupp (Inkdot=Viktor btw...) får ej läsa detta med undantag av Fredrik som kan läsa allt om han vill.
Skugglekarna i Targus blev lite annorlunda i min grupp. Jag försökte göra mitt bästa för att inte rälsa RPna för mycket så deras handligsval blev ganska oförutsägbart för min del.
Min grupp är ett gäng buttra antihjältar som har hängt med ett tag och är hyfsat kompetenta (typ 18-20 i deras högsta färdighetsvärden):
Carnash: Krigarmagiker, ursprungligen från Thalamur. Lämnade hemlandet av okända anledningar (intriger mellan ätterna kanske?) för att söka kunskap på annat håll (helst förbjuden kunskap såklart). Han har svart hår, full rostig plåtrustning, morgonstjärna och behärskar fototropi samt nekrotropi; så ja man kan väll beskriva honom som någon slags dödsriddare som slungar blixtar till höger och vänster samt väcker de döda.
Chrizma: Ung magiker från Caserion, träffade Carnash ganska tidigt i sitt liv. Har sjuk tur med förbättringsslag och har lyckats bli väldigt kompetent magiker (bio, nekro, ataxa, pyro och termo... vad kan man säga?). Lider av någon slags eld-förbannelse som verkar äta av hennes själ (vars sanna natur är episk, får se om jag någonsin får se förbannelsen till sitt slut =P).
Donnocadh: Ännu en magiker (också människa), fick sitt namn av en alv pga hans tvångstankar att alltid gå mitt på rutor i marken, vilket betyder att han måste trippa fram på tårna när han går på kullersten. Han är extremt tankspridd, galen, frånvarande och har dåligt minne. Det var han som fick "de gyllene" drömmarna i Katres Gåtor. Behärskar Nomotropi, Psykotropi och Kronotropi.
Valat: Är en ny karaktär i kampanjen, han är en Rakhori spion (ingen i gruppen vet det än) som sedan länge verkat i Damarien. Han utredde en del saker om Lamiakulten men när han kom Yoana, en super-mega-ninja-assassin-vampyr från Av Blod komna, på spåren så blev han infångad av henne och omedelbart satt i tjänst hos Celastrate. När rollpersonerna sedan hamnade i samma knipa blev de snabbt allierade. Valat inser att hans operationer i Damarien är förstörda, men kanske kan Rakhori vara mer intresserade av detta mystiska diamantäpple som rollpersonerna verkar prata om hela tiden?
Som ni kan tänka er så blev ovan nämnda personer inte så värst belåtna av att stoppas i färden mot det viktiga målet; Slottet Midnatt, bara för att bli sysslolösa trälar åt några vampyrer. Med hjälp av sin nya allierade, Valat, så insåg dem snabbt allvaret i deras situation och de började genast arbeta på en plan för att bli fria. Jag kan snabbt sammanfatta lite av det som hände i Targus:
Under den inledande balen så fick de översiktlig bekantskap med stadens aktörer vilket satte scenen för en del kommande händelser, bland annat skickade jag ut inviter om sammarbete från Santimerex samt introducerade dem för "Caras Frälsning" via nunnan Ilharmina.
Efter en hel del efterforskningar och smygigheter kom de så småningom in på delen som beskrivs som "Svek i Ianos hus". Då lyckades de komma på Vioricas nattliga förehavanden, men sket i att konfrontera henne och på så vis få upp misstankar om frun i huset. Räddningen blev när de som av en slump bestämde sig för att skugga munken Zelus vilket ledde dem till Collegium Mediorum och senare Culta Xinu. Under en nattlig visit till samma byggnad hittade de den hemliga gången och bröt sig in mitt under en religös rit! De såg en äldre präst och till sin stora förvåning även Vitera. Kulten pratade någonting om att en dommerdag var nära lagom till att rollpersonerna blev upptäckta och tvingades fly. Chrizma blev tillfångatagen efter några misslyckade försök att teleportera sig (höga färdighetsvärden är överskattade). RPna vände sig desperat till Sebaelitbröderna och på mäktiga stridshästar red de ut i natten för att förjöra mörkret med Daaks vrede eller motsvarande. Stora delen av kulten hade hastigt lämnat byggnaden och kvarvarande blev således lätt dräpta och Chrizma blev fritagen innan kulten ens hunnit tortera henne på ett ordentligt sätt. Några dar senare kom de att höra av den gråtande Ianos att Vitera hade hittats dräpt i Sunnanlund och senare såg de också prästens kropp ligga livlös i en likhög utanför staden (i mitt Sylfens vrede har jag valt att låta pesten härja ordentligt). Carnash använde den nekromantiska förmågan som låter en uppleva dödsögonblicket hos ett lik och fick ett intryck av hårda hjärtslag och en man med svagt röda ögon som med lätthet och under mekanisk tystnad krossade xinusprästens bröstkorg. Det som har hänt är att Adriana skickat en helmgast att rensa upp alla kultister som blivit röjda. RPna skulle snart till stor fasa inse att denna helmgast så snart han var färdig med upprensningen skulle styra kosan rakt mot dem. De fick dock aldrig reda på vad hemgasten var, mer än att det var Xinukultens främsta vapen samt en kraftig vandöd varelse. Jag lät dem dock känna varelsen med magiförnimmelse, dock aldrig så att det kunde känna vart ifrån den kom. Äventyret ändrade snabbt karaktär till en paranoid Terminator-liknande jakt/flykt. Jag rollspelade helmgasten som om den vore en terminator-maskin, kall, metodisk och känslolös med mekaniska rörelser.
