Behövs regler för hur olika fantasyraser är?

[God45]

Att man kan välja att ens ogre är stor och stark bygger dock på point buy och inte på slumpade förmågor. Så det är inneboende på fel sida av historien.

 

[Leon]

Bästa är Shadowrun där det är en BIG FUCKING DEAL om du är ett troll. Då väger du ett ton och kan böja stål med händerna men allt är dyrare och rasismen är intensiv. Och man vet att skjuta alven först om man inte redan vet vem som är trollkarlen.

Det här är nog min preferens. Och då känns +4 i STY ganska meningslöst. Hellre någon sorts egenskap eller förmåga som gör att trollet eller resen känns FÖR STOR på riktigt. Stolar går sönder. Hillebarder blir enhandsvapen. Annan skala på KP.

Det är mest det här med små mod på GE som känns ganska begränsat i vad man kan uppnå med det.

 

[God45]

Det här är nog min preferens. Och då känns +4 i STY ganska meningslöst. Hellre någon sorts egenskap eller förmåga som gör att trollet eller resen känns FÖR STOR på riktigt. Stolar går sönder. Hillebarder blir enhandsvapen. Annan skala på KP.

Det är mest det här med små mod på GE som känns ganska begränsat i vad man kan uppnå med det.

Du kan ha en enorm high-tech pilbåge om du är ett teoll i Shadowrun som skjuter stålspjut rakt genom pansarglas. Det är ganska fett.

 

[Celledor]

Det här är nog min preferens. Och då känns +4 i STY ganska meningslöst. Hellre någon sorts egenskap eller förmåga som gör att trollet eller resen känns FÖR STOR på riktigt. Stolar går sönder. Hillebarder blir enhandsvapen. Annan skala på KP.

Det är mest det här med små mod på GE som känns ganska begränsat i vad man kan uppnå med det.

Jag ser dock ofta "+4 i STY" och liknande som en förmåga som är lätt att se och komma ihåg utan att behöva minnas massa text som innehåller regler. Men då ska det kanske vara rätt stors modifikationer för att spela roll. Allt under +4 (beroende på spel) är så litet att det kan tas bort.

 

[cogitare]

Jag särskiljer hellre raser/arter/kulturer med hjälp av med förmågor, fördelar/nackdelar, etc.

OBS! Inte specifikt riktat till @Faehrengaust, flera har uttryckt den här åsikten. Hens inlägg råkade bara komma sist.

Beroende på hur de här förmågorna, för- och nackdelarna ser ut så kan det ju vara ett mått av 'same same but different'.

Exempelvis om det finns en fördel som är 'Stark som en tjur' som ger någon sorts bonus vid handlingar där styrka är involverat skulle och som bara kan innehas av starka raser i spelvärlden (orcher, troll, resar, obsidimen, whathaveyou) är mest ett annat namn på +2 i STY. Eller att 'Jättelik' bara kan innehas av minotaurer, resar, kentaurer och liknande raser.

Jag menar bara för att man klär den här skillnaden i lite annan skrud så behöver det inte vara så annorlunda egentligen. Men jag förstår att det kan kännas lite "fattigt" med bara en enkel modifikation på en GE för ras x, y eller z.

Notera! Jag tycker inte det är ett dåligt sätt att representera skillnader. Men ser inte heller att det är direkt överlägset något annat sätt, så som modifikation på GE. Beroende på system kan jag tycka att just modifikation på GE sänder den bästa signalen hur ett släkte eller ras är beskaffad. Sen är det olyckligt när/om man helt stänger dörrar till olika karriärvägar pga. GE-värden. Detta blir kanske extra tydligt där GE ofta är hårt knutet till en klass där det blir avsevärt svårare att vara en bra krigare utan hög STR och CON eller en bra magiker med hög INT osv.

Cog.

 

[Leon]

Du kan ha en enorm high-tech pilbåge om du är ett teoll i Shadowrun som skjuter stålspjut rakt genom pansarglas. Det är ganska fett.

