Behövs verkligen nya versioner?

Men för att återvända till Clarence's trådstart så menar jag att frågan är fel ställd. Att grundreglerna till DoD kom ut i fem versioner på 80-talet (inklusive Expert) berodde inte på att det var några allvarliga fel med reglerna. Det går utmärkt att spelleda Den Femte Konfluxen från 1994 med blå lådans regler från 1982.
Många uppdateringar som kom på 1980-talet var ändå förbättringar, helt enkelt för att rollspel var nytt och outforskat. Runequest 2 behövde verkligen uppdateras, samma sak med Classic Traveller.

Mitt perspektiv i trådstarten är både spelarens och skaparens. Jag håller med @krank och @Rickard om att spel behöver uppdateras ibland av olika anledningar, både tekniska och kommersiella. Eller för att licenser omförhandlas.

@luddwig En utökad version av De Fördömda låter grymt!

Fria Ligan har kommit upp i tråden, men de har väl egentligen inte släppt så många nya versioner av sina spel?
 
Jag tycker ni resonerar baklänges här. Syftet med att ge ut nya versioner av grundreglerna är inte att lösa något problem inom spelet. Det är att tjäna pengar.
Om vi hade haft det som syfte hade vi missat målet. Dock är det snarare en drivkraft att göra något man är stolt över och uppskattning för det.
 
Många uppdateringar som kom på 1980-talet var ändå förbättringar, helt enkelt för att rollspel var nytt och outforskat. Runequest 2 behövde verkligen uppdateras, samma sak med Classic Traveller.

Mitt perspektiv i trådstarten är både spelarens och skaparens. Jag håller med @krank och @Rickard om att spel behöver uppdateras ibland av olika anledningar, både tekniska och kommersiella. Eller för att licenser omförhandlas.

@luddwig En utökad version av De Fördömda låter grymt!

Fria Ligan har kommit upp i tråden, men de har väl egentligen inte släppt så många nya versioner av sina spel?

Jag har en tumregel när jag programmerar: Gå på andra lösningen.

Första lösningen är inte genomtänkt och rätt kass.

Andra lösningen är ren och funkar.

Tredje och senare är överkrånglade och bloatade.

Jag tror detsamma gäller här. Man kan justera lite, men efter ett tag så lägger man till saker för att man kan lägga till dem, inte för att de behövs.
 
Jag har en tumregel när jag programmerar: Gå på andra lösningen.

Första lösningen är inte genomtänkt och rätt kass.

Andra lösningen är ren och funkar.

Tredje och senare är överkrånglade och bloatade.

Jag tror detsamma gäller här. Man kan justera lite, men efter ett tag så lägger man till saker för att man kan lägga till dem, inte för att de behövs.
Haha, min kurva är mer som ett upp och nervänt U! Jag börjar enkelt och dåligt, sen lägger jag till mer och mer för att lösa alla problem. Efter ett tag inser jag att ingenting blev bättre och börjar ta bort saker, lite i taget. Och sen lite till. I bästa fall blir det viktiga kvar. Men ibland ingenting.
 
Rätt ofta har man hittat bättre sätt att göra saker på eller gjort en massa fel i den tidigare versionen. Senaste RuneQuest behöver desperat en ny version (och har gjort det sedan 2018), till exempel (det verkar som att den till slut kommer nästa år). Däremot finns det ju spel som känns klara, som Call of Cthulhu och Pendragon där man väldigt sällan behöver köpa en ny utgåva om man har någon av de tre senaste.

D&D handlar förstås ofta bara om att göra om saker mest i onödan för att få en ny produktcykel.
 
I så fall är mitt svar ett rungande NEJ. Spelare och spelledare behöver inga nya regelversioner. Det räcker med att rätta ett par korrfel och trycka upp samma bok på nytt. Men det är ingen bra affär att göra så.
Ibland är spelet för misslyckat gjort för att det ska gå att lappa och laga. D&D 3.5. t.ex. var verkligen motiverat som ett komplett omtag på D&D 3. Och ingen kan ju säga annat än att Fria Ligan behövde göra en helt ny utgåva av DoD - ingen tidigare hade varit ens i närheten av adekvat.
 
