Jag tror nog ändå det konstigaste var när jag åkte tåg till mor och far i Borlänge och ungdomarna i kupén började snacka om Vinterskogens hemlighet. 
Nekromanti Det konstigaste som hänt dig i hobbyväg?
- Thread starter solvebring
- Start date
verlandes.
rollspelskollektivet
Dummade mig baraJag menar alltså att det är till forumets fördel
BeansMoster
Veteran
- Joined
- 4 Feb 2024
- Messages
- 71
Du måste berätta mer! Vad sa de om äventyret? Tillkännagav du dig?Jag tror nog ändå det konstigaste var när jag åkte tåg till mor och far i Borlänge och ungdomarna i kupén började snacka om Vinterskogens hemlighet.
Oscar Silferstjerna
Overklighetens folk
När jag var kanske 15 eller 16 introducerade jag rollspel för en fyra år yngre barndomsvän (son till min pappas bästa kompis). Vi spelade Uppdrag i Mos Mosel och jag spelledde förstås. Han var tillräckligt road av det hela för att sedan börja spela på egen hand med sina lite mer jämnåriga kompisar.
Min barndomsvän och jag återknöt ca 15 år senare kontakten och gjorde en massa andra saker tillsammans. Bland annat var jag gäst på hans bröllop. Det visade sig snart att flera av de andra bröllopsgästerna tillhörde hans gamla rollspelsgäng. En del av dem jobbade (och jobbar fortfarande) i filmbranschen (de är ganska kända). Några av lekarna under bröllopet hade drag av rollspel och en regissör (jag hade sett en av hans filmer) kallade sig spelledare under sitt tal (det hade ju också, i någon mening, blivit hans yrke). Ju fler snapsar, desto mer spelmöte blev det av det hela. Film- och kulturfolket blev rollspelare igen.
Jag kunde förstås inte låta bli att tänka på hur det hela började ca 20 år tidigare - när min barndomsvän och jag satt i hans föräldrars sommarstuga och spelade Uppdrag i Mos Mosel.
Min barndomsvän och jag återknöt ca 15 år senare kontakten och gjorde en massa andra saker tillsammans. Bland annat var jag gäst på hans bröllop. Det visade sig snart att flera av de andra bröllopsgästerna tillhörde hans gamla rollspelsgäng. En del av dem jobbade (och jobbar fortfarande) i filmbranschen (de är ganska kända). Några av lekarna under bröllopet hade drag av rollspel och en regissör (jag hade sett en av hans filmer) kallade sig spelledare under sitt tal (det hade ju också, i någon mening, blivit hans yrke). Ju fler snapsar, desto mer spelmöte blev det av det hela. Film- och kulturfolket blev rollspelare igen.
Jag kunde förstås inte låta bli att tänka på hur det hela började ca 20 år tidigare - när min barndomsvän och jag satt i hans föräldrars sommarstuga och spelade Uppdrag i Mos Mosel.
Last edited:
Fattade det lite sent baDummade mig bara
Poromaa
Veteran
- Joined
- 3 Jul 2016
- Messages
- 108
Under spelande av Expert Drakar och Demoner någonstans i höjd med tidigare tonår hade en kamrat - här kallad Spelare 1 - en rollperson - här kallad Rollperson A - som på något sätt fått tag på en gravt obalanserad magisk handske. Denna hade inte bara egenskapen att i närstrid automatiskt gräva sig in i närmsta motståndares bröstkorg för att slita ut vederbörandes bultande hjärta, utan slöt sig även magiskt om Rollperson A:s hand varför det inte kom på tal att låta någon stjäla den. Handsken gjorde var strid till en parodi och gick alla utom Spelare 1 på nerverna. Om det hela hade gått att lösa genom god, rak kommunikation grundad i mogna och konstruktiva resonemang? Möjligen, men så jobbade inte vi.
