Nekromanti Bästa spelet för att skapa en rollperson

Niklas73

Niklas73

Skapare av Starchallenge
Joined
20 Jan 2003
Messages
3,703
Location
Stockholm
I vrålet pratade krank om In Nomine där rollpersonsskapandet tydligen ger åsikter till spelaren från början så man kastas in i en schysst väv av relationer och grejer från början. Så låt oss höra med er.

Vilket spel tycker du har en bra rollpersonsgenerator, varför och ge gärna exempel på hur det går till?
 
Tja, som jag skrev i vrålan:

I In Nomine får man en grupp och en överordnad att förhålla sig till. och det är ganska fundamentalt; det är inte som att vara med i en klubb eller så; din grupp är den "ras" eller "klan" du tillhör, den sorts ängel eller demon du är. Det måste du förhålla dig till; dels hur din grupp uppfattar sig själv, dels hur den uppfattas av andra. Plus att man kan ha samma överordnad men vara av olika grupp. Och samma grupp med olika överordnad. Ens överordnade ärkeängel eller demonprins ger en order, avgör vad man bestraffas och belönas för, och har dessutom åsikter om andra överordnade.

Mutant Chronicles har något liknande, fast mer simplistiskt. Man tillhör generellt en megakorporation, som har lite nationalistiskt tema och kulturella grejer för sig. Och har konflikter med andra megakorporationer. Man måste förhålla sig till stereotyper även här; om jag är Capitolier, vad tycker jag om Capitol? Och vad tycker jag om vad andra tycker om Capitol? Här finns också en del undergrupper; Imperial har sina klaner och Bauhaus sina släkter. Och de har såklart också åsikter om varandra.

Vampire har dels två övergripande organisationer, Camarillan och Sabbaten. Inom varje organisation finns ett antal klaner, som skiljer sig från varandra, har olika styrkor och svagheter och så. Även här finns det stereotyper att förhålla sig till, maktspel och relationer mellan klanerna och så. Man tvingas ta ställning; Brujahs sägs vara våldsamma, min rollperson är Brujah, men är hen våldsam? Hur ställer sig rollpersonen till stereotypiseringen?



Jag tror att någon form av mönster börjar framträda här. Jag gillar alltså spel med fluff som tvingar mig att fundera kring min rollpersons självbild och bild av andra i samma värld.



Rent mekaniskt föredrar jag system utan slump och som går snabbt; i Null State bygger man rollperson på en kvart utan nämnvärda förkunskaper och det är väl egentligen idealet. Samtidigt kan det vara roligt att sitta och meka och pilla, till exempel i >Human där man bygger sina superkrafter själv. Det kan vara roligt meddf etaljer, men då vill jag att pysslandet ändå ska vara balanserat; mina skapelser ska mer vara en form av uttryck än en form av optning...




EDIT: I In Nomine, Mutant Chronicles och Vampire är det alltså inte alls mekaniken som tilltalar, även om jag gillar både In Nomine och Vampire där också.
 
Jag är inte helt säker på att jag vill kastas in i en schysst väv av relationer och grejer från början. Den schyssta väven blir väldigt lätt stereotyp och förenklad, och det är inte det jag är ute efter (annat än som satir). Den blir också väldigt opersonlig, och det är inte heller det jag är ute efter. Det är lite alver-mot-dvärgar över grejen, och det känns inte bara förbaskat gjort utan även rätt trist.

Jag är mer ute efter ett system där man bygger förutsättningar för relationer från början. Det är inte många som tar sig an det, och det som hoppar fram och säger "titta på mig, titta på mig!" är Apocalypse World.

Visst, det har väldigt arketypiska rollpersoner, och det får bara finnas en av varje, men en viktig del av det är att sätta Hx (för History) på varandra. I princip går man runt bordet och varje spelare ger de andra spelarnas rollpersoner ett värde i Hx gentemot en själv, enligt några regler.

Så när det är Krilles tur så säger Krille, "Niklas, vi, öh, är gamla stridskamrater, så du får Hx+2 mot mig. Krank, vi är gamla fiender, så du har alltid hållit ett extra öga på mig. Du får Hx+2 gentemot mig. Han, dig håller jag på armslängds avstånd, så du har ingen aning om var du har mig. Du får Hx-1 gentemot mig." Eller hur arketypens regler går.

Poof så har vi gjort en schysst väv oss sinsemellan.

