Nekromanti Blind strid

[Vindhand]

I tråden om trovärdigheter (nyss) kom frågan om blind strid upp. Vad händer i striden om
A: man är tillfälligt förblindad (men alla andra ser bra)
B: Ser bra men slåss mot en osynlig motståndare (som också ser bra)
C: Alla är blinda (mörkt?).
...och för de riktigt sjuka:
D: Ser bra men slåss mot en motståndare som är osynlig (och som inte heller kan se dig)..

Jag föreslår att följande stridstaktiker borde funka:
A:
* Hålla fienden på avstånd tills man kan se igen, m.h.a. ett vildsint attackerande av alla möjliga angreppsvägar.
* Lokalisera fienden (klurigt) och försvara sig instinktivt för att sedan försöka komma in på brottningsavstånd och därefter behålla detta tills fienden är död.
B:
* Samma, men fler fula knep för att lokalisera fienden är möjliga. (kasta småsten?)
C:
* Här är avvaktande i tystnad mycket större. Den som först avslöjar sin position är illa ute. Vilseledning är stort här.
D:
* Som i B men dubbelsidigt, och med faktorer från C.

Har ni några idéer?

 

[Troberg]

A: man är tillfälligt förblindad (men alla andra ser bra)

Spela död, du har inte en chans.

B: Ser bra men slåss mot en osynlig motståndare (som också ser bra)

Hoppas att du blöder på motståndaren efter första träffarna han får in. Slå mot de svävande blodfläckarna.

C: Alla är blinda (mörkt?).
D: Ser bra men slåss mot en motståndare som är osynlig (och som inte heller kan se dig)..

Veva med stort tillhygge så att första träffen när ni kommer nära varandra blir på motståndaren.

 

[Krille]

"A: man är tillfälligt förblindad (men alla andra ser bra)
B: Ser bra men slåss mot en osynlig motståndare (som också ser bra)
C: Alla är blinda (mörkt?)."

Spelar man Skymningshem så sluter man ögonen, koncentrerar sig på motståndarens wa, spinner runt och drar svärdet i samma rörelse som man gör ett snabbt och kraftigt hugg som skickar iväg den osynlige motståndarens huvud rullande in i hörnet och poetiskt sprutmålar väggen med blod.

Spelar man Västmark så svär man som faen över motståndarens häxkonster och manar honom att slåss som en man, eljest hans avkommas brödrostar må vara förbannade i sju generationer! Naturligtvis så går motståndaren med på det och tänder ljuset/blir synlig, emedan han a) inte vill bli känd som ett ärelöst kräk, och b) inte vill ha sin avkommas brödrostar förbannade.

Spelar man Playelf spelar mörker/osynlighet föga roll för hjältar, utan det är viktigare med att ha för små tuttkoppar på ringbrynjebikinin. Det har större inverkan på striden än fånerier som blindhet.

Och spelar man Evangelium slår man på ljusförstärkaren i hjälmen eller får använda reglerna för nedhållande eld/blind eldgivning på sidan 26.

Med andra ord så beror det återigen på situation och spelvärld.

 

[Vindhand]

Med andra ord så beror det återigen på situation och spelvärld.

Jag funderade i.o.f.s. mest på vad som skulle ske i verkligheten...

 

[Dante]

Vad nu? ...

Kan du inte skilja på rollspel och verklighet, din lymmel?

Du borde posta dina inlägg på verklighetsmakarforumet istället.

<font size="1"> Ja ja, jag är ironisk, om någon till äventyrs inte skulle uppfattat det.</font size>

 

[Rising]

Om man själv är förblindad anser jag att det främst borde handla om att se till att man har säkra riktningar samt kan lokalisera närmaste hot.

Alltså, om du står i en trång korridor och har dina kompisar bakom dig så behöver du inte vara rädd för angrepp från något annat håll än framför dig, där står nämligen fienden. Om jag skulle befinna mig i ett stort rum med många kombatanter så skulle jag rygga undan och ställa mig i ett hörn, just för att säkra så många riktningar som möjligt. Det här med säkra riktningar borde ha en funktion i vanlig strid också, förresten. I vart fall i strid mot många angripare, man borde kunna ställa sig i formation och liknande för att slippa risken för rygghugg.

