Bästa svenska skurken?

Om man ska ha ett unikt utseende, där det förvridna ytterverket speglar själen – titelkaraktären i Dvärgen. Även han en kandidat till bästa överlag.
+100 på detta. Han skulle också vara en helt fantastisk skurk i ett rollspel.
 
Åh just det ja! De elaka fifunerna från sommarlovsprogrammet Vintergatan 5B! Jag spelade fifun i några av avsnitten så det skulle ju innebära att jag skulle kunna titulera mig som den bästa svenska skurken!! 😁
 
Det här är något jag kom att tänka på nu. Många bra och välkända skurkar kommer från superhjälteserier. Om vi ska säga att vi har en svensk superhjälte så måste det vara Fantomen, eftersom majoriteten av äventyren som publicerats i den svenska serietidningen sedan minst 70-talet är skrivna och tecknade av svenskar, eller i alla fall på uppdrag av den svenska redaktionen. Men Fantomen utmärker sig genom att inte ha någon återkommande skurk. Ingen Lex Luthor, ingen Joker, Doktor Doom, Magneto eller Gröna trollet. Det är lite märkligt.

(Det här kan ha ändrats sedan jag slutade läsa Fantomen för 35 år sedan, men då var det så.)
 
Skelettet i Mysteriet på Greveholm var väl rätt fucked up med.
 
Det här är något jag kom att tänka på nu. Många bra och välkända skurkar kommer från superhjälteserier. Om vi ska säga att vi har en svensk superhjälte så måste det vara Fantomen, eftersom majoriteten av äventyren som publicerats i den svenska serietidningen sedan minst 70-talet är skrivna och tecknade av svenskar, eller i alla fall på uppdrag av den svenska redaktionen. Men Fantomen utmärker sig genom att inte ha någon återkommande skurk. Ingen Lex Luthor, ingen Joker, Doktor Doom, Magneto eller Gröna trollet. Det är lite märkligt.

(Det här kan ha ändrats sedan jag slutade läsa Fantomen för 35 år sedan, men då var det så.)
Det är väl i så fall Singhpiraterna, som mer är bekanta som grupp än som enskilda personer. Under de senaste två decennierna har det dock utkristalliserat sig en mer återkommande nemesis – Dogai Singhs dotter Sandal Singh, som inte bara lyckats bli president av Bengali ett tag, utan rent utav förgripit sig på en feberyrande Fantis och i hemlighet fött hans son som hon planerar att fostra till en framtida piratledare.
 
Jag hade som liten pilt (tidigt 70-tal) rediga mardrömmar av den där läskiga krokodilen Gena i Drutten & Gena. 🐊

Sen så tyckte mina ungar när de var små att den märkliga björnen i ”Nallen har ett stor blått hus” var stört obehaglig. Den skulle liksom lukta på tittarna rakt genom rutan på nät mysko sätt. 🐻
 
+100 på detta. Han skulle också vara en helt fantastisk skurk i ett rollspel.
Jag hade (i princip) honom som huvudskurk i ett Mutant-scenario som jag skrev och spelledde för länge sedan. Det var kul
 
Mike (spelad av P.G. Hylén) i Sökarna (1993) är en bra skurk. Han är ledare för skinnskallarna, men blir sen vartefter det lider någon sorts S&M-temad maffiaboss. Ett par bra gimmickar, bland annat har han en regel om att man måste hälsa på honom med vänster hand. I höger hand har han fäst ett rakblad så att han kan skära sönder handen på den som glömmer eller inte känner till hans regel.

Han sitter också och klappar en flådd iller som han har på axeln.

IMG_0201.jpeg
 
Som representant för stenåldern (1956) måste jag förstås framhålla sotisarna (varav en spelad av Stig Grybe) i ”Kalle Stropp, Grodan Boll och deras vänner” från mitt födelseår!

 
Last edited:
För min del var jag livrädd för Emils koleriska pappa, Anton Svensson (Både gestaltad av Allan Edwall och från bokillustrationerna).
Jag brukade gömma mig bakom TV-soffan när han fick sina utbrott.
Men det var en vanlig enkel konflikträdsla, inte krypande psykologisk skräck som i Staffan Westerbergs barnprogram.
:gremsuck:

:t6b-5: :t6r-2:
//EvilSpook

Det är intressant det här - när jag sett om och läst om Emil som vuxen slår det mig att Allan Edwalls tolkning av pappa Svensson framstår som betydligt hotfullare än i böckerna. Böckernas Anton Svensson är helt och hållet ineffektiv som hustyrann och det är väldigt tydligt att han skäller värre än han bits. (Och det framstår rätt tydligt för mig som vuxen läsare att arrangemanget med att låta Emil ta sina egna timeouts i snickarboden är en tyst överenskommelse mellan de båda som låter Anton rädda ansiktet.)

Mattis i Ronja Rövardotter däremot, där kan vi snacka en otäck pappa...

Pellefant är en värre Villain Protagonist än till och med Karlsson på taket.

Och skapad av Bamses skapare Rune Andréasson. Känns som något av ett fall av Dr Jekyll & Mr Hyde...
 
Back
Top