Avsnitt fyra är okej. Högre toppar, men också lägre dalar. Humorn funkar finfint - Kingpin på PR-turné genom dagisbarnkörer och lettiska kulturfestivaler är fantastiskt roligt. Hans stigande frustration över politikens tröghet och nejsägarna i hans stab är riktigt bra skriven. Scenerna mellan honom och Vanessa är fortfarande seriens höjdpunkt.
Men allt som handlar om Matt är fortfarande som bäst meh. Charlie Cox genuint skitbra i rollen, men den enda gång han faktiskt får något att jobba med är när han träffar Punisher och får en lång, sammanhängande och välskriven dialog att ta hand om. Resten - relationen till nya flickvännen, till kollegan, till sin fixare, etc. är genuint skräp. Enda anledningen till att det inte känns som ostig CW-serie är att Cox är bra på sitt jobb.
Avsnitt fem däremot - där funkar det bättre. Bara ett klassiskt bankrån från insidan. Standard superhjältetrop på det bästa av sätt. Här är manus bra rakt igenom. Strukturen är tajt, dialogen relevant, fotot har lugnat ner sig även i actionscenerna. De få gånger vi är utanför banken är när vi ser polisen precis utanför. För första gången känns det som om serien vågar lugna ner sig och hålla fokus. Detta genom att helt klippa bort allting som inte handlar om exakt här och nu för farbror Murdock. Bra grejer.
Vi får se vart det hela tar vägen.