Gruppen slutförde aldrig "Caras Frälsning". Valat beslutade sig dessutom för att lönnmörda Ilharmina och få det att se ut som Commersium lamias verk (för att driva tempelriddarna i krig med kulten), detta misslyckades till viss del eftersom Sebaelitbröderna tolkade det hela som ett verk av Xinu och de trappade upp jakten på den förrädiska kulten.
Gruppen intrigerade lite mer och blev tillslut låsta till att försöka vinna Santimerexordens förtroende. Men när det skulle infånga Lamian som gömde sig under förkunnarens domkyrka ledde en olycklig träff av Valats dolk till att vampyren fick ett spetsat hjärta och dog. I vild frustration sprang Santimerexmagikern Orisses därifrån sammtidigt som han förbannade RPna för deras inkompetens. RPna gick vilse i katakomberna, ovetandes om att någonting annat, långt farligare än en Lamia ännu en gång var dem hack i häl. De snubblade som av en slump över Orisses lik, någonting hade knäckt hans ryggrad. De kom så småningom upp till ytan igen och såg till sin häpnad att Orisses satt på deras droska, men med någonting kallt i blicken (Helmgasten hade förvandlat sig till Orisses efter att denne blivit mördad). Ett lyckat slag mot magikförnimmelse görde att de i all hast flydde tillbaka till katakomberna där det blev en skräckfylld katt- och råtta lek med Helmgasten hack ihäl. De lyckades tillslut ta sig ur genom att fly in i dommkyrkan dit helmgasten inte ville förfölja dem.
RPna insåg nu att de hade brännt kontakten med alla sina potentiella allierade och började förlika sig med tanken på att för alltid vara fast i Commersium Lamias klor. De var dock ovetandes om att deras handlingar övervakades av en annan hittils okänd maktfaktor; Lamian Lucian. I hemlighet hade lamian Cistul förföljt RPna varge natt, och hans mästare gillade vad Cistul hade att berätta. Eftersom Lucians mår var att omkullkasta ordningen och driva maktfraktionerna i krig för att ur askan leda ett nytt, starkare och omorganiserat Commersium Lamia gillade han rollpersonernas förstörande av ordningen. Han kontaktade RPna via Cistul och deras första order var: Storma trollkaren Zodiakus hus förklädda till Sebaelitbröder och stjäl artefakten känd som ögat! (Jag ville fortfarande använda materialet från Santimerexordens uppdrag, trots att rpna misslyckats vinna deras förtroende. Speciellt eftersom de brännt sjansen att genomföra "Vålnaden av tusen tårar" när de lönnmördade Ilharmina).
Anledningen till att Lucian ville ha ögat var för att använda i en ritual för att väcka Elaim (jag ändrade alltså storyn lite och gjorde Elaim till något odefinerat vandött väsen som låg och slumrade djupt nere i katakomberna) och använda honom som lönnmördare för att dräpa regenten, Thamas på den kommande maskeraden.
RPna mötte lite motstånd eftersom Zodiakus inte var hemma och alla grannar kunde senare vittna om "Sebaelitbrödernas" hemska tillslag och mordbrand som förstörde flera byggnader, vilket derv upp de inre spänningarna i staden ännu mer.
