Det här är nog den svagaste punkten i Blades för mig med.
Karaktärsskapandet ger inga som helst verktyg för att skapa något annat än en tvådimensionell rollperson. Och spelets fasupplägg gör att man måste skynda sig vidare till nästa moment. Och när spelet inte får andas, då får rollpersonerna aldrig utrymme att utveckla djup.
Håller med här, eller snarare, spelet hjälper inte speciellt mycket med att som placera det lite tyngre och där en inte skyndar vidare till nästa fas om en inte aktivt tvingar sig till det typ. Det tycker jag nog är spelets största problem. Att det envisas med att säga fiction first, men sen är det inte fiction first ändå, inte när vi ska hoppa mellan dessa olika faser utan då är det peka med hela handen. I min erfarenhet fungerar det bäst när vi har free play som något som omsluter allt annat och vi låter the score snarare triggas som ett move, dvs "oj nu är det nog the score känns det som, dags att slå för engagement" och sen när the score puttrar på, blir klar, så fortsätter freeplay och vi identifierar handlingar och löser de som ska lösas med downtimereglerna.
Jag tror karaktärsdjupet kan komma fram här också (även om jag håller med, känns lite som optional), om det bara får rollspelas, eller snarare om de bara får vara personer som agerar lite fritt som i vilket rollspel som helst och vi ser faserna mer som olika sätt att hantera reglerna på. I Freeplay slår vi tärning, gör setups, planerar inför kommande heist eller rent av får ett uppdrag, kanske undersöker vi vår uppdragsgivare, samlar information, osv allt sådant där som vi vill göra, när vi sen säger "ok, så efter middagen samlar vi alla, vi sjunger sången vi alltid sjunger innan vi beger oss ut på ett jobb, och vi släcker elden..." då vet spelledaren att nu är det dags att slå för engagement. När vi sen kommer åter, så är det inte mekanisk downtime action efter downtimeaction, utan "vad vill ni göra?" och antal Downtime actions är bara en timer innan vi glider över i freeplay och uppstart inför ett nytt jobb. Det är fortfarande, "ok, så vi måste hitta en ny läkare, det går ju inte att lite på vår gamla...." och så rollspelar vi lite och beskriver vad detta är för att se vad det kan innebära för downtimeaction, och sen "undertiden detta då... vad gör du?" och så klipper vi till nästa mig, som kanske super ner mig i hamnområdet för att bli av med stress, eller kanske inte ens behöver rollspela ut det utan istället scenen när jag ramlar in i värt gängs högkvarter, aktiverar larmet av misstag och somnar på köksgolvet...
Det här är väl egentligen samma sak som typ, Mouse Guard eller Burning Empires, att vi bara rollspelar som vanligt, checks i MG och scenerna i BE är bara timers som klickar ner och gör alla handlingar har lite vikt, vi kan inte göra hur mkt som helst, vi hinner bara med x, sen är det dags igen...
