Death in Space

Zire

Myrmidon
Joined
18 May 2000
Messages
3,624
Location
Umeå
Jag fick ett ryck och införskaffade Death in space förra veckan. Det har ju varit ute i typ fem år nu, men det verkar inte ha skrivits så mycket om det här på forumet.

Ni som har testat det, vad tycker ni?

Bakgrunden var att jag ville testa att köra ett spel med gruppen där reglerna kommer i andra hand och det mer handlar om att utforska preppat material och tankarna gick direkt till OSR. Jag gillar verkligen stilen, att det är mörk, obarmhärtig rymdskräck med en touch weird, men utan att det är fokus på monster och action. Tanken var att köra det lite som detektiver i rymden där man tar uppdrag för att utreda mord, stölder, spioneri, svek, plötslig radiotystnad, försvunna stationer, skepp som dyker upp från ingenstans osv. Ingen direkt fara i sig, generellt sett, men där dumma beslut i en farlig miljö ändå kan få svåra konsekvenser. Tanken var att köra lite efter principen att rollpersonerna är kompetenta och så länge man agerar smart så slipper man rulla och då är det ganska riskfritt. Den andra principen är att hålla reglerna i bakgrunden så mycket som möjligt. (Ja, @krank är inspirationen här.)

Syftet i spelet är att samla ledtrådar för att försöka ta reda på vad som har hänt och vad som är på väg att hända, välja en väg framåt, upprätta en plan och se hur det hela faller ut. Hålla nere på gotchas, har man lagt pusslet rätt så får man sin välförtjänta belöning.

Tanken är att varva detta med Fantasy World där det i princip inte är någon prepp (så det går alltid att köra). Jag räkner med att DiS utredningsuppdragen blir mer prepp, men å andra sidan så behöver jag inte stressa. Är det färdigpreppat så kan vi välja vad vi vill köra, annars blir det FW.
 
Har spellett en minikampanj med introäventyret, ett pamflettäventyr och en avslutning baserad på lite lösa grejer ur bokens tabeller samt dungeondelar ryckta ur Gradient Descent. Det var kul. Jag gillar en massa saker med spelet, det är snyggt, stämningsfullt, weird och inspirerande. Och trevligt att man startar utan vapen; det uppstod heller ingen strid förrän RP hade hittat sitt första rejäla skjutvapen, varpå en i gruppen raskt avled. Skulle lätt kunna tänka mig att använda systemet om jag ville spela något mer i Mothership eller liknande.
 
Har spellett en minikampanj med introäventyret, ett pamflettäventyr och en avslutning baserad på lite lösa grejer ur bokens tabeller samt dungeondelar ryckta ur Gradient Descent. Det var kul. Jag gillar en massa saker med spelet, det är snyggt, stämningsfullt, weird och inspirerande. Och trevligt att man startar utan vapen; det uppstod heller ingen strid förrän RP hade hittat sitt första rejäla skjutvapen, varpå en i gruppen raskt avled. Skulle lätt kunna tänka mig att använda systemet om jag ville spela något mer i Mothership eller liknande.
Det är precis den känslan jag har fått också, och jag tycker att miljön verkar toppen för den sortens spelande. Vapen är ju egentligen skit att använda på en rymdstation överlag*. Tanken är ju inte heller att de ska spela den sortens utredare som går runt med en pistol i fickan, utan snarare den som står med pannan i djupa veck och försöker få ihop tidslinjen, tar ett prov på den mystiska vätskan och pratar med vittnen.

Väldigt lyckat så förstod också spelarna väldigt snabbt den delen av premissen i samma stund som en av rollpersonerna slog fram 1 HP och de i slutet konstaterade att ingen av dem har något vapen. De var helt inne på att strid i praktiken var helt uteslutet för dem utan att jag hade sagt det.
 
Jag backade spelet när det dök upp på Kickstarter men fick det till bordet först förra året i form av en oneshot. Jag hade inte så mycket tid att förbereda mig så jag läste främst igenom reglerna och tog en ganska genersik setting för spelet. Tyckte det fungerade bra som en slags "Mörk-Borg-i-rymden-spel", väldigt OSR som du nämner.

