Nekromanti Bra karaktär?

[HerrBjörn]

Hej på er glada...
Jag själv vet hur jag definierar en bra karaktär och
vad som är viktigt för att uppfylla detta ändamål..
Däremot har det uppkommit några smärre konflikter i gruppen
om vad som anger bra karaktär..
Då vänder jag mig till detta forums kära medlemmar..

<ul style="list-style-type: disc">[*]
Vad tycker ni personligen är tecken på bra karaktär?
Vad anser er grupp?
har ni någonsin haft problem med oseriösa karaktärer i grupen?
Är det spelaren i sig eller Rp:n (och dess värden) som ger mest karaktär?
[/list]

Berätta lite så man får veta vad ni andra tycker..
mvh/ [color:\\"#FF9999\\"] BjÖrNeN [/color]

 

[Boridus]

En bra karaktär enligt min mening är en med höga grundvärden och/eller höga färdighetsvärden.

Har karaktären utöver det bra vapen och utrustning så blir den givetvis ytterligare ännu bättre.
I Eon kan även en bra karaktär yttra sig i att ha mycket makt och inflytande genom en hög postition och/eller mycket kontakter/pengar.

Dessa saker jag nämnt gäller generellt för vår spelgrupp.

Förr så hade vi lite problem med oseriösa karaktärer då vi hade ett par "powergamers" men dessa har försvunnit/vuxit upp och problemet finns inte längre kvar.

Det som färgar en karktär enligt min mening är spelaren men han tar ju givetvis hjälp av värdena.

 

[Ulftryggve]

Okej, jag personligen anser att en bra karaktär ska ha en målande beskrivning om dennes uppväxt och intressanta fakta om denne person. Allt för att få den så levande som möjligt. Helst ska den utmärka sig lite så man märker att det inte är spelaren som bara sitter och tolkar sig själv (hmmm, lät konstigt) utan att han försöker gestalta sin karaktär. Helst ska den skilja sig från spelaren så de inte blir samma person.

Jag är nog själv ganska duktig på att göra oseriösa karaktärer. Dessa blir för överdrivna ofta. Men andra spelare i min grupp ger dem inget ansikte alls. Jag ser personen framför mig och beskriver denne med ord på ett papper. Om hans grundegenskaper eller färdigheter inte blir de bästa så gör det inget så länge man spelar en rolig medelmåtta. Det kan ofta vara roligare att spela en medelmåtta än att spela någon med super "stats".

Jag har spelat rasistsoldat inom Capitols armé med ett befäl som var svart i Mutant Chronicles. Det tycker jag blev en oseriös karaktär, för han var lite väl extrem att spela och därför väldigt svårspelad när befälet var svart. Visst ledde det till nån intressant intrig under den tid han levde, men han blev inte speciellt långlivad.

Men för att nämna ett annat exempel på en extrem karaktär var min Apostel Tyrol som inte var speciellt gamal men han trodde sig vara född apostel åt Daak. Detta ställde till med lite problem för mig som vanligt. Visst var han rolig att spela, men gruppen fick lite för mycket problem på grund av honom.

 

[Ingtar]

En bra karaktär enligt min mening är en med höga grundvärden och/eller höga färdighetsvärden.

Har karaktären utöver det bra vapen och utrustning så blir den givetvis ytterligare ännu bättre.
I Eon kan även en bra karaktär yttra sig i att ha mycket makt och inflytande genom en hög postition och/eller mycket kontakter/pengar.

Jag håller med dig Boridus.

Detta gäller även i min spelgrupp.

 

[Mörker]

Nåväl, jag har ett par punkter som jag så här på rak arm kan fastställa. En bra karaktär skall...
: Passa spelaren, det skall inte vara en svår konst att gestalta sin karaktär!
: Vara intressant att spela såväl som att spelleda och ha med i gruppen!
: Vara förberedd med saker som uppförande, åsikter, bakgrund och annat som gör den enklare att förstå och sätta sig in i!
: Vara rolig att spela annars är den ingenting värd, så är det bara!

 

[ripperdoc]

Vad tycker ni personligen är tecken på bra karaktär?

