Six Feet Under är solklart bäst. Det fina är att man helt slipper känslan av att "nu vet jag vad som kommer sägas härnäst" som så lätt infinner sig i andra serier. Karaktärerna pratar på riktigt, istället för att slänga ur sig fyndiga oneliners eller genom att ha en sån där käck jargong som de i Vita Huset (missförstå mig rätt, jag älskar Vita Huset och dess konstlade dialoger, men det är mer en uppvisning i en mycket särpräglad sätt att prata än vad det är ett naturtroget historieberättande).
Six Feet Under har inte karaktärer - det har människor; de säger dumma saker och beter sig korkat emellanåt, men det hela är mycket väl berättat med många nyanser som sammanbinder de många olika trådarna och livsödena. Det är också ett berättande som verkligen tar ut svängarna på sina håll. Drömlika sekvenser blandas med rå diskbänksrealism och de mest vardagliga små relationsbråken går hand i hand med de stora filosofiska frågorna om liv och död.
Du hittar inte samma spetsiga berättande som i Lost - det finns exempelvis inga riktiga cliffhangers i Six Feet Under - men det har gott om allt annat.
---
Jag skulle också vilja rekommendera Angels of America, som var något av det mest storslagna berättande jag någonsin sett. Men det gällde mest under det första och kanske det andra avsnittet, sedan changserade det något. Men kolla första avsnittet ändå - det har verkligen allt.