I stället trädde våra äventyrare under utforskandet av något underjordiskt komplex in i en rund sal med små hål jämnt utplacerade kring väggarna. En annan kamrat - här kallad Spelare 2 - meddelade att hans rollperson - här kallad Rollperson B - frejdigt stövlade fram till ett av hålen och stack in handen för att undersöka vad som fanns i det. Spelledaren - här kallad Spelledaren - förkunnade dramatiskt att Rollperson B fått tag i en juvelprydd, magisk dolk. Omedelbart klack det till i Spelare 1 som lät Rollperson A rusa fram till närmsta hål för att känna efter vilka rikedomar som väntade där. Någon förtrollad dolk fanns dock inte men väl en magisk, klibbig gegga som omedelbart stelnade kring Rollperson A:s underarm och låste fast honom på fläcken. I samma ögonblick bar det sig inte bättre än att en stor lönndörr öppnades, genom vilken en fruktansvärd amöbaliknande varelse gjorde entré för att långsamt och hungrigt hasa fram mot den fastnaglade Rollperson A. Då amöban verkade osårbar för alla avvärjningsförsök hade vi övriga inget annat val än att i all omtänksamhet hacka av Rollperson A:s arm i armbågstrakten varefter vi flydde fältet, med Rollperson A:s hand och tillhörande handske kvar i hålet.
Det tog inte Spelare 1 någon längre stund att inse att även han på ett metaplan gått in i en lömsk fälla, på förhand gillrad av Spelledaren och Spelare 2 i nogsamt samförstånd. I ursinnig hämndlystnad lät han Rollperson A gå till anfall mot Rollperson B men i sitt stympande tillstånd var den forna handskbäraren sig inte riktigt lik och blev nesligt dräpt på en SR eller två. Spelare 1 avböjde förståeligt nog Spelledarens generösa erbjudande att rulla fram en ny rollperson men satt en god stund passivt blängande kvar i soffan. Då och då gav han sig dock tillkänna genom att utan förvarning kasta pennor mot Spelare 2, emellertid inte mer träffsäkert än att han prickade det mesta förutom just sin måltavla, inkluderande flera av oss andra runt bordet. När Spelare 1 väl fått nog av vårt sällskap för dagen såg vi hur han på den trånga innergården just utanför fönstret i fullständig slapstickanda oavsiktligt råkade ha omkull samtliga parkerade cyklar minst en gång var innan han lyckats trassla ut sin egen. Jag vill minnas hur vi diskuterade att vår kamrat uppenbarligen inte hade något vidare FV i Kasta pennor men att hans förmågor i färdigheten Välta cyklar torde rendera åtminstone någon handfull Hjältepoäng.
Inget spelmöte att vara stolt över, förstås. Men än idag känner jag mig tydligen lite irriterad när jag tänker på Rollperson A.
För övrigt utbildade sig Spelledaren sedermera till jurist, om någon skulle undra.
I stället trädde våra äventyrare under utforskandet av något underjordiskt komplex in i en rund sal med små hål jämnt utplacerade kring väggarna. En annan kamrat - här kallad Spelare 2 - meddelade att hans rollperson - här kallad Rollperson B - frejdigt stövlade fram till ett av hålen och stack in handen för att undersöka vad som fanns i det. Spelledaren - här kallad Spelledaren - förkunnade dramatiskt att Rollperson B fått tag i en juvelprydd, magisk dolk. Omedelbart klack det till i Spelare 1 som lät Rollperson A rusa fram till närmsta hål för att känna efter vilka rikedomar som väntade där. Någon förtrollad dolk fanns dock inte men väl en magisk, klibbig gegga som omedelbart stelnade kring Rollperson A:s underarm och låste fast honom på fläcken. I samma ögonblick bar det sig inte bättre än att en stor lönndörr öppnades, genom vilken en fruktansvärd amöbaliknande varelse gjorde entré för att långsamt och hungrigt hasa fram mot den fastnaglade Rollperson A. Då amöban verkade osårbar för alla avvärjningsförsök hade vi övriga inget annat val än att i all omtänksamhet hacka av Rollperson A:s arm i armbågstrakten varefter vi flydde fältet, med Rollperson A:s hand och tillhörande handske kvar i hålet.