En bra karaktär kan vara vilken person som helst, så länge den är trovärdig i kampanjen. Ska man spela en bondekampanj ska folk vara bönder, absolut inte ärkemagiker och kungar. Ju mer karaktärerna har gemensamt i form av relationer, yrke eller bakgrund, desto bättre, även om det förstås skall finnas tydliga skillnader. (Vissa typer av kampanjer tjänar dock istället på helt olika karaktärer, men det är en annan sak). En bra karaktär skall dessutom ha en tydlig personlighet och tydliga relationer med SLP:er och RP:er.

har ni någonsin haft problem med oseriösa karaktärer i grupen?

Nej. Har en varit oseriös så har alla varit oseriösa, och då passar det ju ihop.

Är det spelaren i sig eller Rp:n (och dess värden) som ger mest karaktär?


Jag är inte helt klar på vad du menar. Siffrorna på rollformuläret ger inte mycket karaktär. Det gör dock ett par papper bakgrunds- och personlighetsbeskrivning. I slutändan är det dock spelarens tolkning som spelar någon roll. Oavsett hur välskriven en karaktär är så handlar det till syvende och sist om hur väl spelaren kan gestalta karaktären. Ju livfullare, desto bättre och desto roligare, IMHO.

/RipperDoc

 

[nordan]

Jag satt nyss ner för att göra en karaktär, med någon häftig stridskonst, tänkte jag! Kanske ett slagsvärd eller något liknande häftigt, eller kanske en alv?
För några år sedan hade inte detta varit något problem alls, sitt ner, se till att göra karaktären duktig på sitt jobb, fabulera ut en bra historia, och sen är allting klart.
Problemen kom över mig snabbt. Bakgrunden? Personligheten? Vad sysslar karaktären med? Varför skulle en vapenmästare från adeln passa ihop med andra mindre hederliga/adliga karaktärer från vår spelgrupp?
Jag insåg snart att min gamla metod, att först bygga ett "sifferskelett", och sen klä på det med bakgrunder, utseenden, beteenden och annat, inte är i närheten av så roligt som att först få en idé, skriva en historia och skapa en individ, och först efter detta skapa sin rollperson. En bra rollperson är enligt mig en som spelaren kan spela utan att behöva avvika från rollpersonens "riktiga" mönster. Spelarens och rollpersonens personligheter KOMMER att flyta ihop, så därför måste de på något vis vara lika. Är man impulsiv, reslysten och agressiv är det jättesvårt att avstå från de möjligheter som ett sånt agerande från rollpersonens sida skulle medföra.

Nordanskog, varken trollskog eller lingonskog.

 

[MovinGalt]

Jag skulle säga att en karaktär antingen är bra när denne har höga färdighetsvärden, bra vapen osv

ELLER

När den är väl utformad med bakgrund, personlighet, mål och känslor och liknande. Bara att välja mellan dessa två om man vill ha en "Bra karaktär".

 

[Ulftryggve]

Håller med dig i mångt och mycket. Jag tycker det är roligast att skriva bakgrund och personlighet. Sen klä rollpersonen i sina "fysiska" atribut. Menar då grundegenskaper och färdigheter. Visst kommer spelaren och RP:n att flyta ihop, men det blir mer utmanande att försöka agera tvärs emot vad man själv skulle göra om det nu hände på riktigt. Men givetvis så måste ju spelaren och RP:n få vara samma person på många sätt. Annars skulle det aldrig funka tror jag. Bara man blir nöjd med sin karaktär så är allt grön! Detta är då mina personliga åsikter, och är öppna för vem som helst att kritisera!

 

[Rickard]

Svår fråga.. Det beror lite på rollspel.... eeeh.. Ja, just det.. Eonforumet var det, ja..

Hmm.. Det är ändå en svår fråga.. Efter lite analyserande så är nog de roligaste rollpersonerna de som har ett mål i "livet" och bakgrunder, personlighetsdrag eller färdigheter som gör att nya mål kan skapas medan man spelar med gubben..

Vad målen kan vara är rätt varierat, både i storhet (hur svårt det är att uppnå det) och tidslängd.. Mina två tiggare jag spelat, hade ena målet att återupprätta sin affärsverksamhet igen och den andre att försöka ta sig från slummen men aldrig glömma de minnen den gett.. Jag spelade en före detta psykolog vars mål var att ta hand om de andra så att de inte satte sig i moraliska trubbel.. Psykologens mål kom jag på nu när jag skrev det.. Han var så till sättet.. Det kom fram som mest när hans kusin (en annan spelare, vars karaktär, spelledaren ville ha in snabbt) kom då psykologdvärgen ville lära upp den lättsinniga kusinen i den hårda värld som var.. Min shaman däremot ville skaffa pengar så att han kunde få köpa fri sin trolovade..