Rätt ofta finns det rimliga både inre och yttre anledningar. Om vi ska gå igenom ett spel med en invecklad utgivningshistorik, som RuneQuest:

RQ1 (1978): Ett hafsverk man gjorde för att få ut till GenCon. Fanns aldrig på kartan att det var den "riktiga" versionen.
RQ2 (1979): Fixade RQ1.
RQ3 (1984): En kombination av ny utgivare (Avalon Hill), som hade Åsikter om spelet, och att man faktiskt lärt sig om hur BRP-motorn fungerar sedan 1979.
(RQ4 var på gång men blev aldrig av)
RQ5.1 (2006): Ny utgivare (Mongoose) och ny tidsperiod i Glorantha. Anses (med god rätt) vara en katastrofalt usel produkt, med bland det sämsta artwork jag sett i någon rollspelsprodukt, men den finns av flera anledningar.
RQ5.2 (2010): Mongoose fixar till de allra värsta felen, men utan att det blir något vidare.
RQ6 (2012, numera mer känt som Mythras): Ny utgivare (The Design Mechanism), som för första gången sedan 1984 gör ett rimligt jobb med reglerna.
RQG (2018): Nygammal utgivare (tillbaka hos Chaosium), där man för att passa grognards (och för att man själva är grognads) backar från RQ6s moderna regeldesign och utgår från RQ2, med inspiration från RQ3 och Pendragon. Tanken var att göra en ny standardversion med inbyggt Glorantha, men man var inte bra på regeldelen, och katastrofal regelredigering kombinerat med klipp&klistra-jobb från tidigare utgåvor resulterade i en extremt buggig produkt. Inom några år insåg man också att kostnaden för att ha gammelmodiga och tunga regler är att det är hopplöst att rekrytera nya spelare.
RQ2026? (2026?): I alla fall tanken är att göra spelet kortare, tajtare och modernare, och räta upp horden av buggar från RQG. Samtidigt som man huvudsakligen upprätthåller bakåtkompatibilitet hela vägen till RQ1 (tall order!).

(Och det här är mainlinen av utgåvor - vi har inte ens gett oss på de brittiska utgåvorna, RuneQuest Slayers, och annat sådant.)

Var någon av de här versionerna helt omotiverad? Kvalitetsmässigt, absolut, men alla är helt begripliga utifrån antingen att vilja rätta till trasiga utgåvor eller för att licensen gått till ett nytt företag med nya idéer. Det enda som inte är OK alls från användarnas perspektiv är RQ1, och det är ju inte en ny utgåva.
 
Last edited:
Tänker att det beror mycket på spel och kreatör.
Vissa superetablerade spel såsom DnD, CoC Vampire osv är lite för stora för att inte pumpa ut nya editioner med jämna mellanrum. Det är ju dels det bästa sättet att få in kosing men också ett sätt att hålla liv och skapa buzz i varumärket. Det är mycket lättare att få folk (både proffstyckare och gemene person) att prata om en ny edition av ett rollspel än någon annan typ av produkt. En ny edition ger också möjligheten att modernisera text/språk samt anpassa spelet mer efter den moderna zeitgeisten. Ett prima exempel på det är ju att det förekommer mycket mer kvinnliga spelare och rollpersoner i många spel jämför med för 20 år sedan.

Men rent regelmässigt så har jag dock svårt att se att en regelmotor skulle behöva mer än max 5 editioner för att finslipas färdigt.
 
Klart det behövs nya versioner. Vissa av oss kommer tycka att det är skit, andra tycker att det är jättebra. Beroende på vilket perspektiv man vill diskutera ifrån blir det en väldigt svår fråga att besvara.

Å ena sidan...tycker jag om nya versioner som enligt min uppfattning är bättre än de andra äldre versionerna, enkelt.
Å andra sidan...är det en jäkla utmaning för mitt samlarbeteende som måste köpa på mig versionerna som i vissa fall inte är särskilt bra annars, men jag måste köpa dem för att annars är inte min "samling" komplett och då kommer världen gå under!
 
Rätt ofta finns det rimliga både inre och yttre anledningar. Om vi ska gå igenom ett spel med en invecklad utgivningshistorik, som RuneQuest:

RQ1 (1978): Ett hafsverk man gjorde för att få ut till GenCon. Fanns aldrig på kartan att det var den "riktiga" versionen.
RQ2 (1979): Fixade RQ1.
RQ3 (1984): En kombination av ny utgivare (Avalon Hill), som hade Åsikter om spelet, och att man faktiskt lärt sig om hur BRP-motorn fungerar sedan 1979.
(RQ4 var på gång men blev aldrig av)
RQ5.1 (2006): Ny utgivare (Mongoose) och ny tidsperiod i Glorantha. Anses (med god rätt) vara en katastrofalt usel produkt, med bland det sämsta artork jag sett i någon rollspelsprodukt, men den finns av flera anledningar.
RQ5.2 (2010): Mongoose fixar till de allra värsta felen, men utan att det blir något vidare.
RQ6 (2012, numera mer känt som Mythras): Ny utgivare (The Design Mechanism), som för första gången sedan 1984 gör ett rimligt jobb med reglerna.
RQG (2018): Nygammal utgivare (tillbaka hos Chaosium), där man för att passa grognards (och för att man själva är grognads) backar från RQ6s moderna regeldesign och utgår från RQ2, med inspiration från RQ3 och Pendragon. Tanken var att göra en ny standardversion med inbyggt Glorantha, men man var inte bra på regeldelen, och katastrofal regelredigering kombinerat med klipp&klistra-jobb från tidigare utgåvor resulterade i en extremt buggig produkt. Inom några år insåg man också att kostnaden för att ha gammelmodiga och tunga regler är att det är hopplöst att rekrytera nya spelare.
RQ2026? (2026?): I alla fall tanken är att göra spelet kortare, tajtare och modernare, och räta upp horden av buggar från RQG. Samtidigt som man huvudsakligen upprätthåller bakåtkompatibilitet hela vägen till RQ1 (tall order!).

(Och det här är mainlinen av utgåvor - vi har inte ens gett oss på de brittiska utgåvorna, RuneQuest Slayers, och annat sådant.)

Var någon av de här versionerna helt omotiverad? Kvalitetsmässigt, absolut, men alla är helt begripliga utifrån antingen att vilja rätta till trasiga utgåvor eller för att licensen gått till ett nytt företag med nya idéer. Det enda som inte är OK alls från användarnas perspektiv är RQ1, och det är ju inte en ny utgåva.
Runequest, 2nd Edition: Games Workshop (UK) [BOX SET] ⚔️🛡️🦖

Har klarart mig med den här versionen av RQ - men RQ 2026 låter spännande!
1762989414940.png
 
Man kan ju se det så här: Behövs det nya spel över huvud taget? Eller nya romaner? Eller nya filmer? Eller nya tv-serier?
Finns det inte redan mer än någon människa hinner spela/läsa/titta på under en livstid?

Men trots att det redan finns så mycket så tror jag vi alla vill att det görs nya spel, filmer, och böcker.
Så varför inte nya versioner av gammalt också? Det finns uppenbarligen en marknad för dem.

Och vad är egentligen skillnaden mellan en ny version av ett gammalt spel, och ett nytt spel inspirerat av ett gammalt spel - annat än namnet då?
Ett nytt BRP-baserat fantasyspel, eller en ny version av ett gammalt som Drakar och Demoner? I en del fall misstänker jag att det är det "nya" spelet som gjort minst ändringar. (Ex. Pathfinder vs D&D 4e)
 
Jag tycker hela frågeställning är bakvänd. Hur ska vi veta vad vi behöver om vi avsiktligt väljer att hämma kreativitet och utveckling? Det kanske är att ställa frågan på sin spets, men i princip är det ju där vi hamnar. Och den typen av konservativa strömningar har ju världen inte varit utan direkt!

Men får jag välja så tar jag hellre 10 versioner "för mycket" än stagnation.
 
Man kan ju se det så här: Behövs det nya spel över huvud taget? Eller nya romaner? Eller nya filmer? Eller nya tv-serier?
Finns det inte redan mer än någon människa hinner spela/läsa/titta på under en livstid?

Men trots att det redan finns så mycket så tror jag vi alla vill att det görs nya spel, filmer, och böcker.
Så varför inte nya versioner av gammalt också? Det finns uppenbarligen en marknad för dem.
Jag tycker hela frågeställning är bakvänd. Hur ska vi veta vad vi behöver om vi avsiktligt väljer att hämma kreativitet och utveckling? Det kanske är att ställa frågan på sin spets, men i princip är det ju där vi hamnar. Och den typen av konservativa strömningar har ju världen inte varit utan direkt!
Klart det behövs nya versioner, det är en iterativ konstfrom med spelskapande generellt. Du börjar ju inte skriva regler för att skriva till ett slut, likt till exempel skulptörer mejslar en staty, du stöper och blöter, tar bort lägger till, om vartannat för att försöka skapa det bästa du/ni kan skapa. Bortom kommersialism finns ju oftast någon som vill sätta sin prägel och sin kreativitet för att göra det bättre än innan, ibland missar dom helt och ibland blir det helt annorlunda mot vad det var innan så det nog borde varit ett annat spel! För spel i samma linje som är helt annorlunda mot tidigare är en rimlig men något irriterande följd av detta iterativa arbetssätt.