Det tog inte Spelare 1 någon längre stund att inse att även han på ett metaplan gått in i en lömsk fälla, på förhand gillrad av Spelledaren och Spelare 2 i nogsamt samförstånd. I ursinnig hämndlystnad lät han Rollperson A gå till anfall mot Rollperson B men i sitt stympande tillstånd var den forna handskbäraren sig inte riktigt lik och blev nesligt dräpt på en SR eller två. Spelare 1 avböjde förståeligt nog Spelledarens generösa erbjudande att rulla fram en ny rollperson men satt en god stund passivt blängande kvar i soffan. Då och då gav han sig dock tillkänna genom att utan förvarning kasta pennor mot Spelare 2, emellertid inte mer träffsäkert än att han prickade det mesta förutom just sin måltavla, inkluderande flera av oss andra runt bordet. När Spelare 1 väl fått nog av vårt sällskap för dagen såg vi hur han på den trånga innergården just utanför fönstret i fullständig slapstickanda oavsiktligt råkade ha omkull samtliga parkerade cyklar minst en gång var innan han lyckats trassla ut sin egen. Jag vill minnas hur vi diskuterade att vår kamrat uppenbarligen inte hade något vidare FV i Kasta pennor men att hans förmågor i färdigheten Välta cyklar torde rendera åtminstone någon handfull Hjältepoäng.
Inget spelmöte att vara stolt över, förstås. Men än idag känner jag mig tydligen lite irriterad när jag tänker på Rollperson A.
För övrigt utbildade sig Spelledaren sedermera till jurist, om någon skulle undra.
Haha jag minns faktiskt inte om jag sa nått eller inte.
De pratade positivt om det minns jag. 
Jag har spelat rollspel i strax under ett halvt århundrade. Under den tiden har jag varit med om en del kring diverse spelbord men ändå förvånansvärt lite som passar in i den här tråden. Inga slagsmål, inga kastade saker, inga instormande poliser, inga märkliga sexuella utsvävningar. Det närmaste jag kommer i märklighetsnivå är en händelse som inte skedde under vid ett spelbord utan som endast är delvis relaterad till rollspel. Och trots att jag hållit på med rollspel i så många år som jag har så inträffade den här för bara ett par år sedan.
Detta hände när jag var på väg hem från jobbet i min bil. Till historien hör att jag bor på Färingsö, en ö i Mälaren strax väster om Stockholm. Den första rollspelskopplingen i historien kommer här, då Färingsö som bekant är platsen där Ur varselklotet, rollspelet baserat på Simon Stålemhags bilder, utspelas. Enligt kartan som följer med rollspelet så ska jag se slingans kyltorn vid horisonten från min uppfart. På vägen hem från jobbet så bestämmer jag mig för att stanna till vid Coop-butiken i den lilla orten Stenhamra.
Historiens andra rollspelskoppling består av att jag just när jag går in i butiken lyssnar på en actual play-podcast. Rollspelet som spelades var, naturligtvis, just Ur varselklotet. Äventyret man spelar utspelas i just Stenhamra. Den lilla orten där alltså jag befinner mig samtidigt som jag lyssnar på detta. När jag går där mellan hyllorna med min varukorg så hör jag att spelarna i podcasten säger att deras rollpersoner går in i den lokala Coop-butiken. Alltså butiken jag just då befinner mig i. Det är till och med så att jag ofrivilligt tittar mig runt för att se ifall jag kan se en skock ungar i nedre tonåren som skulle passa in på rollpersonernas beskrivning.
Allt detta är anmärkningsvärt nog i sig. Jag tänker för mig själv att detta är ett sammanträffande jag bara måste berätta om för mina rollspelande kompisar när jag träffar dem nästa gång. Men det är inte klart än. Historien kommer att skruva sig ytterligare ett varv bara minuter senare. Då blir den rent bisarr.