När man är blind är det viktigt att ha ett tekniskt övertag mot eventuella seende fiender. Alltså, det ska vara upp till den med bra sikt att få göra det krångliga i striden; försöka slå undan ditt vapen och angripa dina svaga punkter. Om du håller i ett stort spjut och riktar det mot ett osynligt, stort rovdjur (som av naturen är dålig på just teknik), så har du en rätt bra chans, men om du håller i en dolk och möter en osynlig man med en lika osynlig värja så är du helt körd. Du har inte det tekniska övertaget. Att försöka utmanövrera en osynlig motståndare antar jag är helt lönlöst.

Långa vapen och stora sköldar antar jag således är att föredra när sikten är dålig. De behöver man röra sig minst med. Att slåss i kompakt mörker med en liten dolk eller ett krångligt vapen (såsom en stridsgissel) borde ställa till med betydligt fler problem. Om terrängen är kuperad kan det bli ännu värre om man måste springa omkring och ha sig.

Dock, hur är det med träffchansen? Minskar den bara? Nja, jag tvekar. Om man väl vet var motståndaren står så kan jag nästan tänka mig att striderna går fortare innan någon stupar. Jag tänker mig att det är svårare att försvara sig ordentligt än vad det är att anfalla, man ställer sig klumpigare och lämnar fler blottor, osv. Med en dolk i ena handen antar jag att jag skulle försöka hålla fast min motståndare i andra handen och sedan stabba honom. Träffchansen är stor, men mitt försvar är rent obefintligt.

---

Sedan kan man diskutera vad det är för skillnad på att slåss i mörker (där man inte ser någonting) och när man har god sikt fast slåss mot en osynlig fiende.

I god sikt mot osynlig fiende är jag inte rädd för att råka träffa mina kompisar med min stridsgissel, och jag behöver inte vara rädd för att springa in i ett träd eller ramla ner för en trappa hur som helst. Jag har kanske svårare för att träffa min fiende, men fummelrisken är väl lika stor som alltid. Det viktigaste är återigen att säkra vinklar och lokalisera målet. Om det osynliga monstret kan stå precis vart som helst så är det omöjligt att försvara sig.

---

Det finns andra specialfall som är riktigt äckliga:

- Vad skall man tänka på om man slåss tillsammans med osynliga kompisar?
- Vad skall man tänka på när man själv är osynlig? Ser man sina egna fötter? Försämras inte ens egen motorik när man är osynlig?
- Vad är det för skillnad på att slåss mot en osynlig fiende som står i en vattenpöl (man ser fotstegen) och en som håller i ett synligt vapen?
- Är det lättare att slåss mot osynliga fiender när det regnar? Visst, man kan nästan urskilja dem i regnet (regndroppar faller dock både framför och bakom dem, så helt synliga är de plötsligt inte!), men samtidigt så försämras hörseln i regnet och man kan inte höra deras andetag eller deras rörelser lika lätt.

Sedan finns det konstiga fall när man inte är förblindad, men ändå har dålig sikt. Vad gäller när man hallucinerar, till exempel? Och om man ska utkämpa en eldstrid i ett halvmörkt rum med en massa speglar överallt? Är det inte lätt att man gör bort sig? Om man hallucinerar och slåss mot en osynlig fiende i ett halvmörkt rum täckt med speglar? Öööh...

/Rising
som sätter sig och tar några djupa andetag

 

[Vindhand]

Om man själv är förblindad anser jag att det främst borde handla om att se till att man har säkra riktningar samt kan lokalisera närmaste hot.

Jo, det låter rimligt. Har man lokaliserat fienden kan man justera sin gard för att försvåra anfall. Säkra riktningar är en bra tanke också... personen i en smal korridor med ett spjut borde kunna försvara sig mycket lättare än ute på ett fält.

När man är blind är det viktigt att ha ett tekniskt övertag mot eventuella seende fiender.

