Nekromanti Diablo III

Magnus Seter

Ansvarig utgivare
Staff member
Joined
24 Nov 2000
Messages
12,468
Location
Stockholm
Elmrig said:
Lira Diablo II med Hell Unleashed HighRes-mod istället. Bra community, sjukt utmanande, bra balans, bra mekanik och allmänt äg. Jag tror inte D3 har en chans innan HU modden till det dyker upp :gremsmile:
Hej!

Håll dig till ämnet i tråden. Bidra till en positiv diskussion om det spel som avses spelas, så blir alla mycket gladare.

Särskilt jag, som gärna ser att alla pratar om just Diablo III i den här tråden. Andra varianter är värda egna trådar, så starta gärna en sådan om "Diablo II med Hell Unleashed HighRes-mod" istället. Jag vill gärna veta mer om det ... i en annan tråd.

/M
 
Joined
14 Sep 2011
Messages
113
Location
Uppsala
lasergreger said:
Ni som spelat spelet nu (om ni lyckats ta er in) vad säger ni om det?

Jämfört med D2, hur känns det?
Känns det som att det kommer hålla länge?
Bästa saken med det?
Sämsta saken med det?
(Jag har spelat två karaktärer genom första akten, en nästan genom första och en några levlar.)

Det är väldigt mycket Diablo 2 med uppdaterad grafik och designtänk. Det är snyggt, rätt många olika sorters monster, lite interaktiva miljöer (typ släppa ljuskronor i huvudet på fienderna) och enkelt att komma in i. Massor av achievements också om man gillar sånt.

Jag blev inte överväldigad på något sätt, men det är kul på det där lite hjärnslöa sättet. Jag har inte provat multiplayer än men då kanske det blir ännu roligare. (I akt två har jag träffat på en miniboss utanför huvudstoryn som verkar omöjlig att döda solo på den nivå man träffar på honom eftersom han lifestealar löjligt mycket. Jag hoppas det inte är för mycket sånt.)

Klasserna är väldigt låsta i sin progression - man väljer inte vilka förmågor man får, bara vilka man har aktiva och lite moddar på dem. När man kommer upp mer i nivå känns nog flexibiliteten betydligt större men så här i början känns klasserna rätt låsta. (Bra för nybörjare, lite trist för oss som spelat mycket förr och vill kunna välja och variera. Å andra sidan är jag jävligt glad över att inte behöva sitta på en hög med färdighetsval som jag "måste" spara tills jag kommer åt förmågorna som är värda att ta...) Man väljer inga grundegenskapshöjningar vilket också känns vettigt eftersom det i Diablo 2 mest var en möjlighet att gimpa sig.

(Sidfundering: Egentligen är det mycket bättre än att ha ett system där man väljer förmågor och sedan måste respeca för att ändra ett val man inte blev så nöjd med, men å andra sidan är valen man har så pass få att det inte känns som en jättestor vinst. Det är möjligt att jag kommer att tycka bättre om det när jag vant mig och börjar komma upp i nivå lite mer.)

En annan förändring som först känns konstig men som är självklar när man tänker efter: alla ens karaktärer delar på en stash och en hög med pengar. Eftersom det ändå skulle vara trivialt att föra över prylar och pengar mellan karaktärerna är det ju bättre att man inte behöver trixa runt utan bara ha allt gemensamt direkt.

Storyn och röstskådespeleriet är på normal dataspelsnivå, dvs under all kritik. Å andra sidan har jag inte råkat ut för några cutscenes eller dialoger som inte går att skippa.

Pengar är sjukt mycket viktigare än i Diablo 2. Stashen är från början bara 14 rutor (vilket är mer än det låter eftersom inga prylar verkar ta upp mer än två rutor), och att utöka den kostar rejäla summor. Det kostar dessutom rätt mycket att träna upp smeden som kan tillverka enklare magiska pryttlar - även hans nivå är dock gemensam för alla karaktärerna så kostnaden sprids ut (typ - pengarna är ju som sagt också gemensamma, men eftersom prylarna han tillverkar är levelbegränsade kommer en sån som jag som altar mycket inte att ha några problem med att samla ihop lite extra).

Det märks att åtminstone den första delen är mycket vältestad: lagom tills inventoryt är fullt kommer man fram till nästa teleportationspunkt.

Det finns massor av små trevliga sidouppdrag och händelser som man råkar på om man utforskar mycket. De flesta ovanjordsområden är tillräckligt stora för att det ska kännas som att man kan gå omkring lite som man vill. Minidungarna har oftast (alltid?) en teleporteringsgrunka till ingången i slutet så att man inte behöver gå tillbaka hela vägen.

TL;DR: Mycket välpolerat i spelmekaniken, men storyn och röstskådespeleriet drar ned betyget. Jag är inte superentusiastisk men definitivt inte besviken.
 
Top