Kort därefter, lätt fnissandes åt det absurda jag just varit med om, sätter jag mig i bilen för att åka hem. Jag startar och ska precis åka iväg. Jag ska bara släppa förbi killen som går över parkeringen framför bilens front. Jag tycker killen ser bekant ut. När han vrider på huvudet ser jag att det är Simon Stålenhag.
Det händer i sanning konstiga saker i närheten av slingan.
Detta hände när jag var på väg hem från jobbet i min bil. Till historien hör att jag bor på Färingsö, en ö i Mälaren strax väster om Stockholm. Den första rollspelskopplingen i historien kommer här, då Färingsö som bekant är platsen där Ur varselklotet, rollspelet baserat på Simon Stålemhags bilder, utspelas. Enligt kartan som följer med rollspelet så ska jag se slingans kyltorn vid horisonten från min uppfart. På vägen hem från jobbet så bestämmer jag mig för att stanna till vid Coop-butiken i den lilla orten Stenhamra.
Historiens andra rollspelskoppling består av att jag just när jag går in i butiken lyssnar på en actual play-podcast. Rollspelet som spelades var, naturligtvis, just Ur varselklotet. Äventyret man spelar utspelas i just Stenhamra. Den lilla orten där alltså jag befinner mig samtidigt som jag lyssnar på detta. När jag går där mellan hyllorna med min varukorg så hör jag att spelarna i podcasten säger att deras rollpersoner går in i den lokala Coop-butiken. Alltså butiken jag just då befinner mig i. Det är till och med så att jag ofrivilligt tittar mig runt för att se ifall jag kan se en skock ungar i nedre tonåren som skulle passa in på rollpersonernas beskrivning.
Allt detta är anmärkningsvärt nog i sig. Jag tänker för mig själv att detta är ett sammanträffande jag bara måste berätta om för mina rollspelande kompisar när jag träffar dem nästa gång. Men det är inte klart än. Historien kommer att skruva sig ytterligare ett varv bara minuter senare. Då blir den rent bisarr.
Kort därefter, lätt fnissandes åt det absurda jag just varit med om, sätter jag mig i bilen för att åka hem. Jag startar och ska precis åka iväg. Jag ska bara släppa förbi killen som går över parkeringen framför bilens front. Jag tycker killen ser bekant ut. När han vrider på huvudet ser jag att det är Simon Stålenhag.
Det händer i sanning konstiga saker i närheten av slingan.
Jo, det var sannerligen ett absurdt sammanträffande! Fick du ett infall av att springa fram till Stålenhag för att ivrigt berätta vad som just hänt?
Var det kanske Närkontakt i Stenhamra de spelade i podden? Spelledde det äventyret på GothCon 2023 och blev nu lite sugen på att lyssna om du har en länk.
Var det kanske Närkontakt i Stenhamra de spelade i podden? Spelledde det äventyret på GothCon 2023 och blev nu lite sugen på att lyssna om du har en länk.
När är jag inte @Organ men jag tror att det var Gestalt som spelade, och du kan hitta deras avsnitt där de spelar Ur varselklotet här:
Förmiddagen den 18:e december 1988 - Ur Varselklotet - Gestalt - en rollspelspodd
Efter att ha slagits med en robot, åkt isflak och blivit nedsprutade med isvatten från en mystisk ring så vilar ungdomarna upp sig hos LGs farmor och farfar. På morgonen är Jack borta. Martina oroas för sin mamma på fabriken. LG vill göra ett fångstnät. Einar är Einar. Jens blir sjuk och vem är...
poddtoppen.se
Ja, men jag avhöll mig från det. Jag tänkte att Simon förtjänade att inte få sin dag förstörd av att antastas av någon galning på parkeringen utanför mataffären.
Och det var mycket riktigt Gestalt som Magnus ovan länkar till. Jag vet inte riktigt vilket avsnitt det var men hela är värd att lyssnas på.
Last edited:
Nog klokt. Tack för tipset!