Resten av världen har man också en schysst väv mot, men man slängs inte in i den. Man bygger den genom att bygga upp fronter under första spelmötet, mer eller mindre samtidigt som man gör rollpersoner och strax därefter när man börjar detaljera världen. I princip bygger spelare och spelledare upp världen och i det så börjar hot växa fram. Dessa grupperas av spelledaren på olika sätt till fronter.
 
With Great Power … . Det spelet ger helt sjukt koola rollpersoner. Och det värsta är att jag inte riktigt vet hur det gör. Det har något att göra med hur man hittar på sina superkrafter och binder ihop dem i en bakgrundshistoria och med intressanta relationer. Alla som spelar superhjältespel borde först göra rollpersonerna i WGP för att först sedan skapa dem i systemet de ska spela, för jag har svårt att tro att något system kan skapa lika bra superhjältar som WGP.
 
Operation: Fallen Reich som nämndes upptråds är rätt kul. Det finns ett separat brädspel man köper till där man går runt och slår tärning och drar kort som i huvudsak ger poäng i olika färdigheter. Vi har kört det ett par gånger utan att alls intressera oss för själva rollspelet som helt ärligt verkar lite... sådär.

Annars är jag väldigt förtjust i karaktärsskapandet i Smallville. Alla gör sina rollpersoner tillsammans och under tiden skapar man viktiga bifigurer och platser och definierar relationer mellan spelarpersonerna och allt annat (och mellan de andra sakerna också). Resultatet blir oftast en härlig härva av trassliga konflikter som man sedan kan dra och peta i under lång tid framöver.
 
Amber DRPG - man inleder varje kampanj genom att i en auktion använda sin begränsade pöl poäng för att bjuda mot de andra spelarna om vem som skall vara bäst i den generation amberiter spelarna utgör.

E.g., jag och Niklas73 har 10 poäng var, vi skall bjuda om Fysisk, Mental och Social. Jag bjuder åtta av mina på Fysisk, Niklas lägger sig. Niklas bjuder sedan snabbt tre på Mental och fem på Social, jag kan inte bjuda över då jag bara har två poäng kvar, så han kommer att spöa mig i alla Mentala och spöa de flesta i alla Sociala konflikter.

Den inbördes rangordningen är viktigare än faktiska värden, och vinnaren av en auktion kommer "alltid" att vara bäst i den generationen på den saken, han sätter "taket" för alla andras expande.

Typ. Fast andra grundegenskaper jag inte ids gå igenom. Och så en drös "magiskolor" att välja bland för poäng som blev över efter grundegenskapsauktionen.

Se'n skall man (som motsvarighet till "klan", antar jag) också vara ättling till en (eller två) amberit(er) från någon tidigare generation, vilket ger vissa relationer till andra amberiter och vissa förväntningar - ett barn till Benedict, Ambers svärdsmästare, skulle exempelvis förväntas kunna försvara sig själv med ett svärd, vare sig nu karaktären faktiskt kan det eller inte.
 
Jag brukar föredra låta mina rp:s personlighet och bakgrund växa fram in game. Så ju mindre strul vid skapandet desto bättre. Det ska gå sjukt snabbt. Därför gillade jag hur det gick till i Morwhayle till exempel.
 
anth said:
Fallen Reich.
Click to expand...
Instämmer och jag kan väl ge exempel. Att göra en karaktär är som att spela det gamla klassiska spelet Gurra (som jag köpte på GothCon typ 82).

Man börjar med att dra kort som man använder för att välja startyrke för sin karriär samt sina tre viktigaste personliga drag. sedan vandrar man runt på "lifeboard", en spelplan där ens liv sakta växer fram. Detta ger en dels en fullständig historia samt ens värden.

Några exempel:
Flygaresset från första världskriget som är med om en krasch och skadar sig och blir rädd för eld och går till sjöss och hamnar på borneo där han lär sig lite skumma ritualer för att sedan skriva en reseskildring innan han blir handplockat till underrättelsetjänsten och är med att starta en revolution, får fly och hamnar i fängelse, flyr och åker till Amerika där han spelar i några filmer innan han åker hem igen för att studera klassik musik.

Kricketspelaren som gifter in sig i societeten i Frankrike och lever strandraggar liv i St Tropez och åker motorcykel men vurpar och skadar ryggen. Blir inkallar och gör ett antal år i brittiska kolonier i mellanöstern där han skriver boken Islam ur en vit mans perpektiv och blir ännu rikare och åker till amerika och skriver filmmanus men får ett sammanbrott och hamnar på psyket, repar sig och börjar som polisman.
 
