Bossar i rollspel är supercoolt!

Vänta...vadå "cool/dålig" fiende? Jag fattar inte.
Jag brukar oftast tycka att de flesta bossar är coola, inte dåliga. Är detta något nymodigt uttryck som ni ungdomar/kids svänger er med nu?
 
Jag avskyr uttrycken "boss" och "bossfight", för att det känns så deterministiskt. Tänk om rollfigurerna vill sluta en allians med "bossen" eller mördar hen med en välplacerad harpun under ett toabesök - då blev det ju ingen "bossfight", och på ett bra sätt. #Change my mind #oldmanshoutsatcloud
 
Last edited:
Bossar är coola, men hellre Kayser Söze-coola än ”Slutboss-i-Zeldaspel”-coola tycker den här mycket mogna och förståndiga rollspelaren.
 
Det beror på! Ibland är det kul med en hård fajt mot nåt hiskeligt monster. Men det är lika kul att överlista det, eller smyga runt. När nån pensionär i badrock tål tolv kanonskott i pannan utan vettig anledning blir det däremot lätt lite drygt.
 
Skarpskytten said:
Jag avskyr uttrycken "boss" och "bossfight", för att det känns så deterministiskt. Tänk om rollfigurerna vill sluta en allians med "bossen" eller mördar hen med en välplacerad harpun under ett toabesök - då blev det ju ingen "bossfight", och på ett bra sätt. #Change my mind #oldmanshoutsatcloud
Click to expand...

Varje faktion har sin egen boss och sedan finns det gömda bossar. Så oavsett vilken sida du tar så har du en boss.
 
Basenanji said:
Bossar är coola, men hellre Kayser Söze-coola än ”Slutboss-i-Zeldaspel”-coola tycker den här mycket mogna och förståndiga rollspelaren.
Click to expand...
Jag kan hålla med om det beroende på vilken typ av spel det handlar om. Men jo Keyser Söze är ju coolare än en typisk Zelda-boss även om de både faktiskt skulle kunna funka i D&D till exempel.
 
Hatar (HP biffiga, överstattade) bossar, de är ologiska och tråkiga. Med det sagt så låter däremot Boss Rush dungeon grymt!

Eller förresten, jag nyanserar mig. De är coola om man gör dem logiska i spelvärlden. Jag tänker nu på Geminis Järnalver.
 
Zire said:
Hatar (HP biffiga, överstattade) bossar, de är ologiska och tråkiga. Med det sagt så låter däremot Boss Rush dungeon grymt!

Eller förresten, jag nyanserar mig. De är coola om man gör dem logiska i spelvärlden. Jag tänker nu på Geminis Järnalver.
Click to expand...
Mina spelare har mött sin nemesis/boss som är en knäpp Warlock med en förkärlek till att sprida kaos och död runt sig.
Han är för tillfället totalt oövervinnerlig då spelarna har ganska låga levlar, min tanke är att sätta skräck i spelarna mer än att skada dem. En av spelarna har redan ptsd och får stundtals förhålla sig till obehagliga flashbacks vid pressade situationer vilket gör honom oförmögen till att fungera som han ska. Jag hoppas att jag lyckas nyansera bossen tillräckligt för att de ska tycka att han är spännande.

Men jo jag kan helt klart hålla med dig om att bossar som är overpowered i mångt och mycket är ganska trista. De som är svaga och "flawed" är ju mer intressanta.
 
rollspelspiraten said:
Mina spelare har mött sin nemesis/boss som är en knäpp Warlock med en förkärlek till att sprida kaos och död runt sig.
Han är för tillfället totalt oövervinnerlig då spelarna har ganska låga levlar, min tanke är att sätta skräck i spelarna mer än att skada dem. En av spelarna har redan ptsd och får stundtals förhålla sig till obehagliga flashbacks vid pressade situationer vilket gör honom oförmögen till att fungera som han ska. Jag hoppas att jag lyckas nyansera bossen tillräckligt för att de ska tycka att han är spännande.

Men jo jag kan helt klart hålla med dig om att bossar som är overpowered i mångt och mycket är ganska trista. De som är svaga och "flawed" är ju mer intressanta.
Click to expand...
Övermäktiga fienden är coola! De behöver bara inte vara bossar eller någon man ska spöa på slutet.
 
Bossar och bossfighter hör hemma i datorspel, vilka jag tappade kontakten med 1997. Bordsrollspel skall ha så få likheter som möjligt med datorspel.
 
Strider överlag är rätt trist tycker jag. Det gäller i film, action-TV-spel och rollspel. Det är den tråkiga biten man jag ibland tvingas vara med på för att andra spelare vill ha strid eller för att gruppen varit klantig.

Och det här med "slutstrid" är verkligen det mest fantasilösa sättet jag kan komma på att avsluta ett äventyr. Det är den typen av grej man slänger in om man verkligen inte kommer på något roligare eller mer intressant. Känns det som. För mig. (Jag fattar såklart att det finns folk som tycker att strid är det göttiga, precis som det finns folk som gillar action och när det är svårt i tv-spel. Men för mig tillför det inget, och känns fantasilöst.)


Intressant nog kan jag tycka att både strid och bossfight kan vara kul i JRPGs och i typ X-com. Där man kan ta gott om tid på sig, inte har folk som flåsar en i nacken, och kan savescumma om det går dåligt =) Så i rollspel blir det ju mest jobbigt.
 
Last edited:
krank said:
Intressant nog kan jag tycka att både strid och bossfight kan vara kul i JRPGs och i typ X-com. Där man kan ta gott om tid på sig, inte har folk som flåsar en i nacken, och kan savescumma om det går dåligt =) Så i rollspel blir det ju mest jobbigt.
Click to expand...
När striden handlar om att lära sig motståndaren och klura ut en vinnande avgörande strategi är boss-fighten rolig (vilket ofta förekommer i datorspel), men i rollspel är "boss = mer KP" och eftersom kroppspoäng är en pacingmekanism är den satt på alldeles för låg pacing (skada kontra kroppspoäng).

Synd att kroppspoäng finns som företeelse. Moderna rollspel borde ha kommit på mycket mer givande lösningar, som gruppstrider eller att ta ständiga steg mot en exploderande final.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top