Att växa ifrån rollspel

Min nostalgi från ungdomen handlar ju främst om att jag var pigg och snygg. Vad jag än sysselsatte mig med dåomkring kommer ha ett stänk av det.
 
Tror aldrig jag slutade/tog mitt långa uppehåll, för att jag växte ifrån rollspelen. Oraken till uppehållet var snarare "livet".
Jag började spela som 9-åring -83.... spelade mycket och intensivt upp i gymnasieåldern. Spel och sätt att spela utvecklades snarare i takt med att vi växt upp. Även om vi spelade "samma spel" i slutet på högstadiet/början gymnasiet, som vi spelat som 10åringar, så spelade vi annorlunda.
Det som ledde till uppehållet för mig var att det i princip blev omöjligt att få till speltillfällen på det sätt vi gjort tidigare, någonstans i början på gymnasiet. Spelgruppen spreds på olika gynmasieskolor och program i Stockholm. Scheman blev otroligt svåra att få matchande för spelgruppen. Det blev inte lättare av att vi hade mentalt fastnat i att rollspel var en heldagsaktivitet. Vi var vana att starta 09-10 på morgonen och spela till minst 19-00 på kvällen..... Att få till det då....blev omöjligt...
Spel ägde rum sporadioskt några gånger per år.... i vissa periooder inte ens så ofta.
Sen kom en mindset skillnad många år senare... Man kunde faktiskt spela bara några timmar efter jobbet....eller till och med bara 2 timmar online....mind blown....

Jag släppte aldrig hobbyn helt mentalt.... Läste fortfarande saker, men spelandet däremellan....där blev det lång paus
 
Om jag får hi-jacka tråden lite så slog det mig att den förmodade nostalgi som anses prägla oss som trots allt hyser en kärlek till äldre material nog kan grunda sig på en liknande föreställning. Att vi gör det på retrospektiska grunder, och inte, som vi själva anser, snarare vill förnya det gamla materialet och se till så att det även funkar på det vis vi spelar idag.

Det är såklart lätt hänt. Att man är borta från hobbyn i 30 år och det man ser när man återvändet är nyutgåvor av Drakar och Demoner, Ereb Altor och Call of Cthulu. Det är nog inte konstigt att man kan missa de finare nyanserna. Eller förfasas över att det inte är ens barndoms spel och tillbehör.
 
En tanke här som är på samma spår som grundfrågan. När är man för vuxen för sina barnhobbys/intressen? När ska man lämna dem bakom sig och "växa upp"?....
Jag och en kompis hade en diskussion när vi var typ 15-17(?). Vi spelade mycket datorspel fortfarande då, och hade gjort från att vi var små (vic-20, C-64, Amiga och här var det kanske lite PC inblandat också).... Diskussionen handlade just om "När är vi för gamla för att spela datorspel= Borde vi ha slutat redan?".... vi landade efter lite resonerande i ett..."troligen aldrig" Vi såg redan då att spelen vi spelade hade utvecklats i takt med att vi utvecklades. Det hade förflyttat sig rejält från "3 liv arkadspels folosofin" till mer taktiska, fulllängdsupplevelser under vår tid med dem redan. (on line coop/dueller fanns inte ens i tanke världen då)....såp vi grundade vår slutsats på att så länge spelen utvecklades, så fanns det nog inget skäl för oss att sluta..... Och där fick vi rätt.... Jag har aldrig slutat, inte han heller...50+ numera då....
 
Jag håller med dig @guldfink . Men jag tänker på det som att tröttna på rollspel, inte att växa ifrån.

Det är kanske en reaktion på vad rollspel ofta handlar om och vilka teman som återkommer? Våld, grottor och guld ger begränsat utrymme för djupare reflektioner. Det är som att tröttna på serier, när man egentligen bara är bara urless på ytliga superhjältar.

Att leka är nyttigt och kreativt. Fler borde ägna sig åt det, i alla åldrar. Särskilt i de perioder då livet känns som ett Excel-ark. Kreativt tänkande är en motvikt till en inrutad och effektiv samhällskropp, som en samtida Karl-Bertil Jonsson skulle kunna säga.

Att skapa saker tillsammans är en motståndshandling i det lilla. Att skapa istället för konsumera är snudd på civil olydnad i vår hyperkaptalistiska tid. ✊ Och vem vill inte vara en rebell i smyg?

Att reflektera över barndomen och återupptäcka känslor och stämningar tycker jag är hälsosamt för själen. Jag blir mer grundad och kan få syn på fler aspekter av mig själv. Jaget får en kontinuitet som får dåtid och nutid att växa ihop till ett tidlöst JAG.