Niklas73 said:
Vilket spel tycker du har en bra rollpersonsgenerator, varför och ge gärna exempel på hur det går till?
Click to expand...
Med risk för att befästa min position som forumets mest förhärdade stofil... Rolemaster (Andra utgåvan).
Karaktärsskapandet som vi brukar köra det ser förenkalt ut så här:

Välj (Grovt) vilken typ av karaktär man ska spela.
Välj Ras
Välj Yrke, (och indirekt magisk inriktning)
Välj Namn, kön, ålder
Slå Egenskaper, sätt ut dem, byt ev mot yrkesegenskaperna, slå egenskapsbegränsningar
Välj Att höja egenskaper med bakgrundspoäng eller speciella förmågor
Räkna ut Egenskapsbonusar
Räkna ut Utvecklingspoäng (för att få färdigheter)
Välj Vapentyper
Skriv upp Startspråk
Välj Färdigheter för Lvl 0 (inkl språk, besvärjelselistor, besvärjelser)
Slå För att få besvärjelselistor
Välj Färdigheter för Lvl 1 (inkl språk, besvärjelselistor, besvärjelser)
Slå För att få besvärjelselistor och skadepoäng
Räkna ut Färdighetbonusar
Välj Vad resterande bakgrundspäng ska användas till: förmågor, föremål, status, rikedom
Räkna ut Sekundära värden (motståndsvärden, magisk kraft)
Erhåll Mynt, utrustning och köp ytterligare utrustning
Räkna ut Rustningsskydd, försvarsförmåga, sköldbonusar
Slå eller välj Vikt och längd
Välj Bakgrund, familj, historia m.m.
Välj Personlighet, Motivation och moralisk hållning
Välj Utseende och uppdträdande
Rita Porträtt
Välj Färdigheter som ska tränas inför Lvl 2.
I stort sett alla steg är frivilliga

Motivering: Man har oändliga möjligheter att variera och detaljpilla på sin karaktär om man tycker det är kul (och det är det). Samtidigt som principerna för det är väldigt enkla (även om sifferexercisen inte är det). Bra blandning mellan slump och val, man har hyfsat goda chanser att skapa en karaktär ungefär som man tänkt den.

Det är lite som Gran Turismo (Bilspelet) - vill man pilla på bilens alla inställningar kan man göra det i oändlighet. Vill man köra med fabriksinställningar går det utmärkt. Allting kokas sedan ner i en lättbegriplig färdighetsbaserad form.

Även om Companions tillför en jädra massa fånerier och powerslide så tillför de också valmöjligheter och variation, även inom "klasserna" har man i princip oändliga variationsmöjligheter:

Raser Beroende på setting, ofta 20+ st
Yrken Beroende på vilka Companions som körs, 20-100 st
Färdigheter Beroende på vilka Optional rules / Companions som körs, 20 - flera hundra st
Bakgrundsförmågor Beroende på vilka Companions som körs, 20 - ett par hundra st
Besvärjelselistor Beroende på vilka Companions som körs - hundratals
Besvärjelser Beroende på vilka Companions som körs - tusentals

Men skippar man alla optional rules och Companions är systemet otroligt litet och primitivt.

Kort sagt - helt omodernt och med en tuff inlärningskurva men oslagbart när det kommer till hur kul det faktiskt kan bli när man kan det.

:t6b-2: :t6r-5:
//EvilSpook
 
Operation Fallen Reich! Att ha ett brädspel för karaktärsskapande är genialiskt, en hel livshistoria växer fram. Och när man inte hinner med drar man bara de fyra grundkorten och har en schysst bas redan där. Eller för alla del bara spelar med en sterotyp.

-Gunnar (som annars instämmer i att Amber är najs, även om auktionerna ibland går över styr och lämpar sig bäst för tronkrig istället för kampanjer)
 
Jag gillar rent generellt regellätta spel där man får full frihet, men av de mest spännande sakerna är ironiskt nog de där jag får väldigt mycket genererat i form av bakgrund och historia och inte helt har kontroll över det. Det var Mutant Chronicles som tog upp det först: hela tiden stor slump över hur ens livsbana ter sig. Du kan till och med dö under skapandet - awesome! Som ett litet spel i sig. Resultat? Då du är klar har du en klar stomme och i sig.