Mjo, tvinga dem att avslöja sig innan de anfaller...

Dock, hur är det med träffchansen? Minskar den bara? Nja, jag tvekar. Om man väl vet var motståndaren står så kan jag nästan tänka mig att striderna går fortare innan någon stupar. Jag tänker mig att det är svårare att försvara sig ordentligt än vad det är att anfalla, man ställer sig klumpigare och lämnar fler blottor, osv.

...och dessutom är ett anfall mycket mer i din egen kontroll än ditt försvar (som måste passa fiendens anfall).

I god sikt mot osynlig fiende är jag inte rädd för att råka träffa mina kompisar med min stridsgissel, och jag behöver inte vara rädd för att springa in i ett träd eller ramla ner för en trappa hur som helst.

Vettig poäng. I mörker (och okänd mark?) bör varje förflyttning vara en utmaning.

- Vad skall man tänka på om man slåss tillsammans med osynliga kompisar?

Träning i formationsstrid borde vara guld värd. Man ser inte sina kompisar överdrivet mycket när man slåss i formation heller men träningen kan låta en undvika att stycka dem i.a.f. (i naginata är det t.ex. viktigt att man håller alla sina hugg "smala" av just detta skäl).

- Vad skall man tänka på när man själv är osynlig? Ser man sina egna fötter? Försämras inte ens egen motorik när man är osynlig?

Kycklinglösningen här är att låta den osynlige se sig själv litet halvtransparent

- Vad är det för skillnad på att slåss mot en osynlig fiende som står i en vattenpöl (man ser fotstegen) och en som håller i ett synligt vapen?

I båda fallen: lokalisering automatisk. I det andra fallet: mindre försvårning av försvaren.

Vad gäller när man hallucinerar, till exempel?

Pax för illusionssvärdet som låtsas göra ett annat anfall än jag faktiskt gör

 

[Vindhand]

Vad det gäller strid utan vapen så är förändringarna inte så stora.

Mjo, svårt att vara nära nog och röra sig nog för att skada fienden utan att låta...

Strid med vapen i totalt mörker har jag däremot inte testa ännu. Men det kommer att testats snarast.

Bär rustning. När man inte ser fi kan man inte bromsa hugget

Men att strida mot en fiende med vapen som man själv inte kan se måste vara ohyggligt svårt (omöjlig)

Antagligen har du rätt... det är saftigt orättvist...

 

[Nightowl]

Osynlighet

Kycklinglösningen här är att låta den osynlige se sig själv litet halvtransparent

Eller så fungerar osynlighet så att man mentalt övertalar folk att inte titta ditåt, och det exkluderar förstås en själv.

Fast kanske inte ens polare.

Erik

 

[Cybot]

Till sommaren så skall vi genomföra ett annat intressant test. Vi tänkte se om sprit påverkar fäktningen och hur, kan en liten mängd alkohol driva bort rädslan och andra störande tankar. Vid vilken arkoholmängd bryter sedan kurvan neråt eller blir det automatiskt sämre redan från första droppen o.s.v. Vi vet inte så vi skall göra en undersökning.

Kan bli en intressant studie.
Fast enlig egen erfarenhet så tar minsta droppe och försämrar förmågan, något som jag har märkt vid sparrning. Till och med så lite som en öl försämrar reaktionsförmågan märkbart.

 

[Cybot]

Tja, det är sällsynt men det har hänt att man tagit en öl innan. Och det märks. Folk som man är jämnbördig med(i vanliga fall) spöar en flera gånger i rad osv.

 

[Troberg]

Fast enlig egen erfarenhet så tar minsta droppe och försämrar förmågan, något som jag har märkt vid sparrning. Till och med så lite som en öl försämrar reaktionsförmågan märkbart.

Inte min erfarenhet. Jag har gjort tester med öl och flipper, och efter en öl är jag som bäst (nervösflipprar inte, överreagerar inte), efter två är jag som när jag är nykter och sedan bär det utför.

 

[Dante]

Fyllestrid (först ot, sedan t) ...