En av anledningarna till att vi ville ha minotaurer i KH/Ereb Altor är just att de skulle kunna skjuta skeppshake och arbalest som om de vore hakebössor och armborst

 

[lijat]

I systemet jag sitter och skissar på begränsar jag maxvärden

Människor 1-5 social, 1-5 mental, 1-4 physical
Dvärg 1-4 social, 1-5 mental, 2-5 physical
Orc 1-4 social, 1-4 mental, 2-5 physical

Och sen får dom antingen nån liten bonus, typ +1 i hälsa eller stresstålighet
Och kanske nån specialegenskap, läker 10 gånger så fort

Det jag försökte vara noga med är att inte människor har +-0 på allt och alla andra avviker, utan snarare centrera egenskapera runt någor rasöcerskridande genomsnitt.

 

[Rickard]

Exempelvis om det finns en fördel som är 'Stark som en tjur' som ger någon sorts bonus vid handlingar där styrka är involverat skulle och som bara kan innehas av starka raser i spelvärlden (orcher, troll, resar, obsidimen, whathaveyou) är mest ett annat namn på +2 i STY. Eller att 'Jättelik' bara kan innehas av minotaurer, resar, kentaurer och liknande raser.

Om man pysslar rmed incrementalism (poängskyffling) som design, ja. Andra förmågor som givits har varit flygförmåga och tankeläsning.

 

[Troberg]

Då finns det ju verkligen ingen anledning att ha regler för olika folkslag. Om de är människor med latexögonbryn och en monokultur (whats the point...), spela dem då som de människor de egentligen är.

De är långt ifrån det. Deras skillnader är dock inte så mycket i fysiska egenskaper som i kultur. Men, jag har tex minst 5 olika alvkulturer.

Jag ser gärna att det finns regelmässiga skillnader även om de inte är så stora. När alla ändå kan vara allt, så blir allt samma. Och då känns det onödigt att ha med det alls.

Det blir mer intressant med begränsningar och ramar. Blir även mer intressant att bryta mot dessa om de finns.

Många spel, rollspel och datorspel är så fokuserade på att man ska kunna skräddarsy allt till den graden att de världarna lika gärna kan vara en och samma.

Bestäm hur du vill att ditt spel och värld ska vara. Det blir mer intressant och färggrannt då.

Låt mig försöka beskriva hur jag tänker:

Vilken spelare som helst kan tänka "Jag vill göra en ogre, så då behövs styrka, och jag sänker intelligensen".

Men, genom att välja ogre, så har man också valt ett antal attityder. I tex imperiet så finns inga fria ogres, de är slavar eller arenafoder. Var man kommer från är lika viktigt som rasen. Fuck, på vissa ställen så är kön det viktigaste. Rik eller fattig? Status?

Det är inte ett spel där man slåss mot monster, det är "people" (definierat som ungefär "sådana man kan prata med") som konflikterna är med. Alla de här sakerna är komponenter i de konflikterna.

Om man vänder på det hela: är "behov" den lins man ska titta genom? Jag upplever väl att många tycker det är snabbare och roligare att skapa rollpersoner genom att kombinera ihop "paket" i stil med folkslag, bakgrund och liknande än att bara köpa allt från scratch, så kanske finns det där en vinst med färdiga uppsättningar egenskaper?

Egentligen är det ju frågan: Tillför det något?

Annars är jag i lägret att jag uppskattar skillnader mellan raser/folkslag särskilt där det är uppenbart att någon är liten (och därmed ofta svagare) som Windlings i Earthdawn eller olika varianter på halvlängdsmän eller stor (och därmed stark) som minotaurer, resar, kentaurer och andra exempel. Jag har svårt att föreställa mig att en anka är/kan vara lika stark som en rese eller ens en människa, det blir någon sorts kognitiv dissonans där som jag har svårt att bortse från.

