RECENSION Curse of Strahd

Ett fel som jag insett först i efterhand är att när äventyret expanderades från bara slottet till hela dalen, så går mycket av spänningen i originalet förlorad. I modul I6 finns ju alla maguffins i själva slottet, vilket sätter gruppen under hård tidspress om de vill hitta dem innan slutstriden. Det blir mer av en dungeon crawl, där man inte får någon chans att vila.

Har för mig att någon av Save or Die podcastgrundarna hade som tradition att köra I6 på Halloweenkvällen, i en sittning.
 
Har för mig att någon av Save or Die podcastgrundarna hade som tradition att köra I6 på Halloweenkvällen, i en sittning.
Vet att Sly Flourish gör en liknande grej, jag stal en del av hans koncept när jag körde i6 Ravenloft med ungdomar - främst att Strahd väldigt gentlit meddelade att "om fyra timmar kommer jag mörda er" och att rollpersonerna fram tills dess fick fri tillgång till slottet (och dess skatter).
 
Jag har SLat CoS. Men jag slänger in brasklappen att jag inte gillar 5e eller egentligen DnD upplägget.
Det sagt så blev äventyret bra, dock gjorde jag massiva omarbetningar av det. Som tur är finns det flera bra källor att läsa/se för att göra om äventyret från en grindfest till något annat.
Det är egentligen en helt öppen kampanj men om man inte tar områdena i rätt ordning blir spelarna mosade så gäller att strössla med rätt ledtrådar så spelarna rör sig i rätt riktning.
För oss blev egentligen slutstriden lite av ett antiklimax när 5 lvl 11 karaktärer ger sig efter Strahd, men jag tror vi alla uppskattade äventyret.
Dock la jag sjuka mängder tid på prepp och på att ta reda på hur andra löst alla problemen i äventyret, så nu känns DoD23 som en välsignelse.
 
Jag skulle nog betrakta Curse of Strahd till 5e som ett "halloween-äventyr", snarare än ett "skräck-äventyr".

Detta. CoS, och ur-Ravenloft före den, är en halloweenpyntad D&D-fantasykampanj, inte en skräckkampanj.

Jag har inte läst eller spellett CoS men jag har spelat den. Vi höll på i ett par år och jag hade kul med den även om det kändes som det var onödigt mycket av allt. Jag vet inte hur mycket vår SL gjorde om saker, men jag kände inte att vi blev rälsade - vi fick rota i saker i vilken ordning vi ville och det hände mer än en gång att vi mötte på alldeles för tufft motstånd och fick fly hals över huvud. Vilket jag gillade!

Ironiskt nog var en av de bitar jag tyckte kändes mest creepy/skrämmande utforskningen av bärnstenstemplet (?) som vad jag minns inte var särskilt halloweenpyntat alls, men det hade en genuin oförlåtande oldschooldungeon-känsla över sig. :)
 
Apropå fånighet kontra skräck så verkar en viktig punkt i många rollspelspoddar och -föreställningar vara just spelledarens tolkning av Stradh:

 
Back
Top