Att hänga upp sig på motgångar

[Bifur]

Spelar jag den sortens spel jag gillar händer det aldrig

Inte? Jag har upplevt det, fast det handlar så klart då om att andra spelare, snarare än SL, inom ramen för samberättandet "kör över" min etablering. Jag tycker det ger samma känsla av agensförlust och rätt lik vad som kan uppstå när man uppfattar en setting på olika vis i ett tradspel. Men visst, det är kanske mindre vanligt förekommande i den spelstilen.

 

[Man Mountainman]

Ska kvalificera mitt tidigare inlägg. En sak som kan frustrera mig är om jag upplever att spelledaren har en orimlig idé om vilka saker som är möjliga/omöjliga/svåra/lätta, och vilka konsekvenser som kan förväntas följa. Det handlar ju mer om en interpersonell eller kreativ oenighet.

 

[ceruleanfive]

Tänkte så förr men insett att det 100% inte är systemet utan rakt av är sättet att preppa och spela och förhålla sig till story på. Speciellt efter att vi nu betat oss igenom ett helt gäng gamla system och spelat dem med en mer öppen prepp där vi mer har situationer och SLPs som agerar och reagerar så älskar jag hur traditionella system klickar med det, de är HÅRDA! De slår en i ansiktet och säger NEJ! Du lyckas INTE övertala din älskare utan istället börjar hon misstänka att något är jäkla fel, vad gör du? Detta till skillnad från, om jag ska vara elak, massa mellanmjölkig nej men kanske ändå om du gärna vill spendera en curling-poäng... Är det något jag kommit att fullkomligt hata är det poäng för att få som jag vill.

Så, 100% inte system. 100% hur vi förväntar oss att story ska byggas och utifrån det hur någon förberett och förhåller sig till det när vi spelar.

Är ialf min erfarenhet.

Ja, ligger något i det, förstås! Man måste spela spelet på spelets villkor.

 

[Gelékub]

Man kan tänka det, det märkliga är att mina medspelare sällan verkar tycka att situationen är dålig. Men jag spelar med väldigt mycket nytt folk och nya regelsystem, helt klart, vilket nog bjuder in frustration.

Jag kan känna igen mig i det när jag spelade ofta online med nya människor. Inte så att det någonsin blivit riktigt dåligt men att det kan vara utmattande i längden att hela tiden kastas in i nya sociala små sammanhang. Jag är väldigt nöjd med att ha hittat två grupper där jag trivs och som ses regelbundet varannan vecka.

Att hänga upp mig på negativa saker är också något som jag jobbat/jobbar med att försöka sluta med. Man får såklart ha negativa känslor, men det är ältandet och den negativa spiralen som förstör. Själv har jag tagit ut mycket av det på mig själv med extremt hård självkritik, men jag har blivit mycket bättre på att hantera de känslorna och tankarna. Till exempel har jag jobbat med terapimetoder som handlar om att tänka på hur jag tänker. Att försöka koppla loss från mörka tankar som drar ner mig i spiralen och istället göra det eller tänka på det som jag vill. Ju mer man övar på det desto enklare blir det, eftersom man sakta formar nya tankemönster.

Jag tänker på rollspel enbart som något njutbart, men jag har förstått att för en del människor kan det bli en besatthet som kan vara destruktiv, att man spelar fast man inte tycker det är kul, osv. T ex kan det bli väldigt konstigt när man ibland spelar med någon som är exempelvis en ilsken dålig förlorare som inte kan släppa saker. Så jag tycker verkligen det finns en poäng i att försöka vara medveten om sina tankar om man upplever att man inte kan hantera dem och att det går ut över ens eget kul och andras.