Men det finns också något postmodernistiskt med att bara återanvända gamla världar och idéer, likt den förtisjuttonde superhjältefilmen som släpps flera varje år och som folk tydligen tittar på (inget illa menat om man gillar det), men man kan ju knappast kalla det nyskapande. Likt fantasygenren återanvänt Tolkien till förbannelse.
 
Ibland är det ju inte heller så att man ”återanvänder”. Till Eon är det ju många delar av spelvärlden som helt enkelt inte fått böcker än, så då är det ju rimligt att fortsätta utforska den. Och om grundboken säljer slut? Ja, då får man ju ge ut en ny, och då finns det också en chans att ändra saker man med tiden upptäckt problem med, och så vidare.
 
Där är det synd att de som egentligen bara vill ha 3e i evighet inte kan få det, men nu är det så.
En reprint av 1st ed. vore väll drömmen. 3an tillförde väll inget alls av värde egentligen.
 
Jag är förstås en ganska petig person, men när jag tittar efter så tycker jag att nästan alla rollspel i min hylla skulle ha nytta av en ny utgåva.

Blades in the Dark (har fått en som jag inte testat men hört gott om).
Tenra Bansho Zero
Eon 5 (bästa utgåvan hittills, men det finns ännu mer att iterera på)
7th Sea
Ryuutama
Svärdets Sång
Ars Magica
Fiasco
Oskriva Blad
 
En reprint av 1st ed. vore väll drömmen. 3an tillförde väll inget alls av värde egentligen.

Jag håller inte med. Även om den kanske inte föll mig på läppen så är det ett ganska gediget, genomtänkt och välplanerat världsbygge – betydligt mer sammanhängande än 1e och med en egen metaplot och egna fraktioner osv. Jag tycker absolut att 3e har ett existensberättigande och att det tillförde en egen röst, ett eget perspektiv.

Sedan spelar nog jag hellre i 1e, men det är ju en helt annan fråga.
 
Ingenting behövs när det kommer till rollspel.
Det är förströelse, lek, fritid och lyx. Att alls tala i termer om behov blir meningslöst, det handlar om vilja och begär.

Vill vi ha nya utgåvor, och vill någon skapa en ny utgåva?
När önskan om att få en ny version av något möter någons vilja att skapa detta, så kommer det uppstå en ny version, oavsett om någon annan tycker det är onödigt eller inte. Vad som motiverar någon att lägga ner arbetet på att skapa en ny version kan bero på massor av olika saker, men ytterst sällan så handlar det om att
tjäna pengar

Helt enkelt eftersom det ofta är en betydligt större risk att lansera en ny version av ett spel än vad det är att bara marknadsföra och tillgängöra det tidigare, och inte ens bland "stora" eller "framgångsrika" rollspelsutgivare så tjänas det särskilt mycket pengar. Att lansera sjunde utgåvan av Call of Cthulhu var för Chaosium nära på att sänka hela bolaget och det fick räddas av ett gäng fans, Paizo tog en jätterisk när de lanserade Pathfinder 2e och det tog flera år innan de kom upp i samma nivåer som första versionen. Fria Ligan är superframgångsrika i rollspelssammanhang, men de har årsomsättning som en medel-framgångsrik indiestudio i datorspelssammanhang, och jag har jobbat på lokala verkstadsföretag med högre omsättning. Rollspel som bransch omsätter inga betydande summor, det är verkligen en pytteindustri. Vill man tjäna pengar gör man bäst i att syssla med något annat. De pengar som tjänas går nära nog alltid tillbaka in i produktion och används för att hålla huvudet över vattenytan, när fakturorna är betalda är det sällan några betydande summor kvar att tala om.

"If you want to make a small fortune in roleplaying games, start with a big one".

Snarare handlar nyutgåvor om en lång rad andra faktorer, och i många fall är det så pass mycket en fråga om fall till fall att det är svårt att generalisera något sammanhängande "varför" överhuvudtaget. Men mycket handlar om att som många andra i tråden säger, det är en iterativ konstform, frågan "hur skapar man ett bra rollspel" är långt ifrån besvarad, och med tanke på att nästan varje ny skapare uppfinner hjulet på nytt går utvecklingen extremt långsamt och iterationerna är oerhört många.

Men svaret på ursprungsfrågan är fortfarande nej, för vi behöver ingenting. Det som spelar roll är vad vill vi ha och vad vill vi göra.
 
Last edited:
Back
Top