Nostalgi tycker jag har ett oförtjänt dåligt rykte. I jämförelse med andra ytliga och kortsiktiga njutningar vi ägnar oss åt i vardagen är nostalgi både hälsosamt och miljövänligt. Och garanterat fritt från PFAS, E-nummer och mikroplaster.
 
clarence redd said:
Jag håller med dig @guldfink . Men jag tänker på det som att tröttna på rollspel, inte att växa ifrån.
Click to expand...
Jo, och det är ju en naturlig process i vissa fall. Men samtidigt som den i resultat ligger nära växa ifrån är det något annat (och inte egentligen kopplat till ålder).
 
Spelade från mitten av 80-talet fram till mitten av 90-talet. Därefter bara enstaka tillfällen fram till runt 2005 då jag hittade tillbaka via Konflux-romanerna. Drog igång en Konfluxkampanj 2008 (som höll i sig till 2017), var delaktig i framtagandet av Svavelvinter RPG och peppen höll i sig länge genom alla grymma produkter från Fria Ligan. Tror jag spelade (och till viss del även AP-poddadel) till strax innan pandemin. Därefter blev det återigen något enstaka tillfälle och istället främst fokus på att gräva fram prylar till Alexandria.

Efter slutet på 2023 då jag påbörjade cancerbehandling har det bara blivit fåtal spel med kidsen här hemma. Skruvat på några rollspelsidéer, men kört fast. Min spelgrupp har gått vidare och spelar själva och jag känner mer eller mindre inget sug alls efter att haka på.

Nu 2026 upplever jag att jag "växt ifrån" och mer eller mindre trillat ur hobbyn. Inga nya produkter gör mig pepp längre. Häromveckan blev en annan forumit skitsur på mig (på en annan plattform) och det blev på något sätt droppen. Höll på att bli rätt drastiskt, där jag funderade på att helt ta bort mitt konto på WRNU, men jag valde i slutändan passivitet (bortsett denna post...)
 
Henke said:
Spelade från mitten av 80-talet fram till mitten av 90-talet. Därefter bara enstaka tillfällen fram till runt 2005 då jag hittade tillbaka via Konflux-romanerna. Drog igång en Konfluxkampanj 2008 (som höll i sig till 2017), var delaktig i framtagandet av Svavelvinter RPG och peppen höll i sig länge genom alla grymma produkter från Fria Ligan. Tror jag spelade (och till viss del även AP-poddadel) till strax innan pandemin. Därefter blev det återigen något enstaka tillfälle och istället främst fokus på att gräva fram prylar till Alexandria.

Efter slutet på 2023 då jag påbörjade cancerbehandling har det bara blivit fåtal spel med kidsen här hemma. Skruvat på några rollspelsidéer, men kört fast. Min spelgrupp har gått vidare och spelar själva och jag känner mer eller mindre inget sug alls efter att haka på.

Nu 2026 upplever jag att jag "växt ifrån" och mer eller mindre trillat ur hobbyn. Inga nya produkter gör mig pepp längre. Häromveckan blev en annan forumit skitsur på mig (på en annan plattform) och det blev på något sätt droppen. Höll på att bli rätt drastiskt, där jag funderade på att helt ta bort mitt konto på WRNU, men jag valde i slutändan passivitet (bortsett denna post...)
Click to expand...

Vad surade ni över? Var det rollspelsrelaterat?
 
Henke said:
Spelade från mitten av 80-talet fram till mitten av 90-talet. Därefter bara enstaka tillfällen fram till runt 2005 då jag hittade tillbaka via Konflux-romanerna. Drog igång en Konfluxkampanj 2008 (som höll i sig till 2017), var delaktig i framtagandet av Svavelvinter RPG och peppen höll i sig länge genom alla grymma produkter från Fria Ligan. Tror jag spelade (och till viss del även AP-poddadel) till strax innan pandemin. Därefter blev det återigen något enstaka tillfälle och istället främst fokus på att gräva fram prylar till Alexandria.

Efter slutet på 2023 då jag påbörjade cancerbehandling har det bara blivit fåtal spel med kidsen här hemma. Skruvat på några rollspelsidéer, men kört fast. Min spelgrupp har gått vidare och spelar själva och jag känner mer eller mindre inget sug alls efter att haka på.

Nu 2026 upplever jag att jag "växt ifrån" och mer eller mindre trillat ur hobbyn. Inga nya produkter gör mig pepp längre. Häromveckan blev en annan forumit skitsur på mig (på en annan plattform) och det blev på något sätt droppen. Höll på att bli rätt drastiskt, där jag funderade på att helt ta bort mitt konto på WRNU, men jag valde i slutändan passivitet (bortsett denna post...)
Click to expand...

Jag är övertygad om att merparten av forumiterna här inne inte är sura på dig. Förhoppningsvis rinner det där som nyligen hände dig med en enskild person av dig så småningom. Det tråkiga med internet är att det emellanåt spårar ur fullständigt. Men ofta gör det å andra sidan inte det.

Att intressen kommer och går för att sedan kanske komma tillbaka igen tror jag att de flesta har varit med om. Ibland är det bra att ta en paus eller bara vara lågintensivt aktiv. Eller så går man bara vidare och gör något annat.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top