Rickard
Superhero
Ni vet när det sker speltillfället där allting bara klaffar: alla har skitkul, är kreativa, det händer en massa oväntade saker, tiden verkar försvinna och efteråt sitter man och tänker igenom speltillfället, ensam eller tillsammans med de andra, och känslorna och energin kan vara inte bara kvar under kvällen utan i några dagar.
Jag har alltid varit besviken på att jag inte kan knäcka nöten om alltid få varje spelmöte att kännas sådär; jag är inte personen som slår ut med armarna och säger att "ibland står stjärnorna i linje". Visst, jag förstår att det är många faktorer som spelar in - eftersom vi är många olika personer, vi har mekanik som kan ställa till det (slump!) och det förberedda arbetet kan vara precis lagom för att få igång ett grupp-flow. Grupp-flow är svårt, men att få flow beror ett par enkla punkter: klara mål, en ständig respons på handlingar och att handlingen ger precis lagom med motstånd för att man ska tycka det är roligt att gå vidare.
En sak som jag kom å tänka på angående bleed-tråden är när agerande hos en deltagare kan smitta av sig till resterande gruppen och de tar del av energin och själva tänder till. Jag har tidigare tagit upp att jag inte gillar initiativsystem när man turas om att sätta scenen (eller göra handlingar i striden) eftersom personen som har en idé är den ska ska vara drivande; en anledningen till detta är att den med energi kommer att föra över sin energi till andra. Jag kommer å tänka på vad Viola Spolin - skaparen av impro - skrev i en av hennes böcker. Hon kallade sina skådespelare för "spelare" och hon gav dem uppgifter att göra på scen (mekaniker). Mycket av vad hon skriver går att applicera nästan direkt till spelledande och hon borde egentligen diskuteras mer bland rollspelare. I alla fall:
Jag har alltid varit besviken på att jag inte kan knäcka nöten om alltid få varje spelmöte att kännas sådär; jag är inte personen som slår ut med armarna och säger att "ibland står stjärnorna i linje". Visst, jag förstår att det är många faktorer som spelar in - eftersom vi är många olika personer, vi har mekanik som kan ställa till det (slump!) och det förberedda arbetet kan vara precis lagom för att få igång ett grupp-flow. Grupp-flow är svårt, men att få flow beror ett par enkla punkter: klara mål, en ständig respons på handlingar och att handlingen ger precis lagom med motstånd för att man ska tycka det är roligt att gå vidare.
En sak som jag kom å tänka på angående bleed-tråden är när agerande hos en deltagare kan smitta av sig till resterande gruppen och de tar del av energin och själva tänder till. Jag har tidigare tagit upp att jag inte gillar initiativsystem när man turas om att sätta scenen (eller göra handlingar i striden) eftersom personen som har en idé är den ska ska vara drivande; en anledningen till detta är att den med energi kommer att föra över sin energi till andra. Jag kommer å tänka på vad Viola Spolin - skaparen av impro - skrev i en av hennes böcker. Hon kallade sina skådespelare för "spelare" och hon gav dem uppgifter att göra på scen (mekaniker). Mycket av vad hon skriver går att applicera nästan direkt till spelledande och hon borde egentligen diskuteras mer bland rollspelare. I alla fall:
- Am I giving enough energy?
- Am I staying overlong on mechanics?
- Which players need individual attention?
- Do they need more workshops?
- Are rehearsals to drawn out?
- Am I nagging the players?
- Am I attacking them?
- Are the actors working at odds with me?
- Is the problem physical or psychological?
- Am I just being a traffic manager?
- Is it necessary to stimulate more spontaneity?
- Am I overanxious?
- Am I asking them for more than they can give me at this time?
- Am I reaching the intuitive?