Riktigt snygg bok (det var därför jag inledningsvis köpte/backade den) och jag kommer förmodligen försöka spela det lite mer framöver. Fastande aldrig för Mothership även om det tickar många av samma boxar.
 
Med risk för att vara lite partisk så är det ett fantastiskt spel. Bristen på våldskapital hos rollpersonerna (i början åtminstone) är mycket trevligt, och det finns gott om trådar i regelboken för att göra sin egna grej av det. Frågan "vad gör man?" har flera möjliga svar, vilket jag gillar. Jag kan tänka mig att spela kampanjer eller scenarion i DiS som helt fokuserar på en enda rymdstation och sociala intriger och konflikter där, eller utforskande av övergivna skepp med monster på, och en massa saker däremellan. Väldigt mysigt.
Var riktigt kul att skriva material till det i Tyrant Times också.
 
Jag äger det och det har inte kommit till bordet, men jag gillar att spelarna har ett skepp att pyssla med, och att det finns regler för rymdstrid.
 
Death in Space har nog påverkats en del av att Mothership käkade upp stora delar av "OSR-inspirerad rymdskräck"-kakan, och att det finns oerhört mycket mer material publicerat till det senare.

Själv har jag nästan blivit mer sugen på att sätta mig in i och köra DiS efter att jag spelat en hel del Mothership, då MS har en del quirks i regelsystemet som jag aldrig riktigt kom överens med och som kändes både ofärdigt och överkomplicerat samtidigt. Känslan jag fått av DiS är att det är lättare och smidigare på systemnivå, men att det ändå är rätt lätt att köra mycket material som är skapat för MS i DiS.
 
DiS är inte alls så mycket skräck som Mothership, utan fokuserar mer på knegare i rymden. Däremot funkar det bra att lyfta in Mothershipgrejer har jag tyckt, eller kanske rentav konvertera moduler helt och hållet. Någon gång borde jag kanske testa Motherships system också, bara för att ha gett det en chans, men det är ju rätt många som tycker att den viktigaste styrkan hos det spelet är modulerna mer än regelsystemet.
 
Någon gång borde jag kanske testa Motherships system också, bara för att ha gett det en chans, men det är ju rätt många som tycker att den viktigaste styrkan hos det spelet är modulerna mer än regelsystemet.

Modulerna och hur spelet förklarar sig/lärs ut i spelar och framförallt SL-materialet är det jag tycker är spelets stora styrkor.

Det beskriver hur det är tänkt att spelas på ett väldigt konkret, tillgängligt och fuktionellt sätt, vilket sedan i sin tur reflekteras bra i mycket material.

Min åsikt om reglerna är att det hanterar den BRP-doftande D100 grejen bra, men gör en hel del annat mellan ok och högst mediokert.

När jag SLade MS var min känsla rätt konstant att det funkade ok, men att jag nog hade föredragit ett mer slimmat och avskalat system.
 
Det ska dock sägas att DiS inte har något stress/skräck-system (eftersom det alltså inte är ett skräckspel). Det gör att vissa MS-grejer kanske skulle vara enklare att köra med exempelvis Alien i stället.
 
Jag tillhör skaran som "valde" Mothership över Death in Space (självklart behöver man inte välja, men jag kände att jag bara hade utrymme för ett OSRigt rynämdskräckspel).

Delar lite @adrian_of_arcane_lores tankar om MS:s regler, och så här i efterhand hade jag kunnat tänka mig att köra Mothership-moduler fast mef DiS-regler. Kanske testar nya Prospero's Dream-kampanjen så...!
 
Jag har spelat DiS en gång med @kloptok på MunkCon, gillade systemet då, har dubbel uppsättning KS-leverans av spelet hemma, men inte SL:at det själv ännu. Skulle gärna göra det i framtiden.

Jag filar på en idé till en mini-kampanj som jag tror passar bättre till DiS än MoSh, med inspiration från serieboken "Frontier" av Guillaume Singelin och ett album av Tom Fox. Rymdknegare som råkar ut för en "olycka" och behöver kämpa för överlevnad.

Frontier - Guillaume Singelin
Tom Fox - Lines in the Sand
 
Back
Top