Nekromanti AW playbooks
- Thread starter Lukas
- Start date
Re: The Solace
Du tänker att du ska säga att du älskar honom, kanske köpa med lite blommor. Men bussen är försenad så du blir stående i regnet. Busschaffören ler och ber om ursäkt, men hans tänder är för vassa och leendet når inte ögonen. När du kommer hem smäller du i dörren och håller dig undan. Han lämnar dig, och din värld blir mindre.
Du tänker att du ska hälsa på henne, prata om hur världen var när hon var ung. Under lunchen spiller din kollega läsk över dina byxor. Han ber om ursäkt, men hjälper dig inte. Efter jobb går du hem, tittar på tv och äter choklad. Hon dör, och din värld blir mindre.
Idag ska du ta dig tid att fråga den äldste hur det egentligen går i skolan och leka med den mindre, kanske bygga en koja av soffkuddarna. Men din favoritpaj är slut i cafeterian, och hon som jobbar där vägrar göra fler, så du går hem och sitter framför datorn hela kvällen. De blir främlingar för dig, och världen blir mindre.
Att undkomma dem går inte, man kan bara tvinga sig själv att inte lägga märke till dem för då blir de maktlösa. Alternativt göra sitt liv så litet det bara går, så ser de dig inte.
Jag vill genast spendera min hållhake
Du tänker att du ska säga att du älskar honom, kanske köpa med lite blommor. Men bussen är försenad så du blir stående i regnet. Busschaffören ler och ber om ursäkt, men hans tänder är för vassa och leendet når inte ögonen. När du kommer hem smäller du i dörren och håller dig undan. Han lämnar dig, och din värld blir mindre.
Du tänker att du ska hälsa på henne, prata om hur världen var när hon var ung. Under lunchen spiller din kollega läsk över dina byxor. Han ber om ursäkt, men hjälper dig inte. Efter jobb går du hem, tittar på tv och äter choklad. Hon dör, och din värld blir mindre.
Idag ska du ta dig tid att fråga den äldste hur det egentligen går i skolan och leka med den mindre, kanske bygga en koja av soffkuddarna. Men din favoritpaj är slut i cafeterian, och hon som jobbar där vägrar göra fler, så du går hem och sitter framför datorn hela kvällen. De blir främlingar för dig, och världen blir mindre.
Att undkomma dem går inte, man kan bara tvinga sig själv att inte lägga märke till dem för då blir de maktlösa. Alternativt göra sitt liv så litet det bara går, så ser de dig inte.
Jag vill genast spendera min hållhake
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 20,723
Re: The Solace
Förklädnader? Pfff... Det där är inte förklädnader, i alla fall inte som människor använder förklädnader. Vargarna är inte så mycket varelser som en ide eller en känsla. De är någonting som kryper in i din själ och driver på dig, som får dig att göra malströmens verk, ibland utan att ens veta det själv.
Ibland lämnar vargarna någon efter att de fått vad de vill, det brukar inte vara stora förändringar. Ett argt telefonsamtal här, en rasistisk förolämpning där eller en vardaglig grymhet som att inte hjälpa någon som behöver det.
Vargarna sprider sig genom små olyckor som leder till större och större ondska. Ditt skosnöre går sönder vilket gör dig irriterad i din irritation kör du lite extra aggressivt i trafiken. Någon som blir arg på hur du kör går till sitt jobb och skriker på en av sina anställda. Killen som blev skriken på av sin chef går hem och slår sin fru. Frun ser ingen utväg utan dränker sina barn och sig själv genom att köra ner sin bil i hamnen. Och så är vargarnas verk gjort.
Hur du undkommer? Självutplåning är det enda riktiga svaret, bosätt dig på ett berg någonstans och interagera inte med någon eller skär upp handlederna och lägg dig i ett varmt bad. Tänk på att du vill skära ner längs handlederna och inte bara tvärs över dem.
Inte sugen? Hmmm? Du kan ju försöka tänka positi.... hahahah, jag kan inte ens säga det där utan att skratta. Du är så körd. SÅ KÖRD. Vad har du egentligen åstadkommit? Är du säker på att någon egentligen älskar dig eller är du bara bekväm att ha i närheten? Du kommer dö ensam och rädd täckt av din egen skit omgiven av vårdpersonal som spottat i din mat och pratat bakom din rygg under de fem år du varit på hemmet och dina otacksamma barn inte hälsat på. Ha, förlåt, som om du hade kunnat få barn din patetiska neurotiska lilla sopa. Bara ta livet av dig själv, du vet att det hade varit enklare och vem hade EGENTLIGEN brytt sig?
Woff!
Jag cashar också gärna in direkt.
GnomviD said:
Förklädnader? Pfff... Det där är inte förklädnader, i alla fall inte som människor använder förklädnader. Vargarna är inte så mycket varelser som en ide eller en känsla. De är någonting som kryper in i din själ och driver på dig, som får dig att göra malströmens verk, ibland utan att ens veta det själv.
Ibland lämnar vargarna någon efter att de fått vad de vill, det brukar inte vara stora förändringar. Ett argt telefonsamtal här, en rasistisk förolämpning där eller en vardaglig grymhet som att inte hjälpa någon som behöver det.
Vargarna sprider sig genom små olyckor som leder till större och större ondska. Ditt skosnöre går sönder vilket gör dig irriterad i din irritation kör du lite extra aggressivt i trafiken. Någon som blir arg på hur du kör går till sitt jobb och skriker på en av sina anställda. Killen som blev skriken på av sin chef går hem och slår sin fru. Frun ser ingen utväg utan dränker sina barn och sig själv genom att köra ner sin bil i hamnen. Och så är vargarnas verk gjort.