På grund av det är det ingen överraskning att jag även gillar En Garde! III - det har en liknande typ av karaktärsgenerering med ens gubbe. Du får en ganska klar bild där, även om det är mer egna val än slumpmässiga. Det kombinerar mina båda favoritgrejor i ett. Så det var klart att jag tog ett liknande approach till det i Leviathan.

Så det är mina tre favoriter. Har inte prövat på Fallen Reichs life board, men jag kan tänka mig det är en intressant grej det med.
 
2 skolor det där med slumpad bakgrund. Jag har aldrig gillat det, jag har alltid en ide om vad jag vill med min karaktär och formar den därefter. Samtidigt finns det väl en skönhet i att få förhålla sig till något givet.Men jag tycker det kan bli lite som att slå fram grundegenskaper - slår du 5 vill jag oftast slå om. 5 i Styrka är inte kul. Jag har spelat sånna karaktärer och gjort dem till något kul men in game så är det mindre roligt.
 
Niklas73 said:
2 skolor det där med slumpad bakgrund. Jag har aldrig gillat det, jag har alltid en ide om vad jag vill med min karaktär och formar den därefter. Samtidigt finns det väl en skönhet i att få förhålla sig till något givet.
Click to expand...
Jag tror inte att det handlar om att förhålla sig till något givet, utan om att tvingas ut ur sin bekvämlighet. När spelet (eller de andra spelarna, vilket jag föredrar) tillhandahåller en del av informationen som utgör din rollperson så innebär det något du inte skulle ha tänkt på att göra själv.

Men jag tycker det kan bli lite som att slå fram grundegenskaper - slår du 5 vill jag oftast slå om. 5 i Styrka är inte kul. Jag har spelat sånna karaktärer och gjort dem till något kul men in game så är det mindre roligt.
Click to expand...
Det har nog att göra med det du skrev i "varför rollspel"-tråden. Du gillar att tävla. Klart det inte är kul att tävla om man har sämre startfält än de andra. Men för oss som inte är så intresserade av tävling, eller i spel där tävling inte är en del av nöjet, spelar det mindre roll. Jag har spelat Svart av kval med ganska många nu och hittills har ingen klagat på att vissa rollpersoner är rakt av objektivt sämre på allting än andra rollpersoner.
 
Burning Wheel och Pendragon. Ger en mycket kött på benen, både för bakgrund och personlighet.
 
I termer om trevligast system för att skapa en rollperson måste jag svara Fading Suns

I fading suns (2:ed i fall det är skillnad) fins det ett system för Life Path som backas upp med ett point buy system, det fungerar som följer

Man börjar med att välja socialt stånd (nobel,clegy,guilder,freemen(,alien,mutant etc))
Därefter väljer man för olika stadier i sin uppväxt (early uppbringing, aprenticship, early career, samt 2 extra stages som representerar rollpersonens kariär som vuxen) vad man gjort från en kort lista (ca 3-7 val)

Varge sådant val ger en lite poäng att sätta på specificerade attribut/skills, det står antingen sätt 3pts på Extrovert eller kanske Sätt 1pts på Faith eller Ego.

Vad som är roligt med detta är att när man gjort alla val får man en karaktär som blir ca som man tänkt sig och är det någon liten detalj som misstämmer kan man fördela om skills lite tack vara det bakomliggande point buy systemet. Här brukar jag som spelledare tillåta ändringar om de kan mottiveras med annat än optning.

Förutom att man får en statmässigt nyanserad rp så får man även något likt detta

Namn: Adrian Decados
Early uppbringing: rural estrate
Aprentichship: Starship
Early career: Military
Extra stage: great riches
Extra stage: riches and contacts

de två sista är inte så uphetsande men kan ge ideer till karaktärs historia skrivning men de tre första stegen i all sin enkelhet tycker jag säger mycket om rollpersonen, speciellt komibinerat med kills

Det är helt klart coolare att säga "jag kan använda rymddräckt för jag spenderade tonnåren på min farsas skepp" än att säga "jag har fördigheten spacesuit så jag kan det här"
 
Läste just att With Great Power kommer att släppas i en andra utgåva, så är man intresserad av det kan man ju skaffa sig den. Jag kommer nog att göra det, kanske. I alla fall om den kommer som PDF (gillar inte böcker).
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top