Alla var intressanta, men de hade också olika extrema saker.. Psykologen var världsbäst på att löpa och skjuta.. Shamanen använde andra (alltså de andra rollpersonerna) för att ta sig från i livet och var rätt cynisk mot sådant som inte rörde honom.. Min journalisttiggare var en totalnörd till sättet men ville vara hur cool som helst.. Han hade även lungtuberkolos och ville finna ett botemedel mot det..

En bra rollperson är en sådan som man kan få sig ett skratt åt eller som kan sätta sig i dilemman just efter vem denne är.. En bra rollperson är en sådan som uppskattas av de andra spelarna.. Jag har spelat mängder oseriösa karaktärer (mest barder) som mest tagit plats vid bordet.. Det beror på hur man definierar oseriös.. Jag menar oseriös i den form att jag mest flamsade och hamnade i tokroliga situationer, utan för den skull den kändes onaturlig att hamna i..

Precis som med att ett eller två höga extremvärden kan märka ut en rollfigur så kan även nackdelarna göra det.. Jag älskar dessa då de ger färg till karaktären och dessutom kan sätta mig som spelare i några dilemman i fråga om valmöjligheter.. Jag ogillar att slå fram dem.. Hur många nackdelar man har spelar inte så stor roll. Det enda jag ogillar att spela är nog någon som är medelbra i allt... samt hjältar.. Hjältar har ingen svårighet att komma undan normala vardagsproblem.. De bara kliver över sådant..

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som drog karaktärer från andra rollspel än just Eon

 

[Railin av Zolod]

Jag tycker om att känna att mina rollpersoner klarar av det de sysslar med.

Samtidigt tycker jag inte om att de blir för bra. De ska vara snäppet bättre än den genomsnittlige individen, men inte alls episkt material.

Förut har mina Eon-karaktärer faktiskt varit riktigt hemska saker, med alla grundskador på minst ob2T6, skarpa, snabba, stora vapen, ofta specialbyggen, maffiga krigare som aldrig blir skadade.

Jag har i alla fall delvis kommit över det här. Nu vill jag ha en rollperson som är rolig att spela.
Strid är alltid roligt, men krigare är inte huvudyrket. Däremot måste de klara sig i strid, för vi hamnar som grupp allt som oftast i strider.

Bakgrunder skriver jag inte, men jag tänker ut dem. Det blir helt enkelt inte lika bra på papper. Verkligen inte lika bra. personlighet får sig en funderare även denna.
Jag ritar allt som oftast även bilder på mina rollpersoner, helt ett ansiktsporträtt på formuläret om plats finns, och en helfigur i mitt skissblock.

Så, hur börjar jag?
Det kommer en idé först, en ras, ett yrke, en personlighet. Åtminstone en av dessa krävs för en karaktärsidé, oftast kommer inte alla på samma gång.
En liten funderare, i vissa fall, om jag inte har material för att skapa karaktären, en fundering över färdigheter, en konceptskiss.
Om jag har materiall, greppa ett rollformulär och börja.

 

[Rygar]

personligen tycker jag att spelare som är roliga att spela är bra.. roliga på ett positivt sätt då, så att de inet sabbar för andra i gruppen..

även om vissa saker varit rätt roliga( tex två kompisar säljer den tredje, som spelar alv, som slav i mûhad) så har det ingen gång jag varit med gått överstyr.. men jag har hört diverse saker som magikerjägarmisslor och jag vet inte vad.. men aldrig sett nån.. om man inte räknar den überintelligenta frakktrukhen som var uppfostrad av cirefalier (den killen som gjorde det är dömd att exkommuniseras från spelgruppen)

Roliga personer är typ min odödliga kille som har fördelen feg han är tokegoistisk och stannar inte vid nått för att ha sitt på det torra. Eventuellt krigarprästinnan som klyver folk och sitter och funderar på om hon är inlåst när hon sitter i en fängelsecell, efterssom dörren är reglad och inte låst. Eller min jättekorta matematiker som kan allt utom att slåss ^^

Alla roliga på sina sätt.. och det är egentligen rollspersonen som ger personlighet, men om en spelare inte kan rollspela sin person blir det ofta tråkigt..

