Då finns det ju verkligen ingen anledning att ha regler för olika folkslag. Om de är människor med latexögonbryn och en monokultur (whats the point...), spela dem då som de människor de egentligen är.
De är långt ifrån det. Deras skillnader är dock inte så mycket i fysiska egenskaper som i kultur. Men, jag har tex minst 5 olika alvkulturer.
Jag ser gärna att det finns regelmässiga skillnader även om de inte är så stora. När alla ändå kan vara allt, så blir allt samma. Och då känns det onödigt att ha med det alls.
Det blir mer intressant med begränsningar och ramar. Blir även mer intressant att bryta mot dessa om de finns.
Många spel, rollspel och datorspel är så fokuserade på att man ska kunna skräddarsy allt till den graden att de världarna lika gärna kan vara en och samma.
Bestäm hur du vill att ditt spel och värld ska vara. Det blir mer intressant och färggrannt då.
Låt mig försöka beskriva hur jag tänker:
Vilken spelare som helst kan tänka "Jag vill göra en ogre, så då behövs styrka, och jag sänker intelligensen".
Men, genom att välja ogre, så har man också valt ett antal attityder. I tex imperiet så finns inga fria ogres, de är slavar eller arenafoder. Var man kommer från är lika viktigt som rasen. Fuck, på vissa ställen så är kön det viktigaste. Rik eller fattig? Status?
Det är inte ett spel där man slåss mot monster, det är "people" (definierat som ungefär "sådana man kan prata med") som konflikterna är med. Alla de här sakerna är komponenter i de konflikterna.
Om man vänder på det hela: är "behov" den lins man ska titta genom? Jag upplever väl att många tycker det är snabbare och roligare att skapa rollpersoner genom att kombinera ihop "paket" i stil med folkslag, bakgrund och liknande än att bara köpa allt från scratch, så kanske finns det där en vinst med färdiga uppsättningar egenskaper?
Egentligen är det ju frågan: Tillför det något?
Annars är jag i lägret att jag uppskattar skillnader mellan raser/folkslag särskilt där det är uppenbart att någon är liten (och därmed ofta svagare) som Windlings i Earthdawn eller olika varianter på halvlängdsmän eller stor (och därmed stark) som minotaurer, resar, kentaurer och andra exempel. Jag har svårt att föreställa mig att en anka är/kan vara lika stark som en rese eller ens en människa, det blir någon sorts kognitiv dissonans där som jag har svårt att bortse från.
Jag tror du missförstår min fråga lite. Folkslagen ÄR olika, men det är upp till spelarna att göra det systemmässigt. Liksom, jag har aldrig varit med om en spelare som valt att spela en ogre för att de vill göra en klen räka. Tanken blir lite så här:
1. Jag vill göra en stor, stark karaktär.
2. En ogre känns bra.
3. Jag använder regelsystemet för att bygga en bra ogre.
Det är inte många spelare som i steg 3 tänker "jag använder regelsystemet för att bygga ett halflinggeni". Med andra ord, jag tror inte att det behövs en hård styrning. Att styra upp det känns lite som att en del spel tycker att man behöver säga saker som "När man är medvetslös kan man inte längre utföra handlingar", självklarheter som inte behöver nämnas.
Också värt att komma ihåg: Det är inte ett spel som är tänkt att vara "balanserat".