Jag tror du missförstår min fråga lite. Folkslagen ÄR olika, men det är upp till spelarna att göra det systemmässigt. Liksom, jag har aldrig varit med om en spelare som valt att spela en ogre för att de vill göra en klen räka. Tanken blir lite så här:

1. Jag vill göra en stor, stark karaktär.
2. En ogre känns bra.
3. Jag använder regelsystemet för att bygga en bra ogre.

Det är inte många spelare som i steg 3 tänker "jag använder regelsystemet för att bygga ett halflinggeni". Med andra ord, jag tror inte att det behövs en hård styrning. Att styra upp det känns lite som att en del spel tycker att man behöver säga saker som "När man är medvetslös kan man inte längre utföra handlingar", självklarheter som inte behöver nämnas.

Också värt att komma ihåg: Det är inte ett spel som är tänkt att vara "balanserat".

 

[Faehrengaust]

Jag tror du missförstår min fråga lite. Folkslagen ÄR olika, men det är upp till spelarna att göra det systemmässigt. Liksom, jag har aldrig varit med om en spelare som valt att spela en ogre för att de vill göra en klen räka. Tanken blir lite så här:

1. Jag vill göra en stor, stark karaktär.
2. En ogre känns bra.
3. Jag använder regelsystemet för att bygga en bra ogre.

Det är inte många spelare som i steg 3 tänker "jag använder regelsystemet för att bygga ett halflinggeni". Med andra ord, jag tror inte att det behövs en hård styrning. Att styra upp det känns lite som att en del spel tycker att man behöver säga saker som "När man är medvetslös kan man inte längre utföra handlingar", självklarheter som inte behöver nämnas.

Också värt att komma ihåg: Det är inte ett spel som är tänkt att vara "balanserat".

Medhåll.

Fördelen som jag ser det är att man inte låser sig helt och hållet i stereotyperna (inget fel med stereotyper dock, de är användbara på sitt sätt). Det blir inte så att man MÅSTE ta en Ogre för att vara stark (i vissa spel upplever jag att det är på det sättet). Det går att göra t.ex. en människa och sedan kan man hitta på en förklaring till varför just den här människan är så mycket starkare än normen, t.ex. har jätteblod långt bak i släkten eller att man ramlade ner i grytan med trolldryck som liten. Och vill man spela en svag Ogre så är det ju lätt att hitta en förklaring på det, t.ex. att det var svält när rollpersonen växte upp eller att hen drabbades av en allvarlig sjukdom i barndomen. Det kan bli intressanta rollpersoner av det. Jag som spelare gillar att skapa den typen av udda rollpersoner, men med vettiga förklaringar och med SL's/spelgruppens godkännande.

Det ger mer möjligheter. De flesta kommer att välja saker inom normerna (enligt din 1,2,3), men en del kan välja att göra något udda (de har redan en udda rollperson i tankarna vid 1). Systemet är mer tillåtande.

Blir det helt tokigt så man man alltid diskutera inom spelgruppen. Om resten av gruppen inte tycker det är ok med en småtjock trädgårdsmästar-hobbit som är starkare än hulken så kan man prata om det. Eller så kan SL slänga in ett veto eftersom det inte passar kampanjen/världen.

Det viktiga är att en tillräcklig mängd av SLP'n följer normen. Om SL går bananas och låter varannan Ogre vara svag så är inte normen längre att Ogren är starka.

 

[DanielSchenström]

Men, någonstans slog det mig: Behövs det? Om man redan har en text som beskriver en ogre som "stor, stark, och inte speciellt smart", typ, så varför inte bara låta spelaren göra sin tolkning av det när han köper egenskaper?

Naturligtvis kommer då någon att säga "Men, om någon gör en liten, klen Einstein-ogre då?", men jag hävdar att det är ett ickeproblem. Dels så ser jag inte varför någon skulle vilja spela en ogre om det är karaktären de vill ha, dels så har man en spelledare som kan säga "Sluta fjanta. Gör en ogre eller gör något annat.".

Så, åsikter?

