1ä`ra subst. ;n
Ordled: är-an
1 (högt) anseende som uppnås genom berömvärda handlingar förr särsk. genom visad tapperhet o.d.; vanl. betraktat som ett bestående värde {eheder 1} <ofta ngt högt.>: ärofull; ärorik; han drog ut i kriget för att vinna ; för sig och sin ätt; med sina bragder höljde han sitt namn med ;; ;n av segern tillkommer i första hand målvakten; ledaren fick som vanligt hela ;n av framgången
Bet.nyanser: a) ngt försvagat om mer tillfälligt personligt anseende: äreförgäten; ärekränkning; ärerörig; äresak; vanära; detta gick hennes ; för när b) spec. i fråga om moral, särsk. sexualmoral: ärbar; en ;ns man c) med negativ betydelse, som förstärkande uttr. <i best. f. genitiv>: en ;ns knöl; ditt ;ns nöt, varför gjorde du så?
Idiom: dagen till ; såsom markerat uttryck för dagens betydelse; långt från/bortom all ; och redlighet i en avlägsen avkrok utan civilisation och kultur; sätta en ; i (att utföra) ngt låta (utförandet av) ngt vara avgörande för sin personliga heder; ;ns fält slagfältet <litt.>; ;ns och hjältarnas språk svenska språket <ofta iron.>
Hist.: före 1520; fornsv. ära 'ära; aktning'; av lågty. ere, även 'äktenskap'; jfr förära
2 tillfälle att visa (hög) uppskattning för ngn; särsk. i artighetsfraser {eheder 2}: ärebetygelse; ärebevisning; äreport; äretitel; ärevarv; jag har redan haft den ;n (att bli presenterad); gör mig den ;n att infinna Er på mottagningen; jag har den ;n att gratulera (på födelsedagen)
Bet.nyanser: a) med ändrad inriktning hög uppskattning <ngt vard.; i ett uttr.>: har den ;n (på födelsedagen)! b) om uttr. för uppskattning, särsk. som utrop e.d.: Gud ske pris och ;; ; vare Gud i höjden
Hist.: före 1520; se 1ära 1