 

[Marcus J]

Pratar vi bra som i über eller bra som i rolig att spela/spelleda?
I det första så är det viktigt att få bra atribut och därmed bra värden. Sen måste man välja ett yrke som köttar t.ex. vapenmästare.

I det senare fallet så är det viktigast att ha en idé innan man börjar. T.ex min senaste som var en försupen, cynisk läkare i Targus. Sen kan man börja slå fram atribut och komma på en idé under tiden men det är inte lika bra. Jag är en stark anhängare av att placera ut atribut och inte slumpa dem.

 

[Kenzui]

från början är en vanlig människa utan plus och minus grejor 15 i alla värden och färdighets värden på 15! det tycker jag är en bra gubbe från skapandet! för mig är det bästa jag tänker göra eller höja och sänka atributen typ bra styrka dålig rörlighet eller nåt! men bra kan man ju vara på olika sätt det kan ju va kul att spela den också och det är så jag tänker mig att detta är det jag kan sträka mig innan det blir för bra! för då inte kulö att spela som!

 

[HerrBjörn]

Pratar vi bra som i über eller bra som i rolig att spela/spelleda?

Självklart pratar vi bra som i rolig att spela/spelleda..
Själv anser jag att karaktären och utförandet av den är viktigare
än att han kan kötta... men kul att höra vad andra tycker..
PS.Har ingen av er spelat med en icke vapenför RP DS.

 

[Pom]

Har ingen av er spelat med en icke vapenför RP

1 gång för mycket länge sedan. Hela gänget var medvetet hopplösa stridsmässigt som en kul grej. SL var måttligt road och mosade oss grundligen.

 

[HerrBjörn]

Förut har mina Eon-karaktärer faktiskt varit riktigt hemska saker, med alla grundskador på minst ob2T6, skarpa, snabba, stora vapen, ofta specialbyggen, maffiga krigare som aldrig blir skadade.

Jag har i alla fall delvis kommit över det här. Nu vill jag ha en rollperson som är rolig att spela.

Jag har en (kanske 2) i min spelargrupp som är på den nivån
som du var på förut..
Du påstår att du kom över det... Hur e det möjliggt?
hur gör man för att komma över det och vilja spela på allvar ( merseriöst)??

Strid är alltid roligt, men krigare är inte huvudyrket. Däremot måste de klara sig i strid, för vi hamnar som grupp allt som oftast i strider.

Sant sant.. strid e kul men inte viktigaste..
Hur gör man för att konvertera en Kobolt till vanlig"normal" spelstil??

 

[HerrBjörn]

Jag tror att vi ligger på samma våglängd Han..
Iaf när det handlar om karaktären osv.
Tack för alla bra svar, jag tror att vissa har fått sig en rejäl tankeställare av denna tråd

 

[HerrBjörn]

Spelarens och rollpersonens personligheter KOMMER att flyta ihop, så därför måste de på något vis vara lika. Är man impulsiv, reslysten och agressiv är det jättesvårt att avstå från de möjligheter som ett sånt agerande från rollpersonens sida skulle medföra.

Nu tycker jag det låter på som att ni spelar bara för sakens skull..
Hela grejjen med rollspel är väll att man ska spela en karaktär/spela ut ett beteende som inte är likt en själv..
Att på så sätt ha kul och utveckla sin ageringsförmåga..

Varför skulle en vapenmästare från adeln passa ihop med andra mindre hederliga/adliga karaktärer från vår spelgrupp?

Detta har hänt min grupp flertalet gånger..
Om du har en rollsperson som inte passar tillsammans med
de andra i spelargruppen så får ni övervinna det på något sätt..
Även alver och dvärgar kan bli vänner...
Alternativt får man med sin überadel spela lite utstött tills dess att någon räddat livet på den andra och så kanske de kan bygga upp en relation på det..

 

[Pom]

Lösryckt mening nagelfars

Nu tycker jag det låter på som att ni spelar bara för sakens skull..

Nu blev jag nyfiken. Kan du utveckla vad du menar?