Not: Det var bara ett exempel på beskrivning, i verkligheten är beskrivningarna mer uttömmande. Verkligt exempel för ogres, för att visa att det finns en hel del material för spelaren att bygga på (trigger warning: AI-assisterad text):

Beror på vilken målgrupp man har. Liksom, spelleder jag D&D nuförtiden så kan spelarna sätta vilka värden de vill på grundegenskaperna, men det vill de oftast inte. (Det viktiga för mig är för det mesta att de ska vara helt nöjda med sina rollpersoner. När jag testar nya spel dock brukar jag följa de existerande figurskaparreglerna.) Gör man ett spel där en del av det man tänker sig är att spelarna ska våndas och tänka lite när de plockar ihop för- och nackdelar, då vill man ge dem en lagom mängd sådana.

Och jag ser det som absolut självklart att nån kommer göra nåt så annorlunda som möjligt. Jag har själv gjort det flera gånger för att jag redan testat att spela standardpaketen många gånger nog. Ibland vill man utmana spelledaren också. Kan de hålla ens level 1 1hp Fighter vid liv tillräckligt länge för att nå level 2? Behöver de tänka efter lite när de förklarar vad som är ok att spela och kan fungera i deras spel? Har en spelledare som älskar att begränsa val, introducera nya och sånt och där kontrar jag med att försöka hitta sämsta kombinationen.

 

[Troberg]

Beror på vilken målgrupp man har. Liksom, spelleder jag D&D nuförtiden så kan spelarna sätta vilka värden de vill på grundegenskaperna, men det vill de oftast inte. (Det viktiga för mig är för det mesta att de ska vara helt nöjda med sina rollpersoner. När jag testar nya spel dock brukar jag följa de existerande figurskaparreglerna.) Gör man ett spel där en del av det man tänker sig är att spelarna ska våndas och tänka lite när de plockar ihop för- och nackdelar, då vill man ge dem en lagom mängd sådana.

Missförstå mig inte här. Spelarna har inte helt fria händer, karaktärsskapandet har en process och regler, för stöd och för inspiration.

Det jag menar är att spelarna ges förtroendet att utifrån reglerna och beskrivningen göra sin tolkning av, låt säga, en ogre.

 

[JohanL]

Ja, skulle jag säga. På flera olika vis.

1. Resen är inte bara stark, utan kan vara starkare än en människa kan vara. Då behövs det regler för det.

2. Har resen mörkersyn? Ett biologiskt tvång att äta människor? Motståndskraft mot magi? Sådant måste också kodifieras, om inte andra raser har det.

3. En rese är stor och stark, men hur stor och stark är den? Detta besvaras av tärningsuppsättningen eller bonusen till grundegenskapen. Har en rese 4d6+12 i styrka vet vi att en genomsnittlig rese har STY 26.

4. Det är mycket intressantare om raserna har spännande paket av egenskaper. Det känns väldigt ospännande om den som känner för det i princip kan göra hela rollpersonen och sedan bara välja en ras på slutet som saknar betydelse i reglerna.

 

[cogitare]

Jag tror du missförstår min fråga lite. Folkslagen ÄR olika, men det är upp till spelarna att göra det systemmässigt. Liksom, jag har aldrig varit med om en spelare som valt att spela en ogre för att de vill göra en klen räka. Tanken blir lite så här:

1. Jag vill göra en stor, stark karaktär.
2. En ogre känns bra.
3. Jag använder regelsystemet för att bygga en bra ogre.

Det är inte många spelare som i steg 3 tänker "jag använder regelsystemet för att bygga ett halflinggeni". Med andra ord, jag tror inte att det behövs en hård styrning. Att styra upp det känns lite som att en del spel tycker att man behöver säga saker som "När man är medvetslös kan man inte längre utföra handlingar", självklarheter som inte behöver nämnas.

Jag kanske missförstår frågan. Men gjorde klart från början också att det är ju ditt spel, ditt val och dina regler. SJÄLVKLART behövs inte den här typen av regler om man i gruppen väljer andra vägar än striktare regler för karaktärsgenerering.

