Att upptäcka saker genom spel

JohanL

Hero
Joined
23 Jan 2021
Messages
852
Jag tycker att jättekampanjen är det bästa man kan ge ut efter regelboken. Den ger dels något stort att spela där ens prepp bara är att läsa på (och där kampanjen oftast är väldigt välgjord - den som skrivi5t kampanjen har lagt ner mer tid, research, test och tankemöda än vad du som SL antagligen gjort själv), men det är inte bara det, uran även att jättekampanjen visar hur spelet är tänkt att spelas, något som många särskilt mer traditionella regelböcker inte är några höjdare på.

Jättekampanjen är bättre än bara bakgrundsmaterialet på det viset att man inte bara kan teckna ned världsbeskrivning, utan faktiskt tvingas integrera det i något spelbart.

Ge mig spelet och jättekampanjen, så är jag nöjd sedan! Spel som Tribe 8 eller Orpheus är sina jättekampanjer!
 
Joined
22 Sep 2011
Messages
1,266
Location
Malmö
Intressant. För mig är upplevelsen det omvända. Att ett improviserat äventyr kanske ger en eller ett par i bästa fall bra scener men att det sen blir oengagerande och händelsefattigt. En preppad spelledare uppfattar jag har mer i verktygslådan för att både ger fler intressanta händelser men också en tydligare röd tråd som binder ihop dem och knyter dem till gruppens intressen.

//EvilSpook
Nja nu fokuserade jag på preppad story, inte preppad spelledare. Att man har bakgrundsmiljö och SLP peppade, men inte Storyn. En för uttänkt story leder till räls. Man kan preppa saker utan att preppa story.
 

afUttermark

Swordsman
Joined
17 Oct 2011
Messages
678
Som spelledare för Måns måste jag säga att jag improviserar rätt mycket. men väljer spel som har en gedigen grund ex Western, CoC eller Mutant Genlab Alpha.

Jag älskar jättekampanjen men det måste vara spelarna som är huvudpersonerna.
 
Joined
22 Sep 2011
Messages
1,266
Location
Malmö
Som spelledare för Måns måste jag säga att jag improviserar rätt mycket. men väljer spel som har en gedigen grund ex Western, CoC eller Mutant Genlab Alpha.

Jag älskar jättekampanjen men det måste vara spelarna som är huvudpersonerna.
Det går ofta ganska bra att improvisera om man har en gedigen bas att improvisera utifrån tycker jag.
 

EvilSpook

Swordsman
Joined
15 Oct 2008
Messages
778
Location
Rachdrand
Jo. Jag tycker räls är dåligt också.
Både preppad och improviserad räls är kasst.

//EvilSpook
Som spelledare tycker jag det är betydligt lättare att undvika räls, presentera olika val, tillhandahålla ledtrådar och uppmuntra alternativa lösningar om jag preppar.
Sånt är mycket svårare att komma upp med på studs.

//EvilSpook
 

Zire

Swashbuckler
Joined
18 May 2000
Messages
2,233
Location
Umeå
Efter att ha läst hela Jehammed's Trilogy och alla utgivna Coriolis-äventyr kan jag personligen känna att det lätt blir för mycket ståry och för lite utrymme för rollpersoner och spelare, exempelvis.
Jag kör just nu som spelare i Coriolis-kampanjen och är väldigt nöjd. Men jag ställer mig lite frågande till din premiss, att min SL kör kampanjen betyder ju verkligen inte att han inte improviserar. Så fort vi drar iväg på olika tangenter så improviserar han, så fort det interageras med SLPs eller ska beskrivas miljöer så improviseras det. Jag saknar (än så länge) inget utrymme för våra rollpersoner och spelarkreativitet. Det innebär för all del inte att vi ska sabotera kampanjen.

Vänta, ska bara bläddra fram vad som händer nu.
Har inte hänt än, och är väl ärligt talat inte så väldigt svårt att undvika? Hitta på en avledning och kolla upp medan spelarna diskuterar någonting. Läs igenom i förväg och ta anteckningar så att det går lättare att hålla reda på informationen. Här kommer den bästa: improvisera och hoppas att det inte avviker allt för mycket :)

Är det exakt denna 'ståry' som i praktiken är vad prepplägret vill ha?
Fast vad exakt är storyn då? Nu har jag av förklarliga skäl inte läst hur just Coriolis kampanjen förmedlas, men det brukar finnas stora glapp och utrymmen i hur storyn utvecklar sig. Och dessutom måste all sådan prepp ta hänsyn till att spelarna inte känner till preppen, och alltså på något sätt ta höjd för deras val och handlingar.