Hur du undkommer? Självutplåning är det enda riktiga svaret, bosätt dig på ett berg någonstans och interagera inte med någon eller skär upp handlederna och lägg dig i ett varmt bad. Tänk på att du vill skära ner längs handlederna och inte bara tvärs över dem.
Inte sugen? Hmmm? Du kan ju försöka tänka positi.... hahahah, jag kan inte ens säga det där utan att skratta. Du är så körd. SÅ KÖRD. Vad har du egentligen åstadkommit? Är du säker på att någon egentligen älskar dig eller är du bara bekväm att ha i närheten? Du kommer dö ensam och rädd täckt av din egen skit omgiven av vårdpersonal som spottat i din mat och pratat bakom din rygg under de fem år du varit på hemmet och dina otacksamma barn inte hälsat på. Ha, förlåt, som om du hade kunnat få barn din patetiska neurotiska lilla sopa. Bara ta livet av dig själv, du vet att det hade varit enklare och vem hade EGENTLIGEN brytt sig?
Woff!
Jag cashar också gärna in direkt.
Rymdhamster
ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Re: The Solace
Idag när jag kom upp från tunnelbanan här vid KTH fick jag en mikrofon och en kamera uppkörda i ansiktet och någon äldre man mumlade att det var från Rapport och skulle ställa några frågor till mig (inte "får vi ställa några frågor till dig", för övrigt).
Effektivt avskuren från min väg att gå av kameramannen stannar jag upp lite förvånat, varpå mikrofonmannen viftar med något papper och frågar vad jag tycker att det största samhällsproblemet för ungdomar är. Är det arbetsfrågan, bostadsbristen eller något annat?
Arbetslöshetsfrågan, svar jag. Då ler han. "Är det inte segregationen och invandringen då?" frågar han med ett mycket uppmanande tonfall. Nej, svarar jag, det är inte ett problem för mig i varje fall så för mig är det arbetslöshetsfrågan. Då ler han ännu bredare och frågar om jag är säker på att det inte är integrationen. Jag svarar ja, och då ler han ännu lite bredare och kräver mitt namn. Artig som jag är svarar jag självfallet på rutin.
Nu undrar jag lite vagt om det på rapport ikväll inte kommer vara en intervju med mig där de titulerar mig som SD-anhängare och att frågan på något magiskt sätt klippts om till "Vad tycker du om integrationsproblemet?".
Hur skyddar man sig då? Jo, om ni ser något rikta en kamera åt er, håll upp tidningen framför ansiktet och skynda förbi. Om ni blir stannade och inte känner att ni kan fly därifrån, och om ni får några frågor, svara inte vad ni tycker på en gång utan fundera som regel i fem-tio sekunder först. Fråga dem vad de är ute efter. Håller de i något papper som de refererar till, kräv att få läsa igenom pappret ordentligt. Ställ motfrågor, men aldrig ledande sådana (eftersom de avslöjar vad ni själva tycker). Var på er vakt!
Idag när jag kom upp från tunnelbanan här vid KTH fick jag en mikrofon och en kamera uppkörda i ansiktet och någon äldre man mumlade att det var från Rapport och skulle ställa några frågor till mig (inte "får vi ställa några frågor till dig", för övrigt).
Effektivt avskuren från min väg att gå av kameramannen stannar jag upp lite förvånat, varpå mikrofonmannen viftar med något papper och frågar vad jag tycker att det största samhällsproblemet för ungdomar är. Är det arbetsfrågan, bostadsbristen eller något annat?
Arbetslöshetsfrågan, svar jag. Då ler han. "Är det inte segregationen och invandringen då?" frågar han med ett mycket uppmanande tonfall. Nej, svarar jag, det är inte ett problem för mig i varje fall så för mig är det arbetslöshetsfrågan. Då ler han ännu bredare och frågar om jag är säker på att det inte är integrationen. Jag svarar ja, och då ler han ännu lite bredare och kräver mitt namn. Artig som jag är svarar jag självfallet på rutin.
Nu undrar jag lite vagt om det på rapport ikväll inte kommer vara en intervju med mig där de titulerar mig som SD-anhängare och att frågan på något magiskt sätt klippts om till "Vad tycker du om integrationsproblemet?".
Hur skyddar man sig då? Jo, om ni ser något rikta en kamera åt er, håll upp tidningen framför ansiktet och skynda förbi. Om ni blir stannade och inte känner att ni kan fly därifrån, och om ni får några frågor, svara inte vad ni tycker på en gång utan fundera som regel i fem-tio sekunder först. Fråga dem vad de är ute efter. Håller de i något papper som de refererar till, kräv att få läsa igenom pappret ordentligt. Ställ motfrågor, men aldrig ledande sådana (eftersom de avslöjar vad ni själva tycker). Var på er vakt!
Rymdhamster
ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Arvidos MC said:
Arvidos MC said:
En av Übbes vänner (som jag inte känner) ville ha folk som gjorde ett onlinetest som hon ville ha till någon form av skolprojekt. Det var ett långt test som inte intresserade mig över huvud taget, och som (när jag tog det) inte var särskilt bra upplagt. Men jag gjorde det i alla fall eftersom jag vet att det kan vara sjukt bökigt att få till skolarbeten som förlitar sig på andra personer, och efter vad jag har hört så kommer hon nu att förbättra testet så att det inte blir lika träligt eller alls lika långt.
Nästan en timmes plåga för att göra en god gärning för någon jag inte kände, bara för att jag tyckte att det var ett gott syfte. Att jag inte ens kom att tänka på det som en god gärning för den här utmaningen förrän flera dagar senare är för mig ett gott tecken =)