Svarte Faraonen
Oenofil oikofob
Jodå, jag känner till den. The Solace är dock en de officiella LE-playbooksen (som jag av någon anledning lärde mig om idag), så den finns inte där.God45 said:
Nekromanti AW playbooks
- Thread starter Lukas
- Start date
Dimfrost
Special Circumstances
man what! en playbook jag inte har! Jag är också mycket intresserad av Solace och kan tänka mig att göra diverse saker för att få tag i den.God45 said:The Solace är den enda playbooken jag inte har så kan tyvärr inte hjälpa digJag ska kolla om jag kan få den genom några kontakter och om det funkar delar jag med mig
Svarte Faraonen
Oenofil oikofob
Är det någon som vet vad den är för något? Jag har googlat och sett någon enstaka Story Games-diskussion där den omnämns, men ingen närmre förklaring. Ingen diskussion på Barf Forth.Dimfrost said:
Rymdhamster
ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Oooo! Hitta på något riktigt skoj! Kräv ett foto på den som vill ha boken i sin egna postapokalyptiska maskeradkostym, kanske?
Svarte Faraonen
Oenofil oikofob
Re: The Solace
Jag blev idag uppringd av en mycket arg kvinna. Hon sade att hon ringde från Max i Karlskrona. Hon ville att jag skulle veta att man inte beställer hamburgare hur som helst och sedan skiter i att hämta dem. Hon ville att jag skulle erkänna att jag begått ett brott. Det var det viktigaste: att jag skulle erkänna, visa mig skyldig till ett brott. Flera gånger inledde hon med "nu har du erkänt...", och jag var tvungen att rätta henne. Sedan ville hon få mig att säga "hora" till henne. Det gjorde jag inte heller. Inte erkänna, inte säga vad de vill att man ska säga. Det är så de får sina tänder i en. Så, närhelst du får ett märkligt telefonsamtal som anklagar dig för något, erkänn inte, inte för allt i världen. Det är så malströmmens vargar jagar oss.
(Allt som hände är dagsens sanning, förresten. Märkligaste samtalet på länge.)
Jag blev idag uppringd av en mycket arg kvinna. Hon sade att hon ringde från Max i Karlskrona. Hon ville att jag skulle veta att man inte beställer hamburgare hur som helst och sedan skiter i att hämta dem. Hon ville att jag skulle erkänna att jag begått ett brott. Det var det viktigaste: att jag skulle erkänna, visa mig skyldig till ett brott. Flera gånger inledde hon med "nu har du erkänt...", och jag var tvungen att rätta henne. Sedan ville hon få mig att säga "hora" till henne. Det gjorde jag inte heller. Inte erkänna, inte säga vad de vill att man ska säga. Det är så de får sina tänder i en. Så, närhelst du får ett märkligt telefonsamtal som anklagar dig för något, erkänn inte, inte för allt i världen. Det är så malströmmens vargar jagar oss.
(Allt som hände är dagsens sanning, förresten. Märkligaste samtalet på länge.)
Re: The Solace
När vi spelade The Quiet Year första gången försvann ett barn i skogen. Vi trodde att han var död, för det fanns både vargar, kallt vinterväder och galningar som skickats i exil från bosättningen där. Veckor senare kom han dock tillbaka. Därefter började han och andra barn vara ute i skogen allt längre stunder, allt senare kvällar. En gång kostade deras kojbygge och skogsvandringar ett barns liv – de försökte övernatta i en liten pinnkoja de byggt.
Men det var inte det jag skulle berätta om. Efter den första pojkens försvinnande och återfinnande blev barnen allt svårare att kommunicera med. Pojken blev någon sorts ledare, en Peter Pan med fjärran blick och frost i håret.
Det var bara ett par veckor tills vargarna började dyka upp. Det hade alltid funnits vargar i skogen, visst, men nu började de vara… lugna. De gick nära stängsel och hagar, och bara stod länge på samma ställe och tittade. De gick flera stycken på rad eller i perfekt formation. Och när man hämtade in ett av barnen när det smitit i skogen, så fanns det alltid en varg precis i närheten – som om de hållit uppsikt över ungen.
Pojken som barnen följde efter försvann igen en dag. Tre dagar senare kom han tillbaka med alla skogens vargar i sitt ledband. Alla barn gick ut för att möta dem. Några av oss vuxna gick till anfall när vargarna gick igenom grinden till gården. De hade inte en chans. De lät resten av oss fly. Jag vet inte vad som hände med gården – antagligen sitter barnen och vargarna fortfarande och festar på våra får.