Jag tror inte att man ska hålla sig fast i storyn så blodigt, det viktiga är att man har roligt, inte att man följer ståryn till punkt och pricka. Det ska vara ett stöd, inte en krycka!

När det är improvisationen som styr upplevelsen går det liksom inte att göra fel.
Det går att vara oinspirerande och tråkig. Och när man ägnar sig åt en aktivitet som är tänkt att vara kul så blir det... inte rätt.
 
Joined
22 Sep 2011
Messages
1,266
Location
Malmö
Som spelledare tycker jag det är betydligt lättare att undvika räls, presentera olika val, tillhandahålla ledtrådar och uppmuntra alternativa lösningar om jag preppar.
Sånt är mycket svårare att komma upp med på studs.

//EvilSpook
Det är nog spelstilsberoende och såklart preferensberoende. Risken med att ha förberett för mycket är att man låser sig vid en lösning i alla fall i mitt fall. Att uppmuntra alternativa lösningar borde inte vara beroende av förberedelse. Jag tycker det är sjukt mycket svårare att spelledaren "Enemy Within" än det var att köra en 30 kvällars i Eon, där jag inte peppade någon story utan bara en plats, några SLP, läst in mig på spelarnas mål/kontakter/bakgrunder och hade en namnlista och en slumptabell. Men alla tänker känner ju olika
 

entomophobiac

Mysteriemarodör
Joined
6 Sep 2000
Messages
6,071
Location
Uppsala
uran även att jättekampanjen visar hur spelet är tänkt att spelas, något som många särskilt mer traditionella regelböcker inte är några höjdare på
Helt med på synsättet, men tycker inte generaliseringen stämmer. Många gamla spel ger en startramp och sen är det mer upp till er att göra något av det. Fantasin har liksom inga gränser i praktiken. Do whatever!

Det som annars kan uppstå är ju att det behövs någon sorts “tillåtelse” från äventyrsmoduler eller annan “kanon” för att vi skall kunna ha roligt runt vårt egna spelbord. :)
 

entomophobiac

Mysteriemarodör
Joined
6 Sep 2000
Messages
6,071
Location
Uppsala
Det går att vara oinspirerande och tråkig.
Vad säger att en story skriven av frilansande hobbyister blir bättre? Eller mer anpassad till oss, som grupp?

Just Coriolis tycker jag lider ganska mycket av samma fenomen som kampanjen till Degenesis. Just att mycket av det intressanta som händer antingen är backstory utan något player-facing content alls, eller är intressanta scener eller situationer — men upplevda av SLP:s “off-screen”.

Det känns helt enkelt inte som det skrivits för att spelas i första hand.
 

JohanL

Hero
Joined
23 Jan 2021
Messages
852
Det går ofta ganska bra att improvisera om man har en gedigen bas att improvisera utifrån tycker jag.
The Dracula Dossier är den perfekta kampanjen för det här. Den har inte ens några åsikter om vad storyn eller plotten kommer att vara förutom "Dracula är tillbaka och behöver stoppas", men den tillhandahåller en gigantiskt verktygslåda med resurser och idéer.
 

krank

Wokevänster-ödleman från Epsilon Eridani
Joined
28 Dec 2002
Messages
31,391
Location
Nynäshamn
Efter att ha läst hela Jehammed's Trilogy och alla utgivna Coriolis-äventyr kan jag personligen känna att det lätt blir för mycket ståry och för lite utrymme för rollpersoner och spelare, exempelvis. Materialet blir lätt att kännas som en krycka istället. Gruppen kommer fram till vägskälet. Vänta, ska bara bläddra fram vad som händer nu. Det tycker jag är jättesvårt. När det är improvisationen som styr upplevelsen går det liksom inte att göra fel. Men i den här typen av material gör det det.
Om jag inte har preppat ordentligt, om jag inte kan mysteriet spelarna ska lösa utan och innan och vilka som är inblandade etc, så blir det ju nästan alltid fel när jag improviserar. Det blir dessutom nästan alltid tråkigt när jag improviserar utan att ha preppat saker. Det blir endimensionella SLP:er som knappt säger något och är alldeles för rationella, det blir platser som bara har exakt en ledtråd som leder vidare, och så vidare. Och jag introducerar motsägelsefullheter och glömmer bort saker jag improviserat.