Rpna hade vissa problem med att lösa ögats pussel, men hittade tillslut horhuset "Malva och Malört", där de efter lite förhör dödade bordellmamman, en vakt, en hyresvärd i Sunnanlund och slutligen även den prostituerade som hade ögat (hemma i hennes hem i Sunnanlund). Min grupp är elak =(
Det hela kulminerade i en väldigt spännande maskerad på balen, där jag lät Chrizma med vägledning av Lucian agera spåkvinnan för en ny rollperson med avsikt att leda denne till mördaren precis i tid när mordet skulle ske, så att mördaren Elaim kunde få det att se ut som att den nya rollpersonen hade utfört dådet. Det hela var en onödigt komplicerad manöver av mig för att få med den nya rollpersonen i gruppen genom att ge honom en anledning att fly tillsammans med de övriga rollpersonerna. Det var nämligen så att Selima van Culnar hade äntligen börjat förstå vad som skulle hända, hon hade insett vad RPnas koppling till Luissa Van Culnar var och hon hade dessutom fått reda på att Lucian planerade att låta mörda rollpersonerna efter att Thamas mord hade skett. Detta meddelade hon RPna om på balen vilket gjorde att de tvingades fly i all hast, tillsammans med den nu mordanklagade femte rollpersonen (vars namn jag i skrivande stund inte kommer ihåg) som helt osannorlikt kom på vem mördaren var precis i stund med att denne var på väg mot Thamas varpå han rusade mot mördaren och fumlade med sitt slagsmålslag (jag låter spelarna slå sina slag själva) vilket gjorde att jag bedömde att han snubblade till och gjorde det lätt för mördaren att slänga den blodiga dolken på rollpersonen innan övriga adelsmän insett vad som hänt.
Totalt kaos utbröt och en viss helmgast gjorde en plötslig entre, Adriana hade sett sin sjans att låta mörda rollpersonerna i tumultet. Den mäktiga dödsriddaren Carnash blev fångad medans de andra flydde undan (nu med den femte rollpersonen hack i häl). Carnash insåg att hans höga färdighetsvärden och fysiska styrka hjälpe föga mot helmgasten som släpade iväg honom till en avskilld korridor för att där likvidera honom dolt. Selima Van Culnar gjorde återigen en väl timad entree och lyckades slå omkull helmgasten med en dolk varpå hon slängde den förvånade dödsriddaren över axeln (han kom till balen "utklädd" i sin fulla plåtrustning btw) och sprang så snabbt hon orkade. Efter mycket om och men kom dem ut ur staden där Luissa van Culnars vaktkapten, Ziriel, väntade med hästar.
Epilog:
Efter händelserna i targus hade helmgasten inte gett upp, den jagade rollpersonerna dag som natt. En dimmig morgon hade den kommit ikapp dem, det ledde till en fartfylld hästjakt längs en stening kustväg vid den Svarta skogens utkant. Med hjälp av magi dödades helmgastens häst och RPna passeade en hängbro som löpte över en femton meter bred ravin längs den klippiga kusten. Chrizma använde sin eldmagi för att bränna ner bron... RPna kunde se en varelse närma sig ur dimman på andra sidan, den kom springandes fort. Till sin förvåning såg de helmgasten ta ett jättesprång över ravinen. Carnash lyckades perfekt på ett magiskt initiativ och han lyckades få iväg en blixt mot gasten medans den fortfarande var i luften, vilket ledde till att den störtade ner i ravinen och försvann i dimman.
Några dagar senare stödde de på helmgasten igen i Järvskogens djup. Den kom springandes i rasande fart över en glänta med fem-sex långbågspilar utstickandes ur dess kropp. Den hade stött på en Thismpatrull och valt att fly istället för att dräpa alverna. Med Ziriels svärd, rollpersonernas magi och alvernas pilar försattes helmgasten i koma (efter typ 50+ trauma). Rollperonerna kunde med hjälp av magiförnimmelse och stora teoretiska kunskaper inse att den inte var förgjord och de beslutade sig för att försöka gräva fram hjärtat som fortfarande bankade så högt att man kunde höra det, vilket tillslut dräpte gasten en gång för alla...
(det var kanske lite fult av mig att låta RPna stöta ihop med helmgasten precis efter att den jagats på flykt av Thism, men jag gillade komiken med att de varit jagade av den så länge och nu tillslut fick se DEN fly. jag ville också ge dem en rimmlig sjans att dräpa den varelse som jagat dem under många spelmöten för att sätta en punkt på det kapitlet)
THE END av Targus + epilog. Senare i äventyret fick en av rollpersonerna (den femte och mordanklagade) färdighetsvärde 5 i flyga fladdermus!!!
Hoppas någon orkat läsa allt och att texten inte blev allt för rörig!
