Nekromanti Beror på vad du gillar med rollspel

[Rising]

Vi borde nog ta det här i en helt ny tråd på rollspelsmakande, va?

Nå, kanske är vi snart klara. Jag tror man ska skilja på ärkefiender som är tuffare än en själv (Darth Vader) och de som visserligen är sämre än en själv, men som djävlas med en mha deras underhuggare eller någon form av irriterande specialförmåga. Den senare sortens fiende vill man nog bara få lägga ens vantar på, för så fort man får tag i honom så är det bara att spöa skiten ur honom tills han ber på sina bara knän. Darth Vader-skurkarna tycker jag däremot skall vara ens övermän i hela striden, men att man mot upplösningen ska få möjligheten att utdela den där sista, avgörande, dödliga träffen och avsluta striden hur mycket man än ligger nere.

Den skurk du berättade om lät dock som en sådan där jobbig fuling. Du skrev "rygghuggare" så jag antar att han snarare var en Joker-typ än en Darth Vader-typ.

"2. Man vill att reglerna ska göra det möjligt att klå sin hatade ärkefiende."

Det här var bra skrivet. Ja, det ska vara möjligt att vinna över ens ärkenemesis, även om denne egentligen är överlägsen. Men om vi pratar om usla rygghuggare och Jokern-skurkar, då tycker jag det motsatta ska gälla; det ska vara möjligt för dem att klå dig. Hur mycket du än har tränat upp dig så kan de överraska dig med en ful manöver när du tror att du har segern som i en liten ask.

Det är väl de två olika fall jag kan föreställa mig. I övrigt tror jag att praktiska skäl väger tyngst; man vill använda regler som är enkla och strömlinjeformade. I den mån man ändå vill ha några specialregler för livsmål så tror jag personligen att en sorts "vadslagningsregler" är bäst. Liksom, om min rollperson blir förälskad på ett passionerat sätt; då kan jag göra en "vadslagning" tillsammans med spelledaren. Ju högre jag värderar rollpersonens förälskelse; ju högre bonus får jag på alla mina slag (eller så får de bli en generell bonus på något annat sätt, via hjältepoäng, XP eller whatever), men om förälskelsen skulle få sig en allvarlig törn så får jag istället så mycket minus på alla mina slag tills jag kunnat få upprättelse. Med den approachen kan man skaffa sig nya livsmål på stående fot, och de är både bra att ha och hemska att riskera.

 

[Storuggla]

"Men jag hade inte kunnat bära det hatet mot den ormen från början, det var ju nämligen inte förrän mot slutet av berättelsen jag fick veta hur det egentligen låg till. Varianten som finns i typ HeroQuest eller Pendragon skulle inte hjälpt mig ett dugg. "

Såvida du inte då i slutet lagt dina Hero Points på att skaffa dig "Hata brorsan" som egenskap eller använt dem till att bumpa dina slag, vilket skulle förstärkt dina aktioner med rättfärdig ilska. Förvisso känns det lite dumt att köpa sig egenskapen "Hata brorsan" två minuter innan man skivar honom till parmesanskinka och därmed lämnar en med en egenskap som inte gör något längre, så jag skulle nog personligen bumpa slagen.


Storuggla, äggkokning 7w2

 

[ro83rt]

Re: X?

Jag tror du missförstår lite. Aligamenten är bara ord som beskriver var man står på den amerikanska hollywoodosande "godtillond" skalan. Beroende på var man är så kan man välja lite olika vägar för sin karaktär på pappret. Men om vi tar en skitsnäll palladin som exempel. Oavsett hur snäll han är så kan han inte bli mer snäll än LG. Han kan inte heller nyansera sina värderingar inom LG och få någon effekt.

Två drakar hotar varsin by. I en bor det rika i en bor det fattiga. Palladinen brinner för att hjälpa fattiga. LG aligamentet kräver att han hjälper båda. Det gör han givetvis men han förutsättningarna när det gäller att spöa draken är samma trots att den ena byn borde ligga honom varmare om hjärtat. I det här läget spelar det dessutom ingen roll om han använder snällt vitt ljus eller hemsk svart eld . Resultatet blir likartat.

En skön metafor:

Är din karaktär som ett svärd så är aligament en bit järnmalm.

Jag kom på den själv, det märktes kanske?

 

[ro83rt]

Re: Hmm...

I exemplet med soldaten så hade ju uppenbarligen soldaten en "passion" för tjejen eftersom som han satte efter henne. Ett roligt dilemma hade ju varit om hans mannar i samma stund låg pyrt till och han var tvungen att välja.

Det där beror ju lite på hur man lägger upp kampanjer. Leder SL kampanjer på så sätt att det inte spelar någon roll vilken karaktärer man spelar så kommer ju inte ens passions att inverka i någon större utsträckning. Jag tycker däremot att det är skitviktigt att kampanjen är anpassad efter karaktärerna. Metaintriger är överskattat och att SL har spelarna i koppel är värdelöst.

 

[ro83rt]

Exemplet med DoD 6 var skitbra och det var precis det jag menade. Sedan tycker inte jag att det viktigaste är hurvida det är möjligt att spöa sin ärkefiende utan att ens karaktärs värderingar, drivkrafter och böjelser faktiskt spelar in i det speltekniska.

Fördelen med D20, till skillnad från t.ex. DoD 6, är att det är lite öppnare för berättande. Systemet talar inte om för dig exakt vad som händer i en strid. Det talar bara om ifall du träffar och hur ont det gör. Koola detaljer och målande beskrivningar är helt upp till spelaren/SL.

 

[Archer]

Jag ber återigen

Denna diskussion har mycket lite med Ingatius_riellys ursprungliga fråga att göra, eller d20 för den delen, och är off-topic. Vill ni diskutera den vidare, gör det helst i en nystartat tråd, i det forum det passar.

 

[Pom]

Re: X?

Råger, då är jag med.
Jo, alignment är en väldigt grovkornig indelning.

 

[Archer]

Flyttad

Då denna diskution har mycket lite med d20 att göra, och den var på väg att förstöra all möjlighet för Ignatius_reilly att få fler vettiga svar, flyttar jag den hit, där ni kan diskutera vidare. Jag anser att diskussionen som ni för är mer allmänn än system-specifik, därför flyttades den hit.