Anktråden

DeBracy said:
Inget formulär eller så, men min första egna rollperson var Don Laratores, svart anka och lönnmördare.

Det enda jag minns av vad som hände med honom var att han klev in på en rätt välfylld krog med en mörkeralv, gick fram till ett bord med några lediga tomma och frågade ”Är det ledigt här?” – och satte sig ner innan han fick svar.
Click to expand...
"En mördaranka och mörkeralv går in på en bar..." låter som början på ett fantastiskt äventyr!
 
Jag har inte tillgång på rak arm till gamla rollformulär, men på rak arm kan jag i alla fall komma ihåg två ankor jag spelat som ung till DoD. Dels tiggarankan Trase som var en eländig figur som hela tiden beklagade sig över sin lott i livet. Vidare har vi Sifor, en anka tillika bard som förekom i kampanjen Härskarserien. Han kom över en ond dolk som gjorde honom själv allt ondare (lite som dolken i Wheel of Time). Tillslut lyckades han dock göra sig fri från folkens influens. Han dog på kuppen men återvände då och då (av komplicerade orsaker) som en ängel för att hjälpa rollpersonerna när de hade det svårt.
 
Jag tror att jag en gång kanske spelade en anka, eller att någon annan hade en anka som rollperson. Tror att det var en magiker? Jag blir alltid fascinerad över folk som kommer ihåg sina rollpersoner från decennier tillbaka. Jag gissar att vi nog hade flertalet ankrollpersoner när vi spelade DoD. Vi spelade det ändå rätt mycket, och ankor är ju asballa. Men vete fan om jag kan minnas någon. Förutom då att det eventuellt fanns en anka som kanske var magiker.

EDIT: Det kan ha varit att någon annan berättat om en anka som var magiker, också.
 
Minns drakar&demoner dataspelet var det själarnas brunn det hette ?

Jag och min på den tiden bästa vän brukade spela det ihop och vi var alltid ankan .

Vill minnas att det var plask läten när ankan rörde på sig precis som man gick runt i vattenpölar.
 
Minns faktiskt ingen anka. Jag har spelat några, men sedan blev vi "seriösa" och då var det enbart människor eller möjligtvis halvalv som gällde.

Jag är rätt säker på att jag spelat ett flertal ankor som kunnat Quack-Fu. De såg sannolikt alla ut som bilden i Torshem.
 
En annan var ju känd kring Trakoriska sjön som Svartenbuk, kläckt föräldralös och kallad Reginaldo i Tricilve. Var med där på Marjura när Shagul vakna, dog ett tag i Oraklets fyra ögon men kom tillbaka när både spelledarn och de andra rollpersonerna saknade min cynism och humor, lika svart som min fjäderdräkt. Cover storyn var att Digeta Longa fejkat min hädangång och sökt värva mig som dubbelagent. Ha! Långt finger fick de. Nåja, blev småningom konfluxmästare, Syntaldicus nomenklatus och hela faderullan *gäsp*.
 
Först bara så alla vet, jag är för ankor.

Minns att under en period spelade väldigt mycket vargman och en av de andra spelarna gärna spelade anka, tror hans liv alltid slutade med att jag åt upp hans anka varje gång.
Vem kan ogilla ankor, dom smakar ju så gott.
 
Hans E Magnusson said:
Först bara så alla vet, jag är för ankor.

Minns att under en period spelade väldigt mycket vargman och en av de andra spelarna gärna spelade anka, tror hans liv alltid slutade med att jag åt upp hans anka varje gång.
Vem kan ogilla ankor, dom smakar ju så gott.
Click to expand...

"Där jag kommer ifrån äter vi sådana som dig till frukost!"
 
En annan spelare i min grupp spelade väldigt ofta anka. Alla kom från den anrika släkten -adin, de allra flesta galna. Vi hade Trubadin, en bard som inte kunde spela sitt instrument, men var en hejare på att buktala (kom till nytta när han gömde sig och låtsades befinna sig någon annan stans). Brännadin som var eldmagiker, pyroman och förvandlade det mesta han såg till aska när han blev för ivrig. Skråladin, sjökapten, alkoholiserad och alldeles för impulsiv för sitt eget bästa. Norpadin, ficktjuv tillika kleptoman som i tid och otid stal från allt och alla. Det fanns säkert fler släktingar men kommer tyvärr inte ihåg fler.
 