Som jag ser det flyttar du regler för ras/klass/folkslag och liknande till ett socialt kontrakt i gruppen. För att ta exemplet med en Ogre så förväntas det av spelaren att göra en stor, stark karaktär om det är en Ogre. Kontraktet kan brytas med diskussion och gemensam förståelse. Skall jag vara 100% ärlig tycker jag man kan göra det i en väl fungerande grupp ändå (inom rimlighetens alla gränser).

Vad jag gillar med mer tvingande regler ffa kring rasers fysiologi är att de sätter ett regelverk för spelarna att verka inom. Och som jag beskrev i någon tidigare post så får jag kognitiv dissonans att en Råttman kan vara lika stark som en Minotaur om man väljer att de båda är spelbara raser.

Fördelen som jag ser det är att man inte låser sig helt och hållet i stereotyperna (inget fel med stereotyper dock, de är användbara på sitt sätt). Det blir inte så att man MÅSTE ta en Ogre för att vara stark (i vissa spel upplever jag att det är på det sättet). Det går att göra t.ex. en människa och sedan kan man hitta på en förklaring till varför just den här människan är så mycket starkare än normen, t.ex. har jätteblod långt bak i släkten eller att man ramlade ner i grytan med trolldryck som liten. Och vill man spela en svag Ogre så är det ju lätt att hitta en förklaring på det, t.ex. att det var svält när rollpersonen växte upp eller att hen drabbades av en allvarlig sjukdom i barndomen. Det kan bli intressanta rollpersoner av det. Jag som spelare gillar att skapa den typen av udda rollpersoner, men med vettiga förklaringar och med SL's/spelgruppens godkännande.

Det ger mer möjligheter. De flesta kommer att välja saker inom normerna (enligt din 1,2,3), men en del kan välja att göra något udda (de har redan en udda rollperson i tankarna vid 1). Systemet är mer tillåtande.

Blir det helt tokigt så man man alltid diskutera inom spelgruppen. Om resten av gruppen inte tycker det är ok med en småtjock trädgårdsmästar-hobbit som är starkare än hulken så kan man prata om det. Eller så kan SL slänga in ett veto eftersom det inte passar kampanjen/världen.

Det viktiga är att en tillräcklig mängd av SLP'n följer normen. Om SL går bananas och låter varannan Ogre vara svag så är inte normen längre att Ogren är starka.

Jag hävdar att allt det här låter sig göras även med ett system som har striktare ramar. Även dessa kan brytas om de berörda är med på det. Och åter igen inom rimlighetens gränser.

Är man inte alls ute efter någon sorts balans mellan rollpersonerna så kan man ju tillåta halvgudar och tiggare i samma grupp. Får man det att funka och gruppen tycker det är kul och någon inte känner sig förfördelad och alla har roligt så är det väl bara att köra på.

Cog.

 

[JohanL]

Perfekt lösning.

Race as equipment

Jag spelade ett datorspel där klassen avgjordes av vapnet (SteamWorld Heist II, jättebra spel). När man equippade ett vapen ur en annan kategori fick man en ny klass.

 

[JohanL]

Bästa är Shadowrun där det är en BIG FUCKING DEAL om du är ett troll. Då väger du ett ton och kan böja stål med händerna men allt är dyrare och rasismen är intensiv. Och man vet att skjuta alven först om man inte redan vet vem som är trollkarlen.

Det här. Om rasen inte spelar någon roll, så innebär det att… rasen inte spelar någon roll. Det verkar inte optimalt? Det är väl mycket roligare om den är jätteviktig. Annars blir det bara Star Trek och minimala kosmetiska skillnader. (Spelar man faktiskt Star Trek är det en annan sak.)

Jämför Burning Wheel, där det är en enorm grej om du är alv eller dvärg.

 

[JohanL]

Jag hoppas att det finns ett space opera-rollspel där man hittar latexögonbryn och latexöron på regelbokens utrustningslista.