Jag har samma erfarenhet av dart och trumspelande.

Efter en öl blir jag stadigare på handen och har lättare att sätta pilen åtminstone i närheten av där jag tänkt mig. Efter två eller fler öl lever alla i lokalen farligt.

En öl före en spelning lugnar nerverna och gör att jag kan spela avslappnat. Två öl gör att jag måste koncentrera mig på något så grundläggande som att hålla takten, vilket gör hela spelningen till en svår pärs. Jag har spelat aprak* en gång och det gör jag aldrig om (det var sisådär 15 år sedan ... förresten, Troberg, jag tror du var med. Var det inte du som skjutsade oss till Ludvika/Grängesberg/var fan det nu var? En hel punkrockorkester och deras instrument i en ... Honda Civic?)

För att återknyta en smula till ämnet: Ge alla stridande +1 på att slåss efter en bärs och sedan –1 för varje efterföljande.

<font size="1">* Ungdomar, drick inte så mycket att ni blir apraka. Sprit är dumt!</font size>

 

[Troberg]

Re: Fyllestrid (först ot, sedan t) ...

Jag har spelat aprak* en gång och det gör jag aldrig om (det var sisådär 15 år sedan ... förresten, Troberg, jag tror du var med. Var det inte du som skjutsade oss till Ludvika/Grängesberg/var fan det nu var? En hel punkrockorkester och deras instrument i en ... Honda Civic?)

Jajamensan. Det var den gång det urartade till en fight när tidningen skulle fotografera er. Dessutom kommer jag ihåg ljudteknikerns kommentar på soundchecket: "Det är inte lönt, det låter för jävligt" (till kompisen bredvid), följt av ett "OK grabbar, nu är det perfekt!" till er...

Skit samma, det var ett bra tryck, publiken hade skitkul och det var en lyckad spelning.

Och snacka inte skit om Lilla Blå! Jag har vid ett tillfälle fått in 14 personer i den bilen (fick iofs plocka ur passagerarsätet...)!

 

[Dante]

Påpekande (ot, förlåt!) ...

»Det var den gång det urartade till en fight när tidningen skulle fotografera er.«

Jag slogs i vanlig ordning inte.

Jag har bara råkat i slagsmål en enda gång (Hultsfred, skinheadåret 1989 [tror jag att det var], självförsvar) sedan jag och Troberg samtidigt gick in i varsin dörr i åttonde eller nionde klass.

Jag har alltid föredragit att prata mig ur hotfulla situationer.

 

[Troberg]

Re: Påpekande (mer ot, förlåt!) ...

Jag slogs i vanlig ordning inte.

Om jag minns rätt så gjorde fotografen misstaget att säga "Se inte så stela ut" varpå du hoppade på Tomas bakifrån. När ni kom in var ni alldeles gräsiga ocj jordiga allihop.

Minns jag fel eller?

Jag har bara råkat i slagsmål en enda gång (Hultsfred, skinheadåret 1989 [tror jag att det var], självförsvar)

Missade det året. Några år senare var det dock några skins som drog en flaska i bakhuvudet på syrran. Tyvärr vägrade hon tala om var deras tält var så jag fick aldrig någon möjlighet att prata förstånd.

sedan jag och Troberg samtidigt gick in i varsin dörr i åttonde eller nionde klass.

Men det var ju bara på skoj! Misstänker dock att Hummel inte riktigt trodde på dörrhistorien...

Jag har alltid föredragit att prata mig ur hotfulla situationer.

Vekling! Det är därför handeldvapnen uppfanns, för att man skulle slippa prata för att lösa meningsskiljaktigheter. Är du en sån som koker ägg utan äggkokare också?

 

[Krille]

E-mail, någon? [ANT]

Är det inte där som sådana konversationer hör hemma? Eller kanske i telefon?

 

[Troberg]

Re: E-mail, någon? [ANT]

Är det inte där som sådana konversationer hör hemma? Eller kanske i telefon?

Jo, jag bara tyckte att jag måste berätta sanningen när han påstod att jag ljög. Nåja, droppar det nu.