Skarpskytten said:
Är det ingen mer som har kvar någon fräck ank-RP från när det begav sig?
Click to expand...
Jag tycks inte kunna hitta något rollformulär för den (om det någonsin fanns ett eller om den bara fans i form av nedklottrade anteckningar i något sedan länge kasserat anteckningsblock), men jag hade en backupp-rollperson som det aldrig blev av att spela som var just en brun anka som var bödel. Han hade sin bödelshuva, och en ett urval av halshuggningsverktyg (yxa och tvåhandssvärd), rep och allt sånt som kan vara bra att ha.

Meningen var att han skulle vara just kringresande bödel som hyrde ut sina tjänster till byar som behövde folk avrättade (det här var i tonnåren, så det kändes mycket rimligt att det var ett existerande behov i många byar).

Men min huvudkaraktär gick aldrig och dog, så det blev aldrig av att den kom i spel.
 
från Ankor i mundana? tråden, ursprungligen av @Svarte Faraonen

"I den sabriska fältskären Yzabeau Brabazons krönika över den första sabriska världsomseglingen, Om de antipodiska haven och deras fruktansvärda under, beskrivs ett flertal märkliga folkslag som ska bebo Mundanas baksida. De huvudlösa blemmyerna, de långörade panotierna och, mest kontroversiella av alla, de fågelhövdade nessokefalerna. Dessa beskrivs som människolika änder, småvuxna men morska och djärva krigare samt oförvägna sjöfarare. I arkipelagen söder om Eldhavet tycks de ha sitt hem, där de bygger sina hem och trotsar monsunvindarna i sina små skepp med vingliknande segel. Att dessa skulle existera är något som såklart ifrågasätts av varje sansad bedömare, vilka menar att det antingen rör sig om osedvanligt stora men ointelligenta fåglar liknande de moin'meragha som bebor Alarinns sydkust, eller ett okänt mänskligt folk i fjäderskrudar och masker.

Men om de finns? Nessokefalerna (eller anaq som de betecknar sig själva) är då faktiskt ett folk, kanske avlägset släkt med ödlefolken och kamorferna. De ser för det mänskliga ögat onekligen andlika ut, med platta näbbar och fötter, smala halsar och huvuden och en fjäderdräkt som för kvinnorna är grå- och brunspräcklig och för männen präktigt färggrann, med en grön hjässa, rödvitt ansikte och brokig kropp. De når en människa till bröstkorgen, och deras vingar är i allt väsentligt ombildade till armar -- de fjädrar som pryder dem duger inte att flyga eller ens glidflyga med. De klär sig vanligen i praktfulla tunikor och hattar, och deras krigare bär rikt utsmyckade bronshjälmar och ödleskinnsharnesk. Politiskt är de organiserade i stadsstater vars styre varierar mellan snårig republikanism och tyranni under gudakonungar som anser sig stå i särskilt förbund med havsguden Qu'axaq, en nyckfull herre som ofta sägs kräva dränkningsoffer. Deras sinnelag är, kanske som en konsekvens av deras avlägsna släktskap med de kallblodiga folken, kärvt och osentimentalt, även om de också kan vara tämligen godmodiga.

Anaq
Styrka 1T6+2, Tålighet 2T6+2, Rörlighet 2T6+1, Uppfattning 2T6
Vilja 2T6+2, Psyke 2T6, Visdom 2T6, Utstrålning 1T6+3
Den medankeliga dygden: Anaq, oavsett om de lever under en republik eller en gudakonung, se deltagandet i stadsstatens politik och krigföring som oerhört viktigt. De får 3 enheter att placera på färdigheterna Argumentera, Lagkunskap och Spjut.
Fjäderdräkt: Beroende på kön får anaq antingen kännetecknet Praktskrud eller Kamouflerad till 4T6.
Qu'axaqs barn: Anaq börjar spelet med 5T6 i Simma, och drabbas av halva mängden syrebrist och nedkylning relativt människor.
Väs stormen i ansiktet: Anaq är lättlärda i Sjömannaskap och får ett extra slag på händelsetabellen för Färder & äventyr.
Talade språk: Axanaq.
Skriftspråk: Inga."
 
Last edited:
Sagospelet Rymd tillbehöret Snack Parrows intergalaktiska rymdbyrå har rymdankor:

Kapitel-4-Klasser6.jpg
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top