Master of Disguise-rollperson som enkelt kan förklä sig till alla andra raser eftersom allt som behövs är litet latex och färg.

 

[Faehrengaust]

Ja, skulle jag säga. På flera olika vis.

1. Resen är inte bara stark, utan kan vara starkare än en människa kan vara. Då behövs det regler för det.

2. Har resen mörkersyn? Ett biologiskt tvång att äta människor? Motståndskraft mot magi? Sådant måste också kodifieras, om inte andra raser har det.

3. En rese är stor och stark, men hur stor och stark är den? Detta besvaras av tärningsuppsättningen eller bonusen till grundegenskapen. Har en rese 4d6+12 i styrka vet vi att en genomsnittlig rese har STY 23.

4. Det är mycket intressantare om raserna har spännande paket av egenskaper. Det känns väldigt ospännande om den som känner för det i princip kan göra hela rollpersonen och sedan bara välja en ras på slutet som saknar betydelse i reglerna.

1. Finns det en gräns för hur stark en människa kan vara i fantasy? Jag brukar inte uppleva att det gör det (magi, etc kan höja egenskaper).
2. Kan inte människor ha mörkersyn i fantasy? Jag tror bestämt det förekommer. Det samma gäller de andra särdragen. De är vanligare bland en del raser, men alla måste inte ha dem och även andra raser kan ha dem. En kannibal kan också ha en slags tvångsbeteende som leder till ätandet av människor.
3. Det kan ges av ett medelvärde och variation bland SLP. Samt av beskrivande text. Det skapar normen.
4. Rasen har stor betydelse. Rasen kombinerat med egenskaper/förmågor visar om man följer normen eller inte. Det påverkar bemötandet från omvärlden.

---

För att förtydliga så är jag inte emot att man har olika egenskaper och förmågor för rollpersoner baserat på ras. Men grundfrågan var "behövs det?". Och jag tror inte det behövs, det går att designa ett bra system utan.

Vilken väg man väljer att gå i sin design beror nog på vad man vill uppnå. Jag själv har funnit att för mina senaste spel så har jag inte behövt skillnader i t.ex. grundegenskaper. Men det är delvis för att jag inte använder mig av så stereotypa raser (eller egentligen inga raser alls i traditionell betydelse) och har inte fäst så stor betydelse på grundegenskaper. Skulle jag göra ett mer standard-fantasy-spel så skulle jag nog överväga att använda raser med olika egenskaper.

 

[JohanL]

1. Finns det en gräns för hur stark en människa kan vara i fantasy? Jag brukar inte uppleva att det gör det (magi, etc kan höja egenskaper).
2. Kan inte människor ha mörkersyn i fantasy? Jag tror bestämt det förekommer. Det samma gäller de andra särdragen. De är vanligare bland en del raser, men alla måste inte ha dem och även andra raser kan ha dem. En kannibal kan också ha en slags tvångsbeteende som leder till ätandet av människor.
3. Det kan ges av ett medelvärde och variation bland SLP. Samt av beskrivande text. Det skapar normen.
4. Rasen har stor betydelse. Rasen kombinerat med egenskaper/förmågor visar om man följer normen eller inte. Det påverkar bemötandet från omvärlden.

---

För att förtydliga så är jag inte emot att man har olika egenskaper och förmågor för rollpersoner baserat på ras. Men grundfrågan var "behövs det?". Och jag tror inte det behövs, det går att designa ett bra system utan.

Vilken väg man väljer att gå i sin design beror nog på vad man vill uppnå. Jag själv har funnit att för mina senaste spel så har jag inte behövt skillnader i t.ex. grundegenskaper. Men det är delvis för att jag inte använder mig av så stereotypa raser (eller egentligen inga raser alls i traditionell betydelse) och har inte fäst så stor betydelse på grundegenskaper. Skulle jag göra ett mer standard-fantasy-spel så skulle jag nog överväga att använda raser med olika egenskaper.