Jag vill ha en krycka.

(Jag är, som spelare, inte speciellt intresserad av utrymme för rollpersonen, men jag vill gärna ha någon form av agens. Jag behöver absolut inte styra "storyn" eller fatta "viktiga beslut", men jag vill kunna bestämma vart vi går och vad vi ska undersöka och vilken approach vi ska ha till utmaningarna).

Är det exakt denna 'ståry' som i praktiken är vad prepplägret vill ha?
Ja, som ändå betraktar mig som varandes i prepplägret, är helt ointresserad av "story". Jag är ju snarare helt fokuserad på mysteriet och utredandet av detta. De flesta äventyr jag läst är alldeles för linjära för mig på det sättet – spelarna ges väldigt lite agens och därmed väldigt små möjligheter att faktiskt lösa något själva. Det blir som när jag improviserar – superlinjärt, ofta scener med bara en ledtråd var och som bara leder till varandra.

Är det en fråga om att inte känna sig bekväm med att improvisera?
Jag får bara inte ut något av det. Men visst, jag tycker väl både att det är extremt o-givande och att det är svårt och jobbigt. I mina ögon, som SL, finns inga fördelar alls med att improvisera. Framför allt inte eftersom mitt "roligt" kring spelbordet inte är att se vilka oväntade saker som händer eller "upptäcka" något. Jag vill ju vara den som sitter på alla svaren och myser i min fåtölj medan spelarna resonerar och funderar och systematiskt undersöker den hemliga låda jag ställt framför dem.

Eller ja, jag kan ju improvisera givet tillräcklig prepp. Att bara få en premiss är inte tillräckligt. Ge mig konkreta platser med konkreta SLP:er och ett konkret händelseförlopp som skett tidigare och konkreta ledtrådar som finns – så kan jag improvisera utifrån det =)

Är det en ovana (eller ett ointresse) kring att använda det material vi har tagit fram som grund för improvisation? (Premiss, setting, kontext, rollpersoner, buzzwords, relationskartor, dungekartor, sektorkartor, etc.)
Ofta blir sådana verktyg otillräckliga för mig. Jag vet inte hur jag ska lyckas hålla dem i huvudet, eller hålla reda på alla rörliga delar, eller överhuvudtaget omvandla dem till något som jag faktiskt kan tycka om kring spelbordet.
 

Ape of Wrath

DOWN WE GO
Joined
13 Jul 2012
Messages
1,509
Location
Göteborg
Det jag skulle vilja diskutera specifikt nu, eftersom jag själv tillhör upptäckarlägret, är vad de som vill ha saker förberedde saknar när dessa saker inte finns förberedda?
För mig är det skillnaden på att få en present inslagen i ett paket av någon kontra att sitta tillsammans och slå in ett paket. Tillsammans kanske vi kan hitta en present som är mer passande men vi får aldrig någon överraskning.

Efter att ha läst hela Jehammed's Trilogy och alla utgivna Coriolis-äventyr kan jag personligen känna att det lätt blir för mycket ståry och för lite utrymme för rollpersoner och spelare, exempelvis. Materialet blir lätt att kännas som en krycka istället. Gruppen kommer fram till vägskälet. Vänta, ska bara bläddra fram vad som händer nu. Det tycker jag är jättesvårt. När det är improvisationen som styr upplevelsen går det liksom inte att göra fel. Men i den här typen av material gör det det.
Förberett innebär inte på något sätt alltid en story. Men vetskapen av att denna ruin låg här innan spelarna samlades runt detta bord och kommer ligga kvar här även efter spelarna skingrats för vinden gör en skillnad för mig. För ja, ruinen ligger där även om inget spelbord i världen någonsin upptäcker det genom spel. Står det nedskrivet någonstans existerar det i någon mening.