Den här vintern har varit den hårdaste, och malströmmen har aldrig slutat piska och vina. Jag är säker på att dess grepp hade släppt om vi hade klarat oss till våren. Frågar du mig, nu med facit i hand, så borde vi gjort oss av alla barnen direkt. Den äldste som påverkades var väl… tio år, kanske. En så ung generation hade vi kunnat överleva utan. Nu väntar vi bara på att svälta ihjäl.
---
Off: ungefär såhär slutade faktiskt vår The Quiet Year-omgång – jag har bara fyllt ut detaljerna lite.
När vi spelade The Quiet Year första gången försvann ett barn i skogen. Vi trodde att han var död, för det fanns både vargar, kallt vinterväder och galningar som skickats i exil från bosättningen där. Veckor senare kom han dock tillbaka. Därefter började han och andra barn vara ute i skogen allt längre stunder, allt senare kvällar. En gång kostade deras kojbygge och skogsvandringar ett barns liv – de försökte övernatta i en liten pinnkoja de byggt.
Men det var inte det jag skulle berätta om. Efter den första pojkens försvinnande och återfinnande blev barnen allt svårare att kommunicera med. Pojken blev någon sorts ledare, en Peter Pan med fjärran blick och frost i håret.
Det var bara ett par veckor tills vargarna började dyka upp. Det hade alltid funnits vargar i skogen, visst, men nu började de vara… lugna. De gick nära stängsel och hagar, och bara stod länge på samma ställe och tittade. De gick flera stycken på rad eller i perfekt formation. Och när man hämtade in ett av barnen när det smitit i skogen, så fanns det alltid en varg precis i närheten – som om de hållit uppsikt över ungen.
Pojken som barnen följde efter försvann igen en dag. Tre dagar senare kom han tillbaka med alla skogens vargar i sitt ledband. Alla barn gick ut för att möta dem. Några av oss vuxna gick till anfall när vargarna gick igenom grinden till gården. De hade inte en chans. De lät resten av oss fly. Jag vet inte vad som hände med gården – antagligen sitter barnen och vargarna fortfarande och festar på våra får.
Den här vintern har varit den hårdaste, och malströmmen har aldrig slutat piska och vina. Jag är säker på att dess grepp hade släppt om vi hade klarat oss till våren. Frågar du mig, nu med facit i hand, så borde vi gjort oss av alla barnen direkt. Den äldste som påverkades var väl… tio år, kanske. En så ung generation hade vi kunnat överleva utan. Nu väntar vi bara på att svälta ihjäl.
---
Off: ungefär såhär slutade faktiskt vår The Quiet Year-omgång – jag har bara fyllt ut detaljerna lite.
Svarte Faraonen
Oenofil oikofob
Re: The Solace
Spenderar hållhaken.
Spenderar hållhaken.
Dimfrost
Special Circumstances
Re: The Solace
De viskar i dina drömmar om natten. Du vaknar skrikande, dina älskade börjar frukta dig; hålögd strövar du genom folktomma gator. Du minns världen Innan. Du måste finna utvägen. Du måste öppna rätt dörr. Det finns många: Spegelpalatset, Källarna, Djungeln. Men det blir bråttom, alltmer bråttom, och natten är så kall.
De viskar i dina drömmar om natten. Du vaknar skrikande, dina älskade börjar frukta dig; hålögd strövar du genom folktomma gator. Du minns världen Innan. Du måste finna utvägen. Du måste öppna rätt dörr. Det finns många: Spegelpalatset, Källarna, Djungeln. Men det blir bråttom, alltmer bråttom, och natten är så kall.
Widundret_UBBT
Veteran
Har varit på jakt ett tag efter The Marmot, tänkte passa på att kolla om någon här har den? I utbyte kan jag erbjuda vilken som helst av de andra LE playbooksen som finns ute (Hoarder, Faceless, Touchstone, Maestro'D, Quarantine, Solace). Fair deal?
Svarte Faraonen
Oenofil oikofob
Jag har the Marmot. Skicka PM om vart jag kan maila den.
Dimfrost
Special Circumstances
Re: The Solace
Jag vill också spendera min hållhake! Maila till svante punkt landgraf snabela gmail punkt com.
Jag vill också spendera min hållhake! Maila till svante punkt landgraf snabela gmail punkt com.