1. Ofta, ja. Ofta går det inte att höja grundegenskaper alls på naturliga vis, och ibland kan det finnas en maxgräns även om man kan det (exempel: RQ). Det verkar inte heller rimligt om en människa på naturlig väg kan lyfta två ton, medan det kan vara helt rimligt om resen kan det - de fysiologiska förutsättningarna är olika.

2. Det vore ett märkligt spel om människor hade säg bildförstärkarögon eller IR-syn naturligt. Det här känns som en biologisk funktion. Man kan spela det som att det är en specialförmåga som människor inte går köpa och orcher måste köpa, men då har man ju ett raspaket igen på en gång.

3. Visst, men det visar också att det är information som måste läggas till, medan det kommer med inherent om man har rasegensksper.

4. Jag pratade om regelteknisk betydelse. Varför vill man ha olika raser och sedan minimera den regeltekniska betydelsen av att ha olika raser? Borde det inte vara superviktigt att du är en rese, om du nu är det? SF-tv lider av de tekniska begränsningarna, men det behöver inte vi rollspelare göra. Gör andra raser annorlunda och främmande, inte Star Trek-raser med litet latexkludd och färg!

 

[Faehrengaust]

1. Ofta, ja. Ofta går det inte att höja grundegenskaper alls på naturliga vis, och ibland kan det finnas en maxgräns även om man kan det (exempel: RQ). Det verkar inte heller rimligt om en människa på naturlig väg kan lyfta två ton, medan det kan vara helt rimligt om resen kan det - de fysiologiska förutsättningarna är olika.

2. Det vore ett märkligt spel om människor hade säg bildförstärkarögon eller IR-syn naturligt. Det här känns som en biologisk funktion. Man kan spela det som att det är en specialförmåga som människor inte går köpa och orcher måste köpa, men då har man ju ett raspaket igen på en gång.

3. Visst, men det visar också att det är information som måste läggas till, medan det kommer med inherent om man har rasegensksper.

4. Jag pratade om regelteknisk betydelse. Varför vill man ha olika raser och sedan minimera den regeltekniska betydelsen av att ha olika raser? Borde det inte vara superviktigt att du är en rese, om du nu är det? SF-tv lider av de tekniska begränsningarna, men det behöver inte vi rollspelare göra. Gör andra raser annorlunda och främmande, inte Star Trek-raser med litet latexkludd och färg!

Det blir lite märkligt att prata om rimlighet i fantasy-världar. Hur kan det vara rimligt med magi samtidigt som det vore orimligt att en människa kan nå en styrka där man kan lyfta två ton eller se i mörker?

Fantasy betyder att man bryter de gränser vi har i vår värld.

Men, som jag sa tidigare, jag har inget emot någon av design-filosofierna. Men för att svara på grundfrågan.

Men, någonstans slog det mig: Behövs det? Om man redan har en text som beskriver en ogre som "stor, stark, och inte speciellt smart", typ, så varför inte bara låta spelaren göra sin tolkning av det när han köper egenskaper?

Nej, det behövs inte. Man kan låta spelarna göra sin tolkning, det funkar alldeles utmärkt. Har funkat i ett tiotal kampanjer för vår del och det har inte uppkommit några märkligheter.

Tvärtom faktiskt så har det uppstått positiva effekter som har med din punkt 4 att göra. Raserna (eller min motsvarighet) har faktiskt fått mer betydelse och blivit intressantare. Tidigare valde spelare gärna ras baserat på grundegenskaper och vad de skulle spela "Jag ska spela Barbar så då måste det vara en halvorch för att få plus på styrkan" eller "Jag ska spela magiker, så måste jag välja X för att få plus på int". Raserna är bara stat-modifikationer med lite påtvingat latexkludd (i form av några förmågor som t.ex. mörkerseende) och färg (skogsalven är grön).

Nu väljer spelarna ras baserat på deras beskrivning och känsla. Personligheten i raserna har blivit viktigare och min-maxande av egenskaper mindre viktigt.