Är det exakt denna 'ståry' som i praktiken är vad prepplägret vill ha?
Nej. Inte jag i alla fall. Story vill jag antingen undvika totalt eller uppfinna tillsammans.

Är det en fråga om att inte känna sig bekväm med att improvisera?
Nej. Inte för mig i alla fall. Improvisation är där jag thrivar. Så länge jag vet att det är improvisation som krävs av mig.

Är det en ovana (eller ett ointresse) kring att använda det material vi har tagit fram som grund för improvisation? (Premiss, setting, kontext, rollpersoner, buzzwords, relationskartor, dungekartor, sektorkartor, etc.)
Det absolut viktigaste för improvisation (enligt mig) är vetskapen att när man sätter sig vid bordet förväntas man improvisera. Om jag sätter mig vid ett bord i tron att det är en OSR-dungeon jag ska spela men mitt i förväntas jag hitta på detaljer om regentlängden, då sparkar jag bakut. Anledningen är att min buy-in är så sjukt hård. Jag ställer in ett 'mode' som är svårt att bryta.

Sammanfattningsvis: Jag köper dikotomin Förberedelser kontra Förberedelselöst, jag tror bara inte att lägren innehåller det du verkar tro att de innehåller.
 

entomophobiac

Mysteriemarodör
Joined
6 Sep 2000
Messages
6,071
Location
Uppsala
Jag köper dikotomin Förberedelser kontra Förberedelselöst, jag tror bara inte att lägren innehåller det du verkar tro att de innehåller.
Vad du tror att jag tror känns inte så relevant för samtalet heller. Uppskattar svaren i övrigt!

Just förväntningsperspektivet har jag ju stött på förut, ofta med metaforer av olika slag. Men gör inte en hård buy-in också att det blir betydligt svårare att spela något nytt? Det förutsätter ju någonstans att allt alltid går att vara inställd på?
 

Ape of Wrath

DOWN WE GO
Joined
13 Jul 2012
Messages
1,509
Location
Göteborg
Vad du tror att jag tror känns inte så relevant för samtalet heller.
Ok, jag måste ha missuppfattat din beskrivning av lägren! Sorry!

Just förväntningsperspektivet har jag ju stött på förut, ofta med metaforer av olika slag. Men gör inte en hård buy-in också att det blir betydligt svårare att spela något nytt? Det förutsätter ju någonstans att allt alltid går att vara inställd på?
Nä, verkligen inte! En hård Buy-in kan lika gärna vara: "Här förväntas du inte ha någon Buy-in!" Nytt spelar jag gärna, ofta och mycket!
 

entomophobiac

Mysteriemarodör
Joined
6 Sep 2000
Messages
6,071
Location
Uppsala
Inte för mig i alla fall: Inställningen kan vara "Här kan du inte vara inställd på något" och det funkar fint.
Det borde ju vara den enda inställningen. ;)

Det finns ju flera saker som är rätt coolt med en "färdig" story, som ren social upplevelse för övrigt. Möjligheten att kunna fråga, "hur gjorde ni i Scen X?" när en konverserar med andra som spelat samma kampanj exempelvis. Vetskapen att en viss SLP fungerar på ett visst sätt och därför hamnar i en viss typ av situationer, som alla som spelat sen kan fnissa åt igenkännande.

Förberett innebär inte på något sätt alltid en story. Men vetskapen av att denna ruin låg här innan spelarna samlades runt detta bord och kommer ligga kvar här även efter spelarna skingrats för vinden gör en skillnad för mig. För ja, ruinen ligger där även om inget spelbord i världen någonsin upptäcker det genom spel. Står det nedskrivet någonstans existerar det i någon mening.
För mig är ju det här helt skitsamma, runt spelbordet. Ruinen existerar inte i spel förrän den tas in i spel. När den väl är etablerad behöver vi ta hänsyn till den. Innan dess kan det lika gärna ligga en by där. Men jag förstår mycket väl att det synsättet går sönder i en grupp som vill ha färdiga dungar med kartor eller etablerade mysterier att lösa. Det jag är nyfiken på i den här tråden är inte egentligen den biten, utan just vad den som föredrar prepp känner att hen saknar som gör improvisation till det sämre alternativet.

Flera bra svar redan!
 

Ape of Wrath

DOWN WE GO
Joined
13 Jul 2012
Messages
1,509
Location
Göteborg
Det borde ju vara den enda inställningen. ;)
Haha, jag ser det mer som att kunna ställa om till komedi eller drama och inte bara se det som 'film' ;)
Alla genrer har sina merits liksom.

För mig är ju det här helt skitsamma, runt spelbordet. Ruinen existerar inte i spel förrän den tas in i spel. När den väl är etablerad behöver vi ta hänsyn till den. Innan dess kan det lika gärna ligga en by där. Men jag förstår mycket väl att det synsättet går sönder i en grupp som vill ha färdiga dungar med kartor eller etablerade mysterier att lösa. Det jag är nyfiken på i den här tråden är inte egentligen den biten, utan just vad den som föredrar prepp känner att hen saknar som gör improvisation till det sämre alternativet.
Aah ok, då är jag nog inte målgruppen alls för diskussionen, sorry om jag derailade :(

Jag kan bara hänvisa till min present-analogi. Om jag spelar ett spel där det förväntas att jag improviserar kan åtminstone aldrig jag någonsin få känslan av att upptäcka något. Jag kan däremot bli tillfredsställd på ett helt annat sätt.
 

EvilSpook

Swordsman
Joined
15 Oct 2008
Messages
778
Location
Rachdrand
Det jag är nyfiken på i den här tråden är inte egentligen den biten, utan just vad den som föredrar prepp känner att hen saknar som gör improvisation till det sämre alternativet.
För mig är det inte så mycket att jag saknar nåt utan snarare att det blir väldigt mycket bättre om man lägger ner tid på att tänka igenom och strukturera sina idéer. Att bolla fram och tillbaks, och fila tills man är nöjd.

Det är inte specifikt för rollspel utan gäller för matlagning, att bygga ett staket eller köra ett projekt på arbetsplatsen.

Visst kan jag ställa mig i kylskåpsdörren och steka upp nåt djupfryst när gästerna kommer men det blir ju alltid bättre om jag funderar ut nåt jag gillar, letar upp det bästa receptet, köper hem varorna och förbereder pressgurkan redan dagen innan.

Du verkar jämställa prepp med hårdrälsade mastodontkampanjer på hundratals sidor? Jag ser det inte så - du kan improvisera fram såna kampanjer också (även om det skulle vara en ännu större mardröm att hålla ordning på den).

Prepp kan ligga var som helst på en flytande skala. Från en lista med stödord till kompletta moduler eller mer. Det intressanta är ju dels vad du behöver för att ens kunna spela (bara läsa reglerna?) och vad man anser är en rimlig nivå utifrån sina förutsättningar?!

För min del behöver jag ha en klar bild av den kommande sessionen eller helst äventyret. Det innebär inte att jag måste ha ett färdigt händelseförlopp eller massor av text. Jag behöver bara känna att jag har tillräcklig koll på reglerna, plotten, de viktigast personerna och organisationerna och de mest sannolika platserna. Jag behöver ha den övergripande kollen - då kan jag enkelt improvisera utifrån det.

Behöver jag improvisera ett enkelt äventyr (fantasy-uppdrag för nybörjare) så kan jag såklart göra det. Men större (och bättre) äventyr behöver olika nivåer av prepp för att det ska nå upp till en kvalitetsnivå jag själv är nöjd med. Spelarna kanske inte märker en skillnad direkt, men efter ett par timmar gör de det garanterat. Och jag vill inte slösa deras tid på nåt jag bara kräks ur mig.

Men en grundplot, några npc:er, några platser och några tänkbara scener räcker oftast väldigt långt 1-3 speltillfällen kanske.

//EvilSpook
 

JohanL

Hero
Joined
23 Jan 2021
Messages
852
För mig är det inte så mycket att jag saknar nåt utan snarare att det blir väldigt mycket bättre om man lägger ner tid på att tänka igenom och strukturera sina idéer. Att bolla fram och tillbaks, och fila tills man är nöjd.
Ja, det här. Tycker man att man får lika genomtänkt resultat när man improviserar behövs ingen prepp, men för hur många är det så, egentligen?
 
Top