En stor del av problemet med bågskytte är att man för att skada motståndaren måste ha en båge som är så svårdragen som möjligt. Eftersom man dessutom drar en båge med en hel räcka muskler som man annars inte använder till särskilt mycket (framförallt ett par gosiga ena som går från höger axel snett neråt över ryggen, som alla militärläkare är lika fascinerade av när de får klämma på en bågskytt, och oftast uttrycker denna förundran med "men där ska det ju inte finnas någon muskel!") så måste dessa muskler tränas upp innan skytten ens kan dra bågen. Det är alltså inte bara att träna upp skickligheten, utan även att träna upp muskelstyrkan. Och innan man har den muskelstyrkan så lär man ha föga eller noll koll på var pilen hamnar.
Ni verkar alla ta för givet att det är långbågar vi talar om tänk bara på kortbågar de e inte svåra att spänna och de våller skada (inte mot rustninger men
