Den kontroversiella gulligheten

Alla världar innehåller gulliga saker, inklusive exv Mörk Borg.
Att streta emot det känns jättemärkligt.
 
Svarte Faraonen said:
Vad är felet med att ha gulliga karaktärer/varelser som i grunden och botten är sympatiska, eller åtminstone inte uppseendeväckande hemska?
Click to expand...
Inget fel i det alls. Tror inte att jag påstått att det skulle vara fel?
 
Svarte Faraonen said:
Jag tänker väl mer direkt elakhet/farlighet som går utöver normalt rovdjursbeteende och lite känns som om det "straffar" spelare som tar gulligheten vid face value. Rubbitar och liknande.
Click to expand...

Ok... men om t.ex. skönheten och elegansen hos ett kattdjur kan räknas som "gullighet", håller då verkligen den antropologiska observationen i ursprungsinlägget, att många ogillar gullighet i sina spel? Det folk ogillar är väl i första hand ett slags överdriven, cartoony, "superstimulus"-gullighet?
 
Sen kan det nog också vara att om gulligheten måste nämnas specifikt, så undrar man vad som menas med den. Är allt gulligt i allmänhet, så kan säkert något annat kännas konstigt.
 
Jag tycker att det finns en allmän tendens inte bara bort från gullighet men också mot olika sorters mörkskitighet i västerländsk kultur i allmänhet. Jag tänker att det är en del av en allmän kulturell tendens där folk är väldigt pessimistiska och pratar om hur världen går under och allting blir sämre, och vill ha media som
Man Mountainman said:
Jag tror på detta. Gullighet är artificiellt, det förekommer inte i naturen – utom hos bäbisar och sånt.
Click to expand...
Ja, gullighet är väl exakt en utvecklad instinkt som reagerar på just bäbisar. Infantila drag väcker våra föräldrainstinkter och får oss att vilja ta hand om dem. Så det är ju högst naturligt, men framförallt specifikt hos bäbisar, eftersom det är dess syfte. Sedan finns det en del djur som har drag som vi associerar med bäbisar (stora ögon i förhållande till huvudet, liten storlek i allmänhet), och dessa väcker då också gullighetsresponsen. Vi har ju avlat fram katt- och hundraser för att de ska se ut som bäbisar just för att det väcker de här positiva känslorna hos oss.

EDIT: Egentligen är det rätt konstigt att vi använder gullighet i media riktad mot barn, eftersom de inte har någon nytta av att ha en föräldrainstinkt. Är det för att vi associerar gulliga saker med barn, som själva är gulliga, eller är det för att barn ser andra gulliga saker som kompisar snarare än som föräldrar/vuxna?
 
Jag har nog inga problem med gullighet i sig självt. Det är mer om det bryter, som andra är inne på ovan. Jag menar, jag gillar Totoro, Mumin (även som spelvärldar) och Krickdala, som har ganska mycket gulliga inslag. Men jag hade nog tyckt det var segt med ett gulligt barn i Svärdets sång.

Jag vet inte, ska vi definiera ”gulligt”?
 
Man Mountainman said:
Ok... men om t.ex. skönheten och elegansen hos ett kattdjur kan räknas som "gullighet", håller då verkligen den antropologiska observationen i ursprungsinlägget, att många ogillar gullighet i sina spel? Det folk ogillar är väl i första hand ett slags överdriven, cartoony, "superstimulus"-gullighet?
Click to expand...
Det exempel jag tar i originalinlägget är Eons misslor, som jag inte vet om jag skulle beteckna som "superstimulus"-gulliga – de är i jämförelse med människor små och spensliga, med stora ögon och öron och ett fridsamt temperament, men jag upplever inte detta som en överdriven variation från det mänskliga (Eon har ju andra varelser som varierar åt andra hållet genom att vara större, biffigare och mer aggressiva). Ändå väcker de tydligt negativa känslor hos många.
 
Exempel på gullighet "i det vilda" jag stött på: en kaja som stod vid ett övergångsställe och förväntansfullt tittade på människor som kom dit, till synes i hopp om att dessa skulle få bilarna att stanna så att den kunde hoppa över. Varför upplevde jag det som bedårande? Det finns såklart en barnslighetsfaktor – det är en liten varelse som behöver hjälp med något jag kan lösa. Det finns också en lustig kombination av oväntad intelligens (kajan har förstått att människor får bilar att stanna, och att de kan hjälpa den med dess bekymmer) och inkompetens (kajan tycks ha glömt att den kan flyga över gatan), samt kanske att det är lite charmant att bli anförtrodd att hjälpa till.

Ett rollspelsäventyr som väcker samma reaktioner hos mig är The Kobolds' Art Exhibition. Det känns ungefär lika bedårande att kobolderna försöker göra något oväntat mänskligt (hålla en konstutställning), och jag grips av en omedelbar vilja att hjälpa dem.
 
I senaste OSR-dungen vi spelade, eller spelar igenom nu, finns det en grupp små trävarelser som är ett par äpplen höga och pratar med en ljus röst. Ett par av spelarna blev enormt förtjusta i dem. Vi lyckades övertala två av dem att följa med oss in i grottan, där den ena blev klyvd itu av ett skelett. Detta gav upphov till en stor sorg och hämndlystnad hos flera av spelarna. Ingen reagerade alls negativt på dem.
 
Jag upplever inte gulligt som kontroversiellt, men det är inte alltid det passar in. Till exempel har jag alltid haft svårt för hobbitar i DnD. Jag säger också bestämt nej till gulliga saker i animestil, eller egentligen till animestil i största allmänhet.
 
Last edited:
När ni talar om animestil i rollspel, vad talar ni om då? Att allt eller någon ser tecknad ut, att de har viss stil på kläder eller att de har överdrivet stora attribut (t.ex vapen).
 
Jag har nog rent estetiskt svårt för gullighet om man med gullighet menar pastellfärger, cartoony stil, barnsliga röster, etc. Jag har ingen aning om vad det kommer från, men vad jag kan minnas har jag typ alltid känt så. Jag har ingen bra förklaring till varför, men jag ser mig inte själv som någon sorts macho-typ, så jag tror inte att det är anledningen. Jag har orimligt svårt för t.ex. D&D-fan art med gulliga (och för den delen "sexiga", eller ännu värre: den obehagliga kombinationen av de två), pastellfärgade och mangainfluerade karaktärsporträtt, gullifierade beholders eller vad det nu är. Jag får rysningar av sånt.

Men det handlar bara om gullighet ur ett visuellt kulturestetiskt perspektiv. I verkligheten gillar jag gulliga saker. Min idé om paradiset är att typ bada i hundvalpar.
 
Quadrante said:
När ni talar om animestil i rollspel, vad talar ni om då?
Click to expand...

Jag vet inte vad andra syftar på men för mig är animestil en mix av sådant som jättestora ögon, udda formade munnar, pyttesmå näsor och flikigt hår.
 
Har verkligen inga problem med halflings i D&D. Har heller aldrig reflekterat över att de skulle vara särskilt gulliga. Man funkar verkligen olika alltså.. Lite en ögonöppnare att folk reagerar så olika.
 
Quadrante said:
… så med andra ord inget som faktiskt kommer fram i spel. Mer en visuell stil.
Click to expand...

Fast om jag visualiserar vad som händer under spel så gör jag det i samma stil som spelets bilder, så ett spel med bilder i animestil kommer för mig att bli en